Tema: Användbart nr 2 2026 Tema Arbetslivskriminalitet

Print Friendly, PDF & EmailKlicka här för att skriva ut
Svenska domstolar är försiktiga vad gäller domar för tvångsarbete, säger Märta Johansson, docent i folkrätt vid Örebro Universitet. Bild: Pixabay.

Få döms för människohandel i svenska domstolar

Det finns en försiktighet i svenska domstolar, som leder till att få personer döms för människohandel för tvångsarbete eller människoexploatering för tvångsarbete.

Det säger Märta Johansson, docent i folkrätt vid Örebro Universitet. I två forskningsprojekt har hon studerat svenska åtal och domar i sådana mål från 2010 och fram till 2024.

Lagen om människohandel för tvångsarbete har funnits i Sverige sedan 2004.

 – Ett problem är de svenska domstolarnas tolkning av tvångsarbete, där man har en tolkning som inte överensstämmer med den internationella definitionen. Domstolarna tycks tänka att tvång, det måste ju vara när någon fysiskt tvingas till ett arbete. Men så är det inte, enligt den internationella definitionen.

Märta Johansson drar en parallell till brottsrubriceringen ”våldtäkt”, där ordet beskriver att gärningsmannen tar offret med fysiskt våld, men där den rättsliga betydelsen idag handlar om brist på samtycke.

– När det gäller den internationella definitionen för tvångsarbete så krävs det inte särskilt mycket för att ett arbete ska anses vara ofrivilligt. Men just på grund av att man inte använder sig av den definitionen ställer man upp relativt höga krav och vi får få fällande domar i Sverige. Det är många fällande domar i Finland och många fällande domar för tvångsarbete i Norge, men inte här.

Märta Johansson, docent i Rättsvetenskap vid Örebro Universitet. Foto: Birgitta Ländin

I den första studien fann Märta Johansson endast två fall som gått till åtal som gällde människohandel för tvångsarbete. I båda de fallen rörde det sig om bärplockning. Samtidigt fanns där över 200 anmälningar som aldrig ledde till åtal under den aktuella perioden.

2019 kom den nya lagen om människoexploatering för tvångsarbete. Ett första fall som redan samma år ledde till en fällande dom i tingsrätten rörde en restaurangägare i Norrköping, som hade haft två anställda – en man och en kvinna – från Bangladesh. Paret kunde ingen svenska, hade blivit lovade en lön på 100 kronor i timmen, men kom i princip att arbeta upp till 12 timmar om dagen enbart för mat och husrum. De utsattes också för hot från sin arbetsgivare.

Orimliga villkor

– Här dömdes restaurangägaren för människoexploatering för arbete under uppenbart orimliga villkor i tingsrätten, men sedan friade hovrätten honom helt. Men Högsta domstolen tog upp fallet och där dömdes han. HD skrev i sin dom att för att du ska dömas för människoexploatering så räcker det inte med att man brister i olika regler om till exempel arbetstid och ersättning – det ska också ha skett en integritetskränkning.

I Norrköpingsfallet var den sammantagna integritetskränkningen att restaurangägaren hade hotat paret med att skicka polisen och Migrationsverket på dem, och han hade även hotat dem med ett tillhygge och en vapenattrapp.

HD-domen har följts av flera domar för människoexploatering i tingsrätt och hovrätt. I ett fall i mars 2026 dömdes en skånsk företagare i tingsrätten till fängelse i två år och tio månader för både människoexploatering och människohandel i ett fall som gällde tre polska byggnadsarbetare. Den domen beskrevs av Jämställdhetsmyndigheten som unik då den omfattade båda brottsrubriceringarna i ett och samma fall och då den i definitionen av människohandel utgick från en sammantagen bild av skuldsättning, psykisk press och isolering.

Den domen är dock överklagad och har därför i skrivande stund inte vunnit laga kraft.

Försiktigare än HD

Generellt tycker Märta Johansson att domstolarna annars är försiktigare än vad HD var.

– Det är ju ofta så med nya lagar, där det inte finns så mycket praxis, att rätten är lite extra försiktig. Det finns fall där man nu har dömt för människoexploatering men där jag anser att man borde ha dömt för det grövre brottet människohandel, säger Märta Johansson.

Konsekvenserna av att vi inte agerar så kraftfullt som lagen faktiskt medger blir allvarliga på sikt.

Men minst lika viktigt, fortsätter hon, är att agera kraftfullt förebyggande innan arbetslivkriminaliteten tillåts äta sig allt längre in i samhället. Skatteverket har skärpt kraven på identitetskontroll för den som ska arbeta i Sverige, vilket är bra.  Bolagsverket har också en viktig roll

Myndighetssamverkan på olika sätt är viktigt. Det pågår också ett arbete att öppna upp sekretess mellan myndigheter, men det är inget som låter sig göra lätt; det tar tid och där måste finnas en brottsmisstanke i varje enskilt fall, säger Märta Johansson.

– Men det finns mycket att göra vad gäller upphandlingar för att motverka arbetslivskriminaliteten. Att begränsa antalet underentreprenörer, som man har gjort i Norge, kan vara ett sätt att minska riskerna. För väldigt mycket av det som blir fel, där kriminaliteten kommer in i arbetslivet, handlar om upphandlingar där man konkurrerar med lägsta pris.

Det straffrättsliga är förvisso också viktigt, fortsätter hon.

– Vi måste ha det, men det är inte ett effektivt sätt att hantera problem. Det är alltid i efterhand, det är jättedyrt och det är enormt tidskrävande. Det bästa är ju alltid att se över systemen så att kriminaliteten inte lönar sig från början.

Läs Märta Johanssons två rapporter om människohandel och människoexploatering:

Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden (2020)

Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – en uppföljning 2024

Birgitta Ländin

Det nya verktyget för att upptäcka brister i arbetsmiljön som kan hänga ihop med arbetslivskriminalitet. Bild: Skärmdump/Heuni.

Checklista för att upptäcka tecken på exploatering


Ett nytt verktyg ska hjälpa till exempel arbetsmiljöinspektörer och skyddsombud att upptäcka arbetsmiljöbrister som kan vara kopplade till arbetslivskriminalitet och utnyttjande av arbetare.

Checklistan, som också finns på svenska, riktar sig till personer som genomför inspektioner eller andra besök på arbetsplatser.

– Idén är att granska den större bilden för att kunna identifiera möjliga fall av exploatering, sade Anniina Jokinen, programansvarig på Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till FN. Rapporten presenterades på ett seminarium i slutet av december 2025.

Verktyget har utvecklats för att göra det lättare att upptäcka brister i arbetsmiljö och säkerhet som kan ha kopplingar till arbetsrelaterad brottslighet och arbetskraftsexploatering.

Checklistan omfattar sju områden: introduktion på arbetsplatsen, arbetstider, arbetskläder och skyddsutrustning, arbetsgivarens ansvar, säkerhetsåtgärder, boende som arbetsgivaren ordnat samt psykosocial belastning.

Verktyget innehåller också konkreta exempel på vad inspektörer kan vara uppmärksamma på. Det kan handla om bristande introduktion i arbetsmiljö och säkerhetsrutiner, avsaknad av skyddsutrustning eller brister i arbetstider – som uteblivna raster, oklara scheman eller avvikelser mellan faktiskt arbetade timmar och registrerade uppgifter.

I vissa fall kan det även handla om allvarliga säkerhetsbrister. Som exempel lyfter Anniina Jokinen migrantarbetare som arbetat med asbest utan någon form av skyddsutrustning.

Enligt Anniina Jokinen är det viktigt att inte bedöma enskilda observationer isolerat.

– Olika aktörer har olika mandat, men det är viktigt att kunna identifiera risker. Nyckeln är att kombinera olika observationer för att upptäcka den här typen av problem, sade hon på seminariet.

Modellen har utvecklats inom ramen för det samnordiska Integrate-forskningsprojektet. Den bygger på erfarenheter från samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. Tanken är att olika aktörer ska bidra med sina perspektiv och tillsammans skapa en mer samlad bild av situationen på en arbetsplats.

Checklistan innehåller också råd om hur inspektörer och andra aktörer ska bemöta och ge information till arbetstagare.

– Det handlar om att ge arbetstagarna kontaktuppgifter och information så att de själva kan fundera över sin situation och fatta välgrundade beslut om vad de vill göra, sade Anniina Jokinen.

