Allt fler är med i facket igen, men antalet fackligt förtroendevalda fortsätter att minska. I flera branscher är organisationsgraden ändå låg och öppnar upp för arbetsmiljörisker och inslag av arbetslivskriminalitet, enligt en ny rapport av professor Anders Kjellberg.
– För att den svenska partsmodellen ska fungera bra kräver det facklig närvaro, säger professor Anders Kjellberg vid Lunds universitet som skrivit Arena Idé-rapporten Den svenska modellen 2026. Häromåret kom hans rapport om kollektivavtalens vita fläckar.
Sverige har, efter Island, världens högsta fackliga organisationsgrad: 69 procent av de yrkesaktiva är med i facket. Under 2025 ökade dessutom antalet yrkesaktiva fackmedlemmar för tredje året i rad, med cirka 12 700 personer.
Men under ytan döljer sig en mer splittrad utveckling där den lokala fackliga närvaron minskar på många arbetsplatser. Och i den svenska modellen för ett svagt fack med sig problem, konstaterar Anders Kjellberg.
– Vissa delar av arbetsmarknaden ligger utanför partsmodellen, säger han.
Det i sin tur öppnar upp för sämre arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet.
Allt färre skyddsombud
Den fackliga styrkan avgörs inte bara av organisationsgraden, utan också av den lokala närvaron på arbetsplatserna, framhåller Anders Kjellberg. Men antalet fackligt förtroendevalda har minskat över tid. I mitten av 1990-talet fanns omkring 360 000, medan antalet 2023 uppgick till cirka 278 000.
Samtidigt har andelen medlemmar med fackklubb på arbetsplatsen minskat på stora delar av arbetsmarknaden.
– Den fackliga närvaron hänger ihop med arbetsmiljön, och det är därför viktigt att det finns skyddsombud och klubbar på arbetsplatsen, säger Anders Kjellberg.
När den lokala fackliga strukturen försvagas blir det svårare att upptäcka brister i arbetsmiljön och kontrollera att kollektivavtal följs i praktiken.
– Då kan oseriösa arbetsgivare använda kollektivavtal för att “snygga upp fasaden”, säger Kjellberg.
Stora skillnader mellan branscher
Skillnaderna mellan branscher är tydliga. Överlag är arbetare sämre organiserade: 59 procent av arbetarna är med i facket, medan 74 procent av tjänstemännen är det.
Hotell- och restaurangbranschen har en organisationsgrad på omkring 30 procent bland arbetare.
I privat sektor ligger arbetarnas organisationsgrad runt 55 procent, en nivå som varit stabil de senaste åren.
Den tydligaste förändringen återfinns i byggbranschen, där organisationsgraden har fallit från 81 procent år 2006 till 56 procent år 2025.
– Det är den största nedgången av alla branscher, säger Anders Kjellberg.
Samtidigt har byggsektorn förändrats strukturellt. Stora byggbolag använder i allt mindre utsträckning egen personal och arbetar i stället genom långa kedjor av underleverantörer.
I början av 2024 rapporterades också att Byggnads tappat nästan vart tionde skyddsombud på tre år, samtidigt som dödsolyckor i branschen blivit vanligare.
Utrikes födda i utsatta branscher
I flera av de branscher där organisationsgraden är lägre arbetar en hög andel utrikes födda. Andelen utrikes födda arbetare har ökat till 35 procent 2025, men andelen varierar beroende på bransch. Överlag är färre utrikes födda med i facket, 51 procent, jämfört med inrikes födda arbetare av vilka 63 procent är fackmedlemmar. Forskningen kopplar lägre organisationsgrad bland utrikes födda till kortare vistelsetid i Sverige, mer osäkra anställningar och svagare kännedom om arbetsmarknadens regler och bristande språkkunskaper.
– Utrikes födda har en svagare position, konstaterar Kjellberg.
I branscher med låg organisationsgrad, många underleverantörsled och hög andel osäkra anställningar beskrivs risken för arbetslivskriminalitet och oskäliga villkor som förhöjd.
En modell under press
Hur utvecklingen kommer att se ut framöver är enligt Anders Kjellberg svårt att säga. Mycket hänger på regeringens politik. Han lyfter medlemsraset i facken åren 2007 och 2008 efter att alliansregeringen chockhöjt avgifterna till a-kassan samtidigt som skattereduktionen för fackavgiften och a-kassan avskaffades. Det resulterade i att facken förlorade 245 000 medlemmar och de fackliga a-kassorna omkring 400 000 på två år.
Han betonar att arbetslivskriminalitet är ett stort och växande problem på arbetsmarknaden.
– Allmän brottsbekämpning har hög prioritet i samhället, men arbetslivskriminalitet får inte alltid samma uppmärksamhet, säger han.
Att allmängiltigförklara kollektivavtal i problembranscher – som Norge gör – tror han inte på, eftersom det ytterligare minskar incitament att gå med i facket. Förslaget har lyfts av bland annat Transportarbetareförbundet. Det ingår inte heller i Arbetsmiljöverkets uppdrag att granska att kollektivavtal följs, och även om det gjorde det tror han inte att Arbetsmiljöverket har tillräckliga resurser för det.
Däremot tror han på förstärkt myndighetssamverkan för att stävja arbetslivskriminalitet, och Arbetsmiljöverkets roll i det. Likaså att offentliga upphandlare ställer krav.
Han menar att en stor del av arbetet för att upprätthålla regler och avtal i arbetslivet fortsatt ligger på facken, men betonar vikten av politiska beslut som stärker den befintliga svenska partsmodellen och organisationsgraden. Dit hör att införa skattereduktion för fackavgiften och att ge de regionala skyddsombuden tillträde till arbetsplatser där det finns kollektivavtal men saknas fackmedlemmar.
– Mycket av arbetet ligger på facket, och det kräver att man arbetar med nya metoder – inte minst för att nå utrikes födda, säger han.
Här finns rapporten Den svenska modellen 2026.
Jonna Söderqvist