Lång sjukskrivning och fokus på vila var länge modellen för behandling av personer med arbetsrelaterad utmattning. Idag provas helt andra metoder, och psykologen Jakob Clason van de Leur fann i sin doktorsavhandling 2024 att en KBT-metod med fokus på meningsfullhet kan vara till stor hjälp. Nu går han vidare med ett större forskningsprojekt.
Behandlingen har utvecklats kring en metod som kallas Acceptance and Commitment Therapy, ACT. Efter att Jakob Clason van de Leur i sitt arbete på en klinik specialiserad på arbetsrelaterad utmattning har mött hundratals patienter har han övertygats om att återhämtning inte nödvändigtvis bör vara det som behandling fokuserar mest på.
– Det allra viktigaste är att fundera över meningsfullhet. Vad värdesätter jag? Det räcker inte för oss människor att bara få sova, äta och ha tak i huvudet. Vi behöver gemenskap, värdighet och autonomi. Vi behöver känna att vi bidrar till någonting, känna oss kompetenta. Vi behöver en massa andra saker också. Det är ofta när vi tappar kontakt med dem som vi blir trötta.
Metoden uppmuntrar till att påverka det man kan påverka och att ställa krav på en ökad tydlighet från arbetsgivaren kring arbetsrollen. Det är också viktigt att fundera över vad som är faktiska krav i arbetsrollen och vad som kanske bara är upplevda krav eller ens egna för höga krav.
I en pilotstudie följdes 26 patienter som fick genomgå ett tolv veckor långt internetbaserat ACT-program där också chat och videomöten med psykolog ingick, liksom stöd i arbetsåtergång. Tidigare hade behandlingprogrammen varit årslånga för den här gruppen patienter.
– Det visade sig att vi med det här kortare programmet fick liknande resultat som med de längre behandlingar vi erbjudit tidigare, säger Jakob Clason van de Leur.
Större studie
Nu är han i färd med att rekrytera fler patienter till en uppföljande större studie.
Ur ett arbetsmiljöperspektiv kritiseras ibland behandlingar som fokuserar på individen, det är ju arbetet och arbetsmiljön, kanske alltför hårda rationaliseringar, som gör att individen blir stressad.
– Jag tycker det är en förståelig kritik. Det är klart att vi måste jobba med arbetsmiljöinterventioner och att människor ska ha det bra på jobbet. Men jag är kliniker, och vi måste ju också hjälpa de här individerna. Vi behöver både och.
Även arbetsgivaren som ska ta tillbaka en utmattad anställd bör tänka på kärnan in ACT – meningsfullheten.
– Mitt råd till arbetsgivaren är att fråga sig vad den anställde är bra på, och försöka anpassa arbetsuppgifterna utifrån det. Och det är klart att man ofta också behöver se över mängden av arbete. Arbetsåtergång handlar om att skapa förutsägbarhet, det kan man göra på många sätt. Man skapar förutsägbarhet genom planeringen av arbetsuppgifter. Man skapar förutsägbarhet genom att man ger individen uppgifter som känns relevanta. Och som sagt, som den tycker att den är bra på.
Belastningsnivån inte avgörande
Många upplever dagens arbetsliv som extremt rationaliserat och stressande, men Jakob van de Leur ser inte någon tydlig koppling mellan enbart hög stress och utmattning.
– Jag tror ju att det inte är belastningsnivån i sig som är avgörande. Det finns många människor som lever under extremt hög belastning, utan att bli utmattade. Jag har till exempel sällan stött på utmattad ambulanspersonal, trots att de har en vardag med mycket stress. Det handlar mer om hur du som individ kan förstå och förhålla dig till de yttre belastningarna. Det är förutom arbetsbelastning även etisk stress som spelar in, konflikt mellan värderingar och faktorer som att känna sig ensam, eller råka ut för mobbning och otydliga mål i arbetsvardagen.
Ett argument för den metod Jakob Clason van de Leur förespråkar är att den kan genomföras med väsentligt mindre resurser. Frågan inställer sig – ska det alltså sparas på de här patienterna också?
– Vi kan vända på frågan. Under många år har vi haft patienter som fått omfattande vårdinsatser – ofta utan starkt vetenskapligt stöd, och utan att vi egentligen vet vilka komponenter som varit avgörande. Ändå har många blivit hjälpta, uppskattat insatserna och upplevt ett genuint stöd från de kliniker som genomfört behandlingarna. Men alla vårdresurser är begränsade. Vård handlar alltid om prioritering. Alltså, ska en utmattad högmedelsinkomsttagare få en sex månaders rehabilitering när en deprimerad låginkomsttagare knappt får träffa en psykolog? Jag tror att resurserna går att använda mycket mer effektivt, särskilt med hänsyn till hur många som kämpar med den här typen av symptom.
Vården har länge talat mycket om de biologiska markörerna i samband med utmattning. Det menar Jakob Clason van de Leur att man ska vara lite försiktig med.
– Det är klart att man ska bedriva forskning på det. Och försöka förstå vad händer i hjärnan och vad som händer i fysiologin. Men det är inte samma sak som att det ska vara det dominerande perspektivet i hur vi väljer att förstå långvarig trötthet. Jag tycker att vi har haft ett för starkt biologiskt fokus, vi behöver också ett psykosocialt. Trötthetsymtom är inte bara ett uttryck för någon form av underliggande biologisk dysreglering. Det är också känslor.
Birgitta Ländin