Vid tecken på mer allvarlig exploatering eller misstänkt människohandel finns särskilda rutiner. Arbetstagare ska, med deras samtycke, hänvisas till specialiserat stöd. Forskarna bakom checklistan lyfter också fram att att personer inte ska utvisas innan det utretts om de är utsatta för exploatering eller människohandel.

I verktygslådan finns även inspektörernas möjlighet att vidta åtgärder mot arbetsgivare, till exempel genom förelägganden, böter eller andra sanktioner enligt nationell lagstiftning.

Jonna Söderqvist

Annika Vänje forskar ihop med kollegor kring arbetslivskriminaliteten sedan flera år. Foto: Afa Försäkring.

Samarbete nyckel i att motverka arbetslivskriminaliteten

Hur gör man för att få bukt med arbetslivskriminaliteten? En huvudstrategi är: Samarbeta mer och bättre mellan myndigheterna för att upptäcka brottsligheten så att arbetslivsbrottslingarna kan lagföras. Och se till att parterna på arbetsmarknaden kommer med i samarbetet. Det är lätt att säga, men hur gör man? Om detta pågår forskning.

– Den här typen av kriminalitet är systemhotande, den urholkar den svenska modellen och förutsättningar för en god arbetsmiljö, säger Annika Vänje, professor i arbetsvetenskap vid högskolan i Dalarna. Det handlar om ekonomiska kostnader för företagsägare och de som driver offentliga verksamhet. Men det handlar också om kostnader för arbetstagarna. Och sämre arbetsmiljö.

Hon studerar hur myndighetssamverkan i arbetet mot arbetslivskriminalitet fungerar idag, vilka dilemman som uppstår, och hur arbetsmarknadens parter kan bli delaktiga. Vad är det som ger goda förutsättningar – och vad är det som motverkar samarbeten?

Studien  startade i början av 2025 och avslutas i slutet av 2028, och har det långa namnet “Arbetslivskriminalitet och arbetsmiljö – en jämförande studie med fokus på interorganisatorisk samverkan i en komplex kontext”.  Annika Vänje genomför den  tillsammans med tre forskare i Uppsala, ekonomhistorikerna Jan Ottosson och Olle Jansson, och statsvetaren Jenny Jansson.

Fokusgrupper och individuella intervjuer

Annika Vänje berättar att de har börjat med att genomföra intervjuer i fokusgrupper med personer från olika myndigheter, som arbetar i regionala Arbetslivskriminalitetscentra, och kommer göra samma sak med företrädare för arbetsmarknadens parter.

Utifrån resultaten från fokusgrupper ska de intervjua nyckelpersoner.

På analysseminarier kommer forskare och och en del av deltagarna i fokusgrupper, och andra aktörer inom området, diskuterar resultaten som kommit fram i fokusgrupperna och intervjuerna.

I oktober 2026 kommer en delrapport om resultaten så långt, som riktat sig till en bredare publik än inom forskningsvärlden. De vill att forskningens frukter kommer till användning.

Forskarna ska också göra en kunskapsöversikt över tidigare forskning inom myndighetssamverkan.

Arbetat länge med frågorna

Annika Vänje och Jan Ottosson har arbetat med de här frågorna länge. De genomförde redan 2018-2020 ett forskningsprojekt om hur statliga myndigheter samarbetade då.

Den dåvarande regeringen hade givit ett samverkansuppdrag till Polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Jämställdhetsmyndigheten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. På Arbetsmiljöverket ville de utveckla och förbättra metoderna och kontaktade därför forskarna att genomföra så kallad följeforskning.

– Det fanns inte så oerhört mycket kunskap kring den här typen av samverkan mellan myndigheter, säger Jan Ottosson.

Jan Ottoson, ekonomihistoriker vid Uppsala universitet. Foto: Uppsala universitet.

De två åkte runt i landet och intervjuade myndigheternas representanter i samarbetet, för att få en bild av vad som pågick.

– Vi såg att man genomgående i alla regioner hade problem med att dela information mellan myndigheterna, på grund av den sekretesslagstiftning som fanns, säger Annika Vänje.

– En annan viktig sak som vi såg var att några myndigheter hade mer utrymme än andra. Och detta hänger samman med hur mycket resurser respektive myndigheter lade på denna samverkan. Ett exempel: en myndighet i ett län med stora avstånd hade den ansvarige tjänstemannen bara tjugo procent av sin arbetstid avsatt till samarbetet – och den tiden kunde gå åt bara till att resa och delta i möten.

– Vi såg också att de traditionella mansdominerade branscherna tog ganska mycket plats. Arbete med människor i välfärden var inte på agendan på samma sätt. Och det har vi också sett när vi har förberett det nya projektet, säger Annika Vänje.

– Villkoren ser olika ut beroende på vad man jobbar med – med ting eller med människor.  Människor i välfärdsarbeten tar inte plats och ställer krav på samma sätt. Detta är en av orsakerna till att vi valde att titta på branscherna bygg och äldreomsorg.

Arbetsmarknadens parter

När forskarna träffade myndigheterna ute i regionerna blev det också lite av en aha-upplevelse när de insåg att arbetsmarknadens parter inte var självklara partners i samarbetet mot arbetslivskriminalitet.

–Vi tror ju att parterna regionalt har stor kunskap om vad det är som pågår ute i arbetslivet, säger Annika Vänje.

En stor statlig utredning, delegationen mot arbetslivskriminalitet (läs om den här) som blev klar 2025, såg till att få med arbetsmarknadens parter i det arbetet. Och i regeringens uppdrag till regioncentra mot arbetslivskriminalitet står det att parterna ska finnas med.

I den pågående studien är parternas medverkan helt central, förklarar Annika Vänje. En huvudfråga är: Om parterna inte har någon koppling till myndigheternas samarbete – trots att det alltså ingår i uppdraget – vad beror det i så fall på?

– Det finns inga formella strukturer kring samverkan mellan myndigheterna och parterna. Vi vill titta på vad detta innebär, och vad det är för dilemman som uppstår, säger Annika Vänje.

Mycket har hänt

Sedan Annika Vänjes och Jan Ottosons första studie har mycket hänt – både positivt och negativt.

En del brister som de uppmärksammade har blivit åtgärdade. Ändringar i sekretesslagstiftningen underlättar informationsutbytet myndigheter emellan. Och den samverkan som då bara var i projektform sker nu i fastare och permanenta former.

Samtidigt har själva grundproblemet vuxit:
– Vi ser att arbetslivskriminaliteten har eskalerat under 2020-talet. Den är mycket mer omfattande nu, än vad den var bara för några år sedan, säger Annika Vänje.

Fler branscher har också fått växande problem med brottslighet.

– Det är oroväckande att det har gått så snabbt, säger Jan Ottosson. Man behöver kraftsamla ännu mer för att stoppa snabba utvecklingen.

Enligt en rapport från Riksrevisionen finns det också tecken på att människohandel har ökat.

 Jan Ottosson ser en risk för ett parallellt skuggsamhälle, drivet av organiserad brottslighet som exploaterar arbetslivet.

– Men vi måste bjuda motstånd, och inte ge upp.

Råd till en minister

Läget är allvarligt. Forskarna hoppas att de kunskaper som studien ska ge kommer att vara till nytta i kampen mot arbetslivskriminaliteten.

Om någon minister skulle be dem om råd – vad skulle Jan Ottosson och Annika Vänje svara, utifrån det som de redan vet från tidigare studier? Det här är fyra råd, i sammanfattning:

  1. Ta med parterna i samarbetet – se till att myndigheterna erkänner dem både som berörda parter och som resurser.
  2. Skapa jämlika förutsättningar för myndigheterna som deltar. Alla måste få tillräckliga resurser och tid för att arbeta med samverkansuppgifter, inte bara de som arbetar ute på fältet: Polisen, Skatteverket, Arbetsmiljöverket. Även myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen behöver resurser för sitt arbete med arbetslivskriminaliteten.
  3. Se över vilka som ska vara med. Finns det fler statliga myndigheter, och finns det andra organisationer, som bör delta i samarbetet kring att bekämpa arbetslivskriminaliteten? Det kan vara lokala och regionala krafter som kommuner och regioner. Men kanske kan man också tänka sig civilsamhällesorganisationer som exempelvis idrottsrörelsen och Röda Korset, som kan bidra med lokal kunskap och fånga upp individer på gräsrotsnivå?
  4. Samordna olika satsningar – detta är något man borde arbeta mer och bättre med. Man bör aktivt sy ihop och bearbeta resultat från olika parallella satsningar, för att undvika “stuprörsfenomenet” och uppsplittring av kunskaper.
Forskarna vid KTH har föreslagit ett frivilligt system för genomlysning vid upphandlingar i byggnadssektorn. Bild: Pixabay.

