Forskning om vad som bidrar till hälsa och ökat välbefinnande på arbetet är temat för en museiutställning som Arbetets museum i Norrköping 2010 tar fram i samarbete med arbetsmiljöforskare och LO, PTK och Svenskt Näringsliv.
– Vi vill identifiera vilka arbetsplatser som fungerar och vad som är deras framgångsfaktorer – och hur man kan sprida dessa, säger Niklas Cserhalmi, biträdande museidirektör och projektledare.
”Make it work” ärarbetsnamnet på en svensk utställning om hälsofrämjande arbeten – eller ”Få det att funka”, som den kanske kunde heta på svenska. Utställningen ska förmedla färska forskningsresultat om vad som gör att ett arbete kan främja de anställdas hälsa och välbefinnande, berättar Niklas Cserhalmi, biträdande museidirektör vid Arbetets museum och projektledare. I arbetet deltar företrädare för parterna på arbetsmarknaden och forskarna Töres Theorell och Hugo Westerlund från Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet och Dan Hasson,
Karolinska institutet.
Arbetets museum ligger i en gammal textilfabrik på Laxholmen i Motala ström mitt i Norrköping. Bakom museet står en stiftelse med LO, TCO, studieförbunden ABF och Sensus och KF som huvudmän. Sin verksamhet beskriver man som att man ”samlar in och bevarar människors berättelse och minnen från arbete och vardagliv i industrisamhället” och museet samarbetar med de många arbetsplatsmuseer som finns, smedjor, kvarnar, verkstäder och annat. Varje år producerar man mellan 25 och 35 utställningar och man har mellan 150.000 och 200.000 besökare.
Ett av syftena med den här utställningen är att titta på hur villkoren mellan olika grupper skiljer sig, för att bidra till att alla får del av arbetslivets positiva sidor. Man talar i projektet om att ge verktyg åt besökaren för att ”tillgodogöra sig det senmoderna arbetslivets alla fördelar” och ”undersöka den goda arbetsplatsen och se vilka faktorer som samverkar för att skapa ett klimat där vi gynnas och inte drabbas av det nya gränslösa arbetslivet”. ”Det senmoderna arbetslivet” beskriver de med begreppspar som ””snabbhet – tidsbrist”, ”individualitet – ensamhet”, ”rörlighet – brist på stabilitet”.
– Det gäller att hitta en bra blandning mellan en ramberättelse och personliga berättelser. Det krävs att det finns människor av kött och blod och inte blir alltför teoritungt. Men om det enbart är enskilda människors historier blir inte heller någon intresserad, säger Niklas Cserhalmi.
– En bra utställning väcker nyfikenhet och vänder på perspektiv, den ska vara lustfylld och publikvänlig. Vi vill gärna arbeta med svåra frågor på ett interaktivt sätt, så att besökarna själva får vara med och påverka och göra saker. Kanske kan man få besökare att själva bidra med minnen, reaktioner, berättelser, föremål, bilder och filmer? Man kan genomföra enklare rollspel där man löser ett problem, som en del av utställningen.
Besökaren ska bli omruskad av utställningen – men också bidra med konkreta verktyg, inte bara väcka frågor utan också ge några svar, säger Niklas Cserhalmi.
– Vi samarbetar med nio museer i andra länder i ett EU-projekt och här finns en tanke om att besökare på alla utställningarna ska ha kontakt med varandra. Besökare kan lämna fakta och svar på olika frågor om vad de tycker, som blir tillgängliga på alla nio ställen.
Från 2012 ska utställningen vandra runt till fyra andra museer (ännu okänt vilka) under ett par års tid och förhoppningsvis få 200.000 besökare eller mer.
Känslor och fakta
Niklas Cserhalmi menar att en museiutställning är bättre på att förmedla känslor på att förmedla fakta. Så brukar man säga om TV jämfört med framförallt tryckta medier, men han tycker att det gäller i än högre grad för utställningar. Museibesökaren sitter inte hemma i sin favoritstol i lugn och ro, så det finns många störningsmoment som mottagare.
Men till fördelarna hör att man kan vara flera som samtidigt tittar på utställningen och efteråt kan diskutera innehållet – kanske med forskare, representanter för fack och arbetsgivare. Meningen är nämligen att utställningen också ska fungera som en mötesplats för konstruktiva diskussioner och utbyte av kunskaper, erfarenheter och idéer, och att olika aktörer ska arrangera möten och seminarier av olika slag på muséerna.
– Muséet kan vara intressant som en neutral arena där parterna kan mötas för samtal utan att ha ett förhandlingsbord mellan sig, säger Niklas Cserhalmi. Vi hoppas att parterna kommer att utnyttja sina regionala nätverk för att få folk att komma. Men det gäller också att utställningen är så attraktiv, charmig och klok att den fungerar som en magnet.
– Drömmen vore att få arbetsplatser att förlägga en utbildningsdag för personalen på muséet, kanske som en del i ett utvecklingsarbete. Det är inte så lätt. Men tänk vad roligt det vore om man fick arbetskamrater att komma till utställningen tillsammans – och de sedan kunde bygga en arbetsplats där tillsammans, antingen det nu är med handfasta möbler eller med idéer om hur man kan arbeta ihop på nya sätt.
En målgrupp som kan vara lättare att få till utställningen är de unga på väg ut i arbetslivet och man satsar på att samarbeta med gymnasieskolor.
Fortsättning på ”Arbetslivet – dödskul eller livsfarligt”
Den här utställningen har en koppling till en tidigare utställning, ”Arbetslivet – dödskul eller livsfarligt”, som Arbetets museum tog fram 2004 tillsammans med LO, TCO och Svenskt Näringsliv. De samarbetade inte med forskare den gången. Utställningen turnerade under två och ett halvt år i åtta städer och en utgångspunkt var den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet. Avsikten var också den gången att få ”en konstruktiv diskussion” genom att fokusera på goda exempel på åtgärder som hade skapat en utvecklande arbetsmiljö och sänkt frånvaron. Men trots den avsikten fick utställningen kritik för att vara för negativ, berättar Niklas Cserhalmi.
– En del tyckte att budskapet verkade vara att man blir sjuk av att jobba! I utvärderingen sa man också att det blev slagsida åt det problematiska och mörka. Vår projektansökan till ”Från ord till handling”-programmet om den nya utställningen var en reaktion på den kritiken.
Finns det en risk för att det slår över åt andra hållet och blir för klämkäckt den här gången?
– Nej det är nog ingen risk för att det blir överoptimistiskt, säger Niklas Cserhalmi och skrattar. Forskarvärlden fokuserar ju trots allt oftast på problem, så även den här gången kommer problemen finnas med…