Tema: Användbart nr 2 2015 Tema: Det gränslösa arbetet

Krävande att leda sig själv på jobbet

Du ska inte bara lösa ett problem utan också komma på vad som är problemet och sedan kunna formulera det. Att leda sig själv på jobbet är en krävande aktivitet.

Det menar Gisela Jönsson som har undersökt de gränslösa jobben i teknik och IT-sektorn.

 

– Jag vill motverka känslan av att det är något fel på den som inte klarar av det gränslösa jobbet. Det är jobbet som behöver förändras, säger Gisela Jönsson, forskare på institutionen för Industriell ekonomi & organisation på KTH.

Prestationskraven ökar, arbetsuppgifterna är otydliga. Det är svårt att prioritera vad som är viktigast och du störs hela tiden av inkommande mejl och kollegorna i kontorslandskapet. Plötsligt blir situationen ohållbar.

– Idag och i framtiden, krävs det kompetens att hantera gränslösheten och otydligheten i arbetet. Du måste ta ett stort ansvar som individ, för att organisera och leda ditt eget arbete.

Om man ska hålla ett helt arbetsliv, gäller det att se till att man får de förutsättningar som behövs för att kunna göra ett bra jobb.

Organisatoriska faktorerna avgörande

Gisela Jönsson, som är utbildad personalvetare jobbade tidigare som IT-konsult ute hos kunder som skulle införa olika tekniska lösningar på personalavdelningen. Efter några år insåg hon att det inte var tekniken, utan de organisatoriska faktorerna som var avgörande för om det skulle gå att implementera och använda det tekniska systemet.

Gisela Jönsson sökte sig tillbaka till akademin, för att lära sig mer och började forska inom kompetensutveckling. Just nu skriver hon på sin doktorsavhandling om varför man ska leda sig själv, hur det fungerar att leda sig själv och hur man kan stötta anställda i att leda sig själva.

Föränderlig omvärld kräver större ansvar

– Om du verkar i en väldigt föränderlig kontext, måste medarbetarna ta ett större ansvar. Ingen vet rätt svar, säger Gisela Jönsson.

I och med digitaliseringen har mängden kunskapsarbeten ökat, vilket i sin tur gjort att takten i ekonomin ökat. Världen är mer sammankopplad. Det går fort att skapa nya tjänster och produkter och få ut dem på marknaden. Resultatet blir att det är allt svårare att hitta ett jobb där ditt ansvarsområde är specificerat och exakt vilka arbetsuppgifter du ska utföra.

 

Fungerar inte peka med hela handen

Gisela Jönsson har intervjuat chefer och medarbetare i teknikintensiva branscher som IT om varför de vill ha självgående medarbetare. Enligt cheferna beror det på att vi lever i en föränderlig värld, där man som chef inte kan peta i alla detaljer ens om man skulle vilja. Det fungerar inte längre att peka med hela handen. Dessutom vill ingen vara chefen som bestämmer allt.

 

 Coacher hjälper team organisera arbetet

På musiktjänstföretaget Spotify har Gisela Jönsson intervjuat så kallade agila coacher, en slags teamcoacher som hjälper teamet att organisera sitt arbete. Arbetsuppgifterna är otydliga eftersom man verkar på en extremt konkurrensutsatt marknad där många krigar om vem som ska bli störst på strömmande musik. Då gäller det att snabbt kunna förändras och helst ligga steget före. Det agila arbetssättet innebär att man arbetar flexibelt, i korta cykler, med kontinuerlig feedback och med fokus på samarbetet mellan människor.

 

Coachen observerar och ger feedback

Tekniker och programmerare jobbar i team och coachen fokuserar på hur teamet jobbar tillsammans och ger feedback.

Under ett möte fokuserar deltagarna i teamet på den som pratar, medan coachen kan fokusera på de som lyssnar. Verkar de uppmärksamma eller håller de på med sin mobil?

Coachen kan också ställa frågor: ”Nu har vi diskuterat det här i tio minuter och inte kommit någon vart. Ska vi fortsätta?

 

Viktigt se sammanhanget

För att arbetet ska kunna utföras på ett smartare sätt bidrar coachen med olika knep och metoder. Hen kan också uppmärksamma medarbetarna på att det man gör påverkar andra människor i organisationen så att de blir mer medvetna om hur allt hänger ihop och tar ett större ansvar för vilka arbetsuppgifter man själv väljer att skicka vidare.

En tavla på väggen visar var man själv och andra befinner sig i ett projekt.

– Att se sammanhanget där man befinner sig tror jag är bra. Då blir det inte så luddigt.

 

Sätta gränser när det blir för mycket

Gisela Jönsson påpekar att det finns en maktaspekt i det gränslösa arbetet.

– Om jag inte kan sätta gränser när jag får många motstridiga arbetsuppgifter och förklara att jag inte hinner göra allt på en gång, så är risken mycket större att jag tar på mig för mycket och blir sjuk. Om ingen protesterar får organisationen inte heller någon signal om att systemet måste förändras. På så sätt går det att ställa motstridiga krav.

 

Hållbara villkor kräver öppenhet om arbetsvillkoren

För åstadkomma hållbara villkor i ett gränslöst arbetsliv borde anställda uppmuntras att ge feedback på sin arbetssituation, menar Gisela Jönsson.

– Dels är det bra för individen, men det är också värdefullt för organisationen att få reda på om man lagt för många arbetsuppgifter på en person eller vad som är viktigast att göra.

Om man inte skickar några signaler uppåt i organisationen, hur ska ledningen då veta?

Som chef kan man också föregå med gott exempel och sluta skicka mejl klockan elva på kvällen.

 

Visualisera arbetet

Ett annat tips är att visualisera sitt arbete på egen hand eller tillsammans med sina kollegor som har liknande arbetsuppgifter. Det innebär att man visar på bild eller på en tavla var i arbetet man befinner sig. Det blir då tydligare vilka arbetsuppgifter man ägnar sig åt och om arbetsuppgifterna är för många att hantera för en enda person, eller för ett arbetslag.

Möten är en annan källa till frustration för många medarbetare, som tycker att det är ett slöseri med deras tid.

– Hur mycket tid lägger vi egentligen på möten och hur mycket tid finns kvar för att utföra de egentliga arbetsuppgifterna? Det är svårt att ge en generell lösning, men som chef kan jag bidra till att göra mötena tydligare från början genom att förklara vad poängen är med mötet och varför just jag behöver vara med.

 

Chefen har stort ansvar för rimliga villkor

Gisela Jönsson tycker att ledningen har ett stort ansvar för att skapa en bra arbetsmiljö som gör att de anställda klarar av sina arbetsuppgifter.

– Det ligger ju inte i arbetsgivarens intresse att människor bränner ut sig, men det behöver inte gå så långt att man blir sjukskriven. Den som är stressad tänker sämre. Om du då har ett arbete där du ska tänka, märks det direkt när du blir stressad. Du blir lättare irriterad, är mindre uppmärksam på andra personer, blir sämre på att kommunicera och uppfatta andars behov.

Även om du klarar av att slutföra dina arbetsuppgifter är frågan hur bra resultatet blir.

 Just nu planerar Gisela Jönsson en sista studie där hon vill testa ett konkret verktyg för att hantera gränslösa arbeten.

– Jag har ett livslångt intresse för arbete. Det är en så stor del av livet och det skulle kunna bli bättre. Jag hoppas att min forskning kan bidra till att vi förstår vårt arbetsliv bättre och utifrån den kunskapen bli stärkta att förändra saker.

 

Ragnhild Larsson

Fel i organisationen skapar utbrändhet

Psykisk ohälsa är ett växande problem inom arbetslivet. Uppkomst av utbrändhet sker oftare på grund av för stor arbetsbelastning samt brist på kontroll än på grund av individuella faktorer, säger Magnus Lindén, lektor och forskare vid institutionen för psykologi, Lunds universitet.

 

Den psykiska ohälsan ökar i arbetslivet. Försäkringskassan uppger att 71 000 personer var sjukskrivna för psykiska diagnoser vid årsskiftet, och då främst stressreaktioner. Det var 40 procent av alla sjukfall.

Ofta är man helt ställd på arbetsplatsen inför hur psykiska problem ska hanteras. Arbetsmiljöverkets inspektioner mot stress i höstas visade på avsaknad av förebyggande insatser mot ohälsan på majoriteten av arbetsplatserna.

Många sjukskrivs inte

Samtidigt blir de flesta med psykiatrisk vardagsdiagnos, som depression, utmattningssyndrom, tvångstankar och stressymptom, inte sjukskrivna utan går till arbetet.

– Därför är det så viktigt att ha strukturer på arbetsplatsen som gör att medarbetarna mår bra, säger Magnus Lindén. Goda relationer med kollegor och chefer, och en öppenhet så att man vågar ta upp sin psykiska ohälsa, behövs.

Stor okunskap bland chefer

De flesta chefer saknar tyvärr kännedom om psykosocial ohälsa, och de ser inte frågan som viktig. En stor miss, menar Magnus Lindén, som kan bli dyr för företagen.

– Det handlar om kulturen på arbetet, säger han. Den får inte vara skuldbeläggande, utan det krävs ett ledarskap som tar upp missförhållanden i samverkan med den anställde. Frågan måste ständigt vara på agendan och ses som lika naturlig som produktion och ekonomi.

I företag där den psykiska ohälsan är stor finns ofta en så kallad skuldkultur, där den som inte orkar med jobbet betraktas som en svag person. I det läget finns det heller ingen kraft att bearbeta skulden. Då blir den psykiskt sjuke lätt en belastning för företaget, vilket leder till stigmatisering.

Risker för företagets rykte

Hög arbetsbelastning, brist på kontroll och avsaknad av erkänsla riskerar långvarig och skadlig stress. Stressen kan leda till att personen har mindre social kontakt, lever ett mer ohälsosamt liv, minskar på nyttig träning och får störd sömn. Allt eskalerar till ökad sjukdom, ofta utbrändhet, som kan medföra långvarig sjukskrivning.

Första tecknet på utbrändhet är att man är känslomässigt utmattad, nästa att man blir cynisk mot den egna organisationen och riktar nedvärderande åsikter mot kunder och arbetskamrater. Sista dimensionen är att personen presterar sämre på arbetsplatsen.

– Risken är att den anställde skadar företagets rykte och produktion med sina cyniska reaktioner, säger Magnus Lindén.

Därför är det så viktigt att ledningen skapar en dialog och är positiv till felrapporteringar och ett vettigt förändringsarbete. Allt även för att den med psykisk ohälsa ska kunna friskna till.

Vinster med förebyggande arbete

Det förebyggande arbetet och det öppna klimatet har många värden för företaget, liksom att ha en god kontakt med företagshälsovården för att ta hand om den sjuke anställde, i direkt psykologstöd och med arbetsinriktad rehabilitering. Även utbildning i stresshantering för alla anställda och möjligheter till avkoppling även på arbetstid vid behov är vettiga insatser.

– Däremot ska man inte köra med kvickfix, som några enskilda timmars träning i avslappning eller mindfulness. Det leder ingen vart. Allt måste ske med eftertanke och ingå i företagets verktygslåda för insatser mot psykisk ohälsa.

Inte heller ska man lägga allt ansvar på chefen, särskilt eftersom många chefer saknar kunskaper och kompetens att hantera psykiska symptom bland de anställda. Dessutom är även cheferna utsatta för stress och psykisk påverkan. Däremot bör man ge cheferna kunskap och handlingsplaner för sitt engagemang i medarbetarna.

– Vinsterna är många med en arbetsplats som är öppen för dialog, feedback, engagemang och samverkan, säger Magnus Lindén. Det ger ett gott arbetsklimat och delaktiga, utvecklande och glada anställda. Detta leder till ekonomiska vinster för företaget genom bättre prestation, enskilt och i grupp.

 

Torbjörn Uhlin

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Arbetet, den 8 juni.

 

Forskarens tips för att hålla stressen borta

Personligt

• Motverka stress med hjälp av ordentlig sömn, träning och rätt mat.

• Lägg inte på fler saker att göra utan att ta bort någonting först.

• Prioritera sociala relationer, familjen och vänner.

• Ge dig själv beröm, tillåt dig att misslyckas och våga säga nej.

 

På arbetet

• Sätt gränser och acceptera att det du presterar är tillräckligt bra.

• Lär dig att prioritera och välja bort arbetsuppgifter så att du inte får dåligt samvete av den ogjorda högen.

• Ta kontroll över tiden. Planera din arbetsdag på ett strukturerat sätt.

• Sök stöd hos dina arbetskamrater.

 

Den utbrännande organisationens brister

• För stor arbetsbelastning.

• Bristande kontroll över arbetet för medarbetaren.

• Brist på erkänsla.

• Bristande arbetsgemenskap.

• Värderingskonflikter.

 

Öppet om psykisk ohälsa på E.ON

Plåster krävs för såren men även för psykiska smärtor. Oftast saknar man verktyg för psykiska ohälsan bland de anställda. Men energiföretaget E.ON har satsat kraft på att finna vägar för att förebygga ohälsan, vilket har lett till en unik öppenhet i psykiska frågor.

– Det ska vara lika självklart att prata om den psykiska som den fysiska ohälsan, säger Irma Felic, hälsokoordinator. Och så har det blivit hos oss.

Det finns ett samband mellan arbete, psykisk ohälsa och sjukskrivning, det framkommer i en färsk kunskapsöversikt som tagits fram på regeringens uppdrag. Den visar att psykisk ohälsa är vanlig i vårt land, men även i övriga världen. Den ökar i arbetslivet, främst i form av akuta stressreaktioner.

Koll på psykisk ohälsa via Hjärnkoll

Läget var så även på E.ON för några år sedan. Ett radioprogram som tog upp frågan fick koncernens arbetsmiljöchef Jonas Andersson att fundera över sin okunnighet. Samtidigt hörde Hjärnkoll av sig, en nationell kampanj av Myndigheten för Delaktighet och organisationsnätverket NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Ohälsa.

– Trots allt var vi redan arbetsmiljöcertifierade och där ställs ju krav på både psykiska och fysiska riskbedömningar, säger han. Men nu först fick jag koll på psykiska hälsan genom Hjärnkoll.

Förbandslåda för psykosociala frågor

En förbandslåda presenterades som förutom plåster och andra fysiska inslag, även innehöll psykosociala frågor såsom en test med frågor om hur livet fungerar på och utanför jobbet, hur man sover, med mycket mera

– Det är en världsunik låda som visar att kropp och själv är lika viktiga, säger Irma Felic. Att plåstra om ett skadat finger och att stärka själen för att hantera en stressreaktion har samma viktiga värde.

Chefer känner sig utsatta

Vi sitter i en nio våningar hög byggnad mitt i Malmö som bland annat inrymmer funktioner som ledningen och centrala administrationen. När E.ON strukturerade om administrationen för ett år sedan fick 146 personer lämna in. I god tid startade då företaget ett omställningspaket där de uppsagda fick hjälp att skriva CV, söka jobb och utveckla sig med feedback samt stöd till att starta företag.

– En enkät inför förändringen visade att cheferna kände sig mest utsatta, säger Jonas Andersson. Det behövdes även en central stödfunktion och riktade insatser för dem.

Effekten av paketet blev att 80 procent av dem som blivit uppsagda hade arbete när de lämnade E.ON. Mot all förväntan ökade inte heller sjukskrivningarna under processen, vilket ses som en effekt av både paketet och öppenheten mot ohälsan på företaget.

– Det goda är att man möter personen som individ, med sina behov, styrkor och svagheter, säger Yvonne Mattsson, Unionens skyddsombud för E.ON Sverige. Medarbetarna vågar vara alltmer raka och ärliga.

Filmklipp om arbetsmiljön

Först i ledet har den yngre generationen varit. Många av dem visar en mer öppen inställning och tar det mer för självklart att man även har psykiska svagheter.

– Det är viktigt att normalisera frågorna, att ta bort tabun. Lösningen är att alla medarbetare är engagerade, säger Irma Felic.

Det har lett till att många på E.ON numera känner sig tryggare i frågor om sina och kollegornas psykiska problem. Ett steg för att nå dit är även ”Din historia”, med filmklipp om arbetsmiljön, fysiskt och psykiskt, berättade som personliga stories. Där talar medarbetare ut om sin väg till utbrändhet, spelmissbruk och annat, och återvändandet.

I ett filmklipp tar en anställd upp sina problem med att sätta gränser för sitt arbete trots att han blev alltmer slutkörd, tills han gick i väggen. En tids vila som sjukskriven ledde till rehabilitering för återkomsten, bit för bit. Och han uttryckte sin stora tacksamhet mot arbetskamraterna och arbetsplatsen för det stöd och den acceptans i rehabläget som han kände.

Fler vågar öppna sig

– Vi har fått positiva gensvar på dessa filmer och fler vågar öppna sig, vilket föder goda samtal, säger Jonas Andersson. En utvärdering av de psykosociala insatserna med verktygen visar vilket väldigt bra bemötande vårt arbete har fått bland personalen.

– De flesta pratar mer om de psykosociala frågorna numera, säger Yvonne Mattsson. Skyddsronderna synar både psykiska och fysiska frågor. Under en timme efter ronden håller vi öppet för eftersnack, då vi skyddsombud ställer upp så väl på möten i grupp som personliga samtal.

Vid långtidssjukskrivningar träffar försäkringskassan cheferna, läkare och den sjuke personen. Återkomsten efter sjukdom planeras noga så att medarbetaren får bästa möjliga start och förutsättning för mjukt återvändande.

Ökad nyfikenhet på kulturellla skillnader

Det finns en ökad nyfikenhet på varandra på jobbet, även kring de kulturella skillnaderna. Där uppmuntrar man alla att berättar utifrån sitt perspektiv med synsättet att all mångfald ger ju bredare syn på saker och ting, och en ökad kunskap

– Vi brukar säga: Dela med dig av stolthet, och bjud in kamraterna att också dela med sig, säger Irma Felic. Inställningen är inte att vi är bäst utan att vi vill mest. Vi stödjer en inkluderande arbetsplats där alla bär på samma kompass.

En viktig sak är även högsta ledningens starka stöd och deras medverkan i förändringsarbetet.

– Det handlar inte om att tjäna pengar på detta för verksamheten, säger Jonas Andersson, utan att vi bryr oss om varandra på företaget.

 

Torbjörn Uhlin

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Arbetet, den 8 juni.

Hälsofrämjande åtgärder enligt Jonas Andersson

• Arbeta aktivt med friskfaktorer

• Öppenhet

• Delaktighet

• Medarbetarskap

• Trivsel på arbetet

• Kompetens och utveckling

• Ge förutsättningar för att kunna upptäcka tidiga tecken

• Tydlig rehabiliteringsprocess och individuella rehabiliteringsinsatser

 

Fakta om E.ON

Företaget är en av Nordens största leverantörer av energi till industri och hushåll i Norden, med verksamhet även i Europa. E.ON producerar och levererar el, gas och värme till en miljon kunder i Norden.

Antal anställda i Sverige och Danmark: 3 419 personer

Könsfördelning: 32 % kvinnor och 68 % män

Andel kvinnliga chefer: 35,2%, målet är 36 %

Andel utlandsfödda medarbetare: 9,2 %, målet är 10 %

Sjukfrånvaro: 2,48 %

Olyckor med personskador: 4,9 %, målet är 2,7 %

 

Kontakten med arbetslivet viktig

Det finns många vägar som leder bort från arbetslivet, men också sätt att komma tillbaka för den som blivit sjukskriven. Släpp aldrig kontakten med arbetslivet och håll kontakten med arbetsgivaren är en förutsättning.

Det menade deltagarna på seminariet ”När arbetsförmågan sviktar”.

 

Seminariet hölls på Idéforum för Hållbart Arbetsliv i Sverige 2020, anordnat av Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. Det leddes av Bengt Järvholm, professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet och de cirka 15 deltagarna representerade både offentlig sektor, akademin och näringslivet.

 

– År 2013 bestämde vi oss för att avkrångla Försäkringskassan. Vi har många regler som skapar oro för våra kunder. Vi vill göra saker enklare, sa Therese Karlberg som ansvarar för utvecklingen av försäkringen som handlar om funktionsnedsättningar.

Hon berättade också om utvecklingsprojektet ”En enklare vardag”, som är ett av Försäkringskassans största utvecklingsprojekt. För att lyckas med förenklingen har man pratat med alla som får någon form av försäkring från Försäkringskassan.

 

Deltid skapar delaktighet

Bland annat har man frågat föräldrar till barn med funktionsnedsättning hur man ska lyckas skapa olika vägar till arbete och undvika att skapa en permanent inlåsning som slutar i förtidspension.

– Vi måste sluta att enbart prata om heltidstjänster. Kanske räcker det med några timmar i veckan för att känna sig delaktig i arbetslivet, sa Therese Karlberg.

 

Släpp aldrig kontakten med arbetslivet

Generellt hjälper rehabiliteringen människor att må bättre, men den hjälper inte människor att komma tillbaka till arbete. Lösningen är att aldrig helt släppa kontakten med arbetslivet. Det menade Iréne Jensen, professor i företagshälsovård på Enheten för interventions- och implementeringsforskning på Karolinska Institutet.

– Rehabiliteringen måste ske i nära anslutning till arbetsplatsen och arbetsgivaren. Man kan inte sitta på en rehabiliteringsklinik och prata om jobbet.

 

Utanförskap vid sjukskrivningar

Det finns studier som visar att för mycket samordnade insatser för att bedöma arbetsförmågan riskerar att förlänga sjukskrivningen.

Den internationella forskningen visar att gränsen för att få tillbaka människor i arbete går vid 2-3 månaders sjukskrivning när det gäller belastningsbesvär.

– Sjukskrivningar är ett av de mest potenta medlen för att människor ska hamna i utanförskap, sa Iréne Jensen.

 

Behov av pengar drivkraft tillbaka

Christian Ståhl, forskare på Rikscentrum för arbetslivsinriktad rehabilitering, vid Linköpings universitet, berättade om en studie från hans forskargrupp som visar vilka som kommer tillbaka i arbete, hur snabbt och vilka åtgärder de har fått.

Det något oväntade resultatet är att de som kommer tillbaka är de med sämre arbetsvillkor.

– Vi kom fram till att det avgörande är vilken drivkraft man har att komma tillbaka. Många av de med sämre arbetsvillkor är oroliga för att förlora sin försörjning och återgår därför fortare, även om de inte har ett bra arbete.

En annan studie visar hur arbetsgivare resonerar när det gäller återgång till arbete. Den ekonomiska aspekten är den primära. Lagstiftningen påverkar inte lika mycket eftersom lagstiftningen inte är särskilt tvingande och man kan komma undan med att göra väldigt lite, enligt Christian Ståhl.

 

Rehabilitering lönar sig

Både när det gäller att förhindra sjukskrivningar och att återfå arbetsförmågan, måste man ta tag i situationen på arbetsplatsen och involvera cheferna, menar deltagarna på seminariet. Men det handlar inte bara om chefen. Att kollegorna ställer upp har också stor betydelse.

Lennart Levi, professor emeritus i psykosocial miljömedicin vid Karolinska Institutet, berättade om sina erfarenheter av Statens Arbetsklinik, vars uppgift var att rehabilitera svårt och långvarigt multihandikappade människor. Enligt Lennart Levi visade det sig att 75 procent av 139 personer gick tillbaka till arbete trots att Riksförsäkringsverket bedömt att alla var färdiga för förtidspension. Den sex veckor långa rehabiliteringen lönade sig alltså.

 

Lyft fram goda exempel

Deltagarna på seminariet efterlyste information, verktyg och metoder för hur man ska göra både som chef och kollega för att underlätta för personer med psykisk ohälsa. Det behövs lättillgänglig och konkret information om psykiska diagnoser för att kunna anpassa arbetsuppgifterna på ett bra sätt.

Kanske borde det också finnas någon sorts kvalitetsstämpel för att lyfta fram de arbetsgivare som tar ansvar för att få tillbaka människor i arbete och då inte bara stora företag utan också de små och medelstora utan stora resurser, som många kan identifiera sig med.

 

Ragnhild Larsson

Här kan du ladda ner dokumentationen Hållbart arbetsliv i Sverige 2020

Arbetslivsforskaren Lena Gonäs på Arbetsmiljöverkets seminarium. Foto: Roland Cox

Mindre bilar och färre chefer för kvinnor i hemtjänsten

Kvinnor i hemtjänsten har små bilar som står ouppvärmda på en uteparkering.

Män på tekniska avdelningar har stora bilar som står värmda i ett parkeringsgarage. 

Så här kan det se ut i många kommuner.

 

Män på tekniska avdelningar är få på varje chef. Kvinnorna i hemtjänsten är många på få chefer.

De här könsskillnaderna blottläggs i ett projekt som avrapporterades vid ett seminarium arrangerat av Arbetsmiljöverket.

Nära 60 kommuner fick under tre års tid besök av arbetsmiljöinspektörer som denna gång särskilt jämförde villkoren mellan de här avdelningarna. Eftersom könssegreringen är så markant så kunde de se hur olika det ser ut på avdelningar dominerade av kvinnor respektive män.

Färre chefer

I en av rapporterna från projektet kommer inspektörerna bland annat fram till att det i hemtjänsten kan gå 80 kvinnor på en arbetsledare, i en teknisk förvalning 10 män på en chef. Hemtjänstens (ofta kvinnliga) chefer var oftare stressade och riskerade därför sin hälsa.

Arbetskläder är en självklarhet i de tekniska verksamheterna men inte alltid i hemtjänsten.

I hemtjänsten har man mindre möjligheter att påverka den egna arbetssituationen och även resurserna. Männen lyckas bättre att omförhandla vid pengabrist och att få mer resurser när de ber om det.

‒ För kvinnligt dominerade avdelningar gäller oftare att ”lagd budget ligger”, sa arbetslivsforskaren Annika Härenstam när resultaten presenterades vid det seminarium som Arbetsmiljöverket arrangerade.

Gonäs om hemarbete

Även Lena Gonäs fanns med vid seminariet. Hon är professor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Hon har redigerat en forskningsantologi om organisatoriska ramar för jämställt arbete, en av flera rapporter från Delegationen för jämställdhet i arbetslivet.

Hon berättade att både hälsan och lönen är bäst i blandade miljöer, att enkönade miljöer – manliga och kvinnliga – generellt har lägre lön. Traditionella kvinnojobb är svårare än mansdito att förena med familjeplikter, och obalansen hemma är idag en viktig nöt att knäcka.

