Tema: Användbart nr 3 2012 Tema: Kemi i arbetslivet

Svetsskador kan bero på nanopartiklar

Svetsrök är ett välkänt problem som skadar många svetsare hälsa. Många studier har sökt svaret på besvär i näsa, nedre luftvägar och ögon, trots skydd och hållna gränsvärden.

– Det finns en viss överrisk för luftvägsbesvär, men märkligt nog inget tydligt samband med exponeringen, säger Jörn Nielsen, överläkare vid Arbets- och miljömedicinska kliniken(AMM), Lunds universitetssjukhus. Vi anar problem med nanopartiklarna.

 

Svetsning är ett kvalificerat hantverk. Svetsare trivs ofta med sina utmanande kreativa arbeten. Baksidan är riskerna, såväl med obekväma arbetsställningar som med ögonskada av svetsblänk och besvär av inandning av svetsrök. På kliniken möter man flera sjuka eller skadade svetsare. De har drabbats av hösnuva, astma, kronisk bronkit bland annat.

Rök med risk

Svetsrök kan ge exponering för mangan, med risk för parkinsonliknande manganism, eller för krom där sexvärt krom är ett cancerogent ämne.

På AMM, liksom på många andra håll, har forskare länge studerat exponering i svetsmiljöer. I Lund har man även tillgång till teknisk expertis och exponeringskammare i samarbete med FAS forskningscentrum Metalund.

Med anslag från FAS Forskningsrådet för Arbetsliv och Samhällsvetenskap, följer man en grupp på 106 svetsare från olika arbetsplatser i södra Sverige under ett par veckor vid tre tillfällen per år.

Några har upplevt besvär från luftvägarna, andra inte. Partiklarna mäter man i två variabler: stoffexponering och tiden man svetsar.

– Vi ser att man allmänt exponeras för rök under gränsvärden, med undantag för mangan där man nyligen har minskat gränsvärdet, säger Jörn Nielsen. I princip alla svetsare är noga med att använda skyddsutrustning. Ibland har de punktutsug som integrerade utsug vid svetspistolen eller utsugsarmar.

Ventilation och andningsskydd

En god allmän ventilation är viktig för att skydda även de som är i närheten av svetsarbetet.

– Eget andningsskydd är viktigt hur som helst.

Å andra sidan måste de ta bort skyddet ibland för att se resultatet av svetsningen, då exponeras de för röken.I studien har svetsarna fört dagbok om sitt svetsarbete och eventuella symptom. Forskarna har påvisat tydliga samband mellan exponering och upplevelse av besvär i form av symptom i ögon och luftvägar. Gränsvärdet speglar mest förekomst av stora partiklar.

Forskarna vet numera att det bildas stora mängder partiklar på nanonivå. Men de bidrar inte mycket till vikten per volymenhet som utgör måttet för gränsvärdet, trots att det utgör ett mycket stort antal nanopartiklar. På det viset kan man exponeras för ett stort antal partiklar utan att gränsvärdet för oorganiskt damm överskrids.

Mäta nanosmått

– Vi börjar misstänka att det kan vara dessa pyttesmå partiklar som ger besvären, säger Jörn Nielsen. För att kunna finna ut det så har vi samarbetet med fysikerna inom Metalund som kan göra tekniska mätningar för att upptäcka små nanodoser.

Forskningen har fortsatt i exponeringskammare på avdelningen för aerosol- och ergonomiteknik, Lunds tekniska högskola.

Tio svetsare med arbetsrelaterade besvär och lika många utan besvär, har testats under sex timmars exponering av nanopartiklar från svetsrök strax under gränsvärdet. De har jämförts med en grupp icke svetsare. Blodprov har tagits, näsan har sköljts och utandningsluft har samlats upp i en kondenseringsapparat för att se om partiklarna har orsakat inflammation i blodet och i luftvägarna.

– Studier pågår men vi ser vissa tecken på förhöjda inflammationer i blod och luftvägar, säger Jörn Nielsen. Det kan vara de små partiklarna som ger detta uttryck. Vi jämför även med dem som varit utsatta för dieselrök. De har också spår av inflammationer.

Kan ge hjärtsjukdomar

Nanopartiklar misstänks även ge sjukdomar i hjärtat, därför studeras hjärtfrekvensen hos svetsarna under försöket. Forskarna finner det anmärkningsvärt att försökspersonerna i stort sett inte märkte av några besvär av den svetsrök de andades in, trots att det finns tecken på inflammation i de prover som samlades in.

– Frågan är om gränsvärdet är relevant eftersom det inte täcker in de små partiklarna som inte har en vikt i närheten av den som mäts idag. Dessutom vet man att nanoluftföroreningar orsakar problem i hjärtat med ökad risk för infarkter.

 

Torbjörn Uhlin

 

 

Kund hos frisör 80 procent av hårfärgningsprodukterna innehöll fyra eller fler starkt allergiframkallande ämnen, enligt studien från KI. Foto: sxc.hu

Skadliga ämnen i hårfärger

Allt fler färgar håret, även bland männen, och kunderna i salongerna blir allt yngre. Men riskerna är stora för hudpåverkan av allergi och eksem, såväl för kunderna som för frisörerna.

I en studie visar forskare på Karolinska Institutet, KI, att starkt allergiframkallande ämnen förekommer i de flesta färgprodukter, såväl blonda som mörka nyanser.

 

– Det är ett ökande problem som drabbar många hårt. Risken ökar ju fler gånger de färgar håret eller exponeras som frisör, säger professor Carola Lidén. Det innebär att ingen som färgar eget eller andra hår är säker, och alla riskerar att bli allergiska.

Forskare på Institutet för miljömedicin, KI, har undersökt innehållet genom att granska innehållsdeklarationer för 122 hårfärgprodukter från 20 olika märken. Resultatet blev att över 80 procent av produkterna innehöll fyra eller fler starkt allergiframkallande hårfärgämnen. Elva av ämnena förekommer oftare än det mest kända ämnet PPD (p-phenylenediamin), som orsakar starka allergiska reaktioner vid hudkontakt på grund av hudallergi.

– Det är ett ökande problem eftersom allt fler färgar håret och startar längre ner i åldrarna, säger Carola Lidén. Numera gäller det även allt fler män.

Extremt farliga

I en studie i Danmark redovisas att 18 procent av männen och 75 procent av kvinnorna har färgat sitt hår, och att medianåldern vid första färgningen är 16 år. På grund av risken för allergi ska det från januari 2012 stå på hårfärgprodukter att de inte är avsedda för användning av personer under 16 år.Oxiderande hårfärger kallas också permanenta hårfärger. De innehåller bland annat aromatiska aminer och fenoler som blandas med ett oxiderande ämne, ofta väteperoxid. De oxiderande hårfärgprodukterna innehåller ämnen som är starkt eller extremt allergiframkallande vi hudkontakt, säger Carola Lidén. Upprepad hudkontakt kan orsaka allergi och eksem. Kunderna får då eksem med röd hud, klåda, svullnad i hårbotten och på ansikte, öron och hals.