Frivillighet – en väg att komma åt de oseriösa

När svensk byggsektor jämfört med den finska blir det uppenbart att vi på grund av vår lagstiftning har svårare att upptäcka oseriösa bolag i samband med offentlig upphandling.

– Men det som inte kan tvingas fram skulle kunna göras frivilligt. I samarbete med Skatteverket har vi från KTH tagit fram ett förslag på system för genomlysning av de bolag som själva vill delta, berättar Folke Björk, professor vid enheten Hållbara byggnader vid KTH, Kungliga tekniska högskolan.

Tillsammans med forskaren Tord af Klintberg vid samma enhet har de under flera år granskat inslaget av kriminalitet inom den svenska byggbranschen.

– Enlig Boverket är den årliga kostnaden för fel och brister i byggbranschen cirka hundra miljarder kronor. Det är kostnaden för att bland annat göra arbetet på bygget en gång till beroende på att den som gör jobbet inte har tillräcklig kunskap. Eller struntar i instruktionerna. Vilket beror på att underentreprenören är kriminell, betalar inte löner eller skatter men kan erbjuda det lägsta priset vid en upphandling, säger Folke Björk.

– I Sverige får man inte samla in hur mycket information som helst om företag. Men om de går med på det så går det, säger Folke Björk, professor vid KTH:s institution för Byggvetenskap.
Foto: Birgitta Ländin

I flera rapporter har forskarna kunnat konstatera att Sverige, jämfört med bland annat Finland, har sämre förutsättningar att från olika myndigheter sätta samman information som kan visa om bolag är seriösa eller inte. Sverige kan inte tvinga fram en genomlysning av bolag på samma sätt som man gör i samband med upphandlingar i Finland.

– Men vi kan ju använda oss av frivillighet, konstaterar Folke Björk.

I en rapport från våren 2026 föreslås ett helt nytt sådant system. För att skilja seriösa från ickeseriösa företag har KTH tillsammans med Skatteverket i år arbetat fram något som går under namnet STRIX, vilket står för Självinitierad Transparent Rättvisande InformationseXponering.

– Man kan inte plocka in hur mycket information kring ett företag som helst. Det får man inte i Sverige. Men om företaget självt godkänner att man gör det så går det. Då kan man som upphandlare välja de företag som valt att vara transparenta, säger Folke Björk.

Samlas in från flera myndigheter

Informationen om företag som i STRIX är tänkt att samlas in från bland annat från Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Polismyndigheten, Gränspolisen och kommunala och lokala tillståndsenheter.

Uppgifterna om företagen i STRIX ska kunna användas när ett byggbolag handlar upp underentreprenörer, av privatpersoner som önskar kontrollera hantverkare och även vid offentlig upphandling.

Byggbranschen är en av Sveriges viktigaste och utgör cirka tio procent av BNP.

Byggkriminaliteten leder till att byggnadsarbetare far illa, att det finns kopplingar till människohandel, att staten går miste om intäkter, att seriösa byggföretag konkurreras ut och att olyckorna på arbetsplatserna blir fler.

I rapporten ”Finlands respektive Sveriges åtgärder mot arbetslivskriminalitet, människohandel och grå ekonomi. Fokus på byggsektorn” sammanfattar Folke Björk och Tord af Klintberg utvecklingen mot den situation som råder i byggbranschen idag:

”Det svenska samhället lyckas inte hålla arbetslivskriminaliteten stången i byggbranschen. Svenska regeringar och riksdagen har här under lång tid varit passiva, vilket medför att byggbolag, byggherrar, banker, branschföreningar och fackföreningar har lämnats att försvara den svenska modellen på egen hand.”

Folke Björk ger exempel på hur de kriminella byggentreprenörerna går till väga. De plockar hit folk till Sverige från andra länder, de lovar runt, men väl här utsätts personalen för press.

– Kom hit så får du det jättebra, säger man. Men du måste förstå att om man ska jobba här, och vi har gett dig den möjligheten, kan man inte göra det utan att betala för sig. Och din lägenhet har kostat oss mycket så den får du betala för.

Plötsligt är den anställde skyldig den oseriösa arbetsgivaren en massa pengar, och en stor del av lönen går tillbaka till arbetsgivaren.

Inte sällan blir byggjobben dåligt utförda och måste göras om. Antingen för att de som underentreprenören tagit hit inte kan vad som behövs – eller för att de helt enkelt struntar i instruktioner och handledning.

Vad kan man då göra?

KTH-forskarna har flera förslag för att försöka stävja arbetslivkriminaliteten i byggbranschen.

Finska framgångsfaktorer

I rapporten ”Finland respektive…” har 45 personer från olika myndigheter och organisationer i respektive land intervjuats.

De finska framgångsfaktorerna är samverkan och forskning. Myndigheterna samverkar med finska skatteverket som sammanställer data från åtta myndigheter, inklusive skatteverket.

Med dessa data genomlyses de bolag som ingår i offentlig upphandling och deras huvudmän för att avslöja eventuell kriminalitet i bolagen. Detta gör som en service till alla offentliga enheter, kommuner, regioner och stat.

Att Finland lyckats bättre än Sverige beror enligt utredarna på att Sverige saknar operativa enheter på myndighets- och departementsnivå som kan främja laglydiga bolag.

”Svenska regeringen bör ge Skatteverket direktiv att inrätta ett operativt kansli. I detta kansli ska bland annat ingå experter på bolagsanalys, ekonomi, människorättsfrågor, skattefrågor och upphandling. Det är viktigt att det blir möjligt för olika myndigheter att kommunicera med varandra”, är rapportens slutsats.

I Sverige stoppas denna samverkan till viss del av sekretesslagstiftning och GDPR, lagen om att personuppgifter ska hanteras på ett integritetsvänligt sätt. Det är det forskarna vill lösa med frivilligheten i STRIX.

– Byggbranschen vore lämplig som första pilotområde för STRIX. Byggföretagen har inte resurser att undersöka entreprenörer tillräckligt djupt. Och så kan det ju användas i alla möjliga sektorer. Men det kommer att kosta pengar, säger Folke Björk.

 Läs hela rapporten STRIX

Läs rapporten Finlands respektive Sveriges åtgärder mot arbetslivskriminalitet, människohandel och grå ekonomi. Fokus på byggsektorn.

Lennart Lundquist

Metoder inom byggkriminaliteten

En lista på några av de medel kriminella/ickeseriösa globala företag i byggbranschen tar till.
Publicerad i ”Journal of Construction Engineering and Management” som ges ut av
”American Society of Civil Engineers”.
Översättning av Folke Björn, professor vid KTH:s institution för Byggvetenskap.

Anbudsriggning
Samarbete mellan anbudsgivare för att få den upphandlande parten att styras till en viss
leverantör.

Bedrägeri

Beskyddarskap
En person i maktställning som försäkrar sig om sina anhängares stöd i utbyte mot deras
arbete.

Bestickning
Överlämnande av belöning till den som ansvarar för en upphandling.

Bulvanbolag
Ett företag som etableras bara för att tvätta inkomster från olaglig verksamhet.

Förenklingsbetalningar/Smörjning
En betalning till en beslutsfattare för att påskynda en process som redan är förutbestämd.

Förskingring

Sociala nätverk/Familjer
Svågerpolitik.

Karteller
Sammanslutning mellan företag för att begränsa konkurrensen, till exempel dela upp
marknaden.

Lobbyverksamhet
Att informellt utöva påtryckningar.

Priskarteller
Överenskommelse mellan företag om en överenskommelse om gemensamt eller lägsta pris.

Inkompetens
Att utge sig för att kunna sådant man inte har kompetens för.

Ryktesspridning
Sprida rykten om att konkurrenten till exempel gör ett dåligt jobb..