– Mannen är fortfarande den av det obetalda arbetet obesmittade. Arbetsgivaren räknar med att han har båda benen stadigt förankrade i arbetet, sa Lena Gonäs.

Svårt rekrytera

Annika Härenstam menade att man bör tala mindre om ”kvinnors arbetsmiljö” och mer om vilka stora behov av rekrytering som finns framöver inom skola, vård och omsorg, och hur viktiga arbetsvillkoren därför är. Det här var en gång friska yrken som efter 90-talets nedskärningar blivit riskyrken. Arbetsvillkoren behöver uppgraderas för att vända det, menade hon.

‒ Risken om vi talar om kvinnojobb finns att vi då låser in problemen. Vi pratade inte om ”mäns arbetsmiljö” för 25 år sedan när det var de som drabbades mest, sa Annika Härenstam vid Arbetsmiljöverkets seminarium.

En av rapporterna från projektet föreslår att cheferna ska ges bättre chans att vara närvarande i vardagen, att arbetsbelastningen i hemtjänsten borde minskas och att jämställdhet ska integreras i alla led. Inspektörerna har fått råd och tips i en ny broschyr som ska hjälpa dem att ställa även ”genusfrågor” när de är ute på arbetsplatser.

Slutrapport

Den stora slutrapporten för ”Kvinnors arbetsmiljö 2011-2014” kom nyligen. Dessutom finns mer detaljerade delrapporter.

Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män och skillnaderna fortsätter att öka. Fler kvinnor tvingas också lämna sina jobb i förtid, av hälsoskäl. Arbetsmiljöverket har nu fått i uppdrag av regeringen att titta djupare på siffrorna över arbetsskador och arbetssjukdomar bland kvinnor.

‒ Vi ska fokusera på kvinnodominerade branscher och titta mer på varför siffrorna särskilt för kvinnor pekar åt fel håll, sa verkets nya generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem vid ett seminarium hos AFA Försäkring nyligen.

Roland Cox

Fakta

Seminariet hölls den 1 december 2014 på Idéforum för Hållbart Arbetsliv i Sverige 2020, anordnat av Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.

 

Här kan du ladda ner dokumentationen Hållbart arbetsliv i Sverige 2020

 

Oro och trötthet hos yngre kvinnor ökar i gränslöst arbetsliv visar forskning. Foto: SXC.hu

Det gränslösa arbetslivet som hot och möjlighet

Gränserna för var, när och med vilka vi arbetar har förändrats med den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Gränslösheten för med sig möjligheter men också risker. Dessa skiljer sig åt mellan olika grupper. 

Inom vissa jobb äger de anställda sin tid och kan lösa livspusslet smidigare. I andra fall leder gränslösheten till tillfälliga jobb, sämre lön och dåliga utvecklingsmöjligheter. De mest utsatta grupperna behöver stöd av regler, lagar och avtal.

Det gränslösa arbetslivet var ämnet för seminariet som inleddes av Sten Gellerstedt, utredare på LO och adjungerad professor i arbetsvetenskap vid Luleå universitet, samt Gunnar Aronsson, professor i psykologi vid Stockholms Universitet.

Boel Callermo, internationell chef på Arbetsmiljöverket, var samtalsledare. Seminariet hölls på Idéforum för Hållbart Arbetsliv i Sverige 2020, anordnat av Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.

 

Deltagare var arbetslivsforskare, företrädare för offentliga och privata arbetsgivare, fackförbund samt representanter för Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.

Anställningar med obekväma arbetstider och lösa förbindelser med arbetet har ökat, mest bland arbetare, men också bland tjänstemän. Inom skolan finns nu 70 000 visstidsanställda.

– Förr fick hamnarbetarna komma och ställa sig i kö vid Slussen i Stockholm för att få några timmars jobb. Idag är det samma situation i den privata servicesektorn, fast nu sker det via mobiltelefon, sa Sten Gellerstedt.

Ökning av oro och trötthet

Professor Gunnar Aronsson definierade gränslösheten i arbetslivet och menade att den kan vara gränslös på fyra olika sätt: tiden när man arbetar, rummet/platsen där man arbetar, platsen/ställningen i organisationen där man arbetar samt anställningsförhållandet – det vill säga om man har en lös eller fast förbindelse med arbetet.

 

Gunnar Aronsson berättade att oro, sömnsvårigheter och trötthet ökat ända sedan 1980-talet. Särskilt ökar oron bland yngre kvinnor.

– Oron hör samman med att det finns en osäkerhetsstruktur i arbetslivet. Där pågår en kamp om fördelningen av osäkerheten. Det finns ett centrum som kan hålla sig stabilt, genom att trycka ut osäkerheten till andra, bland annat i form av tidsbegränsade anställningar, sade han.

Forskning vid Mittuniversitetet om inhyrd personal har visat att det skapas en skillnad mellan ordinarie och inhyrda. Det sker inget utbyte i kompetens dessa grupper oavsett om dessa är läkare eller industriarbetare.

Stöd till de svagaste

Gruppen kom fram till en rad förslag till lösningar och initiativ på lokal, nationell och europeisk nivå.

– Det gäller att fördela eller balansera riskerna med det gränslösa arbetslivet. Då behöver man angripa problemet med hjälp av regler som kan vara lag eller kollektivavtal, sammanfattade Boel Callermo från Arbetsmiljöverket.

Det är viktigt att parterna blir medvetna om bättre sätt att hantera de ökande kraven på flexibilitet arbetslivet. Det behövs reglering som tydliggör prestationskrav och arbetstider i gränslöst arbete. Det kan ske med hjälp av tydligare befattningsbeskrivningar på arbetsplatserna, men också genom lokala och branschvisa avtal.

 

Regeringens nya nationella handlingsplan för arbetsmiljöpolitik, som börjar gälla 2016, kan bli ett bra verktyg för att ta tillvara fördelarna och minska riskerna med det gränslösa arbetet.

Flera förslag i gruppen gällde stöd till de svagaste grupperna på arbetsmarknaden, till exempel tillfälligt anställda och arbetslösa. Ett förslag var att slopa reglerna i LAS om allmän visstidsanställning. Denna lag från 2007 innebär att arbetsgivaren inte behöver uppge några särskilda skäl till att anställningen är tidsbegränsad.

Ställ krav i upphandlingar

Hur upphandlingar och entreprenader påverkar arbetsmiljön behöver bli tydligare. Till exempel borde kommunerna ställa krav på systematiskt arbetsmiljöarbete och kollektivavtal hos företagen i en upphandling. Man borde klargöra vilka krav Arbetsmiljöverket kan ställa på en entreprenad.

Gränslösheten i arbetslivet påverkas också i hög grad av vad som händer inom Europa och i världen. Därför bör Sverige delta i att påverka regler och standards inom EU. (Standards är en frivillig process för att utveckla tekniska specifikationer både nationellt och internationellt. Det sker i samförstånd mellan alla berörda parter, till exempel företag, konsumenter och fackföreningar.)

– Att jobba enligt standards är inte alltid detsamma som att leva upp till svensk lag och europeiskt regelverk. Rätt utformade kan standards bli ett verktyg för att planera och bedriva arbetsmiljöarbete, sa Boel Callermo, samtalsledare och internationell chef på Arbetsmiljöverket.

 

Anna Holmgren

 

Här kan du ladda dokumentationen Hållbart arbetsliv i Sverige 2020 

 

Välutbildade upplever oftare att de har en konflikt mellan arbete och privatliv. Foto Channa 72

Jobbet alltid närvarande i gränslöst arbete

Privatlivet och arbetslivet kan krocka i det gränslösa arbetslivet, särskilt för välutbildade kvinnor med barn. Resultatet kan bli utbrändhet och för männen ökad alkoholkonsumtion. För att slippa vara tillgänglig måste man själv sätta gränser.

 Constanze Leineweber, docent i psykologi vid Stressforskningsinstitutet leder ett projekt som studerar konflikten mellan arbetsliv och privatliv. Frågan är hur det gränslösa arbetslivet påverkar vår hälsa.

– År 2008 frågade vi om kraven i arbetet påverkade hemmalivet negativt, och tvärtom. Det var något fler kvinnor än män som svarade att de upplevde en sådan konflikt ofta eller mycket ofta, 12 procent jämfört med 9 procent, säger Constanze Leineweber.

Det negativa kunde handla om att man inte kunde tillgodose personliga behov, att många var så trötta att de inte orkar göra det de vill.

Tjänstemän tar med jobbet hem

– Välutbildade upplever oftare att de har en konflikt mellan arbete och privatliv. Det är oftare knowledge workers som inte har fasta arbetstider och som tar med sig datorn och jobbet hem.

Det visade sig vara en ganska stor skillnad mellan män och kvinnor. Det var betydligt oftare som de välutbildade kvinnorna hade en konflikt mellan arbete och privatliv.

– Risken att uppleva konflikt med jobbet ökade om man har barn, säger hon.

 Två år senare följde forskarna upp hur det gått för dessa män och kvinnor. Det visade sig att de hade en ökad risk för ohälsa jämfört med övriga svarande och ökad risk för emotionell utmattning. Män med gränslösa arbeten hade också ökad risk för en problematisk alkoholkonsumtion.

 – Man kan inte säga att gränslöshet bara är negativt, men det lägger ett ansvar på individen att själv sätta gränser. Det kan till exempel vara skönt att kunna hämta barnen tidigare på dagen, säger Constanze Leineweber.

Jobbet alltid närvarande

Det gränslösa arbetslivet brer ut sig allt mer. Numera har en majoritet av tjänstemännen i den privata sektorn möjlighet att arbeta på distans. Nästan hälften av dessa tjänstemän gör det minst en gång i veckan. Det visar en facklig studie av tjänstemännens gränslösa arbetsliv (Unionen 2013).

Hemmet är den absolut vanligaste platsen för distansarbete. 95 procent av dem som kan distansarbeta gör det hemma. Den vanligaste orsaken till distansarbete är att underlätta för kollegor, kunder och klienter, mer sällan är det krav från arbetsgivaren.

Tjänstemännen i studien instämmer oftare än andra i påståenden som att ”jobbet spiller över på min fritid”, och att de har ”svårt att sätta gränser för sin tillgänglighet”. De upplever sig oftare negativt stressade av sitt jobb och vill oftare än andra slippa vara tillgängliga.

 Trots allt finns det ljusa sidor i det gränslösa arbetslivet, enligt rapporten. Flertalet tjänstemän, sju av tio, trivs med sitt yrke, tre av fyra trivs på sin arbetsplats och sex av tio upplever att deras arbetsuppgifter bidrar till deras personliga utveckling.

 

Anna Holmgren

De flesta arbetstagare vill hålla på gränsen mellan arbetsliv och privatliv

Arbetstagare som kan påverka var och när de jobbar, uppskattar flexibiliteten. Men de flesta vill ändå hålla isär arbete och fritid. Uppluckrade gränser i arbetslivet ställer höga krav på individen, konstaterar forskaren Christin Mellner.

Hur hanterar anställda gränsen mellan jobb och privatliv i det nya, flexibla och ständigt uppkopplade arbetslivet? Hur hittar de livsbalans och undviker stress, som på sikt kan ge hälsoproblem? Sådana frågor står i fokus för forskningsprojektet Balansakt, som Christin Mellner, psykologiska institutionen, Stockholms universitet, och hennes kolleger nyss har avslutat.

I en enkät har cirka 3 900 arbetstagare med högkvalificerade och kunskapsintensiva arbeten svarat på frågor om flexibilitet, gränser, krav och förväntningar. De var präster, diakoner, skolledare eller högre tjänstemän i privat sektor. Dessutom ingick anställda vid två enheter på ett telekomföretag.

– I de här grupperna är det vanligt att själv kunna bestämma när, var och med vad man ska arbeta, och även hur arbetet ska utföras, säger Christin Mellner.

Män är mer nöjda

Ändå önskar sig majoriteten ganska strikta gränser mellan arbete och privatliv. Fyra av fem vill helst hålla isär jobbet och den privata sfären. ”Segmenterare” kallar forskarna dem. Där är andelen män högre. De flesta i gruppen (74 procent) anser att de lyckas med sin gränskontroll.

Bland ”integrerarna” – den femtedel som inte vill hålla lika starkt på gränsen – finns framför allt kyrkligt anställda och skolledare. Kvinnorna är fler och en lägre andel (69 procent) tycker att de kan hålla på gränsen.

– Generellt upplever båda grupper att de har en ganska bra livsbalans, men de som föredrar att integrera arbetsliv och privatliv är mera sällan nöjda, säger Christin Mellner.

Män tycks bättre klara att hålla isär jobb och fritid. Sex av tio manliga ”segmenterare” är nöjda med livsbalansen, mot tre av tio kvinnliga. Förklaringen kan vara bristande jämställdhet i privatlivet, tror Christin Mellner. Om kvinnor i den här gruppen bär huvudansvar hemma, påverkas de mer då jobbet tränger in. Bland dem som vill ha flytande gräns mellan jobb och privatliv syns inga könsskillnader i hur de lyckas.

I den här typen av arbete blir det sociala stödet på arbetsplatsen särskilt viktigt. Återkoppling och tydliga mål har stor betydelse för hur arbetstagarna tycker att gränskontrollen fungerar.

Grupperna arbetar ungefär lika mycket på dagtid, på arbetsplatsen. Men de som föredrar integrering jobbar fler timmar i veckan.

– Särskilt chefer jobbar ofta hemma på kvällarna. Det finns ett tydligt samband mellan att man har förhandlat bort rätten till övertidsersättning och mycket övertidsarbete.

Prata mer om förväntningar

Individerna själva får ta ansvar för att hitta en balans mellan arbetets krav och privatlivets, visar studien. Det är svårare för yngre än för äldre. Det krävs erfarenhet för att avgöra vilka arbetsfrågor man ska engagera sig i, och vilka som kan vänta till i morgon. Det gäller också att kunna organisera arbetet och avgöra när insatsen räcker, anser Christin Mellner. Inte minst måste man kunna säga nej.

Över häften av de anställda upplever att det ganska/mycket ofta är viktigt att de är tillgängliga för arbetet utanför arbetstid. Men få arbetsplatser (6 procent) har riktlinjer för när medarbetare förväntas vara nåbara.

Prata mer om frågorna, råder Christin Mellner.

– Man kan inte vara nog tydlig med vilka förväntningar man har på anställda som har stor frihet i arbetet.

Enligt studien har sju av tio anställda arbetat över den senaste månaden. Övertiden är oftast inte beordrad. Man jobbar över för att hinna med de vanliga uppgifterna, eller på grund av tillfälliga arbetstoppar.

Flexibiliteten i sig är inte det stora problemet, menar Christin Mellner. Jobben är bra, sjukfrånvaron låg och de anställda är i huvudsak friska. Men kraven är så stora att de inte hinner det de ska inom sin avtalade arbetstid. Privatlivet påverkas när det finns förväntningar på att hela tiden vara tillgänglig i arbetsfrågor.

– Ingen tycker att det är negativt med möjligheten att jobba flexibelt i tid och rum, men de flesta vill ha privatlivet i fred, säger hon.

 Margareta Edling

In Sand har ett krävande men fritt jobb som chef i den offentliga sektorn. Foto: Anna Holmgren

Större befogenheter blev räddningen för Ina Sand

Ina Sand är verksamhetschef för en enhet som bedriver rehabilitering i primärvården inom Stockholms län. Hon berättar om hur det är att vara kvinna och chef i den offentliga sektorn. Det är ett krävande jobb som spiller över på fritiden, men arbetet är fritt och givande.

– Jag älskar mitt patientarbete, det är det jag brinner för. Det allra roligaste med mitt jobb är att utveckla rehabiliteringen, säger Ina Sand.

Verksamheten hon är chef för består av 25 personer, bland annat sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister, kuratorer, administratörer, en logoped och en kiropraktor.

I grunden är Ina Sand sjukgymnast. Hon har egna patienter på 40 procent av sin tid samtidigt som hon är chef på heltid. Hon leder behandlingsgrupper för patienter med stressrelaterade besvär.

I hennes jobb som chef ingår ansvar för verksamheten i sin helhet med kvalitetsarbete, ekonomi och personal, och ansvar för lokaler. Utöver detta leder hon ett forskningsprojekt om stress, samt deltar i ett utvecklingsarbete om framtidens hälso- och sjukvård.

 

– Vi har en väldigt platt organisation inom primärvården. Som verksamhetschef skriver jag på ett avtal med landstinget som beställare. Det känns som att det är mitt eget företag, det går inte att gömma sig i en budget med miljarder. Det är min verksamhet som måste gå runt, säger Ina Sand.

Arbetar på fritiden

– Jag räknar inte mina timmar, säger hon, men tar man med tiden jag lägger ner på forskningen så blir det nog 55 timmar i veckan.

Jobbet är intensivt, och det tar inte slut när hon kommer hem. Då kan hon gå igenom ansökningar, attestera fakturor, räkna på ekonomin och jobba med sina projekt.

 

Ina är ensam mamma med två barn, en pojke som är åtta och en flicka som snart är tretton. Ibland tycker hon att jobbet går ut över barnen.

– Visst missar jag grejer ibland. Min son kan tycka att jag är den förälder som lämnar tidigast och hämtar senast på fritids. Och visst är det så, att jag inte alltid hinner vara med när det händer saker på skolan.

– Jag säger ofta till barnen, nej, jag måste jobba nu. Men vi reser nog mer än många andra gör, till exempel till vårt lantställe i Skåne. Jag jobbar också när vi är på landet, men vi åker faktiskt dit.

Som chef kan hon disponera sin tid och har valt att sluta tidigt på fredagar.

