Tema: Användbart nr 1 2011 Tema: Holland förebild för svensk företagshälsovård

Buller i förskolan stressar personal och barn men det går att förbättra ljudmiljön

Förskolan är helt klart en miljö med för mycket ljud, både för personal och barn. Trötthet, ljudkänslighet och oroande höga stressnivåer har upptäckts hos personalen. Samtidigt är engagemanget ovanligt stort. Det visar ny forskning från Göteborg, Umeå och Gävle.

Agnetha Hogmalm är rektor för tre förskolor i Ucklum, en idyllisk villatätort i Stenungsunds kommun i Bohuslän. Förskolorna deltar i det forskningsprojekt om buller som Kerstin Persson Waye och andra forskare vid arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet bedriver med stöd från Fas.

Skolorna ligger tyst och fridfullt i skogsbrynet, omgivna av villabebyggelse. Inomhus är ljudnivån desto högre. Bullret är ett gammalt och välkänt problem, även här. För flera år sedan startade Agnetha Hogmalm en bullergrupp. Då var hon rektor för en annan skola. I gruppen träffades rektorer och lärare för att diskutera buller och tipsa varandra om idéer.

– Vi har på egen hand arbetat på olika sätt för att minska bullret. Det handlar om saker som att dämpa bullret genom en tyst gest, som att sätta fingret för munnen, i stället för att ropa, berättar hon.

Resultaten bekräftar bilden

Hon tycker att forskningsresultaten bekräftar vad alla redan vet. Som att personal i rummet sänker ljudnivån. Eller att den som själv är stressad höjer rösten. Och att fler barn ger en högre ljudnivå.

– Men projektet har hjälpt oss att återigen uppmärksamma bullerproblemet. Vi fick en tankeställare. Bullernivån beror också på oss i personalen som pedagoger, säger hon.

Barngrupperna är på 18 barn och lokalerna varierar från de mest ändamålsenliga till ganska nedslitna utrymmen.

Agnetha Hogmalm tycker att barnen tillbringar längre tid på dagis nu än förr. Föräldrarna är mer pressade på sina arbeten. Den ökade pressen i samhället visar sig också förskolan, anser hon.

För höga ljud för små barn

Kerstin Persson Waye har studerat förskolor i Mölndal och i Stenungsund, både personal och barn.

– Vi har mätt med dosimeter på barnen, och värdet ligger strax under vårt industribuller, men ljuden är höga för små barn, säger hon.

Under 2003 ökade antalet förskollärare som rapporterade besvär med hörseln. Samtidigt ökade antalet barn i barngrupperna, men först på senare år har man börjat uppmärksamma och forska om ljuden i förskolan.

– Vi tror att större barngrupper med samma personalstyrka har lett till starkare ljudnivåer, säger Kerstin Persson Waye.

Över 15 procent av personalen säger att de har en hörselnedsättning. En majoritet, 53 procent upplevde ljudtrötthet. När arbetsdagen är över vill de ha lugn och ro. Ingen bilradio i bilen på väg hem, ingen tv hemma. Ljudkänslighet var ett annat problem. Man hoppar till av ljudet av en bildörr som slås igen, eller skramlet från tallrikar. Den mentala tröttheten var också påtaglig. Den innebär irritation, huvudvärk, spänningar och koncentrationssvårigheter.

Många har besvär

När man frågade de anställda om de hade svårt att uppfatta tal i miljöer där flera talar samtidigt angav en hög andel att de hade det besväret. I åldern från 40 år till pensionen var det omkring hälften, bland 20 till 29-åringar var det drygt var femte och bland 30 till 40-åringar ungefär var tredje.

– En större andel av personalen har besvär jämfört med folk i allmänhet, särskilt i yngre åldrar. Vid 40 har man normalt inga besvär med hörseln, men här har en ganska stor andel av personalen besvär. Det är oroande, säger Kerstin Persson Waye.

Hon tycker att hörselundersökningar bland personalen borde bli nästa steg. Sådana skulle företagshälsovården kunna ta hand om.

Förändrad ljudmiljö

Kerstin Persson Waye började fundera över vad man kan göra åt ljudnivåerna. Mindre barngrupper vore naturligtvis bra men svårt att uppnå. Kanske gick det att göra något åt själva miljön?

I Mölndal bytte man ut bordsskivor till en mer dämpande sort, satte in ljudabsorberande plattor i taket och bytte golv. Resultatet blev att ljudnivåerna sjönk en aning, men personalen upplevde en stor förbättring, en förändring som stod sig också efter nio månader.

Nästa steg blev att undersöka om ljudmiljön kunde påverkas genom förändrade aktiviteter, både mellan personal och barn och mellan personalen.

En observatör har följt sex avdelningar i Stenungsund, varje avdelning under en vecka och gjort anteckningar i ett schema över vad som hände. Hon noterade till exempel hur många barn det fanns i rummet, hur gamla de var, och vad de gjorde, men också personalens aktiviteter, om de deltar med barnen, hur samspelet är mellan personal och barn och hur kommunikationen såg ut. Pratar man nära eller på avstånd, är det bekräftande samtal eller dialog? Sådana saker har betydelse för ljudnivån.

