Tema: Användbart nr 4 2025 Utmattning och psykisk ohälsa i arbetslivet

Kvinnor som utsätts för dubbel stress blir oftare långtidssjukskrivna. (Bild: Pixabay)

Vårdnadsansvar kan leda till längre sjukskrivning

Kvinnor som har vårdnadsansvar för barn med svårigheter löper en ökad risk för att bli sjukskrivna länge för utmattningssyndrom. Den slutsatsen drar en forskargrupp vid Institutet för stressmedicin i Västra Götalandsregionen.

De flesta som sjukskrivs för stressrelaterad psykisk ohälsa kommer tillbaka till arbetet relativt snabbt. Efter en tids behandling avtar besvären. Men det gäller inte alla. Det finns en mindre grupp människor som upplever svårigheter i flera år efter att de har sökt vård.

Varför är det så? Den frågan har professor Ingibjörg Jónsdóttir och hennes kollegor på Institutet för stressmedicin i Västra Götalandsregionen försökt få svar på i många år.

– Vårt institut grundades 2003 och bakgrunden var den stora ökning av stressrelaterad psykisk ohälsa som syntes i statistiken då. Vi inrättade snabbt en patientmottagning med långtidsplanering och har därmed kunnat följa patienterna i många år. Det har gett oss ett stort material att söka mönster i.

Orsakerna varierar

Senast har hennes forskargrupp fördjupat sig i varför en del är sjukskrivna mycket länge för stressrelaterad utmattning. Det har skett inom ramen för det AFA-finansierade FoU-programmet Att leva och arbeta med psykisk ohälsa. Resultaten hittills går i linje med vad hon och kollegorna kommit fram till i tidigare publicerade studier; att det varierar stort mellan olika individer där både individ och arbetsbetsrelaterade faktorer kan spela roll.

-Det är väl känt att förhållandevis fler kvinnor drabbats jämfört med män och vi har i en nyligen genomförd studie sett att kvinnor som arbetar inom offentlig sektor verkar vara särskilt drabbade. Men vilka är det som inte kommer ur symtomen? Något som slår igenom är kvarvarande belastning både på arbetet men även för de som har vårdnadsansvar för barn med svårigheter, till exempel NPF-diagnoser.

Ingibjörg Jónsdóttir poängterar att de flesta med vårdnadsansvar inte drabbas av utmattning eller blir långtidssjukskrivna. Det är en relativt liten grupp som har symtom länge och därför gäller det söka efter ytterligare faktorer.

I en studie såg forskargruppenen viss ökad risk för långvariga symptom bland de som har chefsansvar Detsamma gäller de som dröjt mer än ett år med att söka hjälp för symtom. Däremot syns det ingen överrisk för dem som tar hand om äldre anhöriga, något man tidigare har antagit är en faktor i sammanhanget. Överrisken för dem med vårdnadsansvar för barn är dock genomgående i de studier som gjorts.

Ingibjörg Jónsdóttir forskar om varför vissa inte kommer ur
utmattningssyndromen. (Bild: vgregion.se)

-Vi vet alltså att den kvarvarande belastningen kan göra det svårare att komma tillbaka till arbetet för vissa. Det vi tittar på nu är vad som händer i hjärnan vid stressrelaterade sjukdomar. Det är inget konstigt att biologin påverkas av långvarig belastning. Men de förändringar i hjärnan man kan se i början av en utmattning brukar inte kvarstå.

Men kan det finnas hittills oupptäckt biologisk påverkan som dröjer kvar hos en del personer? Det vill forskargruppen på ISM nu undersöka, bland annat genom att titta på biomarkörer hos de som har kvarvarande upplevd stresskänslighet.

Kartlägg totala belastningen

När långtidssjukskrivna ska rehabiliteras för att komma tillbaka till arbetet är det viktigt att på ett tidigt stadium kartlägga den totala belastningen som de utsätts för, menar hon. Ingen individ är den andra lik. Det gäller att få ett grepp om varje individs situation.

-Helst behöver flera olika samhällsaktörer komma in i bilden. Man behöver ha en vidare diskussion när det gäller stöd från samhället. Olika instanser behöver tala med varandra, och i det avseendet brister det i dag. Det är oklart vem som ska ha samordningsansvar. När det finns en företagshälsovård borde man involvera den i större utsträckning.

Ingibjörg Jónsdóttir tycker att det även bör forskas mer om hur återgången till arbetet egentligen ser ut. Här finns det tydliga könsorättvisor då arbetet ska anpassas.

-Vi har i en studie sett en tendens att männen får hjälp att anpassa själva arbetsuppgifterna medan det är mer vanligt bland kvinnorna att gå ner i arbetstid. Det kan ju hänga samman med att det kan vara svårt på slimmade kvinnodominerade arbetsplatser inom vården och omsorgen att anpassa själva arbetet. Det där bör man titta närmare på.

LÄS MER

Vissa av faktorerna som Ingibjörg Jonsdotter nämner i artikeln ovan syntes tydligt i en studie som hennes forskargrupp publicerade 2022:

Stressfaktorers betydelse vid långvariga symtom på utmattningssyndrom.

Jonas Fogelqvist

. Tillsammans med patienten försöker vi förstå vad som är rimliga krav att ställa på sig själv, säger Anna Finnes. Foto: Privat

Terapi med fokus på arbetet

Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till att personer står utanför arbetsmarknaden. Kognitiv beteendeterapi, KBT, har gett många lindring och minskade symptom, men inte lett till bättre arbetsförmåga eller minskad sjukskrivning. Nu prövas en ny metod, arbetsfokuserad KBT. Den går ut att patienten inte bara ska må bättre, utan också klara av att återgå till arbete.

– Det som är annorlunda från sedvanlig KBT-terapi är att vi redan från första gången vi träffar patienterna har fokus på att de ska komma tillbaka i arbete. Vi vill stärka personens tillit till den egna förmågan att klara av att lösa olika problem som hindrar dem, säger Anna Finnes, psykolog och forskare vid Akademiskt primärvårdscentrum i Region Stockholm.

– Det handlar inte om att trycka tillbaka patienterna till arbete. Men man kan inte heller vila sig frisk. Vi vill ge patienterna hjälp och stöd att ta sig an sina arbetsuppgifter på ett sätt som blir hållbart i längden, säger Anna Finnes.

