Vad kan man lära av goda exempel när det gäller universell prevention – ett förebyggande arbete som riktar sig till alla? Det finns arbetsplatser där de har kunnat minska andelen anställda med riskabel alkoholkonsumtion. Vilka organisatoriska förutsättningar har varit viktiga där? Kristina Sundqvist forskar om detta. Och en del av svaret är tydligt: ett väl fungerande ledarskap där cheferna möter och ser sina anställda och vågar prata också om alkohol.
Kristina Sundquist är psykolog och har egen yrkeserfarenhet av praktiskt arbete med bruk och missbruk i arbetslivet. I ett tiotal år var hon verksam på Alna, som var en verksamhet som LO, TCO och arbetsgivarförbund drev under 60 år, för att stödja arbetsplatser med insatser för anställda som missbrukade alkohol, droger och spel.
– Jag hade ett första samtal med anställda och en representant för arbetsgivarna, och gjorde sedan en utredning som mynnade ut i förslag till behandling eller annan rekommendation.
Lyfta blicken och arbeta brett
Hon kom att bli allt mer intresserad av förebyggande arbete, inom alla slag skadligt bruk.
– Jag tyckte om att arbeta med individer, men det blev så tydligt att om man lyfter blicken och arbetar brett med att förebygga, så kan man hjälpa många fler. Och man kan bidra till att förhindra att det går så långt med missbruket. En del kan ju haft problem i tjugo år innan de får hjälp.
Hon började forska vid sidan av arbetet och doktorerade 2016 på en avhandling om psykologiska mekanismer bakom spelberoende och under en tid var hon ansvarig för den enhet för forskning och utveckling, som då fanns på Alna.
2020 sålde arbetsmarknadens parter Alna till företagshälsovårdsföretaget Feelgood. Och Kristina Sundquist började 2022 arbeta på heltid som forskare vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet (efter “en sväng” på Folkhälsomyndigheten).
I ett projekt studerade hon bland annat vad som händer när man utbildar chefer och hr-personer om alkoholprevention. Men det förebyggande arbetet kom inte ner i verksamheten. En begränsad insats räcker inte
– Men cheferna som fick utbildningen var nöjda. De kände sig tryggare i att hantera de här frågorna, och ta de viktiga samtalen.
Ingången i sådana samtal är: “Du verkar inte må bra, jag är bekymrad – kan jag göra någonting?”.
Förebyggande för alla
Den senaste studien, som är i slutskedet vid intervjutillfället, handlar alltså om organisatoriska förutsättningar för ett förebyggande arbete som berör alla, och inte bara anställda som redan befinner sig i risk- eller missbruk – detta kallas universell prevention.
Hon förklarar att universell prevention är något som pågår på flera nivåer:
- I samhället
- På arbetsplatsen (organisationen)
- Mellan personer (interpersonellt)
- Inom individen
Forskarna talar om att använda ett systemiskt perspektiv för att studera universell prevention.
– På de flesta arbetsplatser är riskbruk och missbruk något oerhört perifert för de flesta, utom de som jobbat med rena säkerhetsfrågor. Det är ett osynligt problem, konstaterar Kristina Sundqvist . Därför är det inte lätt att veta hur man får till ett förebyggande arbete som riktar sig till alla på ett naturligt sätt.
Fem förändrade förutsättningar
För att få en första bild av hur det kan se ut på arbetsplatsnivån, har forskarna genomfört sjutton intervjuer med chefer, hr-personer och skyddsombud, på åtta organisationer där andelen anställda med missbruksproblem har minskat.
– Vi har ställt öppna frågor om varför det minskat. Ibland har de varit överraskade och själva tyckt att de inte har gjort någonting speciellt. Men efterhand har det kommit fram saker som hänt på arbetsplatsen och som återkommer.
Det här är några centrala förändringar i organisatoriska faktorer, som Kristina Sundqvist lyfter fram:
- De har jobbat med att förbättra ledarskapet, inte som en satsning på individnivå, utan de har tänkt till om hur ledare ska vara – på flera nivåer. Och det har handlat om att chefer är närvarande och ser sina medarbetare, har en bra pågående dialog med var och en. Man har talat om en mer coachande stil, och vikten av att chefer helst ska finnas på plats, inte på distans. Där det inte är möjligt, måste man arbeta särskilt mycket med att skapa bra kontakt. Detta var någonting som blev extra tydligt i samband med hemarbetet under pandemin.
- De har utvecklat ett ständigt pågående samtal på regelbundna möten om arbetsmiljön, med ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete och en arbetsmiljöpolicy. Arbetsmiljöarbetet är inte en sidovagn för sig, utan en del av verksamhetsutvecklingen.
- De har blivit bättre på att prata om alkohol, om riskbruk och missbruk, även som en del av arbetsmiljöarbetet. Alkoholmissbruk kan ju innebära arbetsmiljörisker. De som utvecklar problematik orsakar problem också för andra, när de inte fungerar som de ska faller ju mycket på kollegor i form av extraarbete. När det har förekommit att någon på arbetsplatsen varit öppen om problem, har det underlättat bra samtal.
- De betonade att medarbetarnas hälsa och välbefinnande är viktigt, någonting som man arbetar med. En del har också sett att det som handlar om alkohol är en del av den större frågan om psykisk ohälsa hos de anställda. Omsorgen om den allmänna hälsan och välbefinnandet handlar om allt från friskvårdstimmar till att reducera vardagspusselstressen genom flextid och möjligheter att jobba hemma – något som inte alltid varit självklart tidigare.
- På alla arbetsplatser hade de begränsat tillgången till alkohol i samband med arbetet, de bjöd mer sällan eller mindre – eller avskaffade helt servering internt på jobbet. De hade dragit ner på extern representation med alkohol. Det här påverkar hur alla ser på hur mycket som är normalt att dricka, den så kallade alkoholnormen. Forskarna har sett att ju oftare man konsumerar alkohol i samband med arbetet, ju högre blir nivån för vad de anställda betraktar som riskbruk.
På de arbetsplatser som har minskat andelen anställda med risk- och missbruk mest, har de jobbat med samtliga dessa frågor. Och detta har bidragit till sänka tröskeln för att hantera oro, hos chefer och arbetskamrater, och hos individen själv.
– Genom att ha ett ständigt pågående samtal om såväl arbetsmiljö som alkohol blir det inte lika stigmatiserande att ta upp sådana frågor.
Skapar arbetsmiljön gemensamt
– De här arbetsplatserna är genomsyrade av att chefer och anställda tycker att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är något som man skapar gemensamt, säger Kristina Sundqvist. Det kan vara små saker, som att ta den där stunden att säga hej till varandra när man ser varandra på jobbet. Det gäller att man på organisatorisk nivå tar ett ansvar för att det blir så. Men individen har också ett ansvar för att de ser varandra och stämmer av hur läget är.
Slutvarvet i analysarbetet återstår, men utifrån det som hon har sett, har hon denna sammanfattande hypotes:
-Universell prevention fungerar bättre när man har ett ledarskap och en kommunikation på arbetsplatsen. Och när man på arbetsplatsen tycker att det är viktigt att arbeta aktivt med medarbetarnas hälsa och välbefinnande.
Det här är några konkreta råd till chefer från Kristina Sundqvist, utifrån såväl sina yrkeserfarenheter som sin forskning:
– Intressera dig för medarbetarnas mående i allmänhet. Ta ett samtal om du har minsta oro. Vänta inte. Du behöver inte veta vad som är problemet. Och lyft alkoholfrågan oftare!
Mats Utbult