Frisörerna får handeksem

– Ur allergisynpunkt är det ingen skillnad mellan frisörernas produkter och de som säljs i butikerna. De innehåller samma färgämnen, även om frisörer ofta säger att deras är säkrare.

– Ju fler gånger man färgar, eller utför färgning, desto större blir risken, betonar Carola Lidén. På sikt kan det ge livslånga allergier. Ibland kan reaktionen bli akut med kraftig svullnad i ansiktet som liknar den vid allergisk chock, och en del kunder har fått åka till akuten efter färgningen.

– Frisörer kan skydda sig med handskar, men ofta uppstår moment där de väljer bort handskarna, som vid klippningen efter färgningen. Där bör de klippa först och använda handskar vid bland annat blandning och färgning.Men viktigare är att komma tillrätta med kemikalierna, att minska halten eller ersätta de farligaste substanserna med mindre riskabla.

 

Torbjörn Uhlin

 

Frisörer har flest kemiska arbetssjukdomar

Under 2007-2009 anmäldes totalt 2277 kemiska arbetssjukdomar i Sverige. Cirka en tredjedel av anmälningarna gällde hudbesvär som rodnad, hudutslag eller eksem. Besvär i luftvägar och andningsorgan står för en annan tredjedel av anmälningarna. Hit räknas allergier i luftvägarna som astma och hösnuva, men även silikos och pleuraplack.

Under samma period registrerades cirka 600 arbetsolyckor, som berodde på att en kemikalie skadat ögon och hud eller orsakat skador vid inandning eller nedsväljning.

Dessutom inträffade sex dödsolyckor, som berodde på kemikalier. Ytterligare sexton personer omkom, som arbetade i Sverige men var anställda vid utländska företag. (Dessa personer finns inte med i ISA-statistiken då de inte omfattas av den svenska arbetsskadeförsäkringen.)

Totalt i Sverige inträffade 183 dödsolyckor i arbetet under den tiden.

Kemiska hälsorisker

Den högsta frekvensen kemiska arbetssjukdomar 2007 – 2009 hade frisörer med 6,4 fall per tusen sysselsatta. Genomsnittet för samtliga yrken var betydligt lägre, 0,3 fall av kemiska arbetssjukdomar per tusen anställda. Frisörer är en liten yrkesgrupp, så antalet personer som drabbas blir relativt litet, trots att frekvensen är hög.

Om man i stället räknar antalet personer med kemiska arbetssjukdomar är det fyra andra yrken som toppar listan. Det är verktygsmaskinoperatörer, undersköterskor och sjukvårdsbiträden, samt hotell- och kontorsstädare. Dessa yrken står tillsammans för 40 procent av de kemiska arbetssjukdomarna.

Köks- och restaurangbiträden har anmält flest arbetsolyckor under 2007-2009. Högt ligger även maskinmekaniker, maskinmontörer, maskinreparatörer och hotell- och kontorsstädare.

Fler olyckor bland yngre

Det är de äldre som drabbas oftare än yngre av kemiska arbetssjukdomar. Mer än hälften av dessa inträffade i åldersgrupperna 45-54 år och 55-64 år under perioden 2007 – 2009. Det var ungefär likadant under perioden 2004-2006. De vanligaste sjukdomarna var hudbesvär samt besvär luftvägar och andningsorgan. Däremot är det yngre som drabbas oftare av kemiska arbetsolyckor. Flest fall anmäldes för åldersgruppen 25-34 år.

 

Anna Holmgren

Källa: Kemiguiden

Containrar gasas för att förhindra att skadedjur sprids.

Enkelt att lufta gasade containrar visar forskning

Alla som arbetar med att öppna och tömma containrar kan råka ut för farliga gaser när de gör sitt jobb. Det kan röra sig om bekämpningsmedel som fosfin och vätecyanid, som sprutas i containern för att för sätta stopp för skadedjur och mögel under transporten. Nu ska ett forskningsprojekt ta reda på hur stort problemet är och vad man kan göra åt det.

 

Vi har tidigare skrivit om en pilotstudie här på hemsidan. I den efterlystes mer forskning och denna ska nu ta sin början.

Varje år importeras och öppnas cirka en och en halv miljon containrar i Sverige.

– Vi vet inte hur vanligt det är att containrarna är gasade. Även godset kan vara behandlat redan i fabriken. Det är en situation vi inte har någon erfarenhet av, säger Gunnar Johanson, Karolinska institutet.

Han och Urban Svedberg vid Arbets- och miljömedicin i Sundsvall har fått finansiering från AFA Försäkring.

I studien ska man skapa sig en överblick över förekomst och nivåer av kemikalier i luften i containrar, hur exponeringen ser ut vid lossningen och hur man bäst kan ventilera en container. Forskarna ska också undersöka hur containrar, som lämnar Sverige, behandlas och märks innan de skickas iväg.

Containrar som är gasade ska vara försedda med varningsskyltar med uppgift om vilka kemikalier som är använda och när behandlingen ägde rum.

– Märkningsreglerna följs inte alltid. Det kan finnas containrar är gasade utan att vara märkta, enligt Gunnar Johanson.

Ännu vanligare är att ämnen som finns i godset, både i varor och emballage, avdunstar och ansamlas i luften i containern, som är helt sluten under transporten.

Clas Ohlsons

Forskarna har gjort en pilotstudie hos Clas Ohlsons centrallager i Insjön för att ta reda på den personliga exponeringen vid lossning och hur snabbt ämnena kan vädras ut.

– Halterna i de containrar vi undersökte var inte så höga att de var livshotande, men det förekommer att halterna är högre än gällande hygieniska gränsvärden, säger han.

I tidigare mätningar i Göteborgs hamn överskreds även korttidsvärdena i en del fall.

Dessa värden avser 15 minuters exponering och ligger högre än de gränsvärden som gäller för en hel arbetsdag.

Hos Clas Ohlson har man tidigare vädrat genom att sätta en fläkt längst bak i containern och blåsa luft mot godset.

– Våra försök visar att det är mer effektivt att i stället suga ut luften via ett rör som skjuts in i containern.

Den förorenade luften leds sedan bort från lossningsrampen via en slang. En sådan anordning är enkel att bygga och Clas Ohlson har nu byggt och installerat en sådan.

Ett problem kan vara att få in röret i containern eftersom dessa ofta är väldigt trångt lastade.

– Containrarna borde byggas om så att man kan koppla ett utsug längst in. Men för det krävs att internationella standarder ändras, säger Gunnar Johanson.

En annan väg att gå för företagen är att kräva av sina leverantörer att de lämnar plats för ett rör högst upp i containern när den lastas.

 

Det är osäkert vilka metoder som gäller i Sverige.

Olika gränsvärden för kemikalier skapar förvirring och öppnar för godtycke

EU kräver i Reach att företag gör egna riskbedömningar av kemikalier de tillverkar eller importerar. Värdena företagen kommer fram till är ofta högre än de hygieniska gränsvärdena och de varierar också mellan företag. Det öppnar för godtycke, menar Gunnar Johanson, professor i yrkestoxikologi vid Karolinska institutet. 

