Personer från utsatta grupper som migranter och muslimer är överrepresenterade i branscher med dålig arbetsmiljö och osäkra arbetsvillkor. När de dessutom ofta drabbas av rasism och diskriminering blir pressen inte sällan för stor. Det har forskare i Lund kommit fram till i en rapport som gjorts på uppdrag av Mynak.
Det finns väldigt tydliga samband mellan att tillhöra en utsatt grupp och att drabbas av stressrelaterad ohälsa. Det säger Martin Wolgast, docent vid Institutionen för psykologi på Lunds universitet.
Tillsammans med Sima Wolgast, fil dr vid samma institution, har han undersökt vilken roll etnisk bakgrund, hudfärg och religion eller annan trosuppfattning har för utsattheten i arbetslivet, med särskild inriktning på arbetsrelaterad stress och den ohälsa som kan följa. Forskningen har initierats av Myndigheten för arbetslivskundkap (Mynak) som i sin tur fått uppdraget av regeringen.
Deras forskningsresultat har nu sammanfattats i rapporten ”Arbetsrelaterad stress och ohälsa – om samband mellan utsatthet och etnisk tillhörighet, hudfärg och religion” (se länk nedan). Den innehåller en litteraturöversikt samt resultat från enkäter och djupintervjuer.
Högre sjukfrånvaro
Det som redovisas i rapporten är främst mått på självskattad utsatthet, stress och ohälsa. Sjukskrivningsstatistiken är ofta trubbig när olika grupper ska jämföras, då man inte alltid tar hänsyn till att många utrikes födda inte har tillgång till sjukförsäkringen på grund av arbetslöshet eller för låga inkomster. De studier som gjorts där man utgått från endast de som arbetar visar på högre sjukfrånvaro för utrikes födda, framför allt då det gäller dem som arbetat mer än tio år (se till exempel här).
Såväl litteraturen som enkät och intervjuer pekar på en rad faktorer som bidrar till att personer i utsatta grupper drabbas extra av arbetsrelaterad stress, säger Martin Wolgast.
-Dels är de överrepresenterade i sektorer där arbetsmiljön är bristfällig. Dels har de oftare än andra tidsbegränsade anställningar och allmänt osäkra arbetsvillkor. Tydligast blir det i gigsektorn, där de dominerar helt bland de anställda. Men sedan tillkommer andra psykosociala faktorer. De utsätts för rasism, de råkar oftare ut för arbetsplatsmobbning, de diskrimineras.
stressrelaterad ohälsa. (Bild: Pixabay)
De olika faktorerna samspelar. Utrikes födda arbetar inte bara oftare än andra i branscher med osäkra arbetsvillkor. Dessutom är det inom dessa branscher vanligare för svenskfödda att ett tillfälligt jobb övergår i en fast anställning. En särskild form av arbetsrelaterad stress uppkommer när människor fastnar i jobb under deras utbildnings- och/eller kompetensnivå. Frustration och rädsla för att förlora de kunskaper man tillägnat sig spelar in.
Den sammantagna effekten av dåliga arbetsvillkor, rasism och diskriminering blir ohälsa. Rapportens enkäter visar att personer från utsatta grupper oftare drabbas av stress, ångest, nedstämdhet, trötthet och ett ökat behov av återhämtning efter arbetsdagens slut.
Många hamnar i en ond cirkel, fortsätter han. De osäkra anställningsförhållandena gör att många drar sig för att ställa krav. Fler jobbar fastän de är sjuka. Färre litar på att de kan få stöd av facket. För en del utvecklas en slags förväntning på att bli utsatt för rasism och diskriminering, vilket skärper stressen ytterligare.
Människor från Afrika och Mellanöstern mest utsatta
Det finns både köns- och etniska skillnader i utsattheten. Män diskrimineras mer vid rekrytering, medan kvinnor kan utsättas för dubbel diskriminering på arbetsplatsen, både på grund av kön och etnicitet/religion. Muslimer är mer utsatta än andra trosutövare och människor från Mellanöstern och Afrika möts oftare av rasism och diskriminering än invandrare från andra delar av världen.
-Det är nog ett tecken på hur rasismen ser ut i samhället i dag, säger Martin Wolgast. Rasismen mot folk från Afrika och Mellanöstern avspeglar den koloniala traditionen. Man kan säga att den globala ordningen återskapas.
Han efterlyser flera åtgärder för att minska rasismen och diskrimineringen i arbetslivet. Det handlar, menar han, om att påverka såväl strukturer som de enskilda arbetsplatserna.
-På ett strukturellt plan gäller det att få tryggare arbetsvillkor, inte minst inom gigekonomin. Om man lyfter villkoren generellt gynnar det dem som är mest utsatta.
På den enskilda arbetsplatsen gäller det att hela tiden motverka vardagsrasismen; den som kan ta sig uttryck i allt från glåpord till social isolering och olika former särbehandling, menar han. Frågorna bör helt enkelt ingå i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
-Ledningen och HR måste vara involverade. Det krävs regelbundna kartläggningar och utbildningsinsatser med sikte på rasism och diskriminering. Tydliga och konkreta strategier och policyer för inkludering och likabehandling behöver utarbetas. Det handlar inte om punktinsatser utan om ett kontinuerligt arbete för att säkerställa en inkluderande och hälsosam arbetsmiljö för alla.
LÄS MER
Fortes rapport:
Jonas Fogelqvist