Det finns en försiktighet i svenska domstolar, som leder till att få personer döms för människohandel för tvångsarbete eller människoexploatering för tvångsarbete.
Det säger Märta Johansson, docent i folkrätt vid Örebro Universitet. I två forskningsprojekt har hon studerat svenska åtal och domar i sådana mål från 2010 och fram till 2024.
Lagen om människohandel för tvångsarbete har funnits i Sverige sedan 2004.
– Ett problem är de svenska domstolarnas tolkning av tvångsarbete, där man har en tolkning som inte överensstämmer med den internationella definitionen. Domstolarna tycks tänka att tvång, det måste ju vara när någon fysiskt tvingas till ett arbete. Men så är det inte, enligt den internationella definitionen.
Märta Johansson drar en parallell till brottsrubriceringen ”våldtäkt”, där ordet beskriver att gärningsmannen tar offret med fysiskt våld, men där den rättsliga betydelsen idag handlar om brist på samtycke.
– När det gäller den internationella definitionen för tvångsarbete så krävs det inte särskilt mycket för att ett arbete ska anses vara ofrivilligt. Men just på grund av att man inte använder sig av den definitionen ställer man upp relativt höga krav och vi får få fällande domar i Sverige. Det är många fällande domar i Finland och många fällande domar för tvångsarbete i Norge, men inte här.
I den första studien fann Märta Johansson endast två fall som gått till åtal som gällde människohandel för tvångsarbete. I båda de fallen rörde det sig om bärplockning. Samtidigt fanns där över 200 anmälningar som aldrig ledde till åtal under den aktuella perioden.
2019 kom den nya lagen om människoexploatering för tvångsarbete. Ett första fall som redan samma år ledde till en fällande dom i tingsrätten rörde en restaurangägare i Norrköping, som hade haft två anställda – en man och en kvinna – från Bangladesh. Paret kunde ingen svenska, hade blivit lovade en lön på 100 kronor i timmen, men kom i princip att arbeta upp till 12 timmar om dagen enbart för mat och husrum. De utsattes också för hot från sin arbetsgivare.
Orimliga villkor
– Här dömdes restaurangägaren för människoexploatering för arbete under uppenbart orimliga villkor i tingsrätten, men sedan friade hovrätten honom helt. Men Högsta domstolen tog upp fallet och där dömdes han. HD skrev i sin dom att för att du ska dömas för människoexploatering så räcker det inte med att man brister i olika regler om till exempel arbetstid och ersättning – det ska också ha skett en integritetskränkning.
I Norrköpingsfallet var den sammantagna integritetskränkningen att restaurangägaren hade hotat paret med att skicka polisen och Migrationsverket på dem, och han hade även hotat dem med ett tillhygge och en vapenattrapp.
HD-domen har följts av flera domar för människoexploatering i tingsrätt och hovrätt. I ett fall i mars 2026 dömdes en skånsk företagare i tingsrätten till fängelse i två år och tio månader för både människoexploatering och människohandel i ett fall som gällde tre polska byggnadsarbetare. Den domen beskrevs av Jämställdhetsmyndigheten som unik då den omfattade båda brottsrubriceringarna i ett och samma fall och då den i definitionen av människohandel utgick från en sammantagen bild av skuldsättning, psykisk press och isolering.
Den domen är dock överklagad och har därför i skrivande stund inte vunnit laga kraft.
Försiktigare än HD
Generellt tycker Märta Johansson att domstolarna annars är försiktigare än vad HD var.
– Det är ju ofta så med nya lagar, där det inte finns så mycket praxis, att rätten är lite extra försiktig. Det finns fall där man nu har dömt för människoexploatering men där jag anser att man borde ha dömt för det grövre brottet människohandel, säger Märta Johansson.
Konsekvenserna av att vi inte agerar så kraftfullt som lagen faktiskt medger blir allvarliga på sikt.
Men minst lika viktigt, fortsätter hon, är att agera kraftfullt förebyggande innan arbetslivkriminaliteten tillåts äta sig allt längre in i samhället. Skatteverket har skärpt kraven på identitetskontroll för den som ska arbeta i Sverige, vilket är bra. Bolagsverket har också en viktig roll
Myndighetssamverkan på olika sätt är viktigt. Det pågår också ett arbete att öppna upp sekretess mellan myndigheter, men det är inget som låter sig göra lätt; det tar tid och där måste finnas en brottsmisstanke i varje enskilt fall, säger Märta Johansson.
– Men det finns mycket att göra vad gäller upphandlingar för att motverka arbetslivskriminaliteten. Att begränsa antalet underentreprenörer, som man har gjort i Norge, kan vara ett sätt att minska riskerna. För väldigt mycket av det som blir fel, där kriminaliteten kommer in i arbetslivet, handlar om upphandlingar där man konkurrerar med lägsta pris.
Det straffrättsliga är förvisso också viktigt, fortsätter hon.
– Vi måste ha det, men det är inte ett effektivt sätt att hantera problem. Det är alltid i efterhand, det är jättedyrt och det är enormt tidskrävande. Det bästa är ju alltid att se över systemen så att kriminaliteten inte lönar sig från början.
Läs Märta Johanssons två rapporter om människohandel och människoexploatering:
Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden (2020)
Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – en uppföljning 2024
Birgitta Ländin