Tema: Användbart nr 3 2012 Tema: Kemi i arbetslivet

Kunden Margareta Envall litar på sin frisör Cecilia Bengtsson

Frisörjobbet som lockar trots risker

Kemikalierna är en aktiv del av frisörens arbetsmiljö. Flera hundra ämnen förekommer i hårarbetet, en del med risker för hud och lungor.

Martine Syrjanen Stålberg, arbetsmiljöombudsman på Handelsanställdas förbund, varnar för oskyddat arbete och locktoner med ekologiska produkter. Frisörföretagarna planerar för en webbaserad rådgivning om arbetsmiljö.

 

Frisören Cecilia Bengtsson driver salongen Studio Capelli i Kristianstad, och hon är medveten om faran för allergi, astma och eksem hos sig och kunderna. Hon frågar alltid nya kunder om deras känslighet och hon skyddar sina händer och ibland även munnen. Men det finns en gräns för skydd, hon vill inte störa den personliga kontakten.

Pluggar innehåll

Kunden Margareta Engvall sitter nöjd under behandlingen, särskilt av den sköna massagekontakten vid tvätt. Hon känner sig relativt lugn även under pensling av den tjocka mörkröda färgen mot huden.

– Jag är trygg med Cecilia, hon har så mycket kunskap, och skulle nog inte riskera sig själv eller mig, säger hon, och fyller i med ett leende: Men det är klart, om hon hade haft skyddsmask på sig hade jag nog tänka efter lite mer.Cecilia försöker hålla sig informerad om riskerna. Hon pluggar på själv, studerar bruksanvisningar, och hon har kontakt med sin leverantörs kemist som hon litar på.

– Han har sin yrkesstolthet, han känns riktigt hederlig.

Ekologiskt dyrare

Men det är inte lätt att veta vad som gäller för en frisör, vilka ämnen som är mest riskabla. Hon försöker välja ekologiska produkter, och litar på att de inte luras med dem.

– Själv har jag aldrig känt av några besvär, varken på hud, i halsen eller i luftrören, säger Cecilia som varit frisör i 30 år.Frisörerna hör till de mest drabbade av kemiska ämnen, och hårvårdsprodukterna är boven.

Det finns mängder av ämnen, även många som är miljömärkta med Svanen och Bra Miljöval för att garantera att de innehåller miljö- och hälsovänliga ämnen. Men priset för märket avskräcker en del bolag.

Mörkar risker

Martine Syrjanen Stålberg, arbetsmiljöombudsman på Handelsanställdas Förbund talar om en ”lycksökarbransch” där ”kemikalielobbyn” mörkar riskerna och hårddrar på produkter som är ”naturliga”. Som när en tillverkare kallade produkten så och hänvisade till innehållet av 85 procenten vatten när hon frågade.

– Det är svårt att få fram naturliga ämnen som är lika effektiva som de farliga kemikalierna, säger hon. Även färgämnet henna har nu fått inslag av kemiska riskämnen. Sedan är det ju risker även med ekologiska produkter, även de kan framkalla allergi.Handels ställer krav på en mer anpassad föreskrift från Arbetsmiljöverket för frisörernas breda exponeringar, och där hudexponeringar ingår i gränsvärdena.På Frisörföretagarna AB planerar man att göra någon form av webbaserad plattform där frisören kan se sin fysiska och psykiska arbetsmiljö och göra en egen studie utifrån sina fakta. Den vill man göra tillsammans med facket och Arbetsmiljöverket.

– Där kan frisören få ett kvitto på vad man kan göra åt sin miljö, och effekterna av det man gör, säger Ted Gemzell, vd. Vi har även satsat på en serie vetenskapliga artiklar i branschtidningen Svensk Frisörtidning, för att sprida forskningskunskapen.

 

Torbjörn Uhlin

Rök i kök – forskning om stekos

Kalle Thews är kock på Långholmens värdshus. Den här dagen steker han lax till lunchen. Han är en av de kockar som burit på mätutrustning i tre hela arbetsdagar för att mäta luftföroreningar.

– Jag vet ju att det finns farliga ämnen i stekoset, så det var jätteintressant att veta vad man får i sig, säger han.

Forskare på Institutet för Miljömedicin vid Karolinska institutet fått medel från AFA Försäkring för att kartlägga exponering för stekos i restauranger. Frågeställningen var om kockar och annan kökspersonal har högre risk för lungcancer och hjärtinfarkt än andra yrkesgrupper. Forskarna har också undersökt om det kan vara en bidragande orsak till sjukdomarna.

– I det här jobbet står man i ständigt matos. Man hade väl tänkt lite på att det kan finnas risker med att stå i stekos, så vi sade ja när Karolinska Institutet frågade om vi ville delta i deras studie, säger köksmästaren Fredrik Syding. Han har arbetat som kock i 17 år. Som köksmästare är han ansvarig för driften av värdshusets kök.