Arbetsfokuserad KBT

Vi träffas på Liljeholmens Universitetsvårdcentral där Anna Finnes leder en behandlingsstudie. Under tre år ska forskarna utveckla en ny terapimetod. Den kallas arbetsfokuserad KBT. Ett viktigt syfte med projektet är att öka patienternas arbetsförmåga och minska antalet sjukskrivningsdagar.-

Projektet rekryterar patienter med stressrelaterad ohälsa och utmattning i primärvården. Det har tagit längre tid än planerat. Man har kommit i gång på två vårdcentraler och vill få med några till.

– Det är en utmaning att rekrytera patienter i primärvården där det är högt patienttryck och ont om tid. Men det är viktigt att metoden blir en integrerad del i arbetet på vårdcentralen, säger Anna Finnes. Vi vill undersöka hur det fungerar i verkligheten, inte bara inom ramen för en studie.

Patienterna som deltar i projektet är ofta kvinnor, lärare eller sjukvårdspersonal. Ganska många är egenföretagare eller har en chefsposition. I den arbetsfokuserade terapin frågar terapeuten patienten hur det funkar på arbetsplatsen. Tillsammans gör de en analys av vad om kan vara potentiella hinder mot att komma tillbaka.

De värdesätter kollegorna

– Många av våra patienter vill komma tillbaka till sitt arbete. De värdesätter arbetsplatsen och kollegorna. De tycker att de har intressanta uppgifter, bra socialt sammanhang och bra rutiner, säger Anna Finnes.

Vad är det då som gått fel, vad har orsakat utmattningen? Det finns ofta arbetsrelaterade faktorer som hög arbetsbelastning, otydlig arbetsbeskrivning, dåligt stöd från chefer att prioritera mellan uppgifter eller att förhålla sig till en orimlig arbetssituation. Oftast är utmattningen en kombination av faktorer både på arbetet och i privatlivet, att man inte får tid att pusta ut. Typiskt är att utmattningen har utvecklats under flera år och nått sin kulmen med en händelse på jobbet eller privat som blir droppen som får bägaren att rinna över, enligt Anna Finnes.

– Patienten som kommer till oss kan behöva jobba med sitt förhållningssätt till arbetet, försöka analysera hur man tar sig an sina uppgifter och vilka roller man har. Tillsammans med patienten försöker vi förstå vad som är rimliga krav att ställa på sig själv. Kanske också chefen behöver få en hållbar förväntan.Pilotstudie

Pilotstudie

Forskarna har gjort en pilotstudie i mindre format, som ser lovande ut.

– Vi är nöjda med resultaten. Framför allt verkar patienterna vara nöjda med den hjälp de fått av oss. Den tycks motsvara deras behov, säger hon.

Utifrån pilotprojektet har forskarna tagit fram en behandlingsmanual i arbetsfokuserad KBT för primärvården. Nu ska metoden testas med fler personer. Målet är att totalt 200 patienter ska medverka i studien.

Nästa fas i projektet är att jämföra resultatet av KBT-behandling med behandling med den nya terapin.

– Vi vill också utvärdera hur det går på lite längre sikt för våra patienter. Då först kan vi uttala oss om det vi gör är bättre än sedvanlig behandling för utmattade patienter, säger Anna Finnes.

Text: Anna Holmgren

Många måste samarbeta för en lyckad rehabilitering. (Bild: Pixabay)

Viktigt med tillit vid rehab

Om rehabilitering ska fungera bör alla inblandade lita på att den sjukskrivne kan komma tillbaka till arbetet. Och insatser på arbetsplatsen behövs. Det säger Gunnar Aronsson som granskat aktuell forskning.

Tilliten mellan den sjukskrivne och de aktörer som är inblandade i rehabiliteringen är central för ett lyckat resultat. Det säger Gunnar Aronsson efter att tillsammans med Ulf Lundberg ha granskat aktuell forskning. De är båda professorer emeritus vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet, och har på uppdrag av forskningsrådet Forte författat kunskapsöversikter utgående från de studier som ingått i forskningsprogrammen Rehsam 1 och Rehsam 2.

Frågeställningarna som står i centrum är helt enkelt: Vad för slags rehabilitering fungerar för människor som varit sjukskrivna länge, och under vilka omständigheter? Hur ska de kunna komma tillbaka i arbete?

De frågorna har pockat på svar ända sedan de långa sjukskrivningarna för inte minst utmattningssyndrom började skena iväg på 1990-talet. Projekten och studierna har avlöst varandra.

Forskningsprogram granskade

Redan 2014 fick Forte i uppdrag att granska Rehsam-forskningen. Det har lett till flera utvärderingar, nu senast Aronssons och Lundbergs två övergripande kunskapsöversikter: Vad fungerar för vem under vilka omständigheter respektive Att förebygga sjukskrivning och främja rehabilitering och återgång i arbete.

Det är viktigt att alla inblandade litar på att
den sjukskrivne kan komma tillbaka, säger
Gunnar Aronsson. (Bild: Privat)

-Det vi gjort är i grunden översikter av översikter, säger Gunnar Aronsson. Det begränsar möjligheten att se enskilda effekter av rehabinsatserna. Men fördelen är att i stora material blir det lättare att upptäcka nya samband.

Rehsamprojekten har studerat rehabilitering vid såväl muskuloskeletal som psykisk ohälsa. Även om insatserna utanför arbetsplatsen kan skilja sig åt visade det sig finnas stora likheter när det gäller vad som fungerar, konstaterar Lundberg och Aronsson. Det är tydligt att vad som kallas för multimodala insatser, där olika behandlingar kombineras, är viktiga. Det kan handla om terapi, medicinering, sjukgymnastik med mera – allt individuellt anpassat.

Ett annat genomgående mönster är, säger Gunnar Aronsson, att enbart vila, terapi och medicinering sällan hjälper för att få de långtidssjukskrivna tillbaka i arbete. Det krävs även insatser på arbetsplatsen, det som man brukar kalla för arbetsanpassning. Det kan handla om nya arbetsuppgifter, om en åtminstone tillfällig sänkning av arbetstiden och om att stärka individens kontroll över sitt arbete.