Kickback
Att köparen tar betalt av säljaren för att köpa dennes anbud.

Skrämsel och hot

Utpressning

Restaurang är en av de branscher där arbetslivskriminalitetetens påverkan på arbetsmiljön har studerats. Foto: Pixabay.

Så påverkas arbetsmiljön av kriminaliteten

När företag skattefuskar, lönedumpar och har illegala anställningar, då drabbas också den fysiska, organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Detta är en samlad slutsats från två rapporter från Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak: “Hur arbetslivskriminalitet påverkar arbetstagares arbetsmiljö” och “Uppfattningar om sambandet mellan arbetslivskriminalitet och arbetsmiljö”.

Den första skriften är en kunskapsöversikt, sammanställd av Monica Kaltenbrunner. Den bygger på 33 större och mindre forskningsprojekt i 14 länder (i EU plus Kanada).

Den andra skriften är skriven av Anders Fredriksson, som intervjuade 30 svenska företrädare för fack, arbetsgivare och arbetsmiljöinspektörer.

Rapporterna publicerades våren 2024 och tIllsammans ger de två skrifterna en god grund, och en bred vy, för den som vill veta hur det faktiskt kan se ut på jobbet för de människor som har det svåraste arbetsvillkoren.

Ingen har tidigare gjort liknande satsning på att få fram kunskap om just arbetsmiljön i samband med arbetslivskriminalitet, och detta över alla branschgränser.  Mynak lades ner sista december 2025, men verksamheterna flyttade till Arbetsmiljöverket, och där går rapporterna nu att ladda ner:

Hur arbetslivskriminalitet påverkar arbetstagares arbetsmiljö (Rapport 2024:2)

Uppfattningar om sambandet mellan arbetslivskriminalitet och arbetsmiljö

Resultaten i kunskapsöversikten bygger i huvudsak på uppgifter direkt från arbetstagare som själva arbetat i verksamheter där arbetslivskriminalitet förekommit. Forskarna har använt sig av både intervjuer och enkäter.

Arbetstagarna finns i många yrken och branscher: bygg och anläggning, transport, hotell och restaurang, hushåll, vård och omsorg, handel och lager, tomat- och svampodlingar, bärplockning, olika industrigrenar – med flera.

Av de 33 forskningsartiklarna som valdes ut kom bara fyra från Sverige. Två handlade om bärplockare, en om kinesiska kockar, och en svensk-spansk studie om arbete i hushåll, vård och omsorg.

– Jag blev förvånad över att vi inte kunde hitta fler än vi gjorde, vare sig i Sverige eller i andra länder, säger Monica Kaltenbrunner. 

Monica Kaltenbrunner har undersökt kopplingen mellan arbetslivskriminalitet och arbetsmiljö. Foto: Mynak.

– Det var också få som uttryckligen hade arbetsmiljö som fokus. Istället var nyckelbegreppet ofta “utnyttjande av arbetskraft”. Så jag fick ha ett rätt öppet sinnelag när jag valde artiklar.

Hon tog dessutom med en handfull texter från myndigheter och organisationer (däribland svenska LO), det som i sådana här sammanhang kallas “grå litteratur”.

Får inte vädra

Anställda berättar om höga temperaturer och chefer som inte låter dem att vädra, ta raster eller ens dricka vatten. De berättar om dåligt ljus och damm, och “obehagliga kemikaliedofter”.

– Män i bygg och transport råkar ofta ut för allvarliga olyckor, medan kvinnor oftare råkar ut för sexuella trakasserier, säger Monica Kaltenbrunner. 

– En sak som var återkommande är att personer som har noll erfarenhet inom ett yrke direkt kan få börja jobba exempelvis på ett bygge.  Jämfört med yrkesutbildade och erfarna kan de inte förutse farliga situationer. De frågar inte om säkerhetsutrustning, som skyddsskor, utan gör bara som de blir tillsagda. I en av studierna står det att “går chefen med tofflor gör alla andra det också, de tror att det är okej”. 

Hon konstaterar att när olyckor inträffar kan de bli mycket allvarliga, inklusive dödsfall.

Fast i en skuldfälla

Forskningsstudierna lyfter fram att många arbetstagare är  ekonomiskt beroende av sina arbetsgivare.  De kommer från fattiga länder, där de tjänar ännu mindre.  Många har också mycket begränsade språkkunskaper.

Så här säger några fackliga företrädare i Mynaks intervjustudie om detta:

“De far illa, de kan ha lånat pengar för att komma hit och måste skicka hem pengar. De hamnar i en gisslansituation.”

“Arbetstagarna står ofta i en beroendeställning, till exempel genom att arbetsgivaren betalt resan. Du står i skuld till arbetsgivaren, som till exempel hyr ut bostad och drar av det på lönen. […] Ofta svårt läge på grund av att arbetstagarna har skrivit på i ett avtal som friskriver arbetsgivaren från ansvar. Man har gått med på saker som man inte förstod vad det innebär. Ibland är det närmast slavlika förhållanden.”

Många av arbetstagarna som forskarna  intervjuade beskriver en arbetsmiljö där de arbetande behandlas olika beroende på utseende, ursprung eller migrationsstatus.  Utländska  får arbeta hårdare än inhemska arbetstagare, och med lägre lön. Och de kriminella arbetsgivarna  kan lätt hitta ersättare till anställda, som ifrågasätter och kräver

Osund konkurrens

 Kriminella företag kan erbjuda låga priser genom att de struntar i lagar och avtal. Bättre arbetsmiljö minskar vinsten för dem. 

De betalar mindre lön än de kommit överens om. Ibland betalar de inte för övertid. Det förekommer att anställda får gå och vänta på lönen, och i de värsta fallen snuvas de helt på ersättningen för arbetet..

Det är inte helt ovanligt att arbetstagare ingår avtal de inte förstår vad de betyder. Följden kan bli att de får arbeta alldeles för många timmar, fler än vad de planerat.

Inom transport och bygg och anläggning kan för långa arbetspass, perioder med arbete med begränsad återhämtning, i kombination med språkförbistring, många gånger öka olycksrisken.

Det förekommer också att arbetstagare får för lite jobb, och därmed förtjänst, jämfört vad de utlovats.  Och osäkerheten om ekonomin och om hur mycket de ska arbeta skapar förstås i sig en stress,  som ju i högsta grad är arbetsrelaterad. 

 Återigen  några röster från Mynaks intervjustudie med svenska aktörer, om sambandet mellan arbetskriminalitet och arbetsmiljö:

Fack:

“Det finns definitivt ett samband och det sambandet handlar om pengar. Det handlarom att vinna konkurrensfördelar genom att pressa kostnader. Och arbetsmiljö är dyrt. Det är lätt att dra ned på.”

Fack:

“Ja, det handlar om pengar, exploatering handlar om att tjäna pengar. Man betalar inte skatt, har inte bra arbetsmiljö. Det blir osund konkurrens.”

Myndighet:

Man kan ta det enklaste exemplet: Jag vill beställa solceller. En leverantör är billigare och det är den som inte vill ha byggställning. De som har säker arbetsmiljö har interåd att vinna upphandlingar. Att fixa naglarna för 29 spänn, det säger sig självt att denna person inte har rätt utbildning, inte har kollektivavtal.

Nöjda dygnetruntarbetare

Monica Kaltenbrunner menar att det kan vara svårt att förbättra arbetsmiljön när både arbetsgivare och arbetstagare ”tjänar på upplägget”, och när arbetstagare ”inte vågar eller har viljan att initiera förbättringar”.

 Ett resultat som kan förvåna många är att det finns arbetstagare på ”krim-arbetsplatser” som i forskningsstudierna förklarade att de var nöjda med arbetsvillkor och arbetsmiljö. Men det handlade om en smal och speciell  del av det kriminella arbetslivet, oftast arbete i hushåll, där omsorg om barn och äldre ingår.

– I många fall bor de anställda  hemma hos familjen och de berättar att de får äta med familjer, och att de själva tycker att de är omhuldade och att de gör ett meningsfullt arbete, berättar hon. 

– Men samtidigt berättar de om att familjer förväntar sig mer eller mindre dygnetrunttjänst, med beredskap att hjälpa en äldre mitt i natten. 

Så även i familjeidyllerna, undantaget som bekräftar regeln, finns ett utnyttjande av arbetskraft, där arbetsgivarna bland annat bryter mot reglerna när det gäller dygnsvila.  