 

Gunnar Johanson har tillsammans med Lina Schenk, KTH, gjort en kunskapsöversikt om Reach och hygieniska gränsvärden åt Arbetsmiljöverket.

Reach är EUs kemikalielagstiftning och förordningen ersätter stora delar av de kemikalieregler för miljön som gällde före den 1 juni 2007, både i EU och Sverige.

Förordningen innehåller krav på tillverkare och importörer av kemikalier som inte har funnits i tidigare lagstiftning. Samtidigt gäller EUs och den svenska arbetsmiljölagstiftningen med krav på hygieniska gränsvärden och andra regler kring kemisk exponering. De två lagarna överlappar varandra och det kan ställa till problem vid tolkning, riskhantering och tillsyn.

– Tillverkarna ska göra dels en bedömning av exponeringen för olika användningsområden, dels en bedömning av hälsoeffekterna, säger Gunnar Johanson.

I Reach-bedömningen ingår bland annat att ta fram DNEL-värden. DNEL står för, ”derived no effect level”. Det är den exponeringsnivå för ett ämne som man anser inte ger några hälsoeffekter på människor. Arbetar-DNEL avser värdet i arbetsmiljön.

Högre marginaler

När Gunnar Johanson och Linda Schenk beräknade arbetar-DNEL-värdena för 90 ämnen och jämförde dessa med EUs hygieniska gränsvärden visade det sig att säkerhetsmarginalerna för DNEL-värdena var i genomsnitt fem gånger högre.

– Det finns stora utrymmen för egna tolkningar och det är inte säkert att tillverkarna gör samma bedömningar som vi. Det beror framför allt på att toxikologiska data ofta är ofullständiga eller osäkra.

Men det finns ingen tydlig vägledning eller praxis för hur stora faktorer man ska använda. Den toxikologiska studie man utgår ifrån inverkar också på resultatet. Gunnar Johanson menar att proceduren öppnar för godtycke.

EU uppmanar industrin att bilda konsortier, alltså att flera företag arbetar tillsammans med Reach-underlaget för att undvika dubbelarbete och för att bedömningarna ska bli mer enhetliga.

– Annars blir det lätt så att olika företag kommer fram till olika bedömningar för samma ämne. Det blir förvirrande.

EUs kemimyndighet ECHA i Helsingfors har kallat till möte med bland annat Gunnar Johanson, för att diskutera relationen mellan Reach och arbetsmiljölagstiftningen. En av frågorna är just relationen mellan DNEL och hygienska gränsvärden.

– Många uppfattar dessa två värden som samma sak, säger han.

 

Mätningar är avgörande för att få en säker arbetsmiljö.

Det finns inga riskverktyg för kemikalier på svenska

EU och staten ålägger arbetsgivarna att göra riskbedömningar av kemikalier de använder. Men i Arbetsmiljöverkets föreskrift framgår inte hur denna bedömning ska göras. Det finns utländska riskbedömningsverktyg, men inget på svenska.

 

En forskargrupp undersöker om de verktyg som finns är pålitliga.

– De bör användas med en viss försiktighet, säger Håkan Tinnerberg, yrkeshygieniker vid Arbets- och miljömedicin i Lund.

Kemikaliehantering medför en betydande arbetsmiljöfara. Årligen anmäls mellan 2 500 till 3 000 arbetsskador orsakade av kemiska ämnen. Arbetsmiljöverkets föreskrift Kemiska arbetsmiljörisker, nr 2011-19 och broschyren Kemiska risker i arbetsmiljön beskriver vad en arbetsgivare har att göra för att skydda arbetstagarna. För att kunna göra rätt exponeringsbedömningar finns några verktyg på internet. I föreskriften hänvisas till ett engelskt verktyg, Coshh, till det nederländska Stoffenmanager, och till ett europeiskt verktyg kopplat till EUs kemiförordning Reach.

Är de här verktygen pålitliga? I en studie som Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, har finansierat ska Håkan Westberg, arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro, och Håkan Tinnerberg ta reda på det. Båda är yrkeshygieniker.

Svårt och osäkert

Han berättar hur verktygen används:

– Om jag målar med roller och använder en viss färg på en yta som har en viss storlek ska dessa data skrivas in och med hjälp av verktyget får man reda på exponeringen. Allt bygger på modeller och resultaten är långtifrån säkra, berättar Håkan Tinnerberg.

Det finns ingen forskning idag som visar hur pass pålitliga verktygen är. Håkan Tinnerberg och Håkan Westbergundersöker verktygen i fyra branscher med olika kemiska exponeringar och i fem företag per bransch.

Håkan Tinnerberg kan ännu inte säga något om resultatet av studien men menar ändå att vissa delar av systemen måste användas med viss försiktighet.

– Det finns en vägledning hur man ska göra men det är inte helt enkelt, säger han.

I projektet har åtta arbetsmiljöingenjörer fått utbildning i det engelska och nederländska verktyget och de har i sin tur utbildat personer i de inblandade företagen. Dessa personer har sedan fått svara på frågor hur resultatet blivit.

– Vi har också undersökt samma moment och jämfört om vi kommit till samma slutsats. Många gånger var det så, men ibland gjorde vi det inte. Då undersöker vi vad skillnaden kan bero på.

Samtidigt pågår ett stort europeiskt projekt där olika riskbedömningsverktyg undersöks. Slutsatserna där kommer att bli värdefulla också i Sverige, menar Håkan Tinnerberg.

Ett bra verktyg

EUs Reach-lagstiftning innebär att alla företag berörs av reglerna: de som tillverkar, importerar, distribuerar eller använder ett ämne som sådant, eller i en blandning eller i en vara. I Sverige använder de få företag som tillverkar kemikalier huvudsakligen verktyget Eccotoc-TRA.

Det nederländska systemet för att bedöma risker med kemikalier, Stoffenmanager, finns på nederländska, engelska och tyska och nu också på finska. Det finska Arbetshälsoinstitutet har gjort det tillgängligt och skriver i ett pressmeddelande att kemiska risker på arbetsplatsen kan hanteras säkert, lätt och kostnadseffektivt med detta riskhanteringsverktyg. Det är användbart både för arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser, för förpliktelser inom Reach, för risker relaterade till nanomaterial och för riskkommunikation med arbetstagare. Det är särskilt lämpligt för små och medelstora företag, skriver Arbetshälsoinstitutet. Det verkar alltså vara ett pålitligt verktyg.

¬– Man kan undra varför det inte används i Sverige. Vi tror att det beror på att det inte finns någon som äger frågan här. Hade vi haft kvar Arbetslivsinstitutet hade det varit rimligt att institutet tagit sig an verktyget. Vi har undersökt med olika organisationer och fått till svar att ingen är intresserad. Nu har vi inget verktyg på svenska som är bra,

säger Håkan Tinnerberg.

Han tror att riskbedömningar enligt Arbetsmiljöverkets instruktioner inte görs särskilt frekvent.