Man ville också mäta stressnivån genom en pulsklocka som mätte pulsen och relatera pulsen till ljudnivåerna genom inspelningar.

Organisera och dämpa

En del av materialet är färdiganalyserat och resultatet har förts tillbaka till personalen i grupperna i en första spegling.

Höga impulsljud ökar pulsen. De uppstår oftast vid en innelek, som en bygglek eller docklek. När barnen leker fritt stiger ljudnivån, speciellt i ett mindre rum och utan personal. När personalen är aktiv och deltar minskar ljudnivån.

– Personalen måste dessutom själva förändra sitt sätt att vara och att förhålla sig till ljudmiljön. Till exempel kan man organisera om aktiviteterna när ljudet blir för högt och arbeta med att göra barnen delaktiga. De måste vara på förskolan kanske i nio timmar och uppskattar också lugn och ro.

En ständig medvetenhet om bullerbekämpning behövs, till exempel genom ett systematiskt arbetsmiljöarbete i en pågående process.

Stressen hos personalen

I Umeå och Gävle arbetar Fredrik Sjödin och andra forskare med att mäta ljudnivåer på 17 förskolor och undersöka olika åtgärder för att få lägre ljud. Den forskningen får stöd från Afa Försäkring och ingår i forskningsprogrammet Buller i arbetslivet.

Man har också mätt stresskortisol i saliven hos personalen vid olika tillfällen under dagen genom att ta salivprov. Personalen fick samtidigt fylla i självskattningsformulär om stress, utbrändhet och trötthet, för att skapa en helhetsbild av hur personalens hälsa ser ut.

Projektet är inte avslutat ännu, men ett resultat i studien har redan väckt uppmärksamhet. Det gäller personalens stressnivåer.

– Vi har hittat en grupp förskollärare som har ett stressmönster som är oroväckande ur hälsosynpunkt, berättar Fredrik Sjödin.

Redan innan det är dags att gå till jobbet stiger stressen och den fortsätter att vara hög under arbetsdagen. De var också svårt att varva ner på kvällen och klockan 21 hade nivån inte dämpats.

Högt engagemang

Stress har även mätts i kombination med hur engagerad personalen är i sitt arbete.

– I andra undersökningar brukar engagemanget variera, men i denna hamnar alla förskollärare i kategorin för högt engagemang, där hälften har hög stress och den andra hälften lägre.

Slutsatsen blir att förskollärarna är ovanligt engagerade i sitt arbete men att de också upplever höga stressnivåer. Detta behöver inte bara handla om buller utan andra faktorer kan också bidra. Därför ska man gräva djupare. Forskargruppen har fått ytterligare 1,5 miljoner kronor från Afa Försäkring för att studera stress och utbrändhet hos förskolepersonalen.

Då ska man också använda ett nytt ljudmått som mäter hur störande eller påträngande en person upplever att ett ljud är. Detta mått ska man försöka koppla ihop med stresskortisolhalten.

– Vi vill titta på hur ljudbilden förändras över dagen. Hur många kraftiga ljudtoppar förekommer till exempel. Hur många gånger stiger ljudnivån över ett visst mått under en dag? Då får vi en bättre bild av ljudmiljön, säger Fredrik Sjödin.

Alarmsignal

Bullret i förskolan ligger strax under Arbetsmiljöverkets gränsvärden. Men ljudet upplevs olika i en industri och i en förskola. Ett kraftigt ljud kan vara en alarmsignal för en förskollärare, medan en industriarbetare lär känna de ljud som finns i miljön och kan stänga av dem mer eller mindre. För en förskollärare är det svårare att koppla bort ljuden, eftersom de berättar om vad som händer i barngrupperna.

– En särskild komplikation är att förskollärarna i denna tuffa ljudmiljö ska bedriva ett pedagogiskt arbete, anser Fredrik Sjödin.

När det gäller den del av studien som handlar om buller, har det visat sig att flera olika insatser för att dämpa bullret har gett stor effekt, enligt personalen, men de objektiva mätningarna av bullernivåerna är inte analyserade av forskarna ännu. Personalen uppskattar i alla fall mest att barngrupperna har minskat med två barn. Ljuddämpande bord där barnen äter och leker har personalen också upplevt som förbättringar. Andra åtgärder har varit utbildning, att göra barnen mer medvetna om ljud, ändrad belysning för lugnare miljö, ljudsanering som tysta leksaker och dämpande bord och golv. En fullständig rapport om projektet blir klar under hösten 2011.

Fritidsledare drabbade

Arbets- och miljömedicin i Uppsala gjorde år 2009 en undersökning bland 4 600 lärare och barnskötare i förskola, bland fritidsledare, och bland lärare i årskurs 0 till 5. Dessa fick besvara en enkät om hörselnedsättningar, tinnitus, stressrelaterad symtom och arbetsmiljö. Dessutom erbjöds en del av personalen hörselmätningar, så kallad audiometri, kombinerat med personburen bullermätning.

Över 80 procent svarade på enkäten. En fjärdedel angav att de hade hörselnedsättningar, var femte att de hade tinnitus. Nästan hälften angav att de led av ljudtrötthet, men på fritids var det över hälften. Mer än var tredje led av rösttrötthet. Överlag tycktes fritidspersonalen ha flest bullerrelaterade problem.