Mats Utbult

Den kriminella ekonomin växer. I en rapport från våren 2026 beräknas den omfatta 5,5 procent av BNP. Bild: AI.

Kriminell ekonomi rekordstor 2026

Den kriminella ekonomins omsättning och vinster är betydligt större än vad man tidigare har trott. Enligt en rapport från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, är den dubbelt så stor som man tidigare antagit.

I ESO-rapporten ”Svarta siffror”, från våren 2026 uppskattas den kriminella ekonomin
omsätta 352 miljarder kronor per år. Det motsvarar 5,5 procent av Sveriges
bruttonationalprodukt, BNP.
Samtidigt beräknas de kriminella kamma hem 185 miljarder i vinst varje år.
Uppskattningarna baseras på svensk och internationell forskning.

Rapporten delar in den kriminella ekonomin i fyra kategorier.

  1. Den illegala ekonomin utgör 22 procent av totalen och omsätter 79 miljarder om året.
    Består av olagliga aktiviteter som narkotikahandel och vapensmuggling.
  2. Kriminella transaktioner, 11 procent av totalen och med omsättning på 40 miljarder om
    året och avser olika olagliga överföringar från bidragssystem som till exempel EU-bidrag.
  3. Kriminella tjänster, det vill säga penningtvätt, motsvarar 3 procent av den totala
    kriminella ekonomin.
  4. Den svarta ekonomin, där arbetslivskriminalitet ingår, är den största och utgör 64 procent
    av den totala illegala ekonomin och omsätter 224 miljoner om året.

Låga löner och orimliga villkor

I den svarta ekonomin handlar det om aktiviteter som i grunden är lagliga men som sker utanför myndighetskontroll, ofta för att undgå skatt eller sociala avgifter. Här återfinns bland annat svartarbete inom bygg, städ och restaurang.

”I flera fall redovisas löner och skatter formellt korrekt, samtidigt som arbetskraften exploateras genom falska identiteter, felaktiga arbetstillstånd, för låga löner, orimliga arbetstider eller bristande arbetsmiljö. Denna typ av verksamhet är ofta kopplad till människohandel”, skriver författarna.

För att komma till rätta med det föreslår rapportförfattarna en rad åtgärder av förebyggande karaktär som ska minska den kriminella ekonomins lönsamhet. De straffrättsliga åtgärderna måste kompletteras med administrativa verktyg som tillsyn, sanktionsavgifter, tillståndsindragningar snarare än – skriver rapportförfattarna – ”genom långdragna brottsutredningar”.

Har nästlat sig in

Den kriminella ekonomin har allt mer nästlat sig in i den legala ekonomin.

– Det behövs åtgärder som riktar sig mot hur organiserade aktörer systematiskt utnyttjar den legala ekonomins strukturer, särskilt genom infiltration av företag och branscher som är både regleringstunga och kontantintensiva. Kraven på egenkontroll, regelefterlevnad och visselblåsarsystem behöver stärkas, särskilt i högriskbranscher som bygg, transport och städ, skriver Amir Rostami, professor i kriminologi vid Södertörns högskola i ett pressmeddelande.

Rapportförfattarna sammanfattar:

”De mest omfattande ekonomiska skadorna uppstår inte främst genom våldsamma och synliga brott utan genom organiserade bedrägerier, arbetslivskriminalitet och bidragsbrott. Effektiva åtgärder måste därför inte bara rikta sig mot individuella gärningspersoner, utan mot de institutionella, legala, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som gör dessa brott möjliga och lönsamma.”

Alltså inte bara jaga skurkarna utan upprätta hinder för att motverka framför allt den svarta ekonomin.

Rapportförfattarna:

Amir Rostami, professor i kriminologi vid Södertörns högskola och forskningsledare vid Institutet för framtidsstudier

Hernan Mondani, docent i sociologi vid Södertörns högskola

Johan Mellberg, docent i finans vid Norges Handelshøyskole

Jesper Roine, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm

Läs hela ESO-rapporten ”Svarta siffror”

Lennart Lundquist


De papperslösa som utnyttjas i arbetslivskriminalitet lever vid sidan av samhället och kontrolleras hårt av de oseriösa arbetsgivarna - även på fritiden, säger Elinor Torp. Foto: Pixabay.

Långa dagar och ständig kontroll är vardagen för papperslösa

De kan bo i en restaurangkällare, i ett smutsigt garage eller i en trång lägenhet ihop med flera andra. De arbetar ofta långa dagar – långt utöver vad svensk arbetstidslagstiftning tillåter. Ibland får de lön som utlovat, ibland får de ingen alls.

Inte sällan är även deras lediga tid kontrollerad av den arbetsgivare som utnyttjar dem. På arbetet är säkerheten bristfällig och den som skadar sig får försöka plåstra ihop sig själv efter bästa förmåga.

Så ser arbetslivet och vardagen ut för papperslösa arbetstagare i Sverige, personer med ursprung i länder som Uzbekistan, Nicaragua eller Bolivia.

Elinor Torp har skildrat arbetslivskriminalitet i två av sina böcker, ”Vi, skuggorna” och ”Rent åt helvete”. Foto: Birgitta Ländin.

– Särskilt kvinnor som tagits till Sverige för att städa är väldigt utsatta, säger författaren och journalisten Elinor Torp som skildrat arbetslivskriminalitet i två böcker.

De kan bli dubbelt exploaterade, och arbetsgivaren håller hård kontroll över deras liv.

– Ofta arbetar de för mindre företag, och ofta huseras de på något sätt av arbetsgivaren, som övervakar dem varje sekund och berättar vad de ska göra. De får inte ha något umgänge, de kan bli tillsagda att de måste hålla sig hemma och vila för att sedan orka arbeta nästa dag. De är sönderkontrollerade, och de jag har mött har nästan alla beskrivit samma sak – det är den mentala kontrollen som är det värsta. Det trots att många också har råkat ut för olika olyckor på sitt arbete. Många har också varit med om att inte få ut sin lön – men de tycker ändå att förnedringen, kontrollen och att bli behandlad som skräp är det värsta, säger hon.

Elinor Torps första bok i ämnet, ”Vi, skuggorna” (2019 Leopard förlag) skildrar bland andra Rahman Akilov, vars papperslösa tillvaro i Sverige hon kartlade; hur han lyckades få jobb som asbestsanerare när han kommit till Sverige och fått ett samordningsnummer, men sedan blivit av med sitt arbete och fått ett utvisningsbeslut. Ändå var han kvar i landet och begick till sist terrordådet på Drottninggatan.

I boken skildras också Wilder från Bolivia, som tillsammans med tre andra män bodde fyra och ett halvt år i en Stockholmsföretagares garage utan dusch och toalett. Wilders chef var i byggbranschen där det förekommer fusk med samordningsnummer, fusk med ID06-brickor, fusk med löner och allvarligt fusk med säkerheten på jobben.

 I boken ”Rent åt helvete” (2023 Mondial förlag) är städbranschen i fokus. Den nicaraguanska städerskan Chilo som vistades här illegalt men likväl städade åt dåvarande statsministern Magdalena Andersson är en av de utsatta papperslösa som porträtteras.

– Problemet för den här gruppen som inte har rätt att vistas i Sverige är ju att de är både brottsoffer och arbetar utan tillstånd. Det gör dem väldigt utsatta och rädda för att ge sig till känna för myndigheterna, och det kan förstås arbetsgivaren utnyttja, säger Elinor Torp.

119 underentreprenörer

Elinor Torp ser flera förklaringar till att den här typen av arbetslivskriminalitet har kunnat växa i Sverige: förenklade regler kring arbetskraftsinvandring och andra avregleringar, bristande myndighetskontroller och inte minst hur lagen om offentlig upphandling har kommit att tillämpas, där lägsta pris är avgörande och kontrollen av underleverantörer i princip noll.

– Jag har just skrivit en artikel om hissolyckan i Sundbyberg, där fem byggnadsarbetare dog. På det bygget var det 119 underentreprenörer. Så ser det ofta ut på svenska byggarbetsplatser idag. Det är klart att man inte kan ha kontroll på arbetsmiljö och vilka som är anställda då.  I Norge finns en särskild lag som begränsar antalet underentreprenörer vid offentlig upphandling av bygg och städ till två. Det borde gå i Sverige också, säger Elinor Torp.