 

Ombordanställda är hemma på jobbet.

Ny forskning ska förbättra innemiljön i fartyg

De ombordanställda har både sin arbetsmiljö och sin hemmiljö på jobbet. De tillbringar 24 timmar om dygnet ombord på sitt fartyg. Nu ska ett forskningsprojekt ta reda på hur de har det när det gäller innemiljön.

 

Sarka Langer är forskare i innemiljö vid IVL Svenska miljöinstitutet i Göteborg och adjungerad professor i atmosfärvetenskap vid Göteborgs universitet. Atmosfärsvetenskap handlar om luftkvalitet, både ute och inne, och om kemiska och fysikaliska processer i luften.

– Jag ska ta reda på hur inomhusluften är på fartyg, det finns förvånansvärt litet forskning om det, berättar hon.

Alla typer av fartyg

Studien gäller både arbetsutrymmen och boendeutrymmen. Som en pilotstudie ska hon studera inomhusmiljön på isbrytaren Oden. Sarka Langer har rest med den i Antarktis tidigare, nu blir det en ny, men kortare, tur. Där ska hon mäta olika parametrar för inneklimatet – kemiska föroreningar i inomhusluften, damm, aerosolpartiklar och mikrobiell nedsmutsning.

– Jag ska undersöka hur innemiljön varierar på olika platser i fartyget och vid olika tidpunkter under året, som sommar och vinter, säger hon.

I samarbete med Sjöfartens arbetsgivarförbund, Sveriges redarförening, fackliga och andra aktörer ska hon, när pilotstudien är klar, välja ut ett större antal fartyg för att undersöka deras innemiljö. Det kan vara både fraktfartyg, tankbåtar och passagerarfartyg. Dessa fartyg ska också ingå i studien.

Målet med forskningsprojektet är att kunna bedöma risker i samband med yrkesmässig exponering för kemiska substanser och partiklar, att utveckla en metodik för att övervaka innemiljön, och att utveckla råd och rekommendationer om förbättringar, både i befintliga fartyg och nya.

 

Ett längre och mer hållbart arbetsliv för fler genom dialog

Ett längre arbetsliv är nödvändigt av ekonomiska skäl och för att undvika arbetskraftsbrist i framtiden. Men det kräver ett mer uthålligt och flexibelt arbetsliv, och där saknas mycket kunskap.

Den bristen ska nu ett projekt vid Arbets- och miljömedicin, AMM, vid Lund universitet fylla ut, med anslag från AFA Försäkring.

 

Forskarna ska senare bjuda in till dialog med arbetslivet, med samverkan om policies och riktlinjer för ett anpassat arbetsliv, så kallat age-management.Mycket forskning saknas för att beskriva vilket arbetsliv som blir mest hållbart för de flesta. I dagens läge arbetar visserligen fler efter att de blivit 65 år, men samtidigt slutar fler tidigare. Orsaken till att man stannar kvar eller slutar i förtid vet man alltför lite om. Några kända faktorer är utbildningsnivå, liksom faktorer som möjlighet att påverka arbetet eller få livspusslet att gå ihop, är några kända faktorer.

– Många kvinnor slutar i förtid för att deras äldre man är pensionerade, säger Maria Albin, docent och forskare på AMM. Generellt är det fler män som arbetar efter vanlig pensionsålder än kvinnor, trots att kvinnor lever längre.

Frisk av jobb

Några har sjukdom som gör att de inte orkar arbeta fram till pensionen, andra får sjukdomen på jobbet. Enligt finska studier drabbades kommunalt anställda med fysiskt tungt arbete och alltför hög arbetsbelastning i mycket större utsträckning av varaktig arbetsoförmåga. En fransk studie av anställda vid det franska gas- och elverket visar att stora grupper blev friskare när de slutade arbetet. Anställda med hög position och hög arbetstillfredsställelse gick åt andra hållet.

– Ett stort antal personer är friskare av att vara kvar i arbetet, säger Carita Håkansson, forskare och arbetsterapeut på AMM. Många skulle kunna jobba längre om de kunde byta uppgifter och anpassa arbetet efter förmåga och ork, att arbeta flexibelt.Nu vill dessutom samhället att vi ska öka arbetstiden, för att klara av pensionssystemet.

Den demografiska situationen ger brist på arbetskraft framöver. För många är äldre och går i pension, för få unga kommer in i arbetslivet. I Sverige år 2050 kommer mer än 28 procent av männen och 30 procent av kvinnorna att vara 60 år och äldre, jämfört med år 2000 då 20 procent av männen och 25 procent av kvinnorna var 60 plus. Svenskt Näringsliv har uttryckt en oro för framtiden och talar om kompetenstappet när äldre slutar i förväg eller vid ordinarie pensionstid.Den nya pensionsreformen som infördes år 2000 födde ett pensionsintervall på 61-67 år.

Det har lett till en spridning, där andelen som väntar med att gå i pension har ökat, liksom de som går tidigare. Idag är 40 procent av personer i 66 års ålder i arbete, och 20 procent av 70-åringarna.

– Men vi vet alldeles för litet för att höja arbetsåldern på ett hälsosamt sätt, säger Carita Håkansson. Det krävs morötter för att vissa ska vilja fortsätta. Då måste man betraktas som en tillgång. Vissa slås ut i förtid som skulle vilja vara kvar.

Ladda batterier

– Man måste även se till livet utanför arbetet om folk ska orka arbeta längre tid. Hur man ska lyckas förena arbetet med vardagslivet i hemmet, med familjen och sina fritidsintressen. Där man laddar batterierna för att orka vidare.

Det finns kunskaper om att utbildningsnivå och arbetets karaktär ger stora olikheter vad gäller hälsan. Bland annat visar en studie att det var mellan sju och tio års skillnad i förväntad återstående arbetslivslängd mellan arbetare i manuella arbeten med låga utbildningskrav (exempelvis arbetare inom förpackningsindustrin) och chefstjänster med höga utbildningskrav.

Här ska forskarna studera vissa kohorter som i Malmö kost-cancerstudien, med uppåt 30 000 individer födda 1923-1950, där man kan följa personerna, bland annat utifrån yrke, anställning, socioekonomi.Avsikten med den aktuella forskningen är att ta reda på hur samspelet ser ut mellan hälsa och deltagande i arbetslivet.

Vilka faktorer bidrar till det avkortade arbetslivet som vi ser i vissa yrken? Vad gör att man kan arbeta längre? Vem mår bra av att det? När påverkar arbetet hälsan negativt? Vilka faktorer styr, som arbetsförhållanden, utbildning, kroniska sjukdomar, skillnader män och kvinnor, trivsel i arbetet, förhållanden utanför arbetet.När kunskapen finns i form av resultat kommer steg 2, som är seminarier med arbetslivet för att redovisa egna och andras fynd vad gäller orsaker och villkor för ett förlängt arbetsliv.