Ömsesidig tillit krävs

Men insatserna behöver utgå från individen. Det som fungerar för chefen med för omfattande personalansvar hjälper kanske inte hemtjänstpersonal med pressade scheman eller sjuksköterskan som har barn med funktionshinder.

-Man måste se till den enskilda människan och hitta skräddarsydda lösningar.

Hur än rehabiliteringen ser ut är tilliten central, säger Gunnars Aronsson. Den som har självtillit, den som verkligen tror att hen kan bli frisk igen, kommer ofta snabbare tillbaka till jobbet.

-Men för att det självförtroendet ska kunna växa behöver tilliten vara ömsesidig. Arbetskamrater, arbetsledare och andra som deltar i processen behöver visa att de litar på att den sjukskrivne ska komma tillbaka. Den sjukskrivne stärks när hen märker att andra tror att hen ska återvända till jobbet. Man kan säga att tilliten blir en slags psykosocial infrastruktur för hela rehabiliteringskedjan.

Arbetsanpassning är lätt att säga, men ofta svårt i praktiken, fortsätter han. Såväl arbetsorganisation som arbete har blivit mer komplexa. För en lyckad rehabilitering krävs att alla berörda samarbetar.

Slimning försvårar arbetsanpassning

Slimmade arbetsplatser utgör ett stort problem. Det här är inte så genomforskat, men det finns rön som pekar på att det kan vara svårt att genomföra arbetsanpassning utan att det drabbar andra på arbetsplatsen. Annars finns risk för att det viktiga stödet för återkomst minskar. Det måste vara precision i åtgärderna, inte minst när det handlar byten av arbetsuppgifter. Det som forskningen visar generellt är att rehabkoordinatorer som samordnar mellan alla berörda spelar en viktig roll.

Han har förvånats över att det bara är en av 30 granskade internationella översikter som tar in könsaspekter.

Vi vet att kvinnor drabbas oftare av stressrelaterade besvär, blir mer sjukskrivna och ofta är sjukskrivna längre. Mycket tyder på att privata faktorer spelar in. Det finns annan forskning som pekar i den riktningen. Krisar det både på jobbet och hemma påverkar det förstås. Men den frågan är frånvarande i de studier vi gått igenom. Det här behöver man studera mer.

LÄS MER

Gunnar Aronsson/Ulf Lundberg: Att förebygga sjukskrivning och främja rehabilitering och återgång i arbete

Gunnar Aronsson/Ulf Lundberg: Vad fungerar för vem under vilka omständigheter?

Marie Åsberg och Alexander Wilczek har följt utmattade patienter under många år. Foto: Birgitta Ländin.

Utmattad av arbetet – kvinnor drabbas mest

För snart 30 år sedan steg sjukskrivningstalen för depression tydligt i Sverige. Det skedde några år efter 90-talskrisen. Professorn i psykiatri, Marie Åsberg, som i många år forskat om depression fick i uppdrag att titta närmare på orsakerna genom tillgång till de stora avtalsförsäkringarnas databaser.

 Men när hon mötte patienterna kände hon inte igen symptomen.

– Jag kunde ju ganska snart se att de här patienterna egentligen inte var deprimerade. De såg inte allt i svart, de tyckte inte att världen skulle vara bättre utan dem.

Det de sjukskrivna hade gemensamt var att de var utmattade av arbete, efter att i flera år ha stretat på i en arbetsvardag där stora nedskärningar hade gjorts i den offentliga sektorn.

Det här var tiden då ”luften skulle pressas ur systemet”. Många hade blivit uppsagda, men arbetsmängden var densamma. Patientgruppen – i stor utsträckning kvinnor som arbetade i vårdyrken – hade visserligen en del symptom gemensamt med deprimerade patienter, men där fanns också tydliga skillnader. Många uttryckte det tydligt – ”det är jobbet”, istället för att som deprimerade patienter beskriva sig själva som värdelösa eller hur de ser allt i svart.

Proportionerligt samband

– Sambandet vi såg med nedskärningarna på arbetsplatserna var väldigt tydligt, det var direkt proportionerligt – ju större nedskärningar som landstingen hade gjort, desto fler var sjukskrivna efter fem år. Det drabbade inte de som hade fått gå, utan de som var kvar, säger Marie Åsberg.

Marie Åsberg är numera professor emerita, snart 88 år gammal och alltjämt aktiv i forskningen om utmattningssyndrom. 2024 var hon huvudredaktör för boken ”Utmattningssyndrom”, där Alexander Wilcze är en av medförfattarna. Alexander Wilczek har arbetat med utmattningspatienter på Ersta Psykiatri, där han var verksamhetschef fram till 2017. Ersta Psykiatri fanns under många år som ett alternativ för sjukvårdspersonal i Stockholms läns landsting/Region Stockholm; där kunde de söka hjälp och få vård utan att riskera att bli behandlade av några nära kollegor.

På 00-talet kom Marie Åsberg tillsammans med en grupp forskare att utveckla den diagnos som 2005 fick namnet utmattningssyndrom och en särskild beteckning i det svenska ICD-systemet. Den har varit vägledande sedan dess, och den har också kommit att bli omdebatterad. Den har ibland använts felaktigt, konstaterar Marie Åsberg.

– Utmattningssyndrom är vanligt – men det är inte jättevanligt. Det finns många som är både trötta och stressade, men alla har inte utmattningssyndrom.

Förändringar i hjärnans funktion

Boken Utmattningssyndrom är en sammanställning av den forskning som finns på området, och den beskriver också kriterierna för hur en diagnos ska ställas.

Forskningen har visat att patienterna drabbas av förändringar i hjärnans funktion, särskilt vad gäller arbetsminnet. Patienter beskriver svårigheter att hålla flera saker i huvudet, att skifta fokus och att hantera intryck. Svår trötthet och sömnsvårigheter är andra symptom. Symtombilden kan likna den vid långvariga infektioner, cancerbehandling, stroke eller MS — men här uppstår den utan annan fysisk sjukdom. För att inte riskera en överdiagnosticering och utesluta andra orsaker är det viktigt att en noggrann somatisk utredning görs.

Internationellt används ofta termen ”burnout”, som också har fått den svenska översättningen ”utbränd” eller ”gå in i väggen”.