Precis som de som är ansvariga för upphandlingar behöver kontrollera entreprenörer bättre behöver även facken kontrollera vilka de egentligen har kollektivavtal med, fortsätter hon. I alltför många fall har arbetslivskriminalitet smugit sig in via ett företag som stoltserar med ett kollektivavtal.

En annan, mer allmän, förklaring till att arbetslivskriminaliteten växer är att den kriminella ekonomin växer. Gängkriminellas pengar från narkotika behöver tvättas vita, och bolag i verksamheter som kontrolleras dåligt är utmärkta verktyg för det, konstaterar Elinor Torp.

Två upphandlingar av städning till sjukhus i Stockholmsregionen blev början till forskningsprojekt om arbetsmiljökrav i upphandlingar. Foto: Birgitta Ländin.

Arbetsmiljökrav kan ge mer hållbara upphandlingar

Tydliga krav på arbetsmiljön har ofta saknats vid offentliga upphandlingar i Sverige.

– Min bild är att upphandlingsvärlden och arbetsmiljövärlden inte riktigt har mötts i Sverige. Nu när samverkan sker verkar arbetsmedicinsk kunskap kunna bidra till socialt hållbara upphandlingar, berättar doktoranden Ninni Norlinder vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.

När sådana krav nu har provats i våra inledande pilotprojekt säger flera av upphandlarna att man ser detta som ett sätt att motverka oseriösa aktörer och bidra till förbättrad arbetsmiljö i högriskbranscher, fortsätter hon.

I ett alldeles nytt (start hösten 2026) forskningsprojekt kring upphandling inom högriskbranscher ska hon och kollegor kartlägga hur det ser ut idag och hur man med arbetskrav kan förändra situationen.

Ninni Norlinders doktorandprojekt studerar osäkra anställningsvillkor och hur sådana påverkar de anställdas hälsa och möjlighet att hantera omvälvande livshändelser, som till exempel skilsmässa eller en period av arbetslöshet.

Hon arbetar också som biträdande verksamhetschef vid Centrum för Arbets- och Miljömedicin (CAMM) i Stockholm.

– Jag började mitt arbete på KI med att ta fram en forskningsbaserad handbok med all tillgänglig forskning om kopplingen mellan hälsa och anställningar med låg sysselsättningskvalitet – osäkra anställningar. I handboken ville vi även bidra till att förbättra situationen genom att peka ut 10 prioriterade åtgärder, berättar hon.

Ninni Norlinder ser möjligheter att slippa oseriösa aktörer med arbetsmiljökrav i upphandlingssammanhang. Foto: Privat.

Inte sällan är det offentligt upphandlade tjänster från privata arbetsgivare, säger Ninni Norlinder.

Topplista på högriskbranscher

Under arbetet utkristalliserades en sorglig ”topplista” med ett antal yrken där många har låg sysselsättningskvalitet – till exempel städare, barnskötare, undersköterskor och chaufförer inom färdtjänst eller taxiresor i allmänhet.

– Inte sällan är det här offentligt upphandlade tjänster och genom det väcktes mitt intresse för offentlig upphandling, säger Ninni Norlinder.

Det finns väldigt god evidens idag för att sådana här anställningsvillkor innebär påtagliga risker för hälsan, fortsätter hon.

– De är till och med så stora att man kan säga att det är ungefär jämförbart med arbetslöshet.

Utifrån dessa studier kring hur osäkra anställningar påverkar hälsan började Ninni Norlinder och kollegor fundera på vad det finns för möjligheter att förändra situationen. Hon mötte sedan professor Maria Albin, som redan tidigare tillsammans med juristen Andrea Sundstrand  hade tittat på möjligheten att ställa arbetsmiljökrav i samband med upphandlingar.

– Och då konstaterar man att det inte finns några rättsliga hinder för att ställa krav på arbetsmiljö, utan snarare tvärtom, möjligheterna till det är ganska långtgående – så länge man uppfyller de principer som gäller för upphandling, säger Ninni Norlinder.

Principerna kan gälla att kraven måste vara behövliga och proportionerliga. Vad gäller just arbetsmiljö så handlar det om att man måste kunna visa på att det finns påtagliga risker. Det ska vara behövligt och proportionerligt att ställa krav, men kravet kan inte heller vara skyhögt i relation till risken, förklarar hon.

Upphandling av städ har utvärderats

När så Region Stockholm intresserade sig för att med hjälp av forskarna ställa arbetsmiljökrav i samband med en upphandling av städning till två sjukhus föddes början till det som nu ska provas i större format.

– Maria Albin och några kollegor tog fram en behövlighets- och proportionalitetsbedömning. Man sammanfattade vad som är de mest påtagliga riskerna och utifrån det föreslog man krav. Och så hade man en dialog med upphandlingsavdelningen och talade med fackförbunden. Just då talade man inte med arbetsgivarsidan, men när vi nu fortsätter arbetet talar vi alltid med båda sidor.

De föreslagna kraven kom att bli en del av upphandlingen från regionen och kom med i avtalen. Ingen överklagade.

– Och nu har vi också följt upp kraven, så det är första gången vi har följt hela kedjan, och en första rapport om detta har just publicerats.

Det är av största vikt vid varje upphandling att inte bara kraven finns, utan också tydliga metoder för uppföljning av dem, understryker Ninni Norlinder.

– Annars riskerar det ju att bli verkningslöst.

Främjar sund konkurrens

– Syftet med det här projekt är att vi vill undersöka om och hur vi kan förbättra arbetsmiljöarbetet i högriskbranscher för dålig arbetsmiljö och oskäliga anställningsvillkor. Och det här är ju också ett sätt att främja sund konkurrens – man ska inte kunna konkurrera med lägstapris på bekostnad av arbetsmiljö och arbetsvillkor.  Och ett ytterligare syfte är att minska utrymmet för arbetslivskriminalitet i upphandlad verksamhet, säger Ninni Norlinder.

En rad dialogmöten har hållits med arbetsmarknadens parter, Upphandlingsmyndigheten, Arbetsmiljöverket och olika upphandlare i en första intervjustudie.

Under tiden har forskarna också inlett pilotprojekt där arbetsmetoder för hur man kan ställa och följa upp arbetsmiljökrav i offentliga upphandlingar utvecklas och testas.

– Vi har nu någonstans mellan 17 och 20 sådana pilotprojekt i gång i de här högriskbranscherna. Vi kan ju inte dra några stora slutsatser av det, men det som framkommit när man ser till arbetslivskriminalitet är att flera aktörer säger att de får färre eller inga oseriösa anbud när man har med de här kraven från början, säger Ninni Norlinder.

Svar på om detta verkligen kan stävja arbetslivskriminaliteten och förbättra arbetsmiljö och arbetsvillkor i högriskbranscher hoppas man få i projektet som heter ”Arbetsmiljökrav i offentlig upphandling – ett verktyg för ett hållbarare arbetsliv i högriskbranscher?”. Projektet har finansiering från AFA och ska pågå i tre år.

Kriminaliteten i byggbranschen växte sig stor innan myndigheterna hann reagera. Foto: Pixabay.

Förbud mot skuggkontrakt ska stärka anställda

Ge arbetstagarna större rättigheter. Straffa oseriösa företag på ett betydligt hårdare sätt. Detta är kärnan i förslagen från Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som våren 2025 kom med sitt slutbetänkande.

Delegationen tillsattes av arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (s) i september 2021 och förslagen tog jämställdhets- och arbetslivsministern Paula Brandberg emot i mars 2025.

Ordförande för delegationen mot arbetslivskriminalitet var tidigare LO-ekonomen Ola Pettersson. I olika sammanhang har han presenterat och kommenterat delegationens förslag – bland annat i en bostadspolitisk podd, Bopol, som ett antal större byggföretag har tillsammans.  I den här podden säger han bland annat att arbetslivskriminaliteten är ett stort samhällsproblem och att Sverige ”var väldigt sent ute med att vilja se och motverka de här problemen”.

– Vi valde att inte sätta in motåtgärder och att prioritera det här. Det gjorde att det fick växa till sig under lång period. Nu har det skett ett stort skifte i politiken som gör att det finns relativt bred enighet om att ”så här kan vi inte ha det”.