Tanken är att mötas och samtala om forskning och praktik, hur företagen ser på vad som händer och om de redan har börjat göra förändringar. Plus, vad kan man göra utifrån de fakta som forskningen kommit fram till.Sedan steg 3:

– Arbetsplatser som vill arbeta vidare med frågorna och fördjupa dem vill vi skapa en dialog medför att utforma policies till ett längre och hållbart arbetsliv, säger Maria Albin. Det blir viktigt att arbeta med ett par olika typer av stora och små företag, och även att identifiera var vår kunskap ännu inte räcker till för de vägval man ska göra ute på arbetsplatserna, områden där det krävs ytterligare studier.

Växla spår

För detta finns i forskargruppen kompetens vad gäller en dialogmetod där forskaren är katalysator i samtal i arbetslivet. Allt för att göra en bra process där forskningsresultat läggs ihop med praktisk kunskap.

– Ett alternativ som vi kan komma fram till är lägen där man ska säga stopp, inget mer arbete för personen om denne inte ska ödeläggas helt, säger Carita Håkansson. Även där vill vi skapa beredskap och strategier för bästa möjliga hantering av den situationen.

– Liksom när man bör växla spår för att orka längre, fyller Maria Albin på. Kanske kan man utveckla en ny kompetens som är lika användbar för arbetsgivaren. Man bör då se vinsten utifrån ett långsiktigt och mer hållbart perspektiv.Det handlar om att skapa ett mer flexibelt arbetsliv, som inte är så låst i gamla rutiner och vanor. Och fortfarande är tryggt. Idag väljer många att inte berätta om sina svagheter, för att inte riskera att ställas utanför arbetslivet.

– Men det måste fram för att anpassa arbetet i tid, säger Carita Håkansson. Ju äldre vi blir, desto mer olika är vi.Inom EU är man rejält intresserad av frågan, och Maria Albin ingår i Joint Programming Initiativ (JPI) ”More Years, Better Lives – The Potential and Challenges of Demographic Change” med representanter från ett tjugotal länder. Hon är med i arbetsgruppen ”Work and productivity”, som speciellt sysslar med frågan om ett hållbart arbetsliv.

– Sverige har redan hög, både formell och reell, pensionsålder jämfört med övriga Europa, vilket gör utmaningen högre hos oss att öka på den, säger Maria Albin. Här ser jag en möjlighet att utväxla kunskaper inom EU för att nå fram till ett bättre arbetsliv.

 

Torbjörn Uhlin

Färre yrkesskador när branschen kastade ut skurvattnet

I städbranschen har de kemiska hälsoriskerna minskat dramatiskt i och med att man slopat skurhinken med vatten och rengöringsmedel och gått över till torra metoder.

– Det har blivit en otrolig skillnad till det bättre, säger Torbjörn Jonsson, arbetsmiljöombudsman på Fastighetsanställdas förbund.

När han började om skyddsombud för tjugo år sedan var risken för allergier och eksem en jättefråga för städarna. Sedan dess har städföretagen bytt arbetsmetoder. De har minskat antalet kemikalier i arbetet och även minskat styrkan på rengöringsmedlen. Det gav den dubbla effekten att minska arbetsskadorna och förbättra företagens ekonomi.

– Det är dyrt med starka kemikalier. Ekonomin är en viktig orsak till att företagen gått över till torra städmetoder och mildare kemikalier, säger Torbjörn Jonsson.

Förr gick städarna med hinkar och doppade skurtrasor i vattnet med rengöringsmedel och vred ofta ur trasorna med händerna. Många städare fick allergier och eksem av att doppa händerna i skurvattnet. Långvarig kontakt tvättmedel, men också kortvarig kontakt med starkare rengöringsmedel medförde risk för att utveckla eksem och allergier.

Radikalt minskad risk

Enligt arbetsskadestatistiken har förekomsten av eksem bland städare minskat radikalt. 1985—1992 anmälde 1 678 städare, i genomsnitt 210 om året, eksem som arbetsskada. Under perioden 2000—2006 sjönk antalet till ungefär 30— 40 per år. De senaste åren har det gjorts ungefär 20 anmälningar per år.

– Sedan man gått över till torra städmetoder har frekvensen anmälda arbetsskador sjunkit med ungefär nittio procent, säger Ann-Beth Antonsson, kemiingenjör och forskare på IVL.

– Även i andra yrken löser man kemiska hälsoproblem med tekniska förändringar av arbetet som gör att man kan slopa giftiga och allergiframkallande ämnen, säger hon.

Exempel på det är organiska lösningsmedel som toluen, bensin och lacknafta.

Allt om städ

På hemsidan Allt om städ, som utvecklats av IVL Svenska Miljöinstitutet, finns goda råd om hur företag och städare kan minska risken för eksem. Det är särskilt viktigt att tänka på arbetssätt och hur man skyddar sig för den som arbetar med att städa golv, trappor, fönster, toaletter, väggar, bord och bänkar.

På hemsidan alltomstad.se finns en checklista till stöd för att minska risken för allergier och eksem.

Hos kemiguiden finns också en lättläst broschyr med information om orsaker och åtgärder.

 

Anna Holmgren

Kassapersonal hanterar många kvitton under en arbetsdag.

Bisfenol A – en miljon ton hormonstörande ämnen i omlopp i EU

När blir en kemikalie farlig? När det finns otvetydiga bevis – om ens då. Det tog lång tid och mycket forskning innan asbest och lösningsmedel hamnade på röda listan. En ny kemikalie seglar nu upp som en möjlig risk – bisfenol A, ett hormonstörande ämne som är en av de mest producerade kemikalierna i världen. Den finns bland annat i kassakvitton. Kemikalieinspektionen, Kemi, har föreslagit att bisfenol A förbjuds i kvitton medan Arbetsmiljöverket anser att det inte är någon risk.

 

Ika Johansson arbetar på avdelningen för frukt och grönt på Ica Maxi i utkanten av Södertälje, en enorm livsmedelaffär med 120 anställda. Hon är skyddsombud för Handels. Kunderna slussas igenom en lång rad kassor med sina varor och alla får de ett kvitto i handen. Affären har bytt leverantör av kvittorullar till sådana som är fria från bisfenol A.

– Det är ingen hos oss som har varit speciellt orolig över kvittona. Vi pratade om det häromdagen och ingen har sett det som ett problem. Vi kände inte till riskerna, säger Ika Johansson.

Bisfenol A finns överallt

Bisfenol A (BPA) är en av världens vanligaste plastkemikalier. Det är ett ämne med hormonstörande egenskaper och liknar det kvinnliga könshormonet östrogen. Det togs en gång fram av läkemedelsindustrin i USA som ett medel till gravida kvinnor för att fostret skulle växa bättre. Men det visade sig att 90 procent av fostren fick skador av denna kemikalie. I stället kom det huvudsakligen att användas som härdare vid tillverkning av polykarbonatplaster och epoxyplaster. Av sådan plast kan man bland annat göra nappflaskor, CD- och DVD-skivor, matbehållare, husgeråd, bilinredning, med mera. Det används också som skyddslack inuti konservburkar och som tandfyllningsmaterial. Inom EU används 1,1 miljoner ton BPA per år. En mindre del av BPA går till tillverkning av termopapper som bland annat används i kvitton.

