Brister i arbetsmiljön kan vara tecken på en bredare arbetslivskriminalitet, visar en ny nordisk studie. Även om fenomenet ser lika ut i länderna, hanteras det på olika sätt.
– Överträdelser av arbetsmiljöregler fungerar ofta som indikatorer på arbetslivskriminalitet och exploaterande arbetsvillkor, säger Natalia Ollus, forskare och direktör för Heuni, alltså Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till FN.
Hon har lett det nordiska forskningsprojektet Integrate – integrerade angreppssätt för arbetskraftsexploatering och arbetslivskriminalitet, som analyserat sambanden mellan arbetsmiljö, arbetslivskriminalitet och arbetskraftsexploatering i Norden.
Rapporten presenterades på ett seminarium i slutet av december 2025.
Syftet med forskningen har varit att stärka kunskapen om hur dessa fenomen hänger samman och att identifiera åtgärder som kan minska risken för exploatering i arbetslivet. Forskarna har också sammanställt en checklista för genom brister i arbetsmiljön kunna upptäcka arbetsrelaterad brottslighet och exploatering.
Arbetsmiljö och exploatering hänger tätt ihop
Brister i arbetsmiljön kan enligt forskarna fungera som tidiga varningssignaler om mer omfattande regelöverträdelser och oseriösa arbetsvillkor. Det kan handla om farliga arbetsplatser, bristande skyddsutrustning, långa arbetspass eller undermåliga boendeförhållanden kopplade till arbetsgivaren.
– När ett företag medvetet bryter mot arbetsmiljöregler kan det vara en indikation på att verksamheten bygger på ett bredare mönster av exploatering och regelöverträdelser, sade Natalia Ollus på rapportpresentationen.
Hon betonar samtidigt att det sällan är en enskild avvikelse som avslöjar problemen, utan kombinationer av flera signaler.
– Det handlar ofta inte om enskilda överträdelser, utan om systematiska mönster där flera regelbrott samverkar, till exempel långa underentreprenörskedjor och oklara anställningsformer, förklarar Natalia Ollus.
– Det är just genom att kombinera olika observationer som man kan se mönster som annars inte blir synliga, säger hon.
En viktig slutsats i studien är att arbetsmiljöinspektioner ofta kan fungera som en första ingång till att upptäcka misstänkt exploatering. Inspektörer och fackliga företrädare kan genom sina arbetsplatsbesök identifiera de här mönstren som annars är svåra att upptäcka.
Olika system och olika mandat i Norden
Studien visar tydliga skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller hur arbetslivskriminalitet och exploatering hanteras.
Det hänger ihop med vilken typ av kollektivavtal som gäller. När det finns allmängiltiga kollektivavtal kan inspektörerna också granska arbetsvillkor som till exempel löner. I Norden har Finland har främst allmängiltiga kollektivavtal, medan Norge har det i vissa riskbranscher.
I Sverige och Danmark ser det annorlunda ut, eftersom länderna har normalt bindande kollektivavtal, och då spelar arbetsmarknadens parter spelar en central roll, med fackföreningarna som övervakar sina medlemmars löner och anställningsvillkor.
Men:
– Vem ska övervaka arbetsvillkoren för migrantarbetare som inte är fackligt anslutna, om arbetsmiljöinspektörerna saknar mandat att granska anställningsvillkor?
Migrantarbetare särskilt utsatta
Migrantarbetare pekas ut som en särskilt utsatt grupp, eftersom många av dem inte är fackligt organiserade. Kombinationen av osäkra anställningar, språkbarriärer, begränsad kunskap om rättigheter och rädsla för repressalier gör att många fall aldrig kommer till ytan.
– Det är ofta migrantarbetare som befinner sig i de mest utsatta positionerna, med mindre möjlighet att påverka sina arbetsvillkor, säger Natalia Ollus.
Forskningen visar att det bidrar till en situation där exploatering riskerar att förbli både dold och svår att åtgärda.
Svensk A-krim-modell som exempel på samverkan
I Sverige lyfts de så kallade A-krim-centren fram som ett exempel på hur myndighetssamverkan kan stärka arbetet mot arbetslivskriminalitet. Modellen bygger på samarbete mellan flera myndigheter, bland annat polis, Skatteverket och Arbetsmiljöverket.
Genom gemensamma insatser kan myndigheter dela information och upptäcka brottsliga upplägg och exploatering mer effektivt än enskilda aktörer kan göra var för sig.
– Sverige har länge haft svårt att hitta en väg för att hantera arbetskraftsexploatering, konstaterar Isabel Schoultz, forskare vid Lunds universitet, när rapporten presenterades.
I studien har hon ansvarat för datainsamlingen och runda-bords-samtalen i Sverige.
– Sedan begreppet arbetslivskriminalitet införts, med inspiration från Norge, finns åtminstone en tydligare idé om vägen framåt, säger hon.
Samtidigt tampas Sverige fortfarande med utmaningar, särskilt när det gäller skyddet för arbetstagare som står utanför fackliga strukturer och riskerar hamna utanför tillsynen.
– En av de viktigaste frågorna är tillgången till rättvisa för exploaterade migrantarbetare, säger hon vidare. För dem som inte får hjälp från facket är tillgången till rättvisa fortfarande mycket begränsad, sade hon.
I de svenska rundabordssamtalen framkom att experterna inte efterlyste mer kriminalisering i sig, utan bättre utnyttjande av den lagstiftning som redan finns för arbetskraftsexploatering och människohandel för tvångsarbete.
Mer samordning och bättre skydd
Forskarna konstaterar att mycket av regelverket redan finns på plats i de nordiska länderna, men att skillnader i mandat, tillämpning och samordning gör att effekterna varierar.
De efterlyser därför ett mer sammanhållet arbetssätt där arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet ses som delar av samma problemområde. Det handlar både om att stärka informationsutbyte mellan myndigheter och att utveckla gemensamma arbetssätt som gör det möjligt att upptäcka riskmönster tidigare.
Samtidigt lyfts behovet av mer riskbaserad tillsyn, där resurser riktas mot branscher och arbetsplatser där flera riskindikatorer sammanfaller.
För migrantarbetare lyfts särskilt behovet av att i praktiken säkerställa rätten att kräva uteblivna löner och få tillgång till rättssystemet utan att riskera sin anställning eller uppehållsstatus.
Natalia Ollus hoppas också att det skulle ske ett skifte i synen på arbetslivskriminalitet mot ett större fokus på människorna som blir utnyttjade.
– Men vad vi fann i vår studie var att fokus fortfarande ofta ligger på ekonomiska brott mot staten snarare än på att skydda offer och återkräva löner.
Jonna Söderqvist