Delegationen föreslår en lag mot skuggkontrakt, det vill säga att man först sluter ett sådant avtal som krävs för att få arbetstillstånd för en anställd, men sen struntar i vad som står där. Lagen ska helt enkelt ge utländska anställda med arbetstillstånd rätt att få den överenskomna lönen.

– Arbetsgivaren kan säga att ”vi kanske skrev så här när vi sökte arbetstillstånd, men nu har vi kommit överens om någonting helt annat”. Nu säger vi att arbetstagaren ska kunna peka på det som arbetsgivaren har lämnat in till Migrationsverket och säga att ”det är det här som gäller.” Det förändrar faktiskt förutsättningarna ganska radikalt för de här personerna.

Luddigt om vad som är lagligt

En del av problemet med arbetslivskriminaliteten är att det många gånger är luddigt vad som är lagligt och inte lagligt. Delegationens förslag syftar till att reda ut detta.

När en anställd förlorar sitt arbetstillstånd som en följd av skuggkontraktet, det vill säga att arbetsgivaren inte tillämpar de arbetsvillkor som arbetstillstånd kräver, kommer det också att stå arbetsgivaren dyrt, enligt delegationen. Man föreslår en sanktionsavgift, som kan vara ett så kallat prisbasbelopp, nästan 60.000 kronor.

– Det är den andra sidan av myntet, säger Ola Pettersson. Dels ger vi arbetstagaren en rätt att få det han eller hon har rätt till. Dels så blir det en ekonomisk smäll i form av en sanktionsavgift mot de här arbetsgivarna som har misskött sig. Sammantaget blir det här ett väldigt kraftfullt verktyg mot oseriösa arbetsgivare.

Komma åt skuggsamhället

Även papperslösa måste få stärkta rättigheter, föreslår delegationen. En lag om deras rättigheter kom faktiskt redan 2013, men väldigt få gånger har den blivit använd. En förklaring kan vara att få papperslösa har varit fackmedlemmar.  Ett förslag är nu att Diskrimineringsombudsmannen ska kunna agera, för “att komma åt skuggsamhället”, förklarar Ola Pettersson.

–Det här ska göra det mindre lönsamt att lura hit de här personerna. Vi säger inte att man ska ha rätt att stanna i Sverige. Vi säger att man ska ha rätt till den lön som man har jobbat ihop. Sen ska man åka hem om man inte har rätt att vara i Sverige. Det handlar om att ta bort de starka ekonomiska drivkrafter som finns i dag för att utnyttja de här personerna.

Fortsättning måste följa

Myndigheter använder inte de verktyg som finns, understryker Ola Pettersson:

– Det är ett stort ansvar som vilar på både myndigheterna och deras uppdragsgivare att se till att man använder de verktyg man har. Det är en väldigt stark uppmaning från delegationen och jag tror också att det finns en väldigt stark politisk vilja på det här området.

Han konstaterar att det finns mycket som vore viktigt att ta reda på och komma med förslag om, men som de inte haft i uppdrag att göra, eller inte haft tid och kraft att  göra. En fråga är exempelvis vad man kan göra åt “lönestöld”, det vill säga att arbetsgivare medvetet och systematiskt underhåller, drar av eller tvingar tillbaka lön och ersättningar som arbetstagaren har laglig eller avtalad rätt till. Norge har sedan fyra år en lag om lönestöld, med straff upp till sex år i fängelse.

 Ola Pettersson vill att regeringen fortsätter:

– Jag hoppas att det kommer fler utredningar och att andra krafter tar vidare. Jag tror att man måste inse att det här är en ganska stor sak att vända.

Mats Utbult

Natalia Ollus har lett det nordiska projektet som kopplar samman arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet. Bild: Jonna Söderqvist

Arbetsmiljöbrister kan peka på utnyttjande


Brister i arbetsmiljön kan vara tecken på en bredare arbetslivskriminalitet, visar en ny nordisk studie. Även om fenomenet ser lika ut i länderna, hanteras det på olika sätt.


– Överträdelser av arbetsmiljöregler fungerar ofta som indikatorer på arbetslivskriminalitet och exploaterande arbetsvillkor, säger Natalia Ollus, forskare och direktör för Heuni, alltså Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till FN.

Hon har lett det nordiska forskningsprojektet Integrate – integrerade angreppssätt för arbetskraftsexploatering och arbetslivskriminalitet, som analyserat sambanden mellan arbetsmiljö, arbetslivskriminalitet och arbetskraftsexploatering i Norden.

Rapporten presenterades på ett seminarium i slutet av december 2025.

Syftet med forskningen har varit att stärka kunskapen om hur dessa fenomen hänger samman och att identifiera åtgärder som kan minska risken för exploatering i arbetslivet. Forskarna har också sammanställt en checklista för genom brister i arbetsmiljön kunna upptäcka arbetsrelaterad brottslighet och exploatering.

Arbetsmiljö och exploatering hänger tätt ihop

Brister i arbetsmiljön kan enligt forskarna fungera som tidiga varningssignaler om mer omfattande regelöverträdelser och oseriösa arbetsvillkor. Det kan handla om farliga arbetsplatser, bristande skyddsutrustning, långa arbetspass eller undermåliga boendeförhållanden kopplade till arbetsgivaren.

– När ett företag medvetet bryter mot arbetsmiljöregler kan det vara en indikation på att verksamheten bygger på ett bredare mönster av exploatering och regelöverträdelser, sade Natalia Ollus på rapportpresentationen.

Hon betonar samtidigt att det sällan är en enskild avvikelse som avslöjar problemen, utan kombinationer av flera signaler.

– Det handlar ofta inte om enskilda överträdelser, utan om systematiska mönster där flera regelbrott samverkar, till exempel långa underentreprenörskedjor och oklara anställningsformer, förklarar Natalia Ollus.

– Det är just genom att kombinera olika observationer som man kan se mönster som annars inte blir synliga, säger hon.

En viktig slutsats i studien är att arbetsmiljöinspektioner ofta kan fungera som en första ingång till att upptäcka misstänkt exploatering. Inspektörer och fackliga företrädare kan genom sina arbetsplatsbesök identifiera de här mönstren som annars är svåra att upptäcka.

Olika system och olika mandat i Norden

Studien visar tydliga skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller hur arbetslivskriminalitet och exploatering hanteras.

Det hänger ihop med vilken typ av kollektivavtal som gäller. När det finns allmängiltiga kollektivavtal kan inspektörerna också granska arbetsvillkor som till exempel löner. I Norden har Finland främst allmängiltiga kollektivavtal, medan Norge har det i vissa riskbranscher.

I Sverige och Danmark ser det annorlunda ut, eftersom länderna har normalt bindande kollektivavtal, och då spelar arbetsmarknadens parter sen central roll, med fackföreningarna som övervakar sina medlemmars löner och anställningsvillkor.

Men:

– Vem ska övervaka arbetsvillkoren för migrantarbetare som inte är fackligt anslutna, om arbetsmiljöinspektörerna saknar mandat att granska anställningsvillkor?

Migrantarbetare särskilt utsatta

Migrantarbetare pekas ut som en särskilt utsatt grupp, eftersom många av dem inte är fackligt organiserade. Kombinationen av osäkra anställningar, språkbarriärer, begränsad kunskap om rättigheter och rädsla för repressalier gör att många fall aldrig kommer till ytan.

– Det är ofta migrantarbetare som befinner sig i de mest utsatta positionerna, med mindre möjlighet att påverka sina arbetsvillkor, säger Natalia Ollus.

Forskningen visar att det bidrar till en situation där exploatering riskerar att förbli både dold och svår att åtgärda.

Svensk A-krim-modell som exempel på samverkan

I Sverige lyfts de så kallade A-krim-centren fram som ett exempel på hur myndighetssamverkan kan stärka arbetet mot arbetslivskriminalitet. Modellen bygger på samarbete mellan flera myndigheter, bland annat polis, Skatteverket och Arbetsmiljöverket.

Genom gemensamma insatser kan myndigheter dela information och upptäcka brottsliga upplägg och exploatering mer effektivt än enskilda aktörer kan göra var för sig.

– Sverige har länge haft svårt att hitta en väg för att hantera arbetskraftsexploatering, konstaterar Isabel Schoultz, forskare vid Lunds universitet, när rapporten presenterades.