Forskningen har visat att BPA kan frigöras ur plastföremål och tas upp i människokroppen. BPA kan även frigöras från kvitton, biljetter och andra produkter av termopapper. Hur mycket som kan passera huden och tas upp av kroppen är osäkert, data varierar mellan 10 till 50 procent. Ämnet är hormonstörande, det vill säga det påverkar människans hormoner. Det stör hjärnans och reproduktionsorganens utveckling, och har effekter på äggstockar, äggceller och spermier och ökar risken för missfall. Några säkra slutsatser om ämnets skadlighet kan emellertid inte dras enligt ett informationsblad som finns på Karolinska institutets hemsida, under Institutet för miljömedicin.

Det finns också misstankar om att BPA bidrar till uppkomst av fetma och hjärt-kärlsjukdomar, redan vid mycket låga doser. Monika Lind, docent vid arbets- och miljömedicin i Uppsala har fått anslag från Formas för att forska om detta. Formas står för Forskning om miljö, areella näringar och samhällsbyggande.

Fasa ut

Alla de stora livsmedelskedjorna som Coop, Axfood och Ica har valt att fasa ut kvitton som innehåller BPA.

– När larmet om riskerna kom sökte vi efter alternativ och efter ett par månader hitta vi ett och införde det med en gång i alla butiker som beställer sina varor via oss, berättar Ingmar Kroon, Axfood.

Martine Syrjänen Ståhlberg, arbetsmiljöombudsman på Handels, tycker det är bra att de stora matkedjorna fasat ut kvitton med BPA.

– När man pratar med anställda känner folk inte ens till att det är ett problem. Så kvittona finns kvar i de flesta andra affärer. Det är en prisfråga. Kvitton med BPA är billigare.

Hon tycker att Arbetsmiljöverket har varit flata i sin bedömning.

– Läger är osäkert. Det är svårt att se orsakssamband och vi vet ingenting om kombinationseffekter. De flesta kassörer är lyckligt ovetande om eventuella risker. De som använder vantar i kassorna gör det för att undvika risken för nickelallergi, säger hon.

Skadliga effekter

Kemikalieinspektionen, KemI, fick i april i uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag till förbud mot att använda BPA i kassakvitton och utredningen presenterades i slutet av juni.

I utredningen skriver KemI att BPA misstänks kunna ge effekter på foster och små barn även vid mycket låga exponeringar. BPA kan lossna från kvitton och tas upp i kroppen genom huden. Därför anser KemI att det är viktigt att minska barns exponering för BPA så långt det är möjligt. KemI har utfört en riskbedömning för personer som hanterar kvitton. Bedömningen visar att exponeringen kan nå upp i nivåer som kan ha skadliga effekter på foster och små barns utveckling.

”Detta betyder att exponering för kassakvitton som innehåller BPA inte kan anses tillräckligt kontrollerad för gravida och ammande kvinnor med avseende på risken för deras barn. KemI bedömer därför att ett nationellt förbud är motiverat utifrån behovet av att skydda det lilla barnet” skriver KemI och menar att det går att ersätta BPA i kassakvitton med andra kemikalier och att det finns alternativ på marknaden.

Olika riskbedömningar

Efsa är EUs myndighet för livsmedelssäkerhet. Där har man gjort riskbedömningar som bygger på ett så kallat TDI (tolererbart dagligt intag – den mängd av ett ämne man får i sig varje dag under hela livet utan risk för hälsan). Detta värde är baserat på industrirapporter där man studerat effekter bland annat på reproduktionsförmågan. I den riskbedömning som KemI har gjort av BPA i termopapper har man i stället använt sig av lågdosstudier. Dessa visar skadliga effekter vid mycket lägre nivåer än de studier som Efsa använder för att fastställa TDI.

År 2010 gjorde Arbetsmiljöverket en bedömning av BPA i kassakvitton. Verket ansåg att det inte fanns några skäl till att skärpa kraven när det gäller hantering av kvitton. Denna bedömning baseras på Efsas TDI. Hur kan det komma sig att de bedömer olika?

Agneta Falk Filipsson vid KemI säger att det finns ett antal testmetoder som är allmänt vedertagna. Dessa har Arbetsmiljöverket, men inte KemI, grundat sitt beslut på.

– Men när det gäller BPA och ett antal andra ämnen finns det också studier som är gjorde vid mycket lägre exponeringshalter, förklarar hon.

Dessa är inte gjorda enligt konventionella testmetoder. Var och en för sig räcker inte för att dra en slutsats, men dessa studier är så många att resultaten kan vägas samman. Det gör KemI i sin riskbedömning.

– Vi bedömer att det inte går att bortse ifrån riskerna. Det pågår en debatt mellan forskare och myndighetspersoner i hela värden om just detta, förklarar hon.

I sin utredning skriver KemI att man inte ska skrynkla ett kvitto i handen, eftersom det kan öka dosen. Arbetsmiljöverket skriver i sin bedömning att man inte ska slicka på fingrarna om man hållit i ett kvitto.

Arbetsmiljöverket påpekar i sin bedömning att EUs livsmedelsmyndighet Efsa har godkänt 50 mikrogram per kg kroppsvikt per dag som tolererbart intag. Den som väger 60 kg kan alltså riskfritt få i sig 3000 mikrogram. Genom födan anser EU att vi får i oss totalt ca 90 mikrogram per dag. Genom att hantera kassakvitton får man i sig totalt 71 mikrogram per dag, enligt studie som Arbetsmiljöverket hänvisar till. Värdet ligger alltså långt under det skadliga, enligt Arbetsmiljöverket.

– Det pågår en diskussion om ämnet är hormonstörande även i mycket låga halter, men det är inte utrett ännu. Vi får se vad forskningen landar. Men vi har inte fått in några rapporter om att någon fått problem av BPA i kvitton, säger Marianne Walding, Arbetsmiljöverket.

Hundratals studier

Annika Hanberg är professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet.

– BPA är ett kontroversiellt ämne och det finns många studier som pekar åt olika håll, men det finns få underlag som säger hur BPA kan tas upp genom huden. Det är också så att man traditionellt gör riskbedömningar på olika sätt när det gäller allmänbefolkning och arbetsmiljö, förklarar hon.

Olika myndigheter bedömer ämnet olika, också i Europa. Ämnet är kontroversiellt för att det är en av de mest producerade kemikalierna i världen och att det finns i mängder av produkter. För industrin har frågan stor ekonomisk betydelse, så den trycker på.

– Sedan EU gjorde sin bedömning har det kommit hundratals nya forskningsstudier som tyder på att BPA kan ge effekter vid kanske upp till tusen gånger lägre doser. Det är delvis därför som KemI har förbjudit ämnet i nappflaskor och barnmatsburkar, säger hon.

Numera finns det ett förbud mot att använda BPA i nappflaskor i EU. Sverige har även förbjudit ämnet i barnmatsburkar. Danmark, Frankrike och Belgien har förbud mot BPA i matförpackningar.

