Många riskerar skador av vibrationer i arbetet. Dagliga störningar på hela kroppen är lättare att mäta.
Svårare att skydda är alla dem som har upprepade korttidspåverkan på främst armar och händer. Som det är för trädgårdsarbetaren, bilreparatören och tandteknikern.
Forskaren Istvan Balogh är en av forskarna som söker medicinska kunskaper, metoder och mätinstrument i ämnet, i samverkan med företagshälsovården.
Företagshälsovården Runstenen är med i projektet Verktygslådan, i den del som handlar om vibration och buller.
I projektet arbetar forskare vid Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund och Göteborg samt Institutionen för designvetenskap vid Lunds tekniska högskola.På AMM Lund har personalen på Runstenen bland annat kontakt med forskaren Istvan Balogh.
Jag hälsar på hos honom i hans kontorsrum med överfyllda bokhyllor och skrivbord av böcker, rapporter, buntar av papper, mätinstrument och med matta försöka att bringa ordning i mängden.
En rejäl vibration verkar kunna bli en riskfaktor för Istvan Balogh, som faktiskt var den första arbetsmiljöingenjören vid dåvarande Fosieby företags- och motorhälsa, nuvarande Företagshälsovården Runstenen.
Hemtamt
– Ja, det känns hemtamt att ha dialog med dem, säger Istvan Balogh. Vi har ju en gemensam problematik: hur man hanterar vibrationer under korta men frekventa perioder med verktyg och maskiner i verkstad och utemiljö.
En orsak till efterfrågan av insatser från företagshälsovården är Arbetsmiljöverkets regelverk och tillsyn med krav på medicinska och tekniska kontroller och åtgärder.
– Problemet här kan vara att Arbetsmiljöverket ställer krav om att förebygga, utreda och åtgärda risker men det saknas kunskap om lämpliga metoder för det, säger Istvan Balogh. Ibland är den vetenskaplig forskning som finns inte tillämpbar.
Grunden för kraven är EU:s vibrations- respektive bullerdirektiv från 2002 liksom den svenska implementeringen som blev AFS 2005:15 och 16. Men dessa direktiv skrevs med tanke på daglig exponering.
Lär ut och hyr ut
Man räknar med att runt 450 000 anställda utsätts för vibrationer i delar av kroppen under en arbetsdag, 35 000 av dem ligger över gränsen för riskabla vibrationsnivåer i hand och arm.
Dubbelt så många drabbas bland dem med helkroppsvibrerande arbete.
Det är sedan länge känt att stenarbetare, skogsarbetare och byggnadsarbetare är utsatta grupper. Man har funnit att riskerna gäller även för trädgårdsarbetare (häck- och åkgräsklippare), tandtekniker, slipare på mekanisk industri, bilreparatörer och däcksarbetare.
Problemet är att göra riskbedömning på korta sekvenser av ofta varierande verktyg, som för byggnadsarbetaren med ständiga byten av maskiner.
– Vi behövde mer avancerade mätinstrument som kan mäta slag och stötar. Då kan vi bättre följa upp de allmänna riktlinjerna kring riskbedömning av alla slags vibrationer, säger Istvan Balogh. Vad gäller över tiden, vem skadas och hur, vilka verktyg drabbar. Så länge vi inte riktigt vet, finns frågetecken kring tillämpningen av direktivet och regelverket som styr Arbetsmiljöverkets tillsyn.
Med hälsan
Utvecklingsarbete gör man tillsammans olika företagshälsor.
En i Jönköping har tandvårdspersonal som studiegrupp, en i Växjö studerar sliparbete på en verkstad.
Och på Runstenen gör man medicinska och tekniska kontroller på bilverkstäder och däckfirmor vad gäller korta arbeten med bland annat slående mutterdragare.
– För att underlätta för företagshälsor och erbjuda bästa tekniken hyr vi ut mätutrustning, och utbildar i användning av instrumenten, säger Istvan Balogh. Vi lär ut såväl tekniken för riskbedömning som den medicinska kontrollen med rådgivning.
Fördelen med att forskare och brukare samverkar är just att de gemensamt kan komma fram till fungerande metoder för många olika verktyg, maskiner, arbetssätt och arbetsmiljöer i verkstäder och utemiljö. Allt för att skydda mot vibration som ger arbetsskador.
Torbjörn Uhlin