För att komma igång med att riskbedöma farliga ämnen behöver många mindre företag hjälp med att ta fram underlag. Tre svenska forskargrupper har arbetat med två verktyg, Stoffenmanager och Kemirisk, som de hoppas ska vara billigare och enklare, och därför gå att använda oftare än de traditionella mätningarna.
Programmet Stoffenmanager beräknar ungefärliga halter av partiklar i luften, utifrån en modell av verkligheten. Ing-Marie Andersson har studerat erfarenheter från Nederländerna, och Håkan Tinnerberg har granskat hur de beräkningar som Stoffenmanager och liknade program gör stämmer med verkliga mätningar.
Ann-Beth Antonsson har arbetat med att utveckla datorstödet Kemirisk som hjälper användarna att själva uppskatta hur stora risker det finns – utan mätningar eller beräkningar.
Verktygen beskriver vi närmare i följande artiklar, men här kommer först en översikt, och en jämförelse mellan traditionell mätning och de två verktygen – i det här fallet när det gäller partiklar i luften. Vilka styrkor och svagheter finns med att mäta, beräkna, uppskatta?
Mäta
1. Mäta partikelhalt med avancerad utrustning.
Ger ett exakt siffervärde som går att jämföra med ett gränsvärde. Krävs specialistutbildning för att hantera utrustningen.
Styrka Får fakta på bordet; så var faktiskt halten där och när man mätte.
Svaghet Svårt, dyrt och tidskrävande, och går därför inte att genomföra så ofta. Ger inte alltid en riktig bild för hela arbetsplatsen och för hela arbetstiden. Finns en växande brist på specialistbildad mätpersonal.
Beräkna
2. Beräkna partikelhalter med hjälp av en modell av verkligheten
Systemet gör en beräkning utifrån inmatade uppgifter om ämnet, hur ofta och hur länge man arbetar med det, med vilka metoder och skydd mm. Systemet är konstruerat för att något överskatta halterna, för säkerhets skull.
Styrka Lätt att lära sig, bara dator som utrustning, fler kan beräkna och ta fram underlag oftare. Åtgärder går att ”pröva” genom att mata systemet med andra förutsättningar.
Nackdelar Beräkningarna kan i vissa fall avvika för mycket från riktiga mätningar vilket innebär risk för både kraftig överskattning och underskattning av halterna. Med lägre halter blir det svårare att beräkna, och forskning visar att lägre halter ofta kan vara farligare än man trott.
Uppskatta
3. Uppskatta hur stor en risk är, genom att svara på frågor
Svaren leder fram till en bedömning om det är riskfritt, eller om det är en låg, hög eller mycket hög risk. Utifrån resultatet kopplar Kemirisk användaren till förslag till åtgärder i en kunskapsbank, Kemiguiden.
Fördelar Mycket lätt att använda, och redan genom att svara på frågorna kommer man naturligt in på att tänka på vilka åtgärder man borde vidta.
Nackdelar Resultatet saknar siffror om exponering, vare sig mätdata eller beräkningar. Många efterfrågar siffror i ett underlag till beslut om en arbetsmiljösatsning.
Kan komplettera varandra
Inget av de här tre sätten behöver utesluta de andra, de kan komplettera varandra och ibland fungera som steg i en trappa: en första uppskattning i Kemirisk, sedan beräkna ett värde i Stoffenmanager, och därefter traditionell mätning. Man skulle kunna gå från steg ett till steg tre eller starta på steg två och fortsätta till steg tre (kanske vanligast än så länge).
En sådan tripptrapptrullmodell är det nog hittills få som använt i arbetsmiljöarbetet med farliga ämnen i Sverige. Men det tänkandet finns som en del i EU:s kemikalielagstiftningen Reach, som ställer krav på leverantörer att redovisa effekter av kemiska ämnen. Det har ökat intresset för beräkningssystem som Stoffenmanager som ett komplement till mätningar. I en del företag kan man då använda sådana system både för Reach-arbetet och arbetsmiljöarbetet.
Mats Utbult