Inom vården är det särskilt vanligt med korta vilotider mellan passen. Ofta lägger man ett morgonpass efter ett kvällspass. Däremellan ska man hinna åka hem, duscha, äta, vava ner och sova. Foto: Pxhere

Nattskift och kort vilotid ger hälsoproblem

Nattarbete, långa skift, och korta vilotider mellan passen kan leda till problem med hälsan. Men trots att det är skadligt väljer många arbetstagare bort återhämtningen när de får möjlighet.

Det säger Anna Dahlgren, forskare vid karolinska institutet.

Drygt en av fem arbetande svenskar jobbar i skift, och två av fem jobbar andra tider än dagtid under vardagarna. Det visar Arbetsmiljöverkets rapport “Arbetsmiljön 2017”. Tidigare fanns en skillnad mellan könen, där kvinnor skiftarbetade i högre utsträckning än. Men 2017 var skillnaden väldigt liten, enligt rapporten.

Anna Dahlberg
Foto: Privat

Anna Dahlgren är forskare vid Karolinska Institutet. Hon är projektledare för ett forskningsprojektet “Korta vilotider”, där syftet är att bidra med ny kunskap om effekterna av att ha kort tid för återhämtning mellan arbetspassen. Hon menar att skiftarbete kan leda till problem.

– Skiftarbete innebär en generellt ökad risk för ohälsa, samt exponering för olyckor, sammanfattar hon.

De inre klockorna hamnar i otakt

På natten säger vår inre klocka åt oss att sova. Det kan uppstå problem om vi ignorerar det under lång tid.
Foto: Guillermo Ferla, Unsplash

Det finns framför allt två mekanismer som tros förklara varför skiftarbete påverkar hälsan. Den första är att det uppstår oreda bland våra inre klockor. På natten säger den centrala biologiska klockan åt oss att det är dags för sömn och vila. När vi jobbar under natten agerar vi tvärtemot dess uppmaningar: vi är aktiva, äter och rör på oss. Detta registreras av organen, som även de har inbyggda klockor.

– Organens egna klockor börjar signalera att det är aktivitet som gäller, när de tar hand om det vi gör på natten. När dessa klockor inte går på samma tidszon som den centrala försämras våra kroppsliga processer. Det tror man leder till ökad risk för ohälsa, säger Anna Dahlgren.

Den andra mekanismen bakom skiftarbetets påverkan på hälsan är försämrad sömn. När vi sover under dagtid blir sömnen sällan lika lång som under natten. Dessutom blir den ytligare.

– Sömnen får inte samma kvalitet och vi sover inte lika länge. Det innebär att man får en sorts sömnbrist. Beroende på hur schemat ser ut så kan det ackumuleras. Bristande sömn är förenat med olika former av fysisk ohälsa men påverkar också vår förmåga att fatta beslut och problemlösa.

Ökad risk för hjärtproblem och stroke

De kroppsliga följderna av att jobba i skift kan vara ökad risk för hjärtproblem, förhöjt blodtryck, stroke och diabetes. Anna Dahlgren poängterar att kortvariga perioder av försämrad sömn är ofarliga. Det klarar kroppen av att hantera.

– Det här uppstår inte från en dag till nästa, när sömnen tillfälligt är dåligt eller schemat är tufft. Det är antagligen absolut riskfritt. Vi är gjorda för att klara sådana belastningar, säger hon och fortsätter:

– Det som antagligen krävs är att det är så här under en längre period. Hur lång perioden är, det vet vi inte. Förmodligen är det individuellt, och hänger ihop med genetisk sårbarhet och om vi har andra stressfaktorer i livet. Men det verkar finnas en ökad risk.

Kort tid för återhämtning

Mycket av Anna Dahlgrens forskning handlar om vården. Där är problemet stort, säger hon. Framför allt är det vanligt med att tiden för återhämtning mellan arbetspassen är kort.

– Ett problem inom vården är att man lägger passen på kvällen och morgonen efter. Man går av halv tio på kvällen och börjar igen kvart i sju. På de drygt nio timmarna ska man hinna åka hem, duscha, äta, varva ner och sova.

I det här fallet är inte problemet att dygnsrytmen hamnar i otakt, utan att man inte har tid nog för återhämtning. Det blir inte lättare av att stressnivån fortfarande är hög efter passet. I en intervjustudie har Anna Dahlgren och hennes forskarkollegor visat att en hög arbetsbelastning kan göra det väldigt tufft att få till bra återhämtning.

– Om man inte lyckas komma ner i varv så stör det sömnen. Man tänker kanske på hur arbetspasset blev, om man hann göra allting. Man ska komma ihåg vad man ska göra för patienterna imorgon, berättar hon.

Väljer pass för att få ihop livspusslet

Enligt EU-föreskriften “Arbetstidsdirektivet”, som togs i bruk 2003, ska arbetstagare ha elva timmar ledigt mellan passen. Men detta följs inte, eftersom svensk lag gör det möjligt att förhandla bort kravet. Och det är precis vad som skett.

Det är vanligt att de anställda får relativt stor frihet att bestämma över vilka pass de ska jobba. Modellerna kan se lite olika ut, de kallas ibland för “tvättstugeschema” eller “önskeschema”. Vid en första anblick är det kanske lätt att tro att mer frihet innebär en bättre arbetsmiljö. Men Anna Dahlgren pekar på att det kan uppstå en konflikt mellan individens önskan och det som är bäst ur ett arbetsmiljöperspektiv.

– När man väljer schema, tänker man då på sin egen hälsa och säkerhet, eller först och främst på att få ihop livspusslet?, frågar hon retoriskt.

Svaret är att personalen ofta väljer utifrån det senare perspektivet. Pass med kort återhämtningstid emellan, eller långa pass.

– Det är generellt så att skiftarbetare gärna komprimerar sina arbetstider. Genom att ha korta vilotider, eller jobba väldigt långa pass, får man en lite längre sammanhängande ledighet. Om du jobbar torsdag kväll och även tar morgonpasset på fredag, då känns det som att helgen blir lite längre. Det vi kan se är att det generellt inte är bra att göra så, för återhämtning behöver komma regelbundet.

Otydligt arbetsmiljöansvar

Konsekvenserna av bristande återhämtning visar sig först efter många år. Anna Dahlgren menar att det därför är extra svårt för de enskilda anställda att tänka på återhämtningen när de väljer schema.

– Du får ingen feedback! Det måste gå långt innan du börjar få fysiologiska förändringar, och då är det redan för sent. Man känner kanske av att man blir trött. Men vad det betyder i långa loppet är svårt att ta till sig, säger hon.

Enligt Anna Dahlgren skapar individuell schemaläggning en otydlighet kring var arbetsmiljöansvaret egentligen ligger.

– Det är ett problem att det blir otydligt vem som har arbetsmiljöansvaret. Egentligen är det chefen, men när schemaläggningen trycks ner på individnivå blir det väldigt oklart.

Nils Otto