– Jag ser det positiva i att jag är ganska fri. Tänk om jag hade varit vanlig anställd och jämt jobbade åtta till halvfem. Det hade varit sämre för barnen, säger hon.

Mina bästa år

Numera ligger hon inte längre vaken på nätterna och tänker på jobbet som hon periodvis gjorde för tio år sedan, när hon började som enhetschef. Hennes arbete var mycket svårare innan hon befordrades till verksamhetschef. Då fick hon större och tydligare befogenheter, en egen ledningsgrupp, två administratörer, en biträdande chef och två verksamhetsansvariga.

– Det har gett mig ett nytt arbetsliv att ha tillgång till dessa människor, säger hon. Jag är inte orolig för mitt jobb, jag tycker jag har koll på det. Allt är inte enkelt nu heller, absolut inte, men nu har jag en hållbar situation.

– Nu har jag nog mina bästa år som chef, säger Ina Sand.

 

Anna Holmgren

 

Det är bättre för hälsan att vara chef, särskilt för manliga chefer. Fotot: BSK

Chefer jobbar hårdare men är friskare och gladare

Det är bättre både för hälsan och för humöret att vara chef än att vara en vanlig löntagare. Det gäller både män och kvinnor. Allra bäst är det för de manliga cheferna.

 En stor enkätstudie från Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet visar att chefer, såväl män som kvinnor, har högre krav på sig i arbetet och större konflikt mellan arbete och privatliv än övriga löntagare. Men sammantaget är det ändå mer positivt att vara chef än anställd. En stor enkät visar att chefer har mer inflytande på jobbet, är mer nöjda med sitt arbete och är avsevärt mindre sjukskrivna än andra.

 

Det finns tydliga könsskillnader. Manliga chefer har fler konflikter med överordnade på jobbet än sina kvinnliga kollegor. De kvinnliga cheferna mår sämre, har mindre inflytande på jobbet och hårdare krav på sig än sina manliga kollegor, och det är oftare som kvinnornas jobb spiller över på fritiden, särskilt för dem som har barn hemma.

 

Kvinnorna arbetar färre timmar på jobbet än männen, men betydligt mer hemma. Männen får, trots att de gör betydligt mindre hemma, dåligt samvete för att de inte jobbar ännu mer på jobbet. Det är samma mönster som mellan kvinnor och män i allmänhet.

 – Det säger något om vad man identifierar sig med och känner ansvar för, säger Anna Nyberg, psykolog och forskare vid Stressforskningsinstitutet.

Hemarbetet ojämnt fördelat

Hon tror att fördelningen av ansvar hemma är helt avgörande för att kvinnor både ska må bättre och kunna nå högre nivåer i arbetslivet.

– Konflikten mellan arbetsliv och privatliv tar mycket energi från kvinnor. De skulle nog tjäna på att förhandla med sina partners och försöka släppa lite hemma. Män som tar större ansvar hemma mår också bättre. Alla skulle tjäna på om män tog mer föräldraledigt och ett större ansvar hemma rent generellt.

 

Anna Nyberg tycker att det är viktigt att lyfta fram att kvinnor får samma fördelar som män när de blir chefer.

 – Både kvinnliga och manliga chefer får mer inflytande och är mer nöjda med livet än andra anställda. Kvinnor ska inte vara rädda för att ta en chefsposition. De får samma fördelar som män. De får mer inflytande och är mer nöjda med livet, säger hon.

 

Anna Nyberg har medverkat i en studie vid Stressforsknings-institutet (se fotnot om Slosh-studien) av hur arbetet inverkar på privatlivet. Forskarna har frågat över 19 000 personer om psykosociala faktorer och hälsa bland kvinnor och män, chefer och övriga anställda i privat och offentlig sektor.

 – Vår undersökning ger en beskrivning av tillståndet i arbetslivet i hela Sverige idag, säger hon.

Könsuppdelat arbetsliv

Mycket av skillnaderna forskarna funnit mellan män och kvinnor i studien har att göra med att de jobbar med helt olika saker. Den svenska arbetsmarknaden är tydligt uppdelad. Män jobbar oftare i privat sektor och kvinnor i offentlig sektor. Andra studier har också visat att män finns högre upp i hierarkin och att kvinnor finns längre ner och jobbar med andra saker. Forskarna kan inte utifrån enkäten uttala sig om huruvida män och kvinnor har olika förutsättningar i samma typ av arbete.

 

I tidigare studier har man sett att män mår bättre ju högre upp i hierarkin de kommer. Detta har inte varit lika tydligt för kvinnor.

 – Vi trodde att manliga chefer skulle ha bättre hälsa. Så var det inte i vår studie. Det gällde bara att män som inte blir chefer är mer deprimerade än manliga chefer. I andra frågor om hälsa var det dock ingen skillnad.

Högre krav på kvinnliga chefer

 Enkäten visar att kvinnliga chefer i offentlig sektor har sämre arbetsmiljö, de upplever att det ställs högre krav på dem, och att det är mindre öppenhet i besluten än de i den privata sektorn. Det gäller delvis också de manliga cheferna i offentlig sektor, men de upplever också att de har bättre ledarskap och stöd på sina arbetsplatser än männen i privat sektor.

 

Anna Holmgren

 

Fotnot:

Slosh-studien (Swedish longitudinal occupational survey of health) handlar om psykosocial miljö och hälsa. Studien har 18 915 deltagare från hela den arbetande befolkningen.

 

Fredric Bergström, webbutvecklare, gillar det gränslösa jobbet. Foto Ragnhild Larsson

Frihet med struktur på kommunikationsbyrån

– Jag har världens roligaste jobb med tillräckligt stor frihet och tillräckligt hög lön.

Fredric Bergström jobbar som webbutvecklare på den personalägda kommunikationsbyrån Rabash i Göteborg, där gränserna mellan jobb och fritid ibland flyter ihop. Samtidigt har medarbetarna noga koll på att ingen jobbar för mycket.

 

Fredric förknippar ett gränslöst arbete med något positivt.

– Ett gränslöst jobb innebär att arbetet blir en del av livet. Frihetskänslan gör att jag väljer att sudda ut gränsen mellan arbete och fritid. Jag har en uppgift att lösa och jag löser den när jag har möjlighet, var som helst och när som helst.

För medarbetarna på Rabash kan det till exempel innebära att hyra ett hus tillsammans i Spanien och jobba därifrån, eller att sitta på ett kafé i Berlin.

 

Från frilans till personalägt koooperativ

Fredric har jobbat både som egen företagare på frilansbyårer, som anställd på mindre företag, men också på universitetet. Han har svårt för arbetsplatser med byråkratiska strukturer, där han som vuxen ska gå in till en annan vuxen människa och fråga om han kan jobba hemma ett par dagar. För tre månader sedan hittade Fredric Rabash, ett personalägt kooperativ med åtta anställda där alla tjänar lika mycket och alla är lika ansvariga. När vi träffas har provanställningen just övergått i en fast anställning.

 

Eget ansvar

Till Rabash vänder sig kunderna med ett problem. Det kan vara en insamlingsorganisation som vill öka gåvorna via sina hemsida. Då tar Fredric och hans kollegor reda på vad det beror på och hittar på lösningar tillsammans.

Det handlar mycket om att jobba under eget ansvar. På Rabash finns ingen chef som talar om vad man ska göra under arbetsdagen. Varje morgon träffas utvecklingsteamet, som Fredric är en del av, för en kort avstämning för att kolla om någon har ett problem. Isåfall hjälps alla åt att tills det är löst.

 

Fredric tycker att det är svårt att exakt beskriva hur han jobbar.

– Vi har ingen enkel metodik eller manual som vi alltid följer. Det gäller att vara kreativ och innovativ. Vissa problem kan man lösa direkt, och vissa problem löser man inte under sin arbetsdag, men på vägen hem eller när man går ut i skogen, så kommer man på en idé.

 

 Går att hantera gränslösheten

Fredric menar att det finns flera sätt att hantera gränslösheten i jobbet. Som att ha två mobiler. På sitt förra jobb var Fredric kundansvarig och hade en enda mobiltelefon, både på jobbet och för privat bruk. Det ledde till att han ofta fick ta jobbsamtal på kvällar och helger.

– Nu har jag har alltid med mig båda mobilerna, men jag kan välja om jag vill stänga av den eller om jag vill svara. Jag har i alla fall ett val till skillnad mot om jag bara har en telefon. Sedan är man ändå alltid närvarande häruppe, säger Fredric och pekar på huvudet.

 

Ingen ska jobba för mycket

Den gångna helgen har Fredric ägnat åt att jobba för att klara av en deadline. Det blev 25 timmar totalt.

– Det är verkligen inte bra, men det tillhör ovanligheterna att vi jobbar helg och övertid. Vi har ganska strikta regler med ett maxtak på 20 komp-timmar i månaden, som ett verktyg för att inte börja jobba för mycket hemma.

Medarbetarna på Rabash rapporterar all tid i ett system för att visualisera hur mycket tid de egentligen jobbar.

 

– Ser någon att man har jobbat mer än sina 20 komp-timmar, så tar man ett snack tillsammans i gruppen och kommer kanske fram till att man ska vara ledig i två dagar. Målet är att ingen ska ligga på plus i komp-banken.

 

Kortare arbetstid

Rabash har börjat införa en arbetstidsförkortning där målet är att komma ner på 30 timmar. Just nu arbetar alla 37 timmar.

– Där upplever jag för första gången verkligen en skillnad mellan jobb och fritid. Jag undrade verkligen hur jag skulle kunna ta ut de där tre timmarna eftersom jag först brukar jobba åtta timmar på kontoret, gå hem och laga middag och umgås med familjen, innan jag sätter mig och jobbar lite till. Om jag ska jobba 37 timmar och gå hem 45 minuter tidigare varje dag, så ger det mig ingenting eftersom jag ändå kommer att äta upp den där tiden på kvällen. Därför har jag valt att ta ut onsdag förmiddag fram till lunch så i onsdags satte jag mig utanför ett fik här på Järntorget i solen i två timmar och bara satt där och kände att nu kan jag utnyttja min egen tid.

 

Alla tre ben behövs på pallen

Fredric ser jobbet som en träpall med tre ben, det sociala sammanhanget, arbetsuppgifterna och lönen.

– Om ett av benen är trasigt kan man fortfarande sitta på pallen genom att balansera med benet, men om två inte fungerar är det dags att byta jobb.

På torsdag och fredag tar han ledigt från jobbet och tar med sig dottern till Stockholm för att gå på hennes första stora idolkonsert.

 

Ragnhild Larsson

 

På Arbetsmiljöbloggen sprider hon forskningsresultat om arbetsmiljö

Arbets- och miljömedicin i Linköping startade 2015 Arbetsmiljöbloggen som en ny kanal för att sprida forskningsresultat och kunskap om arbetsmiljö till personal, patienter och allmänhet.

– Genom att beröra och väcka människors intresse hoppas vi förebygga ohälsa, säger Charlotte Wåhlin, disputerad ergonom och en av dem som skriver regelbundet på bloggen.

Arbets- och miljömedicin (AMM) i Linköping är en del av Region Östergötland. I uppdraget ingår att arbeta för att förebygga arbetsrelaterad ohälsa hos invånare i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län.

Förutom Charlotte Wåhlin består bloggteamet i Linköping av Bengt Ståhlbom, disputerad yrkeshygieniker och verksamhetschef, Charlotta Wigander, läkare, och forskaren Stefan Blomberg. Övrig personal medverkar sporadiskt och experter utifrån medverkar som gästbloggare.

En av dem är Emilia Liljefrost från Arbetsmiljöverket som skrivit ett inlägg med rubriken Ett jämställt arbetsliv. Andra aktuella rubriker är: Hur utreds psykosocial arbetsmiljö?, Beräkna din dagliga vibrationsexponering och Hoppfullt för dig med ryggproblem.

Forskning ska komma till nytta

Bloggen ingår i en större satsning från Hälsopotten, Region Östergötland, som har avsatt medel för att under år 2015 utveckla nya strategier för att sprida kunskap. Målet är att förbättra människors arbetsrelaterade hälsa, särskilt inom utsatta branscher och grupper i befolkningen. Ett annat mål är att nå olika parter inom arbetsmiljöområdet.

När Charlotte Wåhlin och hennes kollegor såg kriterierna för att söka pengar ur potten var det självklart att lämna in en ansökan.

– Vi har ett befolkningsuppdrag att förebygga ohälsa orsakad av faktorer i arbetsmiljön och i miljön. Det betyder att vi förutom patientutredningar också ska sprida vår kunskap så att den kommer till nytta.

Informationsfilmer och podradio

Via projektet Arbetets betydelse för hälsan satsar Arbets- och miljömedicin i Linköping därför extra på att utveckla sin förmåga att skriva och uttrycka sig begripligt, använda nya kanaler och skapa nya forum för dialog. Förutom arbetsmiljöbloggen arbetar enheten även med att producera filmen

”Patientsäkerhet och arbetsmiljö” som är en webbaserad introduktion till patient- och personalsäkerhet för vårdpersonal. Nästa steg är att blogginläggen även ska sändas via podcast för den som hellre vill lyssna än läsa.

Som bonus har, enligt klinikchefen Bengt Ståhlbom, även klinikens pdf-tidning Avisen, som kommer två till fyra gånger om året, blivit bättre.

Dialog med nya grupper föder nya idéer

En annan del av projektet är att skapa lärande nätverk och samverka med såväl den egna primärvården som med externa partners.

– Som forskare pratar vi ofta om evidensbaserad praktik, där vi försöker hitta bästa möjliga åtgärd genom att utgå både från forskning, praktisk erfarenhet och patientens behov. Genom projektet har den möjligheten ökat, säger Charlotte Wåhlin.

Hon hoppas att kliniken på köpet ska få tips om nya arbetsmiljöområden att studera och tillägger att det finns ett stort behov av att få hjälp att implementera och testa olika förebyggande åtgärder på arbetsplatser.

– Vi vill att allt vi gör ska integreras i den vardagliga verksamheten men alltför ofta finns det stuprör som hindrar att det blir verklighet.

Samarbeta mera med kommunikatörer

För att forskningen ska nå ut och komma till nytta krävs en medveten strategi och en bra kommunikationsplan. Genom projektet har forskarna och klinikens övriga bloggare upptäckt värdet av att samarbeta med regionens kommunikatörer.

– Som forskare är vi ofta ensamma men tillsammans med andra kan vi uträtta så mycket mer, konstaterar Charlotte Wåhlin och berättar att hon har skaffat sig en ”kommunikativ verktygslåda” som hjälper henne att skriva begripligt och anpassat till sammanhanget.

Att nå ut och beröra ökar också möjligheten nå andra professioner.

Kontakter utanför ”bekvämlighetszonen”

I projektet ingår att kliniken ska sprida kunskap om arbetshälsa genom delta i lärande nätverk. Något som ibland kräver lite extra ansträngning.

– Att ta kontakt med organisationer och personer som vi vill samarbeta med kräver lite mod eftersom del ofta handlar om att gå utanför sin så kallade bekvämlighetszon, säger Charlotte Wåhlin som hittills sonderat samarbetsmöjligheter med bland andra Forte, Arbetsmiljöverket, Sveriges Företagshälsor, Fysioterapeuterna och Sveriges Kommuner och Landsting.

Öppen attityd och stöd från chefen

För att lyckas med en god forskningskommunikation krävs, enligt Charlotte Wåhlin, en öppen attityd på arbetsplatsen och stöd både i organisationen och av chefen. För att komma igång behövs också lite extra stöd i form av tid eller pengar.

På knappt fem månader har Arbetsmiljöbloggen haft 9046 unika besökare och de 31 inläggen har hittills lockat 92 kommentarer.

Bloggen som metod för att sprida kunskap utvärderas löpande under året och en långsiktig ambition är att bidra till att utveckla framtidens e-hälsa.

 

Birgita Klepke

 

Här hittar du bloggen: www.arbetsochmiljomedicin.se

 

 

Bilpendlare i kö.

Längre resväg kan ge ohälsa hos pendlare

Lång tids jobbpendling ökar risken för fysisk och psykisk ohälsa, visar ny forskning från Arbetsmiljömedicinska kliniken, Lunds universitet.

– Vi ser ett tydligt samband mellan pendlingstid med bil eller kollektivtrafik och upplevd ohälsa som stress, sömnstörning och utbrändhet, säger forskaren Kristoffer Mattisson.

Aktiv cykel- och gångpendling verkar däremot ge ett friskare liv.

 

Vårt samhälle bygger på att många kan tänka sig att pendla, även långa sträckor, för att komma till sitt jobb. Med tiden har avstånden till jobben ökat, och fler pendlar längre sträckor. I Sverige har det genomsnittliga pendelavståndet ökat från tio till femton kilometer från 1970 till 2005.

I den aktuella studien om pendling och hälsa har forskarna kunnat visa på skillnader i hälsa mellan olika former av pendlingar, och främst att ohälsan ökar fördemsom reser lång tid med kollektiv trafik eller kör bil.

– I takt med att fler har längre restid ökar stressen av försenade tåg och bussar, fler byten som inte fungerar som de ska, och ökad trängsel. När man inte kan styra resan uppstår en stark frustration, säger Kristoffer Mattisson.

Jobbpendlare känner ökad stress

Allt fler kollektivpendlare och bilpendlare uppger sig känna av en ökad stress vilket kan påverka den psykiska och fysiska hälsan negativt. Gruppen aktiva pendlare känner tvärtom bättre hälsa av rörelsen till och från jobbet. De kan även lättare påverka resan.

– Det finns ju även de som hittar en harmonisk form för kollektivresan. De läser en bok, utför lite jobb eller bara vilar, säger Kristoffer Mattisson. Då känns pendlingen skönare.

Det råder nu en trend bland dagens företag att söka rätt kompetens hos en mer flexibel och anpassad arbetskraft som rör sig över större geografiska områden. Tanken är att kompensera pendlarna för den längre resan genom ett bättre arbete, högre lön eller möjligheten för dem att själv välja var de vill bo.

– Det går att förstå resonemanget, men frågan är om det får ett positivt utfall eftersom både miljön och hälsan kan påverkas negativt av ökade transporter, säger Kristoffer Mattisson. Ökad bil- och kollektivpendling innebär också ökade utsläpp av buller och avgaser som påverkar miljön och hälsan negativt.

Satsning på aktiv pendling behövs

Politiker och planerare bör tänka på detta en extra gång innan de öppnar för mer och längre pendling, menar forskarna. Det är viktigt att ta hänsyn till hälsoeffekterna och bedöma riskerna. För ohälsan av slitsam pendling kan bli dyr för samhället.

– Det riskerar även att minska det sociala engagemanget i samhället genom att alltmer tid och ork går åt till arbetet och pendlingen, säger Kristoffer Mattisson utifrån en annan forskningsstudie om sambandet mellan pendling och det sociala kapitalet.

Exempel på lösningar för minskade risker är att bygga fler cykelbanor och gångvägar för att stimulera aktiv pendling. Även kollektivpendlingen bör förbättras så att störning undviks och tiderna hålls.

– Vi söker ju ett jämlikt samhälle, då är det viktigt med god tillgänglighet för alla. Även om man inte har råd med egen bil ska man kunna transportera sig. Det är inte bara en fråga om jämlikhet, utan även jämställdhet eftersom tillgången till bil skiljer sig för män och kvinnor.

 

Torbjörn Uhlin

 

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Arbetet, nr 14, den 24 april.

 

Fakta om forskningen

Den utgår från Region Skånes folkhälsoenkät, där frågor kring pendling ingår. Enkäten genomförs vart fjärde år, och besvarades av cirka 56 000 personer åren 2004 och 2008, varav 21 000 inkluderas som pendlare i studien.

Två studier har gjorts, den ena handlar om kopplingen mellan pendling och socialt kapital bland män och kvinnor i södra Sverige. Den andra studerar pendlingen och hälsofaktorer. Fler studier är på gång.

Av pendlarna i studien använder 65 procent bilen, medan 20 procent är aktiva pendlare(cykel, gång) och 15 procent tar kollektivtrafik. Kollektivtrafiken lockar fler kvinnor, yngre och invandrare, medan fler män väljer bilen, framför på landsbygden.

Fler män än kvinnor åker längre sträckor och män med högre inkomst väljer oftare bil.

Pendling definieras som transport till och från jobbet, vilket gäller alla intervjuade, även dem med jobbet i grannhuset. De som ingår i studien har veckoarbetstid på minst 30 timmar.

 

Forskarens tips för att minska pendlingsbesvären

• Lär dig hantera resan, tänk på vad du kan göra som ger värde åt resan.

• Träning på fritiden kan hjälpa dig att minska på stresskänslorna

• Planera resorna i förväg, ha om möjligt alternativ vid förseningar.

• Testa nya sätt att resa, som att hitta kollegor som du kan resa med. Eller knyt kontakt med dem som pendlar till andra jobb.

• Lyssna på ljudbok eller läs den på skärm för att koppla av.

• Ständig uppkoppling har sitt pris, ta chansen att vila inför och efter jobbet.

• Om du inte går eller cyklar till jobbet, se till att du inte sitter hela dagen på jobbet, välj höj- och sänkbart skrivbord. Att stå under en dag ger lika mycket träning som att springa flera kilometer.

 

 

Hillevi är sliten av flera års pendling

Större delen av sitt arbetsliv som postansvarig på sjukhuset i Helsingborg har Hillevi Knutsson pendlat från bostaden i Malmö. Det kostar på med ständig trötthet och slitna leder.

– Jag har inget liv efter jobbet, då sover jag på hemresan och orkar knappt med något hemma, säger hon. Det som håller mig uppe är mötet med kamrater och kunder på arbetsplatsen, och resorna på semestern.

Hon kommer stapplande till Knutpunkten, Helsingborg Central, klockan 17 på kvällen efter en dags arbete med post på sjukhuset. Det är rush med flera pendlare som strömmar förbi henne för att resa hem med något av tågen.

Tidig uppstigning

Starten på hennes arbetsdag är uppstigning innan klockan 5.00 för att hinna promenera till bussen som tar henne till Centralstationen i Malmö. Sedan tåg en knapp timme till Helsingborg för att avsluta med buss och en kort vandring till jobbet som börjar klockan 7.00.

– Då är jag sällan i tid, alltid är det någon försening på vägen, säger Hillevi Knutsson. Och frukost, det orkar jag inte med.

– Morgonresan är dock social med folk som jag känner efter alla resor. Hemresan är mer slitsam efter arbetsdagen, och jag slumrar ofta till.

Så här har det varit i snart tjugo år. Jobbet på sjukhusets postavdelning har hon haft i 30 år, från att hon var 24 år. De första åren bodde hon i Helsingborg.

– Det var kärleken som fick mig att flytta till Malmö, och håller mig kvar där, säger hon.

Ledskador och artros

Det slitsamma livet har gett henne ledskador. Själva jobbet ser hon som en broms mot skadorna, med all rörelse kring hanteringen av posten.

– Med ett skrivbordsjobb hade jag haft hjärtinfarkt för länge sedan. Numera ser jag postvagnen som en rollator, säger hon med ett skratt.

– Jag har haft artros sedan åtta år tillbaka, och den sprider sig, säger hon och stapplar sig fram mot rulltrappan ner mot tåget. Det är tungt, jag får behandling. Fast jag hade behövt mer motion för att klara av resorna, men det orkar jag inte med.

Innan artrosen var hon igång med dans och rytmik, tränade på sjukhusets gym som tyvärr är stängt. En varmvattensbassäng på sjukhuset gav lindring åt ledsmärtorna, men den är inte heller öppen numera för anställda.

– Och jag blir alltmer överviktig, säger Hillevi Knutsson och klappar sig på magen. Jag behöver gå ner ordentligt i vikt, men hur ska de gå till när jag inte orkar efter jobbet.

Förseningar skapar stress

Tåget rullar på söderut med resenärer som hoppar in och ut på olika stationer. Vi ser Landskrona och Lund passera. Det är extra slitsamt när tågen blir försenade, och det sker rätt ofta. Hon har räknat ut att arbetsresorna har tagit nästan 1,5 av de tjugo åren, med förseningar närmar det sig två år. Det är störande, speciellt att komma på jobbet och förklara sig: Solkurvor, lövhögar och is på spåren, köer på stationen.

– Att motivera förseningen med skälet ”det saknades lokförare, denne satt på ett annat tåg” för chefen var märkligast, säger Hillevi Knutsson med en leende suck. Längsta fördröjningen var fem timmar i Ramlösa några minuter innan Helsingborg, av snöstorm.

Att ha det så slitsamt innebär trötta vardagskvällar framför TV:n och i säng 21.30. Och lördagar tar hon igen sig med film och böcker. Söndagen blir den aktiva hemmadagen. Fast mot kvällen kommer resångesten och hon får ofta en klump i magen.

– Jag vänder och vrider på resproblemen som kan uppstå under veckan. Hur ska pendlingen gå, var blir det förseningar och strul.

Glad och positiv trots allt

Hillevi Knutsson suckar och känner av det slitsamma. Samtidigt har hon sitt goda sinne, lätt att knyta kontakter och prata med folk. Hon säger sig ha ett starkt psyke och är ”en positiv glad skit”. Det gör att hon trots allt orkar med.

Liksom det stora intresset för resor. Hoppsan, där gick det över på ett annat spår. Hon berättar om tågresorna i USA, då enbart en njutning, eller besöken i Chicago och New York. På resorna lever hon upp, liksom när hon möter släkten i USA, och i Småland. Släktforskning är en framtida dröm.

Veckopendling kanske lösningen

Kanske en lösning är på gång, att veckopendla. Hon har fått tips på ett rum att hyra i Helsingborg, nära sjukhuset. Men då måste hon och sambon hyra ut ett rum i deras lägenhet i Malmö för att ha råd. Och först röja ut all bråte i det rummet. Plus att hon ska klara av en trappa till lägenhetens hyresrum.

– Men jag kanske hoppar på det tåget, det vore ju skönt att slippa pendlingen och koppla av mer pigg på vardagskvällen, säger Hillevi Knutsson. Liksom att ha mer ork på helgerna.

Så är vi framme i Malmö, där vi kliver av med henne. Rulltrappan är fullspäckad av folk, men utanför Centralen och till bussen är det lugnare. Vi vinkar hejdå till Hillevi Knutsson som nu har en kvarts resa kvar innan hon är hemma.

Torbjörn Uhlin

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Arbetet, nr 14, den 24 april.