I studien har hon ansvarat för datainsamlingen och runda-bords-samtalen i Sverige.

– Sedan begreppet arbetslivskriminalitet införts, med inspiration från Norge, finns åtminstone en tydligare idé om vägen framåt, säger hon.

Samtidigt tampas Sverige fortfarande med utmaningar, särskilt när det gäller skyddet för arbetstagare som står utanför fackliga strukturer och riskerar hamna utanför tillsynen.

– En av de viktigaste frågorna är tillgången till rättvisa för exploaterade migrantarbetare, säger hon vidare. För dem som inte får hjälp från facket är tillgången till rättvisa fortfarande mycket begränsad, sade hon.

I de svenska rundabordssamtalen framkom att experterna inte efterlyste mer kriminalisering i sig, utan bättre utnyttjande av den lagstiftning som redan finns för arbetskraftsexploatering och människohandel för tvångsarbete.

Mer samordning och bättre skydd

Forskarna konstaterar att mycket av regelverket redan finns på plats i de nordiska länderna, men att skillnader i mandat, tillämpning och samordning gör att effekterna varierar.

De efterlyser därför ett mer sammanhållet arbetssätt där arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet ses som delar av samma problemområde. Det handlar både om att stärka informationsutbyte mellan myndigheter och att utveckla gemensamma arbetssätt som gör det möjligt att upptäcka riskmönster tidigare.

Samtidigt lyfts behovet av mer riskbaserad tillsyn, där resurser riktas mot branscher och arbetsplatser där flera riskindikatorer sammanfaller.

För migrantarbetare lyfts särskilt behovet av att i praktiken säkerställa rätten att kräva uteblivna löner och få tillgång till rättssystemet utan att riskera sin anställning eller uppehållsstatus.

Natalia Ollus hoppas också att det skulle ske ett skifte i synen på arbetslivskriminalitet mot ett större fokus på människorna som blir utnyttjade.

– Men vad vi fann i vår studie var att fokus fortfarande ofta ligger på ekonomiska brott mot staten snarare än på att skydda offer och återkräva löner.

Jonna Söderqvist

Myndigheterna har ökat antalet oanmälda kontroller av arbetsplatser där det finns risk att arbetslivskriminalitet förekommer. Bild: AV.

Färre fackligt aktiva skapar luckor i partsmodellen

Allt fler är med i facket igen, men antalet fackligt förtroendevalda fortsätter att minska. I flera branscher är organisationsgraden ändå låg och öppnar upp för arbetsmiljörisker och inslag av arbetslivskriminalitet, enligt en ny rapport av professor Anders Kjellberg.

– För att den svenska partsmodellen ska fungera bra kräver det facklig närvaro, säger professor Anders Kjellberg vid Lunds universitet som skrivit Arena Idé-rapporten Den svenska modellen 2026. Häromåret kom hans rapport om kollektivavtalens vita fläckar.

Sverige har, efter Island, världens högsta fackliga organisationsgrad: 69 procent av de yrkesaktiva är med i facket. Under 2025 ökade dessutom antalet yrkesaktiva fackmedlemmar för tredje året i rad, med cirka 12 700 personer.

Men under ytan döljer sig en mer splittrad utveckling där den lokala fackliga närvaron minskar på många arbetsplatser. Och i den svenska modellen för ett svagt fack med sig problem, konstaterar Anders Kjellberg.
– Vissa delar av arbetsmarknaden ligger utanför partsmodellen, säger han.
Det i sin tur öppnar upp för sämre arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet.

Anders Kjellberg, professor i sociologi. Bild: Kennet Ruona.

Allt färre skyddsombud

Den fackliga styrkan avgörs inte bara av organisationsgraden, utan också av den lokala närvaron på arbetsplatserna, framhåller Anders Kjellberg. Men antalet fackligt förtroendevalda har minskat över tid. I mitten av 1990-talet fanns omkring 360 000, medan antalet 2023 uppgick till cirka 278 000.

Samtidigt har andelen medlemmar med fackklubb på arbetsplatsen minskat på stora delar av arbetsmarknaden.

– Den fackliga närvaron hänger ihop med arbetsmiljön, och det är därför viktigt att det finns skyddsombud och klubbar på arbetsplatsen, säger Anders Kjellberg.

När den lokala fackliga strukturen försvagas blir det svårare att upptäcka brister i arbetsmiljön och kontrollera att kollektivavtal följs i praktiken.

– Då kan oseriösa arbetsgivare använda kollektivavtal för att “snygga upp fasaden”, säger Kjellberg.

Stora skillnader mellan branscher

Skillnaderna mellan branscher är tydliga. Överlag är arbetare sämre organiserade: 59 procent av arbetarna är med i facket, medan 74 procent av tjänstemännen är det.

Hotell- och restaurangbranschen har en organisationsgrad på omkring 30 procent bland arbetare.

I privat sektor ligger arbetarnas organisationsgrad runt 55 procent, en nivå som varit stabil de senaste åren.

Den tydligaste förändringen återfinns i byggbranschen, där organisationsgraden har fallit från 81 procent år 2006 till 56 procent år 2025.
– Det är den största nedgången av alla branscher, säger Anders Kjellberg.

Samtidigt har byggsektorn förändrats strukturellt. Stora byggbolag använder i allt mindre utsträckning egen personal och arbetar i stället genom långa kedjor av underleverantörer.

I början av 2024 rapporterades också att Byggnads tappat nästan vart tionde skyddsombud på tre år, samtidigt som dödsolyckor i branschen blivit vanligare.

Utrikes födda i utsatta branscher

I flera av de branscher där organisationsgraden är lägre arbetar en hög andel utrikes födda. Andelen utrikes födda arbetare har ökat till 35 procent 2025, men andelen varierar beroende på bransch. Överlag är färre utrikes födda med i facket, 51 procent, jämfört med inrikes födda arbetare av vilka 63 procent är fackmedlemmar. Forskningen kopplar lägre organisationsgrad bland utrikes födda till kortare vistelsetid i Sverige, mer osäkra anställningar och svagare kännedom om arbetsmarknadens regler och bristande språkkunskaper.

– Utrikes födda har en svagare position, konstaterar Kjellberg.

I branscher med låg organisationsgrad, många underleverantörsled och hög andel osäkra anställningar beskrivs risken för arbetslivskriminalitet och oskäliga villkor som förhöjd.

En modell under press

Hur utvecklingen kommer att se ut framöver är enligt Anders Kjellberg svårt att säga. Mycket hänger på regeringens politik. Han lyfter medlemsraset i facken åren 2007 och 2008 efter att alliansregeringen chockhöjt avgifterna till a-kassan samtidigt som skattereduktionen för fackavgiften och a-kassan avskaffades. Det resulterade i att facken förlorade 245 000 medlemmar och de fackliga a-kassorna omkring 400 000 på två år.

Han betonar att arbetslivskriminalitet är ett stort och växande problem på arbetsmarknaden.
– Allmän brottsbekämpning har hög prioritet i samhället, men arbetslivskriminalitet får inte alltid samma uppmärksamhet, säger han.

Att allmängiltigförklara kollektivavtal i problembranscher – som Norge gör – tror Anders Kjellberg inte på, eftersom det ytterligare minskar incitament att gå med i facket. Förslaget har lyfts av bland annat Transportarbetareförbundet. Det ingår inte heller i Arbetsmiljöverkets uppdrag att granska att kollektivavtal följs, och även om det gjorde det tror han inte att Arbetsmiljöverket har tillräckliga resurser för det.

Däremot tror han på förstärkt myndighetssamverkan för att stävja arbetslivskriminalitet, och Arbetsmiljöverkets roll i det. Likaså att offentliga upphandlare ställer krav.

Anders Kjellberg menar att en stor del av arbetet för att upprätthålla regler och avtal i arbetslivet fortsatt ligger på facken, men betonar vikten av politiska beslut som stärker den befintliga svenska partsmodellen och organisationsgraden. Han nämner att införa skattereduktion för fackavgiften och att ge de regionala skyddsombuden tillträde till arbetsplatser där det finns kollektivavtal men saknas fackmedlemmar.
– Mycket av arbetet ligger på facket, och det kräver att man arbetar med nya metoder – inte minst för att nå utrikes födda, säger han.

Jonna Söderqvist