Små partiklar i inandningsluften leder till hjärtsjukdom visar ny forskning, som visar hur mekanismen ser ut. Nu måste gränsvärdena ner, anser Ulla Vogel, professor vid danska Nationale Forskningscenter for Arbejdsmiljø.
På den tiden som Bygghälsan fanns gjordes en studie på 176 000 byggnadsarbetare i Sverige. Studien kom år 2007 och handlade om exponering för luftburna partiklar i arbetsmiljön. Data var insamlade sedan 1970-talet och man hade en kontrollgrupp på över 71 000 byggnadsarbetare som var oexponerade.
Både det stora antalet och undersökningens längd gör att data blir pålitliga. Man såg att de som utsattes för luftburna partiklar löpte ökad risk att dö i hjärtinfarkt, men däremot inte av propp eller stroke. Data om rökning, vikt och blodtryck hade tagits bort. De som varit utsatta för dieselrök hade också förhöjd risk för hjärtinfarkt och stroke.
Forskarna trodde att det var partiklarna i luften som gav upphov till den ökade risken, men kunde inte bevisa det.
Gäller för möss och människor
Ulla Vogel, som är professor vid Det Nationale Forskningscenter for Arbejdsmiljø i Köpenhamn, hänvisar till denna studie när hon berättar om nya rön som forskarna nu kommit fram till. De har förstått hur själva mekanismen ser ut som leder till att partiklar i luften för med sig hjärtsjukdom. Först har man kunnat påvisa mekanismen hos möss, men nu finns det också bevis för att samma mekanism gäller för människor. Den aktuella, tyska, studien gällde inandning av partiklar från zinkoxid, som används i industrin för produktion av krämer och beläggningar. 
När man andas in partiklar sätter en biologisk mekanism igång som kan förorsaka åderförkalkning och hjärtsjukdom. De små partiklarna i inandningsluften fastnar i lungorna, där de blir kvar en tid innan de förs bort. Partiklarna framkallar en alarmreaktion i kroppen, en så kallad akutfasrespons. Det gör att proteinet SAA sprids från lungorna över i blodbanan där de främjar produktionen av så kallade skumceller, som bidrar till åderförkalkning.
År av exponering
En teori, som är bevisad hos möss men ännu inte hos människor, är att partiklarna dessutom utlöser ett inflammationstillstånd i lungan som frigör signalämnen. Dessa utlöser i sin tur en akutfasrespons.
Dagen efter att inandningen hade skett ökade halten av SAA i blodet hos försökspersonerna. Men zinkoxiden löstes snabbt upp och reaktionen försvann efter några veckor.
– Men den som arbetar år ut och år in i dammiga miljöer utsätts ständigt. Man ska titta på exponeringen under ett helt arbetsliv, säger Ulla Vogel.
Hon slår fast att nu finns evidens för att biologiska mekanismer hos möss även gäller för människor.
– Sannolikt gäller reaktionen även alla andra partiklar vid inandning, menar hon.
Nanopartiklar utan gränsvärden
Studien visar att reaktionen kommer även vid de värden som är tillåtna i Danmark och lägre.
– Damm på byggen, i industrier och jordbruk måste uppmärksammas mer och gränsvärdena måste revideras, påpekar hon.
Ulla Vogel forskar om nanopartiklar och för dem finns ännu inga gränsvärden eller ens kunskap om hur dessa ska mätas.
– Vi ser en kraftig akutrespons i lungan för nanopartiklar. De är ju pyttesmå och har därför större yta än vanliga partiklar.
För att förebygga luftföroreningar måste processerna kapslas in, utsug måste användas och i sista hand personlig skyddsutrustning.
– Viktigt är att tänka igenom hela processen på arbetsplatsen där nanopartiklar och andra partiklar förekommer.
Nanopartiklar finns i till exempel målarfärg för att öka motståndet mot repor och göra den smutsavvisande. Kolnanorör tillsätts i cement för att öka styrkan eller som elektriska ledare i elkomponenter.
Eva Ekelöf
Den tyska studie finns i denna länk. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29429408