– Vi har ett nytt kök och vi arbetar på att få bättre ventilation i samarbete med vår hyresvärd, säger han.

Fläkten sitter som brukligt på de flesta restaurangkök uppe i taket inne i stora spiskåpor en bra bit ovanför stekhällen. Kockarnas exponering för stekoset varierar under stekningens gång beroende på vad som behöver göras.

– Man lutar sig fram när man vänder det som steks. Då andas man in i röken som är på väg upp genom kåpan, säger Fredrik Syding och berättar att det finns andra tekniker.

– På hamburgerrestauranger har de ett utsug bakom stekhällen, i höjd med stekbordet. Här hos oss måste röken gå upp två meter upp genom kåpan. Ibland när det blir mycket rök går den utanför kåpan.

Bra att veta vad man får i sig

I augusti kom resultatet av mätningarna på restaurangen. Utrustningen som Kalle Thews bar på mätte totaldamm, polyaromatiska kolväten och kvävedioxid. Det finns inga riktigt relevanta gränsvärden att jämföra med men gränsvärdet för organiskt damm är 5 mg/m3. Om man tror att partiklarna huvudsakligen består av oljedroppar från stekningen kanske gränsvärdet för oljedimma är mer relevant. Det är 2 mg/m3. Den här restaurangen låg långt under båda dessa gränsvärden med 0,5 mg/m3 av totaldamm. För polyaromatiska kolväten finns gränsvärden för enskilda ämnen. Inget av proverna från värdshusets kök kom ens i närheten av dessa gränsvärden. Även den uppmätta kvävedioxiden låg lågt, på 0,03 mg/m3. Gränsvärdet ligger på 4 mg/m3 (2 mg/m3 om man mäter motoravgaser).

– Det var inte så farligt hos oss som man skulle kunna tro. Det var intressant att få veta att det är relativt lugnt här, säger Fredrik Syding.

– Ja, det var bra att få veta vad man får i sig, instämmer Kalle Thews, medan han snabbt och vant vänder femton laxfiléer på den rykande stekhällen. Snart är det lunch.

Marie Lewné är yrkeshygieniker vid Centrum för arbets- och miljömedicin, CAMM, i Stockholms läns landsting och knuten till Institutet för miljömedicin, IMM, vid Karolinska institutet. Det är hon som varit ansvarig för mätningarna på restaurangen.

– Cancerinstitutet IARC i Frankrike har klassat föroreningar från stekning vid hög temperatur som troligen cancerframkallande.

– Vi var intresserade av att mäta exponeringen för dem som arbetar i kök. Vi har inte hittat någon studie från Europa där man varit ute i restaurangkök och genomfört mätningar under hela arbetspass. Så vi var helt enkelt nyfikna och undrade över nivåerna.

Forskarna valde att mäta polyaromatiska kolväten, eftersom många av dem är klassade som carcinogener. De mätte också totala mängden dammpartiklar i luften, samt halten av kvävedioxid. Kvävedioxid bildas vid förbränning av till exempel stadsgas eller gasol. Många restaurangkök använder gaslågor vid matlagningen.

– Kvävedioxid är inte cancerframkallande, men det kan vara irriterande för andningsorganen, säger Marie Lewné.

I kockstudien ingick mätningar vid 21 restauranger under totalt hundra rbetsdagar. Fyra olika typer av kök ingick. Det var storkök, à la cartekök, snabbmatställen och asiatiska restauranger. De senare blev en egen grupp eftersom forskare i Kina och Hongkong funnit höga halter av polyaromatiska kolväten i asiatiska kök. Forskarna mätte kockarnas exponering under vanliga dagar, och varje person mättes under tre arbetsdagar. Luftföroreningarna i köken mättes också med stationära mätare i köken.

Flera forskningsinstitut deltog i analysen av de ämnen som samlats in. Resultaten som gällde totaldamm och och polyaromatiska kolväten analyserades av Arbets- och miljömedicin i Göteborg, kvävedioxiden analyserades av IVL Svenska Miljöinstitutet.

Låg dammnivå

Resultatet visade att nivån för totaldamm för det mesta var ganska låg, även om det förekom enstaka dagar med höga nivåer över 2 mg/m3. Men det var väldigt stor spridning mellan de fyra grupperna av restauranger, mellan individer i olika grupper och mellan olika dagar för samma person.

Personalen som arbetade i storköken låg högst, därefter kom à la carte-köken och de asiatiska köken på en relativt hög nivå. Snabbmatköken låg väldigt lågt, eftersom de hade automatiserat stekningen av hamburgare och hade effektivare utsug.

De högsta värdena uppmättes i ett storkök i samband med att en kock stod och stekte pannkakor, så gott som hela dagen.

Stek inte pannkakor!

Värdena av polyaromatiska kolväten var högst för asiatiska kök och lägst för storkök. Men det var genom-gående låga värden, betydligt lägre än vid mätningarna i Asien. Att utveckla en arbetsplats där man minimerar exponeringen ingår inte i detta projekt, som handlar om att kartlägga exponeringen av rök i kök. Men frågan är ändå, vad ska de som jobbar i kök tänka på för att inte utsättas för onödiga risker?

– Det enklaste svaret är ”Stek inte pannkakor!”. Ventilationen är ofta bra i kök, men det hjälper inte när kockarna står mellan rökkällan och ventilationen. Genom att inte stå så nära kan man minska exponeringen, säger Marie Lewné.

Det är möjligt att minska exponeringen genom en bättre styrning av luften. Svetsning är ett exempel hon nämner. Då har man svetsutsug, så kallade rökätare, som man kan flytta efter var svetsaren befinner sig.

Men kök ventileras inte i första hand för att undvika att personalen andas in matoset, utan för att undvika att det sprids i omgivningen. Man är angelägen om att fettet ska fastna i fettavskiljare för att förhindra att kanalerna blir för belagda med fett vilket kan vara en brandrisk.

– Man har nog tänkt att luftföroreningarna som kommer från matlagning inte är lika farligt som när avgaserna kommer från en bil. Sannolikt stämmer det, men trots allt har man sett ökad cancerrisk hos kökspersonalen, säger

Risk för cancer och hjärtinfarkt

 Orsakerna till det har projektledaren Carolina Bigert försökt förstå i en annan del av projektet. Är det matlagningen eller någon annan riskfaktor som spelar in? Hon har kartlagt om kökspersonal har en förhöjd risk att få lungcancer eller hjärtinfarkt på grund av sitt arbete. Hon fann en ökad risk för hjärtinfarkt bland kvinnliga kockar, köksbiträden och servitörer i Sverige, men ingen ökad risk bland män. Resultaten tyder inte på att det skulle vara luftföroreningarna i köken som ligger bakom den ökade risken.

– Även kvinnliga servitörer löpte större risk trots att de inte var lika utsatta som kockar och köksbiträden för köksföroreningar. Det kan vara något annat i arbetsmiljön, kanske känner kvinnorna av mer stress i arbetet.

Hon kan inte svara på om det är så utifrån sina data, eftersom de kommer från register där det inte finns med uppgifter om stress.

För att kolla upp risken för lungcancer har hon haft tillgång till en internationell databas där det ingår elva lungcancerstudier genomförda i Sverige, övriga Europa och Kanada. Totalt ingår 13 000 personer som fått lungcancer och 16 000 kontrollpersoner som inte fått lungcancer. Av alla dessa var det 704 personer som någon gång jobbat som kock eller kallskänka och 340 av dem hade fått lungcancer.

Det som var speciellt för databasen var att man hade bra information om personernas yrken bakåt i tiden och hur mycket de har rökt under sin livstid.

Rökning ökar risken

Tidigare har man inte vetat varför kockar har högre risk för lungcancer, om det till exempel beror på rökning eller luftföroreningar i köken.

– Rökning medför en kraftigt ökad risk för lungcancer, säger Carolina Bigert.

– Om man tar hänsyn till hur mycket personerna hade rökt ser man ingen ökad risk för lungcancer hos kockar och kallskänkor. Resultaten är dock än så länge preliminära och vi kommer också att undersöka om risken skiljer sig för olika typer av lungcancer.

En svaghet i studien är att det inte gick att skilja mellan kockar och kallskänkor, eller mellan olika köksmiljöer. Därför går det inte att utesluta att kockar i särskilt utsatta miljöer kan ha en ökad risk för lungcancer på grund av sitt arbete.

Undvik stekoset

– Oavsett resultatet av våra studier ska man undvika att andas in höga nivåer av partiklar och cancerogena ämnen. Vi har inte kunnat visa att arbetet i kök ger lungcancer, men vi vet att cancerogena ämnen ingår i matoset, säger Carolina Bigert.

Hennes råd till dem som arbetar i kök är att de ska akta sig så mycket som möjligt för stekos.

– Ha ändamålsenliga lokaler med så bra ventilation som möjligt och effektiva utsug och undvik att stå för nära rökkällan vid matlagning!

 

Anna Holmgren

 

Belastningsskador kan undvikas.

Gränsvärden för belastningar möjliga och nödvändiga visar forskningen

Det finns arbetsbelastningar som leder rakt in i sjukskrivningar. Det visar forskningen. Resultaten visar att det finns en tydlig gräns för hur mycket en människa tål. Speciellt kvinnor är utsatta. Forskarna efterlyser nu hygieniska gränsvärden för sådana arbetsmoment. Men Arbetsmiljöverket vill avvakta.

 

– Genom åren har vi sett att kvinnor har mer repetitiva arbetsuppgifter än män i alla yrkesgrupper, trots att de kan ha samma yrke och samma arbetsgivare, berättar Catarina Nordander, överläkare vid Arbets- och miljömedicin i Lund.

Sjukdomar i rörelseorganen är en vanlig sjukskrivningsorsak, som medför både kostnader för samhället och mycket personligt lidande. Även arbetsgivarens kostnader är höga. Inget vet idag hur vanligt det är att arbetet orsakar sjukdomar.

I statistiken från AFA Försäkring var godkända arbetssjukdomar förknippade med belastningar inte många under år 2011. För kvinnor var det totalt 106 stycken och för män 172 stycken av 820 godkända arbetssjukdomar. I de siffrorna ingår då diagnoserna sjukdomar i muskler och bindväv och karpaltunnelsyndrom.

 

Tydliga samband

Arbets- och miljömedicin i Lund har i 20 år undersökt sambandet mellan belastningar och sjuklighet. Det tydligaste sambandet mellan arbete och besvärsfrekvens är rörelsehastigheten i handleden, alltså hur ofta man vippar på handleden. Här går det att tydligt visa på var gränsen går för att rörelsehastighet ska leda till besvär både i axlar, armbåge och hand och till inflammation i senfästen i axlarna och till karpaltunnelsyndrom i handlederna. Inomindustriellt arbete och i livsmedelsindustrin finns sådana risker.

– Här borde man i första hand sätta ett hygieniskt gränsvärde. Sambandet är uppenbart och en minskning av hastigheten har stor betydelse. Hastigheten är enkel att mäta och arbetet går på så sätt att riskvärdera, säger Catarina Nordander.

”Vid vilken nivå ett gränsvärde skulle kunna sättas är ett politiskt, inte ett vetenskapligt beslut. Förslagsvis startar man som man gjort på andra områden med ett gränsvärde som eliminerar de värsta arbetsuppgifterna, inte med ett som eliminerar all risk”, skriver Catarina Nordander i klinikens tidning Bulletinen.

 

Belastningsstege

På Arbets- och miljömedicin i Lund har man gjort en stege över olika slags belastningar i olika yrken. I stegen kan man se hur olika yrken rangordnas i fråga om belastningar. Belastningarna och yrkena är kombinerade med besvärsfrekvensen och diagnoser. Exponeringen kombineras alltså med hur besvären ser ut. Således kan man se hur besvären och diagnoserna ser ut för kvinnor som utsätts för hög hastighet i handleden, till exempel när de rensar fisk, och som har höga krav och låg kontroll i arbetet. Det är avslöjande siffror.

– Man kan se att ökade belastningar också ökar sjukligheten i nacke, axlar, armbåge och hand, säger Catarina Nordander.

Bakom dessa diagram och siffror ligger ett långt och träget arbete och med speciella metoder. Siffrorna är hårda fakta och en guldgruva för företagshälsovården och alla som intresserar sig för arbetsmiljön.

 

Höga krav, låg kontroll och besvär

När det gäller till exempel nacken handlar det om hur man håller huvudet och rör huvudet, men också nacken i förhållande till hur man håller sin arm. Studierna är tvärsnittstudier där man mäter exponeringen och ställer en rad frågor.

– Det finns några samband som är mest tydliga som handlar om axel, arm och hand. När det gäller nacken spelar också psykosociala förhållanden en roll. Vi ser tydliga samband mellan höga krav, låg kontroll och besvär.

I en stressad situation kan smärtan öka i hand eller armbåge och axlar, och detta kan i sin tur led till rädsla för ytterligare smärta.

– Mätningarna visar hur arbetet ser ut, och i frågeformuläret berättar man hur man mår, förklarar Catarina Nordander.

Det finns 24 kvinnliga och 9 manliga yrkesgrupper i materialet, totalt 33 grupper, eftersom män och kvinnor arbetar i olika yrken.

 

Oantastliga siffror

– Genom åren har vi sett att kvinnor har mer repetitiva arbetsuppgifter än män i alla yrkesgrupper, trots att de kan ha samma yrke och samma arbetsgivare. Kvinnor har varit mer tålmodiga och stannar kvar i sina jobb tills de inte orkar mer. Män är bättre på att säga ifrån, tror Catarina Nordander.

Dessutom visar forskningen att det finns en högre sjuklighet bland kvinnor än bland män vid samma belastningsnivå. Kvinnor råkar alltså dubbelt illa ut.

De anställda har själva också ett ansvar här, anser hon. För arbetsgivaren gäller det att fånga den anställde innan sjukskrivningarna börjar och att anpassa utrustning och arbete efter människan och att inte sopa problemen under matten.

Catarina Nordander vet inte hur många arbetstagare som arbetar i riskzonen idag, det vet antagligen ingen. Troligen är det färre än för tjugo år sedan, tack vare mekanisering och att en del arbetsuppgifter flyttats till låglöneländer.

– Men att det är färre än tidigare är inget argument för att inte bry sig om detta. Ingen ska behöva utsättas för sådana risker, anser hon.

– Vi har siffror som ingen kan opponera sig emot, de är vetenskapligt helt korrekta. Det finns enkla mätmetoder att använda.

 

Svårt att mäta?

Det verkar inte finnas någon vilja i Sverige att sätta ett gränsvärde. Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om ergonomi nr 2012:2 träder i kraft den 1 december. Där finns skrivningar om att arbetet ska vara rörligt och omväxlande men det finns inga konkreta mått.

Ruth Carlsson på Arbetsmiljöverket har varit med om att omarbeta föreskriften om belastningsergonomi.

– Vi har valt att inte lägga in gränsvärden i föreskriften, men sådana kan mycket väl komma med i de temasidor på som vi arbetar med nu. Det har vi inte tagit ställning till ännu, säger hon.

Temasidor och råd är inte tvingande som en föreskrift, utan är avsedda som en vägledning.

Ruth Carlsson anser att rörelsehastighet och andra belastningar är svåra att mäta.

– Det finns inga instrument och det är inte ett efterfrågat verktyg, säger hon.

 

Mogna metoder finns

Men Gert-Åke Hansson, yrkeshygieniker och docent vid AMM i Lund berättar att det sedan 20 år finns en bra och noggrant utvärderad givare (goniometrar) som har fått stor spridning och används av de flesta i världen som arbetar med denna typ av mätningar.

– Det finns också många leverantörer av små, bärbara dataloggrar för insamling och lagring av heldagsmätningar. Några leverantörer har också program för att analysera och presentera resultat av mätningarna. Metoderna är nu mogna för att användas av praktiker, säger han.

Den tekniska utvecklingen gör att metoderna blir allt enklare att använda.

– Vi har själva använt metoderna och skaffat oss erfarenhet och ett stort referensmaterial. Dessutom har vi i många samarbeten lärt ut metoderna till personer utan specialkunskap som efter en kort introduktion sedan har använt dem för att göra mätningar.

Till exempel har företagshälsovården i Västra Götaland-regionen, i samarbete med AMM i Lund, utvärderat prismaglasögon och baserat på mätningar visat att framåtböjningen av huvudet minskade med 5 grader när man använde sådana glasögon. Vid de arbetsmedicinska klinikerna i Köpenhamn och Århus har man genomfört över 300 heldagsmätningar ute på olika arbetsplatser i Danmark, i samarbete med AMM i Lund.

För mer information hänvisar Gert-Åke Hansson till hemsidan fhvmetodik.se

 

Observera i stället

Arbetsmiljöverket använder idag en mätmetod av belastningar som heter HARM vid sina inspektioner. Det är en observationsmetod, det vill säga man mäter inte utan man tittar på hur olika arbetsuppgifter går till och hur de belastar olika delar av kroppen.

Det finns fördelar och nackdelar med båda sätten att samla in uppgifter om arbeten, enligt Catarina Nordander.

– Fördelar med att mäta är att man kan mäta hela dagen. Om det förekommer många olika arbetsuppgifter blir det svårt att observera och värdera alla. En annan fördel är att vi kan fånga rörelser och muskelaktivitet, vilket är svårt att värdera genom observation.

– Jag tror att tanken är att arbetsgivarna själva ska kunna utföra HARM – vilket så klart är en fördel med den metoden, säger hon.

Inom styckningsindustrin förekommer mycket ensidigt och tungt arbete, dessutom i en kylig miljö. AMM i Lund har tagit fram ett mätverktyg för belastningar som företagshälsovården använder, Ergonomisk kontroll för medicinskt belastande arbete, kallad MEBA. Det bygger på AMMs forskningsresultat. De anställda undersöks regelbundet om de ligger i riskzonen för att få besvär. Verktyget är populärt och används flitigt inom företagshälsovården. Se artikel om metoden här.

 

Det går att mäta belastningar.

Observation av belastningar blir verktyg för arbetsmiljöinspektörer

Arbetsmiljöverkets nya metod för att riskbedöma belastande arbetsuppgifter består av ett frågebatteri och bedömningsunderlag som leder till en risknivå. Metoden bedömer risken för att få smärta och andra besvär i armar, nacke och skuldror genom att titta på hur arbetet utförs. Det är själva arbetsmomentet som bedöms, inte den person som utför det.

 

I bedömningen poängsätts arbetsmomenten efter hur ofta de utförs, tidsåtgång och kraften som måste till. Den sammanlagda poängsumman översätts till en trafikljustabell där grönt ljus är lika med riskfritt, gult ljus betyder förhöjd risk för besvär för en del arbetstagare och rött ljus betyder förhöjd risk för en stor del av arbetstagarna.

Metoderna kallas HARM, Hand och arm riskbedömningsmetod, och KIM, risker vid manuell hantering och de finns båda på Arbetsmiljöverkets hemsida.

HARM är framtagen av TNO, ett forskningsinstitut i Nederländerna och Minke Wersäll och Ann-Britt Gunnarsson,arbetsmiljöinspektörer, har utvärderat metoden som en magisteruppsats vid Tekniska högskolan i Stockholm. De har då undersökt tillförlitlighet och om den är ett lämpligt instrument att använda för yrkesinspektörer. De kom fram till att HARM ger ett bra underlag för riskbedömningar och kan användas i Arbetsmiljöverkets tillsyn.

 

Checklistor

Just nu används verktygen vid 800 inspektioner runt om i landet fram till årsskiftet. Det ingår i verkets satsning på kvinnors arbetsmiljö. Checklistan Kim har introducerats av Arbetsmiljöbyrån i Bilbao och används runt om i Europa. I Sverige har den använts i cirka fem år.

– När vi är ute på inspektion gör vi stickprov med de nya instrumenten. Är risken påtaglig följer vi upp den. Vi kan till exempel begära att arbetsgivaren gör en kartläggning av riskerna i sin verksamhet eller att en ergonom från företagshälsovården blir inkopplad. Vi kan också ställa krav på rutiner för introduktion av de anställda, säger Minke Wersäll.

Sådana rutiner ska innehålla instruktioner om bra arbetsteknik och möjlighet till praktiskt träning.

Checklistorna kan också användas av arbetsgivaren för att kontrollera hur olika åtgärder påverkar risken.

– Belastningsergonomin glöms ofta bort när man identifierar risker, säger Minke Wersäll.

Metoderna blir ett sätt att diskutera belastande och riskfyllda arbetsuppgifter med arbetsgivaren.

– Metoderna handlar om att hantera varor och ting, men inte människor. Nu försöker vi hitta standardiserade, internationella metoder för att bedöma arbete med människor, säger Minke Wersäll.

 

Inga gränsvärden i föreskrift

Enligt forskarna på Arbets- och miljömedicin i Lund finns det nu forskningsresultat som är solida och som visar att vissa belastningar leder raka vägen till besvär och sjuklighet. Men sådana gränsvärden finns inte i föreskriften om belastningsergonomi, som nyligen blivit omarbetad. Den träder i kraft den 1 december 2012.

– Det finns inga bra mätinstrument tillgängliga. Det beror i sin tur på att det inte finns någon efterfrågan på sådana, säger Minke Wersäll.

Ruth Carlsson på Arbetsmiljöverket har varit med om att omarbeta föreskriften om belastningsergonomi.

– Vi har valt att inte lägga in gränsvärden i föreskriften, men sådana kan mycket väl komma med i de temasidor på som vi arbetar med nu. Det har vi inte tagit ställning till ännu, säger hon.

 

Mätinstrument finns

Men Gert-Åke Hansson, yrkeshygieniker och docent vid AMM i Lund berättar att det sedan 20 år finns en bra och noggrant utvärderad givare (goniometrar) som har fått stor spridning och används av de flesta i världen som arbetar med denna typ av mätningar.

– Det finns också många leverantörer av små bärbara dataloggrar för insamling och lagring av heldagsmätningar. Några leverantörer har också program för att analysera och presentera resultat av mätningarna. Metoderna är nu mogna för att användas av praktiker, säger han.

Den tekniska utvecklingen gör att metoderna blir allt enklare att använda.

– Vi har själva använt metoderna och skaffat oss erfarenhet och ett stort referensmaterial. Dessutom har vi i många samarbeten lärt ut metoderna till personer utan specialkunskap som efter en kort introduktion sedan har använt metoderna för att göra mätningar.

Till exempel har företagshälsovården i Västra Götaland-regionen, i samarbete med AMM i Lund, utvärderat prismaglasögon och baserat på mätningar visat att framåtböjningen av huvudet minskade med 5 grader. Vid de arbetsmedicinska kliniker i Köpenhamn och Århus har man genomfört över 300 heldagsmätningar ute på olika arbetsplatser i Danmark, i samarbete med AMM i Lund.

För mer information hänvisar Gert-Åke Hansson till hemsidan fhvmetodik.se

 

Sortering av sidfläsk för att minska knivtiden, här för Patrik och Mattias. Foto: Annica Jönsson

Mätmetod Meba ger friskare slakteri

Rotation, kortare stycktider, vassare knivar och en ökad kunskap om belastningsskador har gett ett friskare Scan i Kristianstad. En ständig koll på ergonomi och risker hos både styckare och olika arbetsmoment under flera år har gett resultat.

– Det gäller att ständigt arbeta vidare för att förebygga, och att ha alla med på tåget, säger Peter Ekström, huvudskyddsombud. Möjligheten att påverka är viktigast för ett gott arbetsklimat, plus ett lyhört ledarskap.

För fem, sex år sedan var det krisläge på Scan, landets största slakteri för fläsk. Scan grovstyckar idag 600 grisar per timme på dagskift, och finstyckar och packar 400 grisar per timme på dag- och nattskift av cirka 300 operatörer. Takten är hög och då var många sjukskrivna, hade fått arbetsskador och slutade i förtid.

– Det var inte många fyrtioåringar då som styckare, säger produktionsledaren Tonny Sjöstrand. Flera slutade i förtid, efter en kort tid på Scan hade de fått skador.

Miljoner i vite

För sex år sedan satte Livsmedelsfacket ner foten genom huvudskyddsombudet Peter Ekström. Han anmälde företaget till Arbetsmiljöverket och krävde översyn av det tunga arbetet och önskade max fyra timmars arbetstid.

– Då var vi inriktade på det extra hårda köttet som var mycket slitigt att hantera, samtidigt som arbetstakten höjdes, säger Peter Ekström. Resultatet av vår protest har blivit bättre än jag trodde då, det blev en bred förändring än vi hade räknat med.Arbetsmiljöverket ställde krav. Man satte målet sex timmars styckarbetstid. Ett vite på tre miljoner kronor lades.

 

Bred analys av hela styckningsarbetet

Ett stort ergonomiskt arbete startade för att komma åt belastningsskadorna i samverkan med Scans företagshälsovård, Långebrohälsan. Man fann en metod som heter Meba, medicinsk kontroll vid ergonomiskt belastande arbete, som utvecklats vid Arbets- och miljömedicin, Lunds universitetssjukhus. Maj Jönsson fick gå utbildning i Meba, och år 2008 kunde man sätta igång med arbetet.

– Det handlar om att göra en bred analys av hela styckningsarbetet, för att finna riskarbetena, säger Maj Jönsson, ergonom och sjukgymnast på Långebrohälsan.

Sedan undersöker man varje styckare som uppger symptom på besvär eller direkta skador i nacke, skuldror, armbågar och händer. Dessa åtgärdas direkt, med operation eller andra medicinska insatser.

En viktig del är den ökade medvetenheten på alla nivåer i företaget, såväl hos styckarna som hos cheferna. För Mebainsatsen kostar tid eftersom alla styckare testas i en lokal på arbetsplatsen under mellan 15 och 30 minuter. De med symptom tar ännu längre tid.

– Numera inser vi alla att det ger effekt för bättre produktion eftersom våra styckare orkar jobba längre tid av sitt arbetsliv, säger Kenneth Persson, styck- och slaktchef. Att vårda kniven är att minska risken för besvär.

Rotation omväxlar

Arbetet med styckning har förändrats på senare år, från individuellt ackordsarbete till linjearbete där man arbetar i grupp. Det innebär att man slipper en del lyft av köttbitar, mot att det blir ett mer enahanda arbete i korta cykler. Det har man löst med rotation.

Sammanlagt sex timmars styckningsarbete varvas med ett arbetspass utanför linjen vid avlastningsstationer, som till exempel packa sidfläsk i lådor som skickas till Polen för att skäras till bacon, eller att svåla kött i maskin. De 800 knivarna slipas vid en slipstation och måste vässas regelbundet. Alla byter moment och roterar efter sjuttio minuter med en kortare paus, för snabbfika och för att vässa knivarna.

– Förr var det mest bråttom till kaffet, nu har medvetenheten gjort det viktigare att ha en vass kniv, säger Tonny Sjöstrand. Så först skärpa sedan kaffe.

 

Sjukskrivningarna har minskat

Maj Jönsson har arbetat med modellen i fyra år. Det går till så att hon går igenom läget med en arbetsgrupp med parterna i januari. I april gör hon testerna. I maj levererar hon resultatet. Och i augusti börjar förändringsarbetet på arbetsplatserna. Varje styckare som känner av belastningsbesvär får hjälp direkt.

Och resultatet har inte låtit vänta på sig. Effekten är rejält god. Sjukskrivningarna har minskat från nio till fem procent, en väldigt låg nivå i branschen. Skador i nacke och axel har gått ner med 47 procent, armbåge och händer med 62 procent, spänd nacke med 32 procent. Skador i karpaltunneln, där nerverna löper genom handen, har minskat med hälften, förr opererades några varje år men numera hinner få bli så dåliga i handen.

Färre slutar

– Inget fixar sig dock av sig själv, det kräver ständig kontroll och att man ser till individens behov, säger Maj Jönsson. Där har vi även höj- och sänkbara arbetsbord som alla ska ställa in efter sin storlek. Vi arbetar med synergonomin, främst vad gäller bra belysning. Och vi synar friskfaktorer, för att förstå varför vissa aldrig är sjukskrivna.

En annan skillnad är att allt färre slutar på arbetsplatsen, och därmed ökar medelåldern. Idag finns de som jobbat där så länge som i 47 år, och några är över 60 år. Den äldste styckaren gick i pension för ett tag sedan, han var då 67 år. Allt fler talar om att fortsätta efter 65 år.

– Det känns fantastiskt att både får undersöka och åtgärda problemen med ett så starkt stöd från parterna och de anställda, säger Maj Jönsson.

Nyanställda lär sig hälsosamt arbete

Det är inte bara på Scan i Kristianstad som arbetsmiljö blivit bättre. På Scans övriga styckningsanläggningar har man regelbundet videokonferenser då Maj Jönsson och arbetsmiljöansvariga på kristianstadsanläggningen delar med sig av kunskapen.

Ännu ett sätt att förebygga skador är ett antal instruktörer som har till uppgift att följa arbetet vid styckningen, och ta upp allt från justeringar av arbetsplatsen vid linjen som personliga variationer. De lär upp nyanställda så att de snabbt kommer in i hälsosamt arbete.

Alla är överens om att arbetsklimatet har blivit väldigt mycket bättre under de senaste åren, öppnare och mer hälsosamt. Och att man inte alls är klar med arbetsmiljöarbetet och kan slå sig till ro. Utan att det är ständigt pågående.

 

Torbjörn Uhlin

 

Läs om forskningen på Arbets- och miljömedicin, Lunds universitetssjukhus, kring belastningsskador, bland annat om metoden Meba. Följ länken…

Kemikalier riskerar frisörers hälsa

Vi vet idag att blekmedel och hårfärger, bland annat, irriterar luftvägar och ger nästäppa, rinnande näsa och för en del astma.

– Däremot vet vi inte exakt vad som utlöser besvären. Det ska vi försöka ta reda på, säger Jörn Nielsen på Arbets- och miljömedicinska kliniken (AMM), Lunds universitetssjukhus, där man precis har startat ett stort projekt för att identifiera exponeringar och risker för frisörer.

 

Många frisörer kommer till AMM med sina problem. De nyser när de blandar blekningsmedel, de får hudbesvär och känner av problem i nedre luftvägarna.

– Men de älskar sina jobb och accepterar besvären, säger Kerstin Kronholm Diab, miljösköterska. Många berättar att de jobbar vidare, men behöver alltmer återhämtning på helger och semester.

– Dessutom känner de ansvar för sina kunder, och allt fler bland dem undrar om risker kring hårfärgerna, vid sin graviditet eller för astma och allergi. Ett stort problem när det gäller att bedöma riskerna i frisöryrket är att kunskapen om exponering vid hårbehandling är ringa.

Bleka peruker

Forskarna har därför startat en studie med anslag från FAS, forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, där man tänker låta frisörer arbeta med blekmedel på en peruk i en sluten exponeringskammare. På sikt ska även hårfärger testas på detta sätt.

Före och efter ett arbetspass med peruken sköljer man näsan och tar blodprov för att analysera förändringar i kroppen. På AMM har man utvecklat en ny metod som mäter flera bestämda proteiner genom masspektrometri. På så sätt kan man samtidigt screena upp mot 200 olika sorters proteiner som finns i de övre luftvägarna.

– Det är ju ofta låga nivåer när vi mäter, säger Jörn Nielsen. Vi vill se vad som händer vid exponering även när man inte känner symptom.

Mätningarna i exponeringskammaren kommer att göras ”omvänt”. Genom att låta frisörer utföra blekningar kan man under kontrollerade former mäta partiklar och gaser som bildas. Exponeringar mäts löpande, för att se förekomst av partiklar under arbetets gång. Samtidigt spelar man in filmer för att studera exponering under olika arbetsmoment. Frisörerna för dagbok om exponeringsförloppen under fyra veckor.

 

Skyddande åtgärder hjälper

Ett sätt att hålla nere exponeringen är skyddande åtgärder. Egna skydd för ögon, händer och näsa. Punktutsug vid arbetsplatsen. Utsug i dragskåpet där man blandar kemikalier.

– Ett stort problem här är hyrstolarna, där frisörer hyr in sig i en salong, säger Kerstin Kronholm Diab. Vem har ansvar, vem är chef. Det fungerar bättre när det finns en ägare och anställda, eller när frisören är egenföretagare i sin salong.

Utbildning är ett viktigt moment till att öka säkerhet och hälsa. AMM har länge varit med i skolsalen för blivande frisörer.

På senare tid har man bytt modell till att utbilda frisörlärarna, eftersom de mer långsiktigt kan påverka frisörkåren att göra rätt val i arbetsmiljön ”så att det sitter fast i bakhuvudet på frisörerna” som Kerstin Kronholm Diab uttrycker det.

– Det är ju faktiskt som en kemikaliefabrik de arbetar i, och det måste de bli starkt medvetna om. De måste få mer kunskap om ämnena och hur de ska hanteras.

 

Torbjörn Uhlin