Men det finns en skillnad mellan en ”burnout” och utmattningssyndrom, understryker Alexander Wilczek.

– Burnout ses som ett förstadium till utmattningssyndrom. Men en burnout kan man i varje ögonblick vända, om man lyssnar på varningssignalerna och ändrar på villkoren för arbetet. Utvecklingen mot utmattningssyndrom är något som pågår under flera års tid av långvarig stress och utan tillräcklig återhämtning.

Arbetsgivarens engagemang kan avgöra

Genom åren såg han att en nyckel för att patienter skulle kunna återgå till arbete var arbetsgivarens engagemang.

– När en arbetsgivare tydligt förmedlade ”jag vill ha dig tillbaka på jobbet” – då gick det nästan alltid bra.

Patienterna är nästan alltid högpresterande, duktiga och plikttrogna. De har ställt upp på allt tuffare krav på arbetsplatsen, både av pliktkänsla och för kollegornas skull. Vad de behövde hjälp med för att kunna återgå till arbete var oftast att ”hitta bromsen”. 

Vad som behöver anpassas på arbetsplatsen varierar, men som en grund är det bra att ha den amerikanska forskaren Christina Maslachs sex riskfaktorer för burnout i åtanke (se ruta), säger Alexander Wilczek.

Även för en nog så viktig återfallsprevention, och för att just hitta den egna bromsen är samarbetet med arbetsgivaren viktigt, fortsätter han.

– Vi kunde se att flera av dem som vi behandlade på Ersta hade en tidigare period av utmattningssyndrom bakom sig. Statistiken för hela landet visade år 2015 att var fjärde person med diagnosen hade en tidigare sådan sjukskrivning bakom sig.

En stark varningssignal på vägen mot utmattning är när man slutar göra det som förut har varit roligt i livet, för att orken bara räcker till arbete. Återhämtning är inte bara att vila – utan också att ha roligt och leva ett socialt liv.

– Man måste värna om sina lekplatser, säger Alexander Wilczek. När du börjar ställa in körrepetitionen för att du inte orkar gå dit, då är du på väg in i en ond cirkel.

Kliniker läggs ned

På Ersta psykiatri fick man möjlighet att utveckla en egen modell för omhändertagande av patientgruppen.

– Vi hade en bra modell, och var på väg att utveckla den ytterligare, men sedan kom beslutet att kliniken skulle läggas ned, säger Alexander Wilczek.

Successivt har inte bara Ersta Psykiatri utan även alla andra mottagningar i Stockholm som specialiserat sig på stressrelaterad psykisk ohälsa försvunnit.

– Det tycks inte ligga i tiden att satsa på att hjälpa den här gruppen, som till stor del är kvinnor, säger Alexander Wilczek.  

Den sista specialiserade kliniken i Stockholm lades ned 2023. Patienterna hänvisas i bästa fall till Företagshälsovården, men oftast  till en vårdcentral.

– Har ni suttit i ett väntrum på en vårdcentral? Vilka sitter där?

Inte många i arbetsför ålder. Och, som sagt, den här diagnosen är ändå inte jättevanlig. Det kan inte vara särskilt ofta som allmänläkare möter en sådan patient – och därför väldigt svårt för dem att ställa rätt diagnos, säger Marie Åsberg.

Om själva diagnosen, som föreslagits, ska försvinna i diagnossystemet (vilket Marie Åsberg dock menar inte måste ske, det finns enligt henne fortfarande möjlighet att bara justera den i diagnossystemet så att den kan behållas) är det ännu ett hot mot de drabbade och deras möjlighet att komma tillbaka och må bra igen, enligt båda forskarna.

– Arbetet fortsätter. Vi har arbetat tillsammans med holländska forskare, som tänker som vi kring detta, och kommer att tillsammans med dem publicera gemensamma diagnoskriterier i en artikel som är på gång.

Birgitta Ländin

Med fokus på mening och vad som är roligt i livet kan de gå snabbare att komma tillbaka till jobbet, enligt Jakob Clason van de Leur. Foto: Filip Jovicic.

KBT och fokus på mening i livet kan underlätta återgång till arbete

Lång sjukskrivning och fokus på vila var länge modellen för behandling av personer med arbetsrelaterad utmattning. Idag provas helt andra metoder, och psykologen Jakob Clason van de Leur fann i sin doktorsavhandling 2024 att en KBT-metod med fokus på meningsfullhet kan vara till stor hjälp. Nu går han vidare med ett större forskningsprojekt.

Behandlingen har utvecklats kring en metod som kallas Acceptance and Commitment Therapy, ACT. Efter att Jakob Clason van de Leur i sitt arbete på en klinik specialiserad på arbetsrelaterad utmattning har mött hundratals patienter har han övertygats om att återhämtning inte nödvändigtvis bör vara det som behandling fokuserar mest på.

– Det allra viktigaste är att fundera över meningsfullhet. Vad värdesätter jag? Det räcker inte för oss människor att bara få sova, äta och ha tak i huvudet. Vi behöver gemenskap, värdighet och autonomi. Vi behöver känna att vi bidrar till någonting, känna oss kompetenta. Vi behöver en massa andra saker också. Det är ofta när vi tappar kontakt med dem som vi blir trötta.

Metoden uppmuntrar till att påverka det man kan påverka och att ställa krav på en ökad tydlighet från arbetsgivaren kring arbetsrollen. Det är också viktigt att fundera över vad som är faktiska krav i arbetsrollen och vad som kanske bara är upplevda krav eller ens egna för höga krav.

I en pilotstudie följdes 26 patienter som fick genomgå ett tolv veckor långt internetbaserat ACT-program där också chat och videomöten med psykolog ingick, liksom stöd i arbetsåtergång. Tidigare hade behandlingprogrammen varit årslånga för den här gruppen patienter.

– Det visade sig att vi med det här kortare programmet fick liknande resultat som med de längre behandlingar vi erbjudit tidigare, säger Jakob Clason van de Leur.

Större studie

Nu är han i färd med att rekrytera fler patienter till en uppföljande större studie.

Ur ett arbetsmiljöperspektiv kritiseras ibland behandlingar som fokuserar på individen, det är ju arbetet och arbetsmiljön, kanske alltför hårda rationaliseringar, som gör att individen blir stressad.

– Jag tycker det är en förståelig kritik. Det är klart att vi måste jobba med arbetsmiljöinterventioner och att människor ska ha det bra på jobbet. Men jag är kliniker, och vi måste ju också hjälpa de här individerna. Vi behöver både och.

Även arbetsgivaren som ska ta tillbaka en utmattad anställd bör tänka på kärnan in ACT – meningsfullheten.

– Mitt råd till arbetsgivaren är att fråga sig vad den anställde är bra på, och försöka anpassa arbetsuppgifterna utifrån det.  Och det är klart att man ofta också behöver se över mängden av arbete. Arbetsåtergång handlar om att skapa förutsägbarhet, det kan man göra på många sätt. Man skapar förutsägbarhet genom planeringen av arbetsuppgifter. Man skapar förutsägbarhet genom att man ger individen uppgifter som känns relevanta. Och som sagt, som den tycker att den är bra på.

Belastningsnivån inte avgörande

Många upplever dagens arbetsliv som extremt rationaliserat och stressande, men Jakob van de Leur ser inte någon tydlig koppling mellan enbart hög stress och utmattning.

– Jag tror ju att det inte är belastningsnivån i sig som är avgörande. Det finns många människor som lever under extremt hög belastning, utan att bli utmattade. Jag har till exempel sällan stött på utmattad ambulanspersonal, trots att de har en vardag med mycket stress. Det handlar mer om hur du som individ kan förstå och förhålla dig till de yttre belastningarna. Det är förutom arbetsbelastning även etisk stress som spelar in, konflikt mellan värderingar och faktorer som att känna sig ensam, eller råka ut för mobbning och otydliga mål i arbetsvardagen.

Ett argument för den metod Jakob Clason van de Leur förespråkar är att den kan genomföras med väsentligt mindre resurser. Frågan inställer sig – ska det alltså sparas på de här patienterna också?

– Vi kan vända på frågan. Under många år har vi haft patienter som fått omfattande vårdinsatser – ofta utan starkt vetenskapligt stöd, och utan att vi egentligen vet vilka komponenter som varit avgörande. Ändå har många blivit hjälpta, uppskattat insatserna och upplevt ett genuint stöd från de kliniker som genomfört behandlingarna. Men alla vårdresurser är begränsade. Vård handlar alltid om prioritering. Alltså, ska en utmattad högmedelsinkomsttagare få en sex månaders rehabilitering när en deprimerad låginkomsttagare knappt får träffa en psykolog? Jag tror att resurserna går att använda mycket mer effektivt, särskilt med hänsyn till hur många som kämpar med den här typen av symptom.

Vården har länge talat mycket om de biologiska markörerna i samband med utmattning. Det menar Jakob Clason van de Leur att man ska vara lite försiktig med.

– Det är klart att man ska bedriva forskning på det. Och försöka förstå vad händer i hjärnan och vad som händer i fysiologin. Men det är inte samma sak som att det ska vara det dominerande perspektivet i hur vi väljer att förstå långvarig trötthet. Jag tycker att vi har haft ett för starkt biologiskt fokus, vi behöver också ett psykosocialt. Trötthetsymtom är inte bara ett uttryck för någon form av underliggande biologisk dysreglering. Det är också känslor.

Birgitta Ländin

Vad vet vi om hur utsatta grupper drabbas i arbetet? Det har Martin Wolgast undersökt. (Bild:Privat)

Utsatta grupper drabbas hårdare

Personer från utsatta grupper som migranter och muslimer är överrepresenterade i branscher med dålig arbetsmiljö och osäkra arbetsvillkor. När de dessutom ofta drabbas av rasism och diskriminering blir pressen inte sällan för stor. Det har forskare i Lund kommit fram till i en rapport som gjorts på uppdrag av Mynak.

Det finns väldigt tydliga samband mellan att tillhöra en utsatt grupp och att drabbas av stressrelaterad ohälsa. Det säger Martin Wolgast, docent vid Institutionen för psykologi på Lunds universitet.

Tillsammans med Sima Wolgast, fil dr vid samma institution, har han undersökt vilken roll etnisk bakgrund, hudfärg och religion eller annan trosuppfattning har för utsattheten i arbetslivet, med särskild inriktning på arbetsrelaterad stress och den ohälsa som kan följa. Forskningen har initierats av Myndigheten för arbetslivskundkap (Mynak) som i sin tur fått uppdraget av regeringen.

Deras forskningsresultat har nu sammanfattats i rapporten ”Arbetsrelaterad stress och ohälsa – om samband mellan utsatthet och etnisk tillhörighet, hudfärg och religion” (se länk nedan). Den innehåller en litteraturöversikt samt resultat från enkäter och djupintervjuer.

Högre sjukfrånvaro

Det som redovisas i rapporten är främst mått på självskattad utsatthet, stress och ohälsa. Sjukskrivningsstatistiken är ofta trubbig när olika grupper ska jämföras, då man inte alltid tar hänsyn till att många utrikes födda inte har tillgång till sjukförsäkringen på grund av arbetslöshet eller för låga inkomster. De studier som gjorts där man utgått från endast de som arbetar visar på högre sjukfrånvaro för utrikes födda, framför allt då det gäller dem som arbetat mer än tio år (se till exempel här).

Såväl litteraturen som enkät och intervjuer pekar på en rad faktorer som bidrar till att personer i utsatta grupper drabbas extra av arbetsrelaterad stress, säger Martin Wolgast.

-Dels är de överrepresenterade i sektorer där arbetsmiljön är bristfällig. Dels har de oftare än andra tidsbegränsade anställningar och allmänt osäkra arbetsvillkor. Tydligast blir det i gigsektorn, där de dominerar helt bland de anställda. Men sedan tillkommer andra psykosociala faktorer. De utsätts för rasism, de råkar oftare ut för arbetsplatsmobbning, de diskrimineras.

Den som utsätts för rasism drabbas mer av
stressrelaterad ohälsa. (Bild: Pixabay)

De olika faktorerna samspelar. Utrikes födda arbetar inte bara oftare än andra i branscher med osäkra arbetsvillkor. Dessutom är det inom dessa branscher vanligare för svenskfödda att ett tillfälligt jobb övergår i en fast anställning. En särskild form av arbetsrelaterad stress uppkommer när människor fastnar i jobb under deras utbildnings- och/eller kompetensnivå. Frustration och rädsla för att förlora de kunskaper man tillägnat sig spelar in.

