För att få en uppfattning om hur det ser ut med kemiska hälsorisker på arbetsplatsen kan man ha nytta av beräkningsverktyg som bygger på modeller av verkligheten. Men det gäller att användaren har kunskap om verktygen. Man måste veta något om det man ska beräkna. Och de fungerar bättre och sämre inom olika områden. Det menar yrkeshygieniker Håkan Tinnerberg, som lett en rad studier om flera olika verktyg.
Håkan Tinnerberg arbetar i dag på Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, tidigare under många år i Lund. Han är verksam både som forskare och som utredare av arbetsskadefall tillsammans med läkare. Som yrkeshygieniker – med examen som ingenjör i botten – samlar han in kunskap om de arbetsskadades arbete och arbetsplats.
Under cirka sex års tid har han och doktoranden Hanna Landberg genomfört en rad studier om flera av de beräkningsverktyg som finns, bland annat ett mer avancerat som heter Art (Advanced Reach Tool), det enklare Stoffenmanager och några till. Hanna Landberg kom 2018 med en avhandling som bygger på studierna.
– Jag tycker absolut att man kan använda beräkningsverktyg för att skaffa sig en uppfattning om hur exponeringen ser ut på en arbetsplats, säger Håkan Tinnerberg. Resultaten vi fick med hjälp av beräkningsverktyg stämde över lag bra överens med mätningarna.
Använd med försiktighet
Försök i andra länder ger samma bild. Och bland forskare inom det här området råder enighet om att Stoffenmanager hör till de mest tillförlitliga och lättanvända, konstaterar han.
Men han betonar samtidigt att man måste använda beräkningsverktyg med försiktighet:
– Du måste ha viss kunskap om vad det som du beräknar handlar om. Så är det med alla system som bygger på modeller, de är ju alltid förenklingar av verkligheten: man matar in uppgifter om förutsättningarna och får ut en beräkning som bygger på det. Om man närmar man sig nivåer som skulle kunna betyda en ökad risk, måste man göra riktiga mätningar.
– Alla risker täcker man inte heller med modeller, exempelvis när man blir exponerad för gas. När det gäller påverkan på hud är det också en hel del som inte går att modellera, därför att det krävs mycket mer kunskap. Vi vet fortfarande för lite.
Knepigare med lägre halter
Den här typen av beräkningssystem fungerar bättre inom vissa typer av arbetsmiljöer och arbeten och sämre inom andra, förklarar Håkan Tinnerberg.
En av studierna visade att det fanns områden där Stoffenmanager och de andra systemen inte gav tillräckligt bra svar, de låg för långt från det som mätningar visade. I den här begränsade studien handlade det främst om rensningsarbete i gjuteri och jobb med betong. Men han menar att studien var för begränsad för att veta säkert att det alltid är så.
I en annan studie prövade forskarna om hur det blir när olika användare använder beräkningssystemen på samma arbetsplats, vid samma tillfälle. Och det visade sig att de sällan fick samma resultat. Det beror på att det fanns skillnader i hur de uppfattade de förutsättningar som de matade in i systemen. Olikheterna kunde i vissa fall vara stora, vilket understryker vikten av kunskap.
Forskning på senare tid har visat att farliga ämnen kan skada vid lägre halter än man tidigare trott.
– Det blir rent allmänt knepigare med modellering ju lägre halter man ska beräkna, säger Håkan Tinnerberg.
Det är ytterligare ett skäl till att det gäller att man vet vad som går att använda beräkningssystem till – och när man behöver mäta för att vara säker på hur det verkligen ser ut med exponeringsnivåerna.
Felaktigt grönt ljus
Intresset för beräkningssystem har ökat bland företag som producerar och importerar kemikalier, och som behöver ta fram uppgifter om produkternas effekter till de säkerhetsdatablad som EU:s kemilagstiftning Reach kräver av dem.
Många använder ett verktyg som heter Ecetoc tra – men det hör oroväckande nog till de system som fick sämst resultat. I alltför många fall gav det felaktigt grönt ljus, med en beräknad exponering som låg en bra bit under gränsvärdet, när det enligt andra modeller inte var så. Och det är förstås mycket bekymmersamt, menar forskarna.
Håkan Tinnerberg anser att Reach har inneburit mycket positivt för arbetsmiljöarbetet, bland annat genom att EU:s kemikaliemyndighet Echa i Helsingfors har byggt upp en databas med uppgifter om 250 000 kemiska ämnen. Tanken med säkerhetsdatablad är god, även om de ofta kan vara svåra att förstå för användare på arbetsplatsen.
Men han varnar för en övertro på vad Reach innebär för arbetsmiljöarbetet. Det går inte att luta sig tillbaka och tro att det leverantörerna gör går att använda rakt av när man arbetar med arbetsmiljön. Efter att ha pratat med specialister som arbetar med Reach i kemiföretag, menar han att det finns en hel del brister som gör att man inte helt kan förlita sig på att alla uppgifter stämmer.
Han anser att det är betydligt viktigare att luta sig emot den nationella lagstiftningen om systematiskt arbetsmiljöarbete. Men i det sammanhanget tycker han att det är oroväckande att antalet specialister på kemiska hälsorisker de senaste 10–15 år åren har blivit färre och färre på Arbetsmiljöverket, och detta gäller även på den fackliga sidan.
Huvudet i sanden
– Det viktigaste är nog egentligen inte vad man använder för hjälpmedel, bara man kommer igång och gör något, säger Håkan Tinnerberg, som genom åren har besökt flera hundra arbetsplatser.
– Det stora problemet är att man på de flesta mindre arbetsplatser faktiskt inte arbetar systematiskt med att bedöma kemiska hälsorisker. Många inser inte att de behöver göra det. De stoppar huvudet i sanden och gör ingenting. Det finns visserligen lagkrav, men väldigt få följer dem.
Vad kan man då göra på sin arbetsplats för att komma igång? Det här är hans råd:
– Ta fram de säkerhetsdatablad som finns om de tio kemikalier som ni använder mest, och de tio som är hälsofarligast. Se över hur ni hanterar dem – kan ni se några risker? Pröva att lägga in uppgifterna i ett beräkningssystem, om det är möjligt. Och prata gärna med företagshälsovården om de resultat som ni får.
Mats Utbult