 

Asfaltrök har risker som förvärras när gummi blandas i.

Gummiasfalt: Bra för miljön, men sämre för arbetsmiljön

Gummiasfalt sänker vägbullret och minskar slitaget, och används alltmer. Men blandningen ökar risken för skador i vägarbetarnas luftvägar. Karl-Johan Andersson, huvudskyddsombud på SEKO-facket, har länge signalerat riskerna och önskat studier.

Nu är Arbets- och miljömedicinska kliniken i Lund ute på vägarna för att ta reda på hur illa det är.

 

Vägtrafikinstitutet, som talar för mer gummiasfalt, är nyfiken på utfallet.De hårda kastvindarna får vindkraftverkan att snurrar högljutt vid Hedeskoga Avfallsanläggning strax utanför Ystad. Asfaltgänget från Peab har dock inga problem med vinden, tvärtom minskar risken när röken blåser bort.Först kör klistermopeden och lägger ytan som binder asfalten. Därefter kommer asfaltläggaren ihopkopplad med en lastbilen med asfaltlast. Efter läggaren går plattställarna, eller skruvarna, och fixar kanterna. Rakare justerar asfalten med skyffel.

– Det är ett verkligt teamarbete där gruppen blir alltmer samkörd och kan göra många av momenten, säger Torsten Centerdal, skyddsombud. Många har jobbat med asfalt i flera år, det är ett fritt och omväxlande arbete.

Risk att blanda

Men det är inte riskfritt. Asfalt skapas normalt av olika sorters stenkross med inblandning av bindemedlet bitumen på asfaltverket. Det sker under 180 graders hetta, och ska sedan hållas kring 160 grader inför asfalteringen.

Tidigare användes stenkolstjära som är betydligt riskablare med högre grad av PAH, polycykliska aromatiska kolväten. Numera undviker man att ta upp gammal stenkolstjära när asfalt återvinnes.I asfalt förekommer olika inblandningar. Dels av gammal beläggning som återvinns, dels av annat material som blandas in. Ett ämne, där man ser återanvändningsvinster, är gummi. Även plaster har blandats i.

Det ökar sannolikt risken för hälsan rejält när asfalten hettas upp.Återvunna bildäck blandas med asfalt för att få tysta vägar samtidigt som de miljövänligt kan återvinnas. Ett exempel är EU-projektet Persuade där svenska Vägtrafikinstitutet samarbetar med tolv olika europeiska forskningsinstitut för att utveckla beläggning som minskar buller. I USA har man använt gummi i asfalt under lång tid.– Vi väntar på resultat från nyligen utförda studier som visar att det inte är några problem med gummit, säger Ulf Sandberg, forskare på VTI.

När han får höra om forskningen på AMM Lund blir han intresserad och vill komma i kontakt med dem.Karl-Johan Andersson är asfaltarbetare sedan 30 år, på senare år dock mer i fackligt arbete än på vägarna.

Och han har signalerat risker med asfalt, och framför allt gummiasfalt, sedan många år.– Ett problem med däcken är att de också har olika inblandningar av återvunnet avfall, säger Karl-Johan Andersson, huvudskyddsombud på NCC för Seko:s räkning. Särskilt om man importerar däck från länder utanför EU finns det stora risker med den blandningen.

Sämre hälsa

– Jag har själv påverkats, men framför allt får jag många rapporter om vägarbetare som mår illa med huvudvärk, nästäppa och hosta, säger han. Det märktes speciellt när man lagt asfalt utanför Ystad under några blåsiga dagar utan problem. Men så blev det vindstilla, och många fick hälsoproblem.

Han har tagit upp frågan i Seko, i NCC:s bolagsstyrelse, på Trafikverket. Och hela tiden har han fått bra gensvar. Karl-Johan Andersson är dock något frustrerad på Trafikverket som envisas med att driva projektet med gummiasfalt. En sak försvårar, nämligen mätningar för att kolla gränsvärdena på PAH, därför att ligger värdena ligger regelbundet under nivån.

– Det måste helt enkelt vara fel satta värden, som infördes på den tid då vi utsattes för den mer riskabla stenkolstjäran, menar han.I Sverige testas gummiasfalt framför allt i Mälardalen och södra Sverige, där bullret ställer till mest problem. Men det goda har något dåligt med sig. Det poroelastiska materialet är visserligen mjukare, mer poröst och dämpar bullret bättre. Det avger även polyaromatiska kolväten (PAH) på betydligt högre nivå än vid vanlig asfaltkokning. PAH ger ökad risk för cancer.De ökade riskerna för vägarbetarna ska studeras av forskare vid Arbets- och miljömedicin (AMM) i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet i ett treårigt projekt som startar år 2012, med medel från AFA Försäkring. Där ska man följa asfaltarbete under två sommarperioder.

– Vi vet att asfaltarbete redan nu ger luftvägsproblem, och sannolikt ökar besvären när gummi blandas i. Det visar sig i USA som använt tekniken längre att många fler klagar på försämrad hälsa, säger Maria Albin, docent och överläkare vid AMM.Vid vulkanisering frisläpps cancerframkallande ämnen. Det har AMM konstaterat i tidigare studier på gummiindustrin.

Nu ska man följa vad som händer med asfaltarbetarnas hälsa, genom att syna lungfunktion och undersöka DNA för att se om det skadats. Maria Albin jämför med annan forskning av miljövänlig teknik, för biogas. Där har man sett risker vid förbränning av pellets och vill kolla om det gäller även vid biogasanvändning, främst vid produktion.

– Det är ju lätt att köpa sådant som ger bättre miljö, men man får aldrig glömma att se till effekter på arbetsmiljön, påpekar Maria Albin.

Blås ut!

En av forskarna är miljösköterskan Eva Assarsson, som följer med ut på asfaltarbetena och tar prover inne i rastvagnarna. Stämningen är hög bland vägarbetarna när hon tar blodprov, gör munsköljning och utför spirometri. Grabbarna stöttar på den som tvekar: Du törs, det gör inte ont. Jobba på nu.

– Ta i nu, blås ut, blås ut, blås ut, pushar Eva Assarsson och plockar hem ännu ett andningsprov.Hon påpekar att kunskaperna om risker med exponering av asfaltrök vid arbete med vägläggning är otillräckliga idag.

Nu vill man finna rätt metod för att mäta spridning av olika former av asfalt, med eller utan gummi.Metoden för att upptäcka det är tester av 100 icke rökande vägarbetare i kontakt med normal asfalt och gummiasfalt, 100 som arbetar med grönarbete samt 100 som jämförelsegrupp. Man utför testerna under två somrar, 2012 och 2013.

– Vi är väldigt glada över att forskarna kollar upp riskerna, säger Karl-Johan Andersson. Det känns hemskt att vi vägarbetarna ska fortsätta att utsätta oss för risker som kan ge svåra skador.Dessutom är man noga med att använda skyddsutrustning med täta kläder, hörselskydd, hjälm. Däremot märks ingen med andningsskydd. Fast det förekommer när vinden mojnar och man är i slutna rum som tunnlar, berättar Torsten Centervall.

– Dessutom har vi fläktar under läggarna, där de värsta ångorna kommer, säger han. Vi kan ha shorts, men då måste vi kompensera med tätare kläder upptill enligt ett poängsystem som ger visst miniskydd.

Ett miljöalternativ är ”Green asphalt”, där handlar det om inblandning av tallbarrsolja. Det sänker temperaturen på asfalten, och därmed rökigheten. Vad gäller tysthet så talar Karl-Johan Andersson för mer håligheter i beläggningen, det minskar ljudet.– Så det finns alternativ till gummit, och därmed kan riskerna minskas, säger han. Nu hoppas vi att vi får veta hur det är med riskerna så att vi vet hur vi ska hantera de olika asfaltsorterna.

Torbjörn Uhlin

Nya riskvärden

Helt nyligen har IARC, International Agency for Research on Cancer, uppvärderat riskerna för cancer vid asfaltering. Vid takläggningsarbete, där man använder hetare asfalt, klassar man den till grupp 2A, således sannolikt cancerframkallande. Dit räknas även gjutasfalt, en tätare beläggning för broar, gårdar, terrasser och i källare.Vägarbete är fortsatt klassat som grupp 2B, vilket innebär att den möjligen orsakar cancer.

Framtid och risker med nanoteknik

Nanoteknologi kan skapa suveränt material, men med delvis okända hälsorisker. 

Känt är dock att vissa pyttesmå partiklar kan tränga in i lungblåsorna och orsaka sjukdomar.

 

För att inte hamna i samma läge som med asbest talar Mats Bohgard vid Lunds tekniska högskola (LTH) för att man ska satsa på samspel mellan forskning som utvecklar produkter och de som värderar riskerna. Nanostrukturer återfinner man i tusentals saker som datorprylar, golfklubbor, förpackningar, läkemedel, gummidäck, kläder, målarfärger, kontaktlinser, energidrycker, minneskort, flygplansvingar.–

Det handlar om ultrasmå partiklar som är mindre än 100 nanometer i diameter, en nanometer är en miljondels millimeter, berättar Mats Bohgard, professor vid avdelningen för ergonomi och aerosolteknologi på LTH. Ofattbart smått, vilket ger svindlande drömmar för teknologin, och starka farhågor för risker.

Starkare än stål

De finns runt om oss och skapas både av naturen och av mänskliga aktiviteter. De kallas för ultrafina partiklar och uppstår vid förbränning, i gummits kimrök, och i trycksvärta.

Även djur som snäckor har nanopartiklar i sina pärlemorskal, och fjärilar i sina skimrande vingar. I våra bostäder finns tusentals till några hundratusen partiklar i varje milliliter luft i form av damm- och rökpartiklar.

De kan även skapas i kemiska reaktioner eller genom förångning, sönderdelas mekaniskt och man kan bygga upp större enheter i kolnanorör, som fortfarande är pyttesmå.  Ämnet blir starkare än stål.

– Faran är att de ultrasmå partiklarna vandrar vidare in i kroppen, där naturliga ämnen som damm och andra luftburna partiklarna fastnar i näsan, eller i luftvägarnas bronkträd, säger Mats Bohgard. De minsta kan tränga in i lungblåsor och blodkärl, och skapa inflammatoriska reaktioner.

Riskerna med partiklar känner man till sedan lång tid, bland annat vid stenhuggarnas problem med stendamm, silikos, som den italienska läkaren Bernadino Ramazzini beskrev år 1700. Forskare gör idag en jämförelse med eternit och asbest, ett tekniskt suveränt material där livshotande skador på industri- och byggpersonal genom asbestos upptäcktes med lång reaktionssträcka.Genom djurförsök vet man att nanofibrer ger skador.

Forskning vid University of Edinburgh, har nyligen visat i studier av möss att längre fibrer kan orsaka skador. Även forskare vid North Carolina State University har påvisat cellskador efter inandning av kolnanorör. Försök på möss visade på skador i lungsäcken och förstadier till cancer.

– Men det är trots allt modellförsök på djur under särskilda betingelser, och vi är inte helt säkra på att det är relevant för människan, säger Mats Bohgard.Däremot är ämnet ingen fara för allmänheten i användning av produkter, det är hållbart starkt och kan därför användas för att rikta läkemedel till vissa delar inom kroppen.

Stor försiktighet

Den stora riskgruppen kan vara de som hanterar nanofibrer, som tillverkar material och frigör dem genom slipning, mejsling, genom att spruta vätskor som färger, eller vid avfallshantering.

– Att måla ytor med pensel och roller är troligen ett mindre problem än sprutmålning, säger Mats Bohgard. Försiktighetsprincipen måste gälla, helst bör all sådan hantering pågå i slutna rum. Rådet är att ha helkroppsskydd.Än finns inget gränsvärde för nanopartiklar. NIOSH, National Institutet for Occupational Safety and Health, i USA undersöker nu om deras metod för mätning av dieselpartiklar, således analys av elementärt kol, kan användas även för att massbestämma kolnanorör.

Ett EU-projekt utvecklar nu mätinstrument och ska även ta fram gränser för exponeringsnivåer.Det är viktigt, menar Mats Bohgard, att forskning som nanotekniskt utvecklar produkter följs parallellt av hälso- och miljöforskningen. I dagens läge satsar man en mycket liten del av utvecklingsforskningens pengar på säkerhet och hälsoforskning.

Nanovetenskapen har haft forskning i Lund under senaste 20 åren. Vid Lunds Nano Lab sker utveckling av skräddarsydd teknik för användning inom många olika tekniska och medicinska tillämpningar, med hundratalet forskare.

Ett av dessa forskarområden är idag Nano-Safety där arbets- och miljömedicinare, ekotoxikologer, proteinkemister, cellbiologer, aerosolforskare och samhällsvetare samverkar för att kunna förutse och förhindra riskerna innan nya nanopartiklar designas.

 

Torbjörn Uhlin

Kunskapsöversikt

Arbetsmiljöverket har uppmärksammat nanoteknologin genom att skriva en kunskapsöversikt om kolnanorör som tar upp exponering, toxikologi och skyddsåtgärder i arbetsmiljön. Den har skrivits av forskare vid Lunds universitets FAS-centrum Metalund och ur Nano-Safety-gruppen.Läs vidare: http://www.av.se/publikationer/rapporter/rap2011_01.aspx

Danskt nanocenter

I Danmark finns Danskt Center för Nanosikkerhed har mycket kunskap om forskning och tillämpning av arbetsmiljöfrågor kring nanoteknologin. Se vidare på deras hemsida: http://www.arbejdsmiljoforskning.dk/da/nyheder/arkiv/2012/nyt-dansk-center-for-nanosikkerhed-vil-forbedre-risikovurdering-af-nanopartiklerDet Nationale Forskningscenter for Arbejdsmiljø har skapat NanoSafer, ett internetbaserat væerktøj där man kan värdera förväntade risker. Se vidare: http://nanosafer.i-bar.dk/Default.aspx