Den sammantagna effekten av dåliga arbetsvillkor, rasism och diskriminering blir ohälsa. Rapportens enkäter visar att personer från utsatta grupper oftare drabbas av stress, ångest, nedstämdhet, trötthet och ett ökat behov av återhämtning efter arbetsdagens slut.

Många hamnar i en ond cirkel, fortsätter han. De osäkra anställningsförhållandena gör att många drar sig för att ställa krav. Fler jobbar fastän de är sjuka. Färre litar på att de kan få stöd av facket. För en del utvecklas en slags förväntning på att bli utsatt för rasism och diskriminering, vilket skärper stressen ytterligare.

Människor från Afrika och Mellanöstern mest utsatta

Det finns både köns- och etniska skillnader i utsattheten. Män diskrimineras mer vid rekrytering, medan kvinnor kan utsättas för dubbel diskriminering på arbetsplatsen, både på grund av kön och etnicitet/religion. Muslimer är mer utsatta än andra trosutövare och människor från Mellanöstern och Afrika möts oftare av rasism och diskriminering än invandrare från andra delar av världen.

-Det är nog ett tecken på hur rasismen ser ut i samhället i dag, säger Martin Wolgast. Rasismen mot folk från Afrika och Mellanöstern avspeglar den koloniala traditionen. Man kan säga att den globala ordningen återskapas.

Han efterlyser flera åtgärder för att minska rasismen och diskrimineringen i arbetslivet. Det handlar, menar han, om att påverka såväl strukturer som de enskilda arbetsplatserna.

-På ett strukturellt plan gäller det att få tryggare arbetsvillkor, inte minst inom gigekonomin. Om man lyfter villkoren generellt gynnar det dem som är mest utsatta.

På den enskilda arbetsplatsen gäller det att hela tiden motverka vardagsrasismen; den som kan ta sig uttryck i allt från glåpord till social isolering och olika former särbehandling, menar han. Frågorna bör helt enkelt ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

-Ledningen och HR måste vara involverade. Det krävs regelbundna kartläggningar och utbildningsinsatser med sikte på rasism och diskriminering. Tydliga och konkreta strategier och policyer för inkludering och likabehandling behöver utarbetas. Det handlar inte om punktinsatser utan om ett kontinuerligt arbete för att säkerställa en inkluderande och hälsosam arbetsmiljö för alla.

LÄS MER

Fortes rapport:

Arbetsrelaterad stress och ohälsa – om samband mellan utsatthet och etnisk tillhörighet, hudfärg och religion

Jonas Fogelqvist

- Det finns ett tankemönster som måste brytas, säger Monica Bertilsson som forskat om chefernas betydelse för medarbetare med psykisk ohälsa. Foto: Majk Zangrelle

Chefer och psykisk ohälsa – så kan de hjälpa medarbetarna

Ta kontakt tidigt. Låt det ta tid. Lyssna, ibland kan det räcka.

Det är de råd som Monica Bertilsson, universitetslektor och docent vid Göteborgs universitet, fått av chefer som haft lyckade samtal med medarbetare med psykisk ohälsa.

I sin forskning har hon fokuserat på chefernas ansvar och har två avslutade projekt bakom sig och två pågående.

I 25 år arbetade hon som arbetsterapeut inom öppenvårdspsykiatrin. Arbetet gick främst ut på att stötta personer med besvär att komma tillbaka till arbetet.

– Ett företag har kontorsstolar som ger de anställda väldigt ont i ryggen. Då är det självklar att lägga in i budgetplanen att bra stolar som passar dem ska inhandlas. Men vid psykisk ohälsa av till exempel stress erbjuds medarbetarna kanske samtal, stresshantering och en timmes träning på arbetstid – varpå det bli medarbetarens ansvar att lösa sina problem.

Det fanns då en uppsjö av forskning kring arbetsmiljö och psykisk ohälsa. Men det fanns i princip ingenting om chefernas roll, hur man kunde stötta dem för att de i sin tur skulle kunna hjälpa anställda att komma tillbaka. Det fanns ett forskningsgap, konstaterar Monica Bertilsson.

Stretar på så gott de kan

I Sverige finns cirka 280 000 chefer, 60 procent i det privata och 40 procent i offentlig verksamhet. Enligt lagstiftningen har arbetsgivaren ansvar att fördela och leda arbetet, att förebygga sjukskrivningar och upprätta en plan för hur sjukskrivna ska återgå i arbete.

Varannan sjukskriven i Sverige är det på grund av psykisk ohälsa och ungefär 15 procent av den arbetsföra befolkningen antas ha psykiska besvär.

– Men den största delen av dem är inte sjukskrivna utan stretar på så gott de kan. Samtidigt har inte antalet sjukskrivningar ökat. På 90-talet var man mest sjukskriven för kroppsliga besvär, i dag för psykiska diagnoser. En förklaring är förstås att arbetslivet förändrats.

Fokuseringen på den fysiska arbetsplatsen har lett till att vi generellt sett har bra fysiska arbetsplatser. Men forskningen kring den psykiska arbetsmiljön har kommit senare. Vad är det på arbetsplatsen som leder till psykisk ohälsa? Och vad har cheferna för ansvar?

Var femte chef negativ

I en av studierna till cirka 3 000 chefer har Monica Bertilsson och hennes medarbetare bland annat funnit att cirka 20 procent av dessa chefer hade ”en negativ inställning till vanlig psykisk sjukdom”.

Detta efter att de tillfrågade fick svara på hur de ställde sig till påståenden som:

Jag känner mig illa till mods när jag arbetar med någon som är deprimerad.

Om en medarbetare är deprimerad beror det då främst på henne eller honom själv?

Skulle du anställa någon som du visste har haft en depression?

– När vi frågade cheferna vad de gjort för att arbetsanpassa dessa medarbetare som varit sjukskrivna och vad de gjort för att förhindra psykisk ohälsa på arbetsplatsen kunde vi se att de med negativ attityd gjort minst. Men föreskrifterna är tydliga om att man måste arbetsanpassa vid behov och förebygga ohälsa, men också göra det acceptabelt med psykisk ohälsa, att prata om det så att människor får förståelse även för dessa sjukdomar, säger Monica Bertilsson.

Flera studier i befolkningen visar att en negativ attityd till psykiska problem är vanligare bland män, bland äldre och lågutbildade. I studierna bland chefer var det en större andel chefer med negativ attityd bland manliga chefer och fler i arbetaryrken än i kontorsyrken.

Monica Bertilssons enkät visade att så många som 60 procent av cheferna uppgav att de pratat om psykisk ohälsa för att öka förståelsen för dessa problem.

– Men det är framför allt när en medarbetare kommit till chefen och berättat eller att chefen märkt något och tagit upp det i ett enskilt samtal. Det är dock färre än tio procent som fört upp ämnet till en allmän diskussion, i till exempel en arbetsgrupp, för att göra psykisk ohälsa mer acceptabel.

De tillfrågade cheferna klagade på att de ansåg sig har dåligt stöd på arbetsplatsen för att hantera psykisk ohälsa.

– De kan ha gott stöd i många olika frågor men inte vad man rent praktiskt gör för att hantera en medarbetares nedsatt arbetsförmåga vid psykiska problem.

Varför inte köpa in tjänster?

Monica Bertilsson frågar sig varför företag inte köper stöd till cheferna utifrån, från Företagshälsovården till exempel, dit de kan vända sig när de känner sig villrådiga – inte bara i faktiska medarbetarfall.

– När en chef konfronteras med sin första medarbetare med problem är det viktigt att hon eller han får ett stöd i organisationen. Men drygt 90 procent av alla företag i Sverige är småföretag. Och det kan vara svårt för dem att bygga upp en organisation för att stötta cheferna. Det är inte i de företagen vi har de största sjukskrivningarna – men de har fortfarande ett ansvar för medarbetare med psykiska hälsa.

Tycker du att ansvaret på cheferna är för stort i dag?

– De har ansvar för arbetsmiljön. Men att hantera människor med psykiska problem är någonting helt annat, att de ska ta ansvar för dessa utan att ha kunskap. Att hantera detta är en sällanuppgift för många chef. Och hur bygger man kompetens kring en sällanuppgift?

Hur ska en bra chef vara och hur ska han eller hon göra för att stötta medarbetare med nedsatt arbetsförmåga på grund av psykiska problem?

I samtal med Monica Bertilsson och hennes medarbetare försöker cheferna själva, som mött sådana medarbetare, ge sina bästa tips:

Förutom att ta kontakt tidigt och lyssna rådde de sina chefskollegor:

Förbered dig.

Försök att skaffa dig kunskap.

Medarbetaren måste också ta ansvar, vara med på tåget och tillsammans med chefen diskutera vad som kan göras på arbetsplatsen för att lösa problemet.

Fokusera inte på det privata

Här vill Monica Bertilsson komma med en brasklapp:

– Många medarbetare vill vara duktiga och driver på för mycket. Gå då in och bromsa dem! Det stötte vi på flera gånger; chefer som ångrar att de inte bromsade medarbetare med problem och som ville gå för snabbt fram. Och var lite fyrkantig! Backa tillbaka till att du är chef med ansvar på en arbetsplats så att du inte hamnar i en pseudopsykologroll.

Hon varnar också chefer för att fästa allt för stort fokus på de problem medarbetaren kan ha privat.

– Man måste inse att det för en chef främst handlar om vad som kan göras för medarbetaren på arbetsplatsen, på samma sätt som man hanterar problem med den fysiska arbetsplatsen.

Lennart Lundquist

Läs mer om forskningsprojekten om chefer och deras stöd till medarbetare med psykisk ohälsa

Yrkesgrupper som är särskilt utsatta i byggbranschen är bland andra gjutare, svetsare, plåtslagare snickare och murare. Foto: Pixabay

En handlingsplan mot självmord

I Sverige är det varje år ungefär 1 500 personer som begår självmord och 15 000 personer som gör självmordsförsök. Bland yrkesarbetare i Sverige är risken för självmord hög bland byggnadsarbetare. Risken för denna yrkesgrupp är hög även i andra länder, till exempel USA, Storbritannien och Australien.

– Vi tittade på risken för suicid bland män i alla yrken i Sverige. Då stack byggnadsarbetarna ut även i Sverige, säger Jenny Nyberg, docent i folkhälsa på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Nu arbetar forskarna på Sahlgrenska akademin med ett projekt för att kartlägga risk- och friskfaktorer för psykisk ohälsa, sjukfrånvaro och självmord enbart bland män i byggbranschen i Sverige. Projektet får stöd av Afa försäkring och Alecta.

Jenny Nyberg Foto: Privat

– Vår förhoppning är att vårt projekt ska utmynna i en handlingsplan mot självmord och psykisk ohälsa som byggföretagen kan använda, säger Jenny Nyberg.

Några utsatta yrken

I en studie av data från 250 000 män inom byggbranschen har forskarna funnit yrkesgrupper som är särskilt utsatta. Det är bland andra gjutare, svetsare, plåtslagare snickare och murare.  De som har lägst risk för psykisk ohälsa och självmord i branschen är elektriker.

Forskarna har också fått tillgång till ett stort register med 15 miljoner individer. Där finns data om arbetsplatser, sjukskrivningar och anledningar till sjukskrivning.

– Registrerade självmordsförsök och fullbordade självmord är saker vi kan hitta i registren, säger Jenny Nyberg.

Mer kännedom om risk- och friskfaktorer får de genom att samtala med folk i branschen. En kollega, Kristina Aurelius, har intervjuat 43 personer; arbetare, chefer och fackligt aktiva i byggbranschen. Samtalen handlade om mental ohälsa, självmordsbeteende, men också om hur arbetsmiljön på byggena påverkar hälsan. Syftet med intervjuerna var förstå mer om byggarbetets villkor och att hitta vägar till förebyggande åtgärder på arbetsplatsen.

– Ett resultat av den studien är att det finns stigma mot att prata om psykisk ohälsa på byggena. Det finns en grabbig jargong och en risk för självmedicinering med alkohol, säger Jenny Nyberg.

De intervjuade berättade om riskfaktorer på jobbet, att det ofta är mycket stressiga arbetsförhållanden med deadlines som ska hållas och att det råder en hård konkurrens i branschen. Under samtalen kom det fram fem olika teman som handlar om risk- och friskfaktorer:

  • Det är svårt att tala om mental ohälsa på jobbet.
  • En krävande arbetsmiljö påverkar den psykiska hälsan
  • Det förekommer bruk av alkohol och droger 
  • Cheferna kan ha både positiv och negativ betydelse
  • Det finns behov av rutiner och socialt stöd på arbetsplatsen

Flera av de intervjuade cheferna kände till att det fanns psykisk ohälsa på arbetsplatserna.

– Men de visste inte vad de ska göra åt saken. Chefer behöver få den informationen, säger Jenny Nyberg.

Hälsoprofiler

Ett verktyg som forskarna vill utveckla är att kartlägga riskprofiler för psykisk ohälsa med så kallade hälsoprofilsbedömningar.  Här samarbetar forskarna med ett företag, Health Profile Institute, HPI. De gör hälsoprofilsbedömningar på uppdrag av företagshälsovården.

Profilerna bygger på hälsodata som HPI samlar in från de anställda, till exempel om fysisk kondition, blodtryck, mediciner, och ställer frågor om sömn och matvanor. Forskarnas syfte med att kartlägga dessa riskprofiler är att hjälpa arbetsgivarna att hitta människor som har högre risk för psykisk ohälsa.

En annan studie som snart är färdig handlar om förebyggande åtgärder. Där har Kristina Aurelius intervjuat arbetare, chefer och HR i byggbranschen

– Hon har frågat om deras erfarenheter kring vilka faktorer och åtgärder på arbetet som förebygger psykisk ohälsa, säger Jenny Nyberg.

När det gäller att hitta nya metoder för att förebygga självmord samarbetar forskarna med en förening som heter Suicide Zero. Det är en ideell förening som arbetar med att förebygga självmord.

– Suicide Zero har mer kontakter med företag än vi forskare har. De kan hjälpa oss att formulera handlingsplaner som fungerar i praktiken.

Kompisar på bygget

I väntan på att detta projekt blir klart tipsar Jenny Nyberg den som vill veta mer om förebyggande åtgärder att ta del av ett stort projekt i Australien som heter Mates in construction, kompisar på bygget.

Det handlar om handfasta råd för bättre psykisk hälsa och om att förebygga självmord. Den röda tråden är att ta bort tabun kring att tala om psykisk hälsa och självmordstankar, och att arbetskamrater på byggena ska lära sig att bli ett stöd för den som mår dåligt. Mates finns också i andra branscher, till exempel i gruvorbranschen.

Kompisa på bygget finns på länken  https://construction.mates.org.au/

Kompisar i gruvan, finns på länken https://mining.mates.org.au/

Den som har egna tankar och frågor om självmord kan ringa : 90 101 (dygnet runt)

https://mind.se

Text: Anna Holmgren

Arbetsfokuserad kognitiv beteendeterapi hjälper sjukskrivna. Foto: Jacob Wackerhausen

Holländsk forskning inspirerar i Norge och Sverige

Forskare i Nederländerna, bland andra Susanne Lagerveld och Roland Blonk, har sedan 2006 framgångsrikt utvecklat arbetsfokuserad kognitiv beteendeterapi af-KBT, för att hjälpa personer som blivit sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa och stress.

Enbart kognitiv beteendeterapi, KBT, hade visat sig ge bra resultat för att lindra symptom som ångest och utmattning. Men KBT hade inte gett någon mätbar förbättring när det gällde att komma tillbaka till arbete.

I en studie 2012 (se länk nedan) jämförde de holländska forskarna af-KBT med traditionell kognitiv beteendeterapi, KBT. Syftet var att jämföra vad som var effektivast, psykoterapi med sedvanlig KBT eller arbetsfokuserad a-KBT som tar med patientens återgång till arbete mycket tidigt i behandlingen.

Sjukskrivna patienter

All terapi i projektet utfördes av psykoterapeuter med patienter som var sjukskrivna från sin anställning på grund av vanliga diagnoser på psykisk ohälsa såsom depression, ångest eller anpassningsproblem. KBT-gruppen bestod av 79 patienter och af-KBT-gruppen av 89 patienter.

Båda grupperna fick tidigt i terapin en minskning av sina mentala problem. Det som skilde grupperna åt var sjukskrivningarna. Det visade sig att gruppen som fick terapi med af-KBT hade betydligt bättre resultat. Dessa patienter kunde återgå i arbete 65 dagar tidigare än gruppen med enbart KBT-behandling.

Forskarnas slutsats var att det går att uppnå återhämtning och återgång i arbete betydligt snabbare genom terapi som fokuserar mer och tidigare på patientens återgång till arbete. Dessa resultat kvarstod även ett år efter terapin.

Nytt projekt i Norge

Några år senare genomförde Susanne Lagerveld och Roland Blonk ett nytt projekt i Norge tillsammans med norska och brittiska forskare med i princip samma inriktning; kognitiv terapi med fokus på att hjälpa patienter med psykisk ohälsa att må bättre och att klara av att återgå i arbete. (se länk nedan)

Projektet pågick i fyra år, 2017 – 2020, vid Diakonhjemmet Hospital i Norge. Forskarna rekryterade totalt 236 patienter till projektet från öppenvården vid sjukhuset. Dessa patienter fördelades på två grupper. En grupp med 121 patienter fick kognitiv terapi med fokus på återgång till arbetet, en grupp med 115 patienter fick enbart kognitiv terapi.

Även i denna studie var af-KBT mer effektivt när det gällde att hjälpa patienterna tillbaka i arbete. Det var betydligt fler i gruppen med kognitiv terapi med fokus på arbete (39%) som var tillbaka i arbete efter 12 veckor jämfört med i gruppen med enbart kognitiv terapi (20%).

Forskning pågår i Sverige

I Sverige pågår just nu ett projekt inspirerat av de holländska och norska erfarenheterna. Projektet leds av Anna Finnes psykolog och forskare vid Akademiskt primärvårdscentrum i Region Stockholm. En intervju med Anna Finnes ingår i detta temanummer av Användbart nr 4 2025.

Text: Anna Holmgren

Läs mer om det holländska projektet här:

Läs mer om det norska projektet här