Bygg om kontorsarbetsplatser så att folk måste röra sig mycket mer! Möten skulle till exempel kunna vara gående och inte sittande. Det skulle vara bra för alla. Detta anser Svend Erik Mathiassen, professor och forskningsledare vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle. Han förklarar att problemet med för litet belastning blir en allt viktigare arbetsmiljöfråga. Inaktivitet kan leda till väl kända välfärdssjukdomar som diabetes och övervikt. Då gäller det att öka aktiviteten, inte minska den ytterligare. Han ser att arbetsgivarna nu är intresserade av att hjälpa anställda att bli friskare och må bättre, som att sluta röka och börja motionera, trots att det inte ingår i själva arbetet. Detta är en attitydförändring, anser han, som säkert kommer att sprida sig till fler hälsofrågor och fler arbetsgivare framöver. På ett callcenter i Sundsvall ingår till exempel träning på arbetstid i arbetsuppgifterna. Det får alla veta vid anställningsintervjun. Och han berättar att det i Holland finns förslag till riktlinjer för hur man bör röra sig mera i kontorsjobb, och spännande experiment med rörliga kontor.
Brister i hur man mäter
För mycket eller för litet belastning – båda finns rikligt i arbetslivet och är orsak till många problem. Men hur ska man mäta belastningar – och vad ska man mäta? Detta är en fråga som sysselsätter forskarna i Gävle. Resultaten kan ge kunskap som gör det lättare för människor att få sina belastningsskador godkända som arbetsskador. Belastningsbesvär orsakar många sjukskrivningar, men det kan ändå vara svårt att få kopplingen till arbetet fastslagen. Det beror bland annat på att det finns stora brister när det gäller hur man på arbetsplatserna dokumenterar ergonomiska faktorer idag. Hur mäter man till exempel hur många kilo en flygplanslastare i genomsnitt lyfter per dag och i vilka ställningar, och vilka effekter som lyften får? Svend Erik Mathiassen tror att kraven i framtiden blir strängare på hur företag och företagshälsovård dokumenterar belastningar i arbetslivet. Annars kan man inte veta vilka förändringar som man behöver genomföra, och inte heller om förändringarna sedan har haft någon effekt.
Bruksanvisning för trovärdigt resultat
Det finns regler och anvisningar för hur man ska mäta skadliga effekter av kemiska ämnen. Svend Erik Mathiassen anser att samma kvalitetskrav borde gälla när man mäter belastningar. Han arbetar nu tillsammans med andra forskare vid Centrum för belastningsskadeforskning för att ta fram bruksanvisningar för hur och vad man behöver mäta, för exempelvis företagshälsovården. – Det finns många olika verktyg för att mäta, men det finns få anvisningar för hur många personer eller hur länge man ska mäta för att få ett trovärdigt resultat. Det överlåts helt åt den som använder verktyget, säger Svend Erik Mathiassen. Men belastningen måste man kunna bedöma på ett korrekt och säkert sätt. Hur många människor ska man mäta för att resultatet ska bli trovärdigt? Vad, när och hur länge ska man mäta? Det finns få och spretiga svar på de frågorna från forskningen idag. Arbetsmiljöverkets föreskrift om belastningsergonomi innehåller endast några få gränsvärden. Den är bara delvis grundad på tung vetenskap och formulerar mer allmänna riktlinjer.
Arbetet avgör
Det är arbetet som avgör hur vi ska samla in uppgifter. Ett bildskärmsarbete, där rörelserna inte varierar något särskilt under dagen kräver en annan mätinsats än ett omväxlande men tungt byggjobb. För att få tillförlitliga resultat måste man studera flera personer och göra det under en längre tid. – Man kan bara förstå om en viss skada kommer från arbetet, om man har koll på hur arbetet som ger en viss skada ser ut. Det kan handla om arbetsställningar, kraftansträngning, pauser, med mera. Det gäller att fastställa sambanden mellan skador och vad det är i arbetet som orsakar dessa skador. Idag är det svårt att fastställa sådana direkta samband utom vid arbete med armarna över huvudet. Då vet man att ju längre och ju oftare man arbetar med armarna över huvudet desto större är risken att få ont.
Variationer och pauser
Ett annat intressant arbetsområde är pauser och variationer i arbetet. Idag tror de flesta att mer variation i arbetet i gynnsamt. Men egentligen finns det få vetenskapliga bevis för detta. – Det finns förbluffande få studier där man aktivt har jämfört olika upplägg när det gäller pauser och variation. Bara en handfull studier har trovärdigt lyckats visa att variationer i arbetslivet är bättre än icke–variationer. Men ändå talar många fysiologiska experiment för att det är så. Vid kontorsarbete eller lätt monteringsarbete ligger den genomsnittliga belastningen på runt 10 procent av maxförmågan. Är det variationer i arbetet man behöver då? När två personer gör ett och samma jobb, med upprepade moment, kan de utföra arbetsuppgifterna på olika sätt, men ändå vara lika effektiva. Den ena gör arbetet mer varierat än den andra och belastar därmed kroppen på ett bättre sätt, förklarar Svend–Erik Mathiassen. – Nu vill vi veta om detta är något som man kan förutsäga och utnyttja. Det handlar alltså om avancerad arbetsteknik. Vi bör stimulera individens egen förmåga att använda sin kropp på ett varierat sätt.
Mental uppgift
Vilopauser, passiva avbrott, hjälper inte när man har ett ”lätt” arbete med låga belastningar. Om en person som sitter och arbetar vid datorn tar en paus för att göra något liknande, som att dricka kaffe, blir skillnaden i belastning obefintlig. Då händer inte mycket i musklerna. Man måste göra något drastiskt i pauserna, så att musklerna belastas ordentligt. – Vilopauser inlagda i arbetet ger nyttig fysisk variation bara om arbetet är fysiskt tungt. Vid psykisk stress däremot kan det naturligtvis vara bra med pauser även i lätta arbeten, förklarar Svend Erik Mathiassen. Psykisk press innebär att förutom den rent kroppsliga stressen innehåller arbetet också till exempel tidspress, en känsla av osäkerhet, brist på tillit och så vidare. Resultat från Centrum för belastningsskadeforskning visar att den som har ett fysiskt rätt tungt arbete och tar ett avbrott då han eller hon löser en mental uppgift som inte är för svår, kan återgå till det fysiska arbetet och känna sig mer återhämtad än den som inte gör något särskilt under avbrottet. Det kan handla om att spela kort eller lösa korsord, något som många gör under sina raster. – Varför det är så vet vi inte än. Kanske räcker inte bara fysisk vila för att återhämta sig när man har ett fysiskt tungt arbete?