Hörselmätningarna visade att en fjärdedel av kvinnorna hade påverkats av bullret. Det fåtal män som ingick i studien visade bättre resultat än kvinnorna i alla mätningar.

Bullerexponeringen varierade mellan personalgrupperna. Förskole- och fritidspersonal utsattes för högre nivåer än klasslärare. Ljudnivån var högre än 70 dBA en femtedel av deras arbetstid, för somliga var den högre halva arbetstiden. Arbetsmiljöverket har rekommenderat en nivå runt 70 dBA i förskolan.

Text: Eva Ekelöf

Besök också nätplatsen www.noisenetwork.se

Alla fakta om lastarnas arbetsmiljö samlas in i jättelikt pussel

En enorm mängd data om alla 1 200 flygplanslastare runt om i Sverige och deras arbetsmiljö samlas nu in av forskare med hjälp av mätare, enkäter och videobilder. Alla fakta är bitar i ett pussel som till sist ska visa hela bilden.

Här är tredje avsnittet i vår artikelserie om projektet ”Skadefria cargo- och flygplanslastare”.

Lennart Pettersson pustar ut med en kopp kaffe i pausrummet efter ett arbetspass inne i bagageutrymmet i ett Lufthansa-plan. Där har han fått ligga på händer och knän för dra ut bagaget och lämpa över det på bandet.

Han tycker att arbetsmiljön är besvärlig, men att den har blivit bättre för lastarna under de år han arbetat här, sedan 1983. Nu finns det fler hjälpmedel, men å andra sidan har det blivit mer jobb och färre lastare. Ändå trivs han.

– Jag tycker om kamratskapet här och att vara ute på dagarna, men numera har jag problem med ryggen. Kylan och värmen tar också på kroppen, säger han.

Han är en av dem som ställt upp som frivillig i projektet ”Skadefria cargo- och flygplanslastare”. Han bär idag tre mätare på kroppen och han har också blivit videofilmad när han arbetar.

– Syftet är gott. Därför ställer jag upp, säger Lennart Pettersson.

Alla lastare som deltar gör det frivilligt. De måste infinna sig en halvtimma innan skiftet börjar för att få på sig utrustningen.

 

Tuffa arbetsvillkor

Vid sidan om Lennart Pettersson i pausrummet sitter denna förmiddag Catherine Trask. Hon är en av forskarna som följer flygplanslastarna. Med hjälp av mätarna, så kallade inklinometrar, kan hon se varje position och kroppsrörelse som en lastare har gjort under sitt skift på Arlanda flygplats.

– Vi ska ta reda på hur lastarna använder armar och rygg i sitt arbete. Det finns inga uppgifter idag om hur det verkligen ser ut, berättar hon.

Catherine Trask kommer från Kanada, och är gästforskare vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle. Också hemma i Vancouver studerade hon flygplatser och de som arbetar där. Hon tycker om att fördjupa sig i arbetsvillkoren och att försöka att göra jobbet lättare.

Det har varit tuffa arbetsvillkor på Arlanda, även för en forskare.

– Här har jag jobbat nattskift och i 20 minusgrader, normalt är mitt forskningsarbete mer att likna vid kontorsarbete, berättar hon.

Under tre arbetsdagar bär lastarna mätarna på kroppen. De tre dosorna sätts fast i en sele på ryggen och en på vardera arm med hjälp av tejp. De sitter under kläderna och syns inte alls. Men hela tiden samlar de in mätdata.

 

Mätdata blir kurvor

När skiftet är slut laddar Catherine över mätdata i en bärbar dator. Där blir de till ett streckdiagram, där strecken blir tätare och högre ju mer armen lyfts och belastas.

Catherine Trask visar diagram från gårdagens mätningar som nu finns i datorn.

– Här användes höger arm, och här vänster. Och här är det rast, förklarar hon och pekar på skärmen.

– Vi registrerar arbetsställningar för höger och vänster arm och rygg från varje person. Vi kan se hur länge var och en till exempel arbetar med armarna över skuldrorna eller hur många gånger han böjt sig framåt.

Samma personer blir också videofilmad fyra timmar under sina skift. Catherine Trask följer varje rörelserna med kameran.

– Vi filmar för att ta reda på om det är mer ekonomiskt lönsamt att använda video i stället för mätutrustning när vi undersöker lastarnas arbetsställningar. Våra mätare är mycket dyra, de kostar nästan 9 000 kronor styck. Det är mycket billigare att filma, men filmobservationer ger inte lika tillförlitliga resultat, förklarar hon.

 

Svart på vitt

Videon ska analyseras av en ergonom, som går igenom cirka 500 bilder från varje person och uppskattar hur mycket personen i fråga vrider sig, böjer sig, och så vidare. Resultatet av observationerna jämförs med mätningarna för att se om de två sätten att samla data stämmer överens. Om inte ska forskarna ta reda på vilka skillnaderna är.

Speciellt besvärliga arbetsuppgifter kan till exempel vara när en lastare måste krypa på händer och knän inne i planet och dra fram väskor och föra över dem på ett lastband, men också att skjuta på tunga bagagevagnar. Särskilt vintertid är halkrisken stor.

– Mätningarna ger svart på vitt på vilka arbetsuppgifter som är mest ansträngande. Vårt arbete ska i slutändan resultera i förslag på förbättringar på arbetsplatsen, men vi vet ännu inte var dessa förbättringar bäst kan sättas in eller hur de ska se ut.

Förbättringarna kan bli kostsamma. Men forskningen hjälper till att ge objektiva värden som är svåra att bortse ifrån för arbetsgivare och arbetstagare.

¬ Jag har intrycket att arbetsgivarna här har bra relationer med lastarna och att man verkligen vill förbättra arbetsvillkoren. Men det är alltid bra att ha svart på vitt på hur saker och ting ser ut, förklarar Catherine Trask.

 

Enkät om hälsa

I projektet ska lastarna också fylla i en stor enkät om sin fysiska och psykosociala arbetsmiljö och hälsa. Eva Bergsten, forskare från Centrum för belastningsskadeforskning arbetar just nu med den. Alla 1 200 lastare som jobbar på de sex flygplatserna som ingår i projektet ska svara. En del av dem ska också bli intervjuade separat.

Enkäten består av olika validerade, alltså pålitliga, delar, för att resultatet ska kunna jämföras med andra yrkesgrupper, där man använt samma frågor.

En del av enkäten handlar om den psykosociala arbetsmiljön, en annan kommer från Nordisk ministerrådet och handlar om kroppsliga besvär. En tredje del handlar om tillbud, olycksfall och arbetssjukdomar.

– Lastarna pratar ofta om arbetsskador och besvär i rygg och knän, men vi vet inte riktigt hur det ser ut för hela gruppen . Det ska vi ta reda på nu, förklarar Eva Bergsten. 

Enkäten tar upp arbetsgemenskapen och ledarskapet och om det finns utvecklingsmöjligheter. Dessutom ska data om sjukfrånvaron samlas in, liksom arbetsskadeanmälningar och tillbud från de olika bolagen. Projektet handlar alltså även om den del av arbetsmiljön som rör schemaläggning, arbetsorganisation, kvalitet och produktivitet.

 

Lönsamma investeringar

Så fort enkätinsamlingen är klar kommer svaren att analysera i ett datorprogram. En delrapport med de första resultaten ska vara klar till slutet av juni.

– Det blir komplicerat att baka ihop enkäten med intervjuer och företagsdata, tror Eva Bergsten.

Resultatet på sikt ska bli en bättre arbetsmiljö.

– Vi ska lägga fram förbättringsförslag och rekommendationer till parterna och de ska vara konkreta och realistiska. Parterna får sedan jobba vidare med att bedöma vilka förändringar de vill genomföra. Vi lyfter också fram positiva bilder hur arbetsmiljön kan bli bättre.

Avgörande för om förslagen ska kunna drivas igenom är hur dyra de blir att förverkliga.

– Vi samlar in data om kvalitet och produktivitet och kan på så sätt studera om det stämmer som vi tror att ett företag, som jobbar på ett effektivt sätt och där de anställda mår bra, har hög produktivitet och alltså är lönsamt.

Hela projektet ska vara klappat och klart i juni 2012. Tya, Transportbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd, leder projektet, som Afa Försäkring finansierar. Centrum för belastningsskadeforskning har hand om forskningsdelen. Något liknande forskningsprojekt om flygplanslastare har aldrig gjorts tidigare någonstans.

 

 

 

 

 

Gasade containrar medför okända risker visar ny undersökning

Stora importörer, som Ikea, H&M, och Biltema tar emot tusentals containrar med varor varje år, som öppnas och töms i deras lager. De kan innehålla farliga gaser. Halterna behöver inte vara höga, men personalen bör ha tillgång till personlig skyddsutrustning och mätare och containrarna ska ventileras innan de töms. Det görs inte alltid idag.

 Gasade containrar, det är containrar som har blivit behandlade med bekämpningsmedel i gasform för att ta död på skadedjur och förhindra mögel. Både lastpallar, emballage och varor som finns lastade i containern kan vara behandlade. Det kan röra sig om fosfin, vätecyanid och andra farliga ämnen. När containrarna öppnas strömmar gaserna ut.

Gasade containrar ska vara försedda med varningsskylt som anger när och med vilket medel containern har behandlats. Men det är långtifrån vanligt. Därför råder osäkerhet kring containrar som inte är märkta. Vad finns i dem, kan man lita på att de är ofarliga?

 

Höga halter

I Tyskland och Nederländerna har man undersökt hur höga halterna i containrarna är. Nu har för första gången en sådan undersökning också gjorts i Sverige av 100 slumpmässigt utvalda containrar vid importkontrollen i Göteborgs hamn. Inga av dessa containrar var märkta som gasbehandlade.

Undersökningen visade att halterna av bekämpningsmedel inte var höga. Däremot förekom höga halter av flera andra ämnen, som lösningsmedel. De ämnena avgår från själva godset. Men fler mätningar behövs för ett bättre underlag. Rapporten är gjord av Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet.

I Rotterdam blev 303 slumpvis utvalda containrar undersökta och i var femte fann man farliga ämnen, men bara fem procent av dem översteg de hygieniska gränsvärdena. Andra risker var höga halter kolmonoxid eller koldioxid och låga syrgasnivåer.

I Hamburg undersökte man över 2 000 containrar och där jämförde man halterna med värden som inte är yrkesmässiga och som ligger på en lägre nivå än de yrkeshygieniska gränsvärdena. Här fann man höga värden i en majoritet av de undersökta containrarna, i somliga fall extremt höga halter, även enligt yrkesmässiga gränsvärden.

Den sammanlagda bedömningen är ändå att en kortare vistelse i en container inte innebär en livshotande fara eller risk för bestående skador. Men eftersom extremt höga halter kan förekomma ger detta en signal om att de som arbetar i containrar bör ha tillgång till personlig skyddsutrustning, exponeringsmätare och en genomtänkt teknik och strategi för ventilering innan containern ska tömmas.

 

Öppnas på hemmaplan

De som utsätts för gaserna är tullens personal, de som ska lossa godset eller ska städa en container. Också den personal som packar upp godset och hanterar förpackningarna kan bli exponerade.

Urban Svedberg, arbets- och miljömedicinska kliniken i Sundsvall, har arbetat med den svenska studien.

– Det finns ingen information om exponeringen för dem som arbetar med tömning av containrarna över huvud taget. Sådana studier behöver vi nu.

Han anser att varje importör själv måste göra mätningar i sina containrar och sedan införa strategier hur man ska gå till väga om mätningarna visar höga halter.

– Med hjälp av företagshälsovården kan man också göra en undersökning av de anställda, poängterar han.

Importören kan också ta kontakt med leverantörerna och be dem avstå från bekämpningsmedel, om inte lagen kräver det. Till exempel kräver lagen att vissa livsmedelslaster måste behandlas.

– I Göteborg kommer Anticimex för att öppna och ventilera containrar när livsmedelsinspektörer ska gå in i dem och då måste containrarna vara märkta. Bara ett tjugotal containrar behandlas på det sätt per år. De flesta öppnas på hemmaplan av personal som inte har en aning om riskerna.

Urban Svedberg tror att det behövs effektiva ventileringssystem, inte bara fläktar och efterlyser sådana metoder, som är anpassade till olika behov.

– Ett ventileringsrör, som förs mellan last och containertak, skulle kunna suga längst bak i containern. Då flödar frisk luft in, säger han.

 

 

 

 

 

 

Vägdamm inte lika farligt som avgaser

 – Försäkringskassan är ofta för snål i sin bedömning av arbetsskador, anser Magnus Svartengren, professor i yrkes- och miljömedicin vid Karolinska Institutet i Stockholm.

 Rökare med luftvägsproblem är ett exempel. Även om deras luftvägsproblem kommer från arbetet är de i princip omöjliga att få godkända som arbetsskada.

 

– Jag är undrande till Försäkringskassans bedömningar. De ifrågasätter ofta om skadorna verkligen kommer från arbete. De verkar tycka att nästan inget på arbetet kan göra en sjuk, säger Magnus Svartengren.

Han är chef för avdelningen Arbets- och miljömedicin vid Karolinska Institutet, KI. Avdelningen undervisar, forskar och tar emot remitterade patienter för att bedöma deras arbetsskador.

Forskningen bedrivs inom tre teman; psykisk ohälsa och arbetsliv, ergonomi, samt miljöexponering, till exempel arbete i tunnelmiljöer. I forskningen om psykisk ohälsa på jobbet tar forskarna hänsyn till faktorer som social bakgrund och arbetslöshet, inte bara psykologiska faktorer.

Friska företag

Till det här forskningsområdet hör projektet ”Friska företag”, finansierat av Afa Försäkring. Avdelningen samarbetar med Stresscentrum på KI. Tillsammans ska de starta ett projekt för att studera effekter av stress i olika arbetssituationer.

– Vi vill se hur stressnivån påverkas när man gör olika förändringar av arbetsorganisationen.

Avdelningen har fått pengar för att utvärdera företagshälsovårdens metoder.

– Det är en ny inriktning för oss. Företagshälsovården har inte beforskats tillräckligt när det gäller deras verksamhet kring arbetsskador, anser Svartengren.

Brist på forskning

Bristen på forskning kan bero på att företagshälsovården inte finns med i den vanliga öppna vården. Historiskt i denna typ av forskning har det också varit samma personer som utför vården och som utvärderar den.

– Det är klokt att hålla isär dessa två saker, säger Magnus Svartengren.

Forskarna Katarina Kjellberg och Wim Grooten på Arbets- och miljömedicin ska genomföra FHV-projektet i samverkan med forskarna Jörgen Eklund och Eva Wigaeus på KTH i Stockholm.

Avdelningen ska delta i ett forskningsprojekt om rehabilitering.

– De allra flesta som behöver rehabilitering är människor som har problem med ryggen eller som är deprimerade, säger Magnus Svartengren.

Rehabilitering

I projektet ska man intressera sig för dem som nyligen haft jobb, inte de som varit borta i många år från arbetsmarknaden.

– Vi vill se om rehabiliteringen kan förbättras i ett samarbete mellan arbetsgivarna och primärvården. Detta samarbete är något nytt. Hittills är det företagshälsan och arbetsgivarna som tagit hand om rehabilitering.

I dag frågar inte primärvården hur sjukdomen uppkommit i arbetet, utan man frågar bara om själva sjukdomen.

-Vi hoppas kunna visa hur ett samarbete mellan primärvård och arbetsgivare ska gå till för att ge bättre resultat.

Delta med egen prognos

De som ska rehabiliteras ska själva delta i detta utvecklingsarbetet, till exempel med att göra en prognos av sin arbetsförmåga.

Projektet ska genomföras i ett samarbete mellan KI och Vårdalstiftelsen, som söker pengar för denna forskning tillsammans med landstingen i bland annat Stockholm, Västerås, Kronoberg och Kalmar län. Staten har avdelat 100 miljoner för rehabiliteringsforskning, som administreras av Vårdalstiftelsen.

Utbildning i ergonomi

När Arbetslivsinstitutet lades ner bestämde man sig på Karolinska Institutet för att satsa på en utbildning i ergonomi som riktar sig till ergonomer, beteendevetare, sjuksköterskor och ingenjörer. Läkare går inte på denna utbildning. De får en egen specialisering inom arbetsmedicin. Magnus Svartengren håller själv i de delar av utbildningen, som handlar om buller, vibrationer, ljusergonomi och strålning.

Seminarierna på KI är ganska billiga, de kostar runt 300 kronor och är öppna för allmänheten och för kursdeltagarna. Seminarierna annonseras på hemsidan hos Arbets- och miljömedicin, tidningen Arbetsmedicin och på hemsidan Folkhälsoguiden.

Arbets- och miljömedicin har också ett projekt om ergonomi tillsammans med Innventia, tidigare Packforsk.

Buller och ergonomi

– Vi är intresserade av sambandet mellan buller och ergonomi. Det är spännande att försöka förstå hur buller inverkar på kroppen. Det blir inte bara hörselskador av buller. Det har visat sig till exempel vid flygplatser, att det finns ett samband mellan buller och högt blodtryck. Vi har också funnit ett samband mellan hörselskador och lösningsmedel, säger han.

En intressant metod för att beskriva och förändra ergonomin i ett arbete är den så kallade Vidar-metoden som utvecklats av KTH och vid Belastningsskadecentrum i Gävle.

Arbete i tunnelmiljöer

Tunnelmiljöer är det tredje temat för forskningen vid Arbets- och miljömedicin. I tunnlar blir det ofta höga partikelhalter i luften. Människor som vistas och arbetar där kan få inflammatoriska reaktioner i luftvägarna, både de personer som passerar tunnlarna och de som arbetar där.

Arbets- och miljömedicin har studerat arbetet i Stockholms tunnelbana och i Citytunneln i Stockholm.  De studerar då transportarbete, men också städarbete och byggnadsarbete. Avdelningen samarbetar med Svenska Miljöinstitutet och med lungkliniken i Umeå.

– Olika partiklar kan inte jämföras hur som helst. Det avgörande för hälsan är vilken sorts partiklar man andas in. Det grus och sand som dubbdäck river upp är inte lika farligt som partiklarna från avgaserna på en motorväg.

Förbud för dubbdäck

Hornsgatan i Stockholm har tungt trafikerad asfaltbeläggning. Gatan har stängts av för bilar med dubbdäck för att skydda människor från partiklarna som rivs upp av dubbdäcken.

– Risken finns att beslutet att förbjuda dubbdäck är ett slag i luften, anser Magnus Svartengren.

På Hornsgatan kommer partiklarna främst från damm av grus. Det mesta går att sopa bort. Men de verkligt farliga partiklarna kommer inte från grusdamm, de kommer från förbrännings­avgaser.

Avdelningens forskning visar att är bättre för luftvägarna att vistas i tunnelbanan än i biltunnlar. Personal på tunnelbanetågen är inte lika exponerade för partiklarna, som de som arbetar på perrongerna, typ städare och kontrollanter.

– Om man öppnar affärer och caféer i T-banan skulle deras personal bli mer exponerad för tunnelpartiklarna.

Avgaser farligare

Storleken på partiklarna har betydelse. Förbränningsavgaser innehåller mycket mindre partiklar och de är också farligare för den som utsätts för dem, jämfört med de större partiklar som till exempel uppstår vid slitage av räls.

På Arbets- och miljömedicin studerar man partiklar av nanostorlek som genereras vid förbränning. Med ny nanoteknik kan forskarna identifiera partiklarna och följa vad som händer med dem i kroppen. En fråga då är om partiklarna stannar på cellernas yta eller om de tas in i cellerna. I ett projekt ska man jämföra friska personer och astmatiker som arbetat i vägtunnlar och T-banan när det gäller effekterna av exponering av partiklar i luften.

– Det kan vara så att de individer som får astma och kol är mer mottagliga för nanopartiklar och lättare släpper in dem genom cellväggen, säger Magnus Svartengren.

 

Anna Holmgren

 

Läs mer här om forskningen vid Arbets- och miljömedicin:

Arbets- och miljömedicins hemsida på Karolinska Institutet.

Resultaten finns också i tidningen Arbets- och miljömedicin.

Forskningsbaserad och obligatorisk företagshälsovård förebild för Sverige

Just nu pågår en hel del forskning i Sverige som syftar till att förbättra företagshälsovården. Det handlar bland annat om att utveckla metoder, som är baserade på vetenskapliga rön och erfarenheter.  Nederländerna har blivit en förebild i Sverige när det gäller företagshälsovård, men också för satsning på arbetsmiljöforskning och för att få fler i arbete.  Det finns förklaringar för dessa framgångar. De kan heta obligatorisk företagshälsovård som arbetar efter vetenskapligt baserade riktlinjer, arbetsgivaransvar för sjukskrivna i två år, och ett offensivt forskningsinstitut, som sprider kunskap.

Användbart! har besökt Nederländerna för att ta reda på hur man lyckades med dessa insatser, som visade sig komma både från staten och från privata initiativ. I Nederländerna har företagsläkarna stöd i sitt arbete av skriftliga riktlinjer, som är evidensbaserade, det vill säga de grundar sig på vetenskapliga rön och erfarenheter. Riktlinjerna är utarbetade av nederländska föreningen för företagsläkare, med stöd från staten. Carel Hulshof är företagsläkare, docent vid Coronel institutet för företagshälsovård vid Amsterdams medicinska center, och en av dem som arbetar med att utveckla riktlinjerna. Han är också koordinator för företagsläkarföreningens kvalitetsavdelning, där riktlinjerna skrivs. Initiativet till riktlinjerna kom faktiskt från företagsläkarna själva, berättar han. De tyckte att företagshälsovården kommersialiserats. Man konkurrerade med priset, inte med kvalitén. Detta utvecklades i samband med att företagshälsovården blev obligatorisk, år 1994, och helt utan subventioner. Arbetsgivaren skulle stå för alla kostnaderna.Den obligatoriska företagshälsovården skulle vara certifierad och kunna erbjuda tjänster från minst fyra experter; läkare, yrkeshygieniker, skyddsingenjör, och en expert på arbetsorganisation, ofta psykolog

 

Upprustning behövdes

 Branschen blommande upp och nya företag öppnade sina dörrar, där man erbjöd en rad mer eller mindre seriösa tjänster till så pressade priser som möjligt, ofta via annonser i radio- och tv-reklam. I detta klimat ansåg företagsläkarna att en upprustning behövdes för att höja kvalitén. – Vi ansåg att företagshälsovården, liksom övrig sjukvård, måste basera sitt arbete på evidens. En kollega inom föreningen gjorde ett förslag om att ta fram riktlinjer för företagsläkare, som vi skickade till socialdepartementet, för att få finansiering. Svaret blev: En bra idé, men ni får inga pengar. Samtidigt hade föreningen två undersökningar på gång om effektiva behandlingsmetoder. En handlade om ländryggsproblem, den andra om psykosociala problem. – Vi tog resultaten från undersökningarna,  gjorde en litteratursökning, och skrev ihop riktlinjer för varje besvär som ett pilotprojekt. Nu tyckte departementet att det såg bra ut och beslöt att ge 3 miljoner euro (cirka 26,5 miljoner kronor) i bidrag under sex år för att stödja arbetet med riktlinjerna. Föreningen öppnade en kvalitetsavdelning och Carel Hulshof blev den som koordinerade arbetet med riktlinjerna. Detta har varit framgångsrikt på flera sätt. Många företagsläkare har varit inkopplade i diskussioner och i referensgrupper. Yrket har fått högre status inom medicinen i övrigt. Företagsläkarna har också blivit mer och mer delaktiga när allmänna riktlinjer för den övriga vården ska tas fram och bearbetas. Arbetets och arbetsmiljöns betydelse för hälsan har blivit tydligare.

 

Stöd i arbetet

 Det finns idag riktlinjer för ryggbesvär, psykiska problem, graviditet och arbete, kontakteksem, hjärtproblem, ögonbesvär, för besvär i arm, skulder och nacke, och för influensa. Riktlinjerna ska stödja företagsläkaren i arbetet. De vilar på vetenskapliga resultat och erfarenheter inom kåren, men de tar också upp etiska överväganden och andra aspekter, som kostnader, patientens perspektiv, och organisatoriska och juridiska aspekter. De ska höja kvalitén inom företagshälsovården och är transparanta, det vill säga tillgängliga för både arbetstagare och arbetsgivare.- Vi gör en power-point presentation som alla kan använda, med särskilda presentationer för arbetsgivarna. Ibland sänder vi information med brev till arbetstagare inför ett besök hos läkaren. Både arbetsgivare och arbetstagare är inblandade när riktlinjerna tas fram, berättar Carel Hulshof. Riktlinjen består av ett dokument, men också checklistor och instuderingsfrågor, som läkarna kan använda när de i grupp diskuterar sitt arbete. De är normerande och kan användas för att kritisera en läkare, om han eller hon inte följt dem, och de kan åberopas till exempel vid ett klagomål. – Den läkare som vill avvika måste ha väldigt bra argument, förklarar Carel Hulshof.

 

Patienterna delaktiga

Patienternas trygghet är en viktig del i riktlinjerna. De ska känna sig delaktiga och informerade.  Riktlinjerna främjar också samarbetet och kontakten med andra medicinska yrkesgrupper.Riktlinjerna förnyas vart fjärde eller femte år i en process, som i det stora hela ser likadan ut som när en riktlinje tas fram.I den processen finns följande steg: 1.    Vilka är problemen, flaskhalsarna, när det gäller behandling av detta specifika besvär? Här är andra yrkesgrupper inblandade, om det till exempel gäller epilepsi är det neurologer, men även patienterna blir tillfrågade hur de ser på sin behandling. 2.    Utgångsfrågor och sökkriteria. 3.    Litteratursökning med kritisk bedömning av artiklar. 4.    Evidensrapport, som berättar om bästa behandling just nu.  5.    Efter diskussion skrivs ett förslag för riktlinjer som kommenteras av praktiker och experter.6.    Riktlinjerna prövas i praktiken och utvärderas. 7.    Auktorisering av en kommitté, utgivning av riktlinjerna och stöd vid införandet. Medlemmarna i föreningen blir ålagda att använda riktlinjerna.  Allt som allt tar det 1,5 år. Riktlinjerna finns att ladda ner från läkarföreningens hemsida och som applikationer till mobiltelefonen.

 

Riktlinjer för andra experter

Nu är pengarna från departementet slut, berättar Carel Hulshof. Men han ser en möjlig fortsättning genom internationellt samarbete. – Vi behöver inte dubbelarbeta. I Storbritannien har man tagit fram bra riktlinjer för latexallergi, som vi har fått ta del av och kan bearbeta för vår egen räkning, berättar han. Tillsammans med forskningsinstitutet TNO,  arbetar Colonel-institutet med att göra riktlinjer för alla experter inom företagshälsovården om vilka råd de ska ge till arbetsgivare och arbetstagare vid olika arbetsmiljöproblem, som svetsrök, lyft, stress, mobbning. Dessa riktlinjer baseras också på evidens. I arbetet deltar de olika yrkesföreningarna, som föreningen för yrkeshygienister och för arbetspsykologer. Pengar kommer från departementet.

 

Arbetsgivaransvar satte press

Samtidigt som företagshälsovården blev obligatorisk infördes ett arbetsgivaransvar på sex veckor, då arbetsgivarna måste betala lön till den sjukskrivne. Arbetsgivaransvaret förlängdes till ett år och sedan 2004 har arbetsgivaren ansvaret att betala lön, på mellan 70 och 100 procent av den fullständiga lönen, i hela två år. Det långa arbetsgivaransvaret har gjort att sjukfrånvaron har legat i fokus för företagshälsovården. Det gäller att få de sjukskrivna tillbaka i arbetet så fort som möjligt.  Efter sex veckors sjukdom måste arbetsgivaren ha en rehabiliteringsplan. Företagsläkaren undersöker vad som kan göras medicinskt, och tillsammans med andra experter, arbetsgivare och arbetstagare, tar han eller hon reda på vad som behövs för att en arbetstagare ska kunna återgå till arbetet. 

 

Frisk till pensionen

Om arbetstagaren inte kommit tillbaka efter två år tar socialförsäkringen över. En försäkringsläkare bedömer insatser som gjorts av arbetsgivaren. En expert undersöker om personen i fråga kan ta ett annat arbete på arbetsmarknaden. Om han eller hon får ett arbete med lägre lön, kan en förmånspension betalas ut. Om inget arbete finns, kan den sjukskrivna få förtidspension. – Det finns en stark rörelse i Nederländerna att behålla alla i arbete, som vi kallar uthållig anställningsbarhet. Det är företagshälsovårdens uppgift att se till att folk förblir friska fram till pensionen. De som hamnar i arbetslöshet eller socialbidrag får ofta ett eländigt liv, säger Carel Hulshof. Om arbetsgivaren måste betala lön i hela två år för en sjukskriven medarbetare, blir inte anställningsförfarandet väldigt rigoröst?- Anställningstester är förbjudna i lag, utom för särskilt känsliga arbeten, som polis och brandmän, svarar Carel Hulshof.I Nederländerna finns nästan 1,7 miljoner människor i arbetsför ålder med funktionshinder. Fyra av tio hade ett betalt arbete på minst 12 timmar i veckan år 2009. Arbetslösheten i Nederländerna är 4,4 procent, medan den i Sverige är 7,8 procent. Sjukfrånvaron har sjunkit rejält och låg 2009 på 4,6 procent procent. Förr var utbetalningarna stora till förtidspensioner, men de har också blivit betydligt lägre.Reformen har varit framgångsrik, men det preventiva arbetet har försummats, anser Carel Hulshof.-  Allt som inte leder till sänkt sjukfrånvaro har prioriterats bort inom företagshälsovården. Förr mätte vi buller och hörseln hos arbetstagare, det görs inte längre. Och det systematiska preventiva arbetet har åsidosatts, säger han.  Arbetsolyckorna ligger på en konstant nivå, men arbetssjukdomarna har minskat. Nästan ingen anmäler yrkessjukdomar numera, trots att företagsläkarna måste göra det. Det är inte populärt hos arbