-Icke-stödjande chefer gör redan svåra effekter av mobbning ÄNNU giftigare.
Det säger Stefan Blomberg, psykolog vid Arbets- och miljömedicin i Linköping och landets främste expert på mobbning i arbetslivet. Hans doktorsavhandling, som kom i december 2022, har ett namn som sammanfattar forskningsresultaten på ett extremtydligt sätt: Varning för icke-stödjande chefer!
Underrubriken på avhandlingen handlar om att stödjande ledarskap – där chefen arbetar med att bygga relationer och skapa tillit – kan mildra risker och effekter när det gäller arbetsplatsmobbning. Just detta var från början utgångspunkten för Stefan Blombergs avhandlingsarbete. Han baserade den bland annat på intryck han själv fått när han under många år utredde mobbningsfall.
Deltagarna i en omfattande enkätundersökning fick med två års mellanrum svara på frågor, som bland annat ringade in vilken ledarskapstyp de hade på sin arbetsplats, och som gav fakta om förekomsten av mobbning.
Öppna eller stänga dammluckor
När Stefan Blomberg satt med siffrorna fick han en lite annorlunda bild, än den som han hade vid starten. Jovisst betyder det mycket om cheferna är stödjande, men…
-Det som blivit mer tydligt för mig är hur kraftfull den destruktiva kraften är när man har chefer som är icke-stödjande, säger han. Det är inte bara att riskerna för mobbning ökar. Effekterna blir också mycket mer giftiga. Hälsoriskerna för de drabbade blir större.
Stefan Blomberg talar om dammluckor som kan öppnas eller stängas för olika risker och effekter. Ett första exemplet handlar om organisatoriska risker, framförallt rollstress: konflikter kopplade till otydliga roller.
–Har man då ett icke-stödjande ledarskap uppstår en kraftigt ökad risk för mobbning. Men ett stödjande ledarskap kan bidra till att stänga dammluckorna.
Om du planerar att bli sjuk
Det finns individuella risker för att mobbning ska uppstå, där de olika ledarskapen öppnar respektive stänger dammluckor. Och detta berör varenda en av oss, understryker Stefan Blomberg, eftersom en risk handlar om ohälsa – all ohälsa, inte bara psykisk, utan även fysisk ohälsa.
Det förekommer teorier om att människor med psykisk ohälsa kan dra på sig mobbning, genom att de har en svartsynt bild av världen, och kan övertolka saker som sker och sägs. Men nu visar forskningen att mobbningsrisken ökar också vid fysisk ohälsa. Då håller inte dessa teorier, som så att säga förskjuter skulden till offret, menar Stefan Blomberg.
–Jag brukar provokativt säga att om du planerar att bli sjuk, så ska du se till att ha en schysst chef. För om du inte har en chef som skapar tillit och förtroende, lever du farligt när det gäller att bli utsatt för mobbning, säger han.
Det kanske kan verka konstigt att människor med fysisk ohälsa löper denna större mobbningsrisk. Men han menar att i grunden finns klassiska grupp-psykologiska ”vi-och-dom”-mekanismer, som gör andra ”avvikande” mer utsatta, som människor med funktionsnedsättningar eller med annat ursprung, eller enstaka yngre på en arbetsplats med mest äldre.
Kamratstöd slås ut av ickestödjande chef
Det är helt klart en hälsorisk att bli utsatt för mobbning, understryker Stefan Blomberg:
–Det är svårt att överdriva hur stor hälsofarligt det är. Och det är lätt för individen att underskatta effekterna. Jag har mött utsatta som först tänkte: ”Det här ska jag klara. De har givit sig på fel person. Jag är stark.”
Det kan faktiskt bli värre för dem som känner sig så där robusta, för när de märker att deras förmåga att agera fallerar, så blir fallet högre och kraschen större.
–Man ju fråga om det då spelar någon roll om chefen är stödjande. Jo, även om dammluckan inte stängs helt, så blir flödet mindre dramatiskt och starkt, säger han.
–Om den mobbade har kollegor runtomkring sig som stödjer, så är det välgörande och skyddande. Hen blir inte lika utsatt. Men här är resultaten mycket tydliga: en ickestödjande chef slår ut den positiva effekten av de stödjande kollegorna.
Lite över medel räcker
Chefen behöver inte vara perfekt och superstödjande för att fungera som luckstängare. De som svarade på enkäterna fick klassa stödjande ledarskap från noll till hundra. Det räckte med att komma en bit över medel, till 65, för att man skulle se att det uppstod ”stäng-effekter”, förklarar Stefan Blomberg.
Det är få som är värst och bäst – tio procent i bägge ändarna. Sen är det en klassisk kurva med normal fördelning, flest i genomsnittet i mitten.
Det skiljer sig ju hur många underställda som chefer har, och därmed hur närvarande de kan vara. Men enligt Stefan Blomberg spelar det mindre roll än man kan tro. Det viktiga är hur de har arbetat med att skapa relationer och tillit.
–Jag tror att hur man är som chef ger ett signalvärde, man blir en förebild för hur man ska vara, säger han.
Exploderande forskning
När han jämför med hur det var 2012, när han började intressera sig för området, så tycker han att forskningen ”formligen har exploderat, både internationellt och i Sverige”.
–Det här är något som många intresserar sig för, inte bara psykologer, utan också jurister och sociologer och flera andra discipliner.
All forskning har höjt kunskapsnivån.
–För tio år sen började vi bli klara över vad som orsakar mobbning, vilka riskfaktorerna är för att det ska uppstå, och för att en person ska bli drabbad. Men vi visste inte så mycket om mekanismerna, hur det går till. Det gör vi idag. Kartbilden är mer detaljerad. Vi förstår mycket mer.
Men mycket återstår förstås. Han har forskningsmedel kvar så att han ett år framåt kan ägna i genomsnitt en dag i veckan åt fortsatt forskning, och han förbereder nya ansökningar. Men han vill inte släppa det praktiska arbetet inom Arbets- och miljömedicin, och han vill fortsätta att föreläsa och utbilda ute i arbetslivet.
Mats Utbult