Hur gör man för att tidigt förebygga, identifiera och åtgärda alkoholproblem bland medarbetare? Med metoder som bevisligen fungerar? Om detta kan man läsa i en 70-sidig skrift baserad på forskning: “Riktlinjer för att förebygga och hantera alkoholproblem i arbetslivet”, utgiven av Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak.

Den första versionen av riktlinjerna publicerade forskare på KI fram redan 2015. Det var en grupp som forskade om företagshälsovårdens arbete, under ledning av professor Irene Jensen, som arbetade fram den. Myndigheten för arbetsmiljökunskap Mynak gav 2023 ut en bearbetad och uppdaterad version, med en ny upplaga 2024 med vissa förtydliganden.
Författare är Ulric Hermansson, som arbetat både som forskare vid KI och i kliniskt arbete inom beroendevård inom Region Stockholm, och Pernilla Nordqvist, projektledare vid Sveriges Företagshälsor.
Sju verktyg i verktygslådan
Ulric Hermansson brukar visa en bild av en verktygslåda som innehåller sju verktyg, av skilda slag:
- Alkoholpolicy
- Information till personalen
- Screening och rådgivning
- Rehabilitering
- Alkolås
- Testning
- Utbildning av chefer
Här ska vi kort beröra några av verktygen. Hela rapporten hittar du här. En kort sammanfattning finns här.
Arbetsplatsens viljeinriktning
Alkoholpolicyn är “arbetsplatsens viljeinriktning” och för att den inte ska bli en bortglömd mapp på intranätet finns det några saker som måste till,
Den ska vara skriftlig och tydlig om ett antal regler när det gäller inte bara att dricka på arbetsplatsen, men också att komma bakfull till jobbet.
Det ska vara tydligt vad som händer om man inte följer reglerna. Men det ska också vara tydligt vilket stöd till rehabilitering som anställda med alkoholproblem kan få. Alla ska kunna förstå vad som står i policyn, det är viktigt att ingen ska missförstå något.
En avgörande punkt är att anställda och deras företrädare också står bakom kraven och reglerna.
Tidigt eller sent
En utgångspunkt för riktlinjerna är erfarenheter från arbetsplatser är att man alltför ofta upptäcker att en anställd har alkoholproblem när det har gått väldigt långt. En nyckelfråga är därför:
Hur ska man göra för att man så tidigt som möjligt får syn på att tecken på en hög och riskabel alkoholkonsumtion?
Ett första sätt att få tidigt få syn på alkoholproblem är att ställa frågor om alkoholvanor när man i samband med hälsoundersökningar eller andra kontakter kommer in på andra levnadsvanor som kost, fysisk aktivitet och tobak.
Det finns hjälp att få för att djupare utreda och bedöma hur problemen ser ut. Författarna till riktlinjerna berättar om frågeformulär som är vetenskapligt utvärderade och har lite olika inriktning. Men frågor som återkommer i varierande omfattning är exempelvis dessa:
- Har personen riskkonsumtion och finns risk för skadligt bruk eller beroende?
- Hur ser hens alkoholvanor, eller konsumtionsmönster, ut under en längre tid?
- Behöver hen hjälp när det gäller andra områden än alkoholen?
- Är det aktuellt med diagnos för skadligt bruk eller beroende?
- Finns det andra sjukdomar med i bilden?
Förutom den undersökta personens svar på frågor, finns det möjlighet att mäta olika kroppsliga värden, så kallade biologiska markörer. Och det går att kombinera frågeformulär och mätning av sådana markörer, på olika sätt beroende på vilka frågor som man vill ha svar på.
Stöd och behandling
Arbetsgivaren ska erbjuda medarbetaren att få hjälp med att kartlägga hur stort alkoholproblemet är, och informera om olika former av behandling som är effektiva, som motiverande samtal, motiverande terapi och kognitiv beteendeterapi Det kan vara korta insatser, men också längre och mer omfattande.
En mer omfattande är något som kallas “15-metoden” och som man beskriver som en trappstegsmodell. Den är särskilt utvecklad för företagshälsovård och primärvård.
Riktlinjerna innehåller en rad konkreta råd om hur man kan arbeta med stöd och behandling, alltifrån dokumentation av handlingsplan dokumenteras till uppdatering av hur det går, och utvärdering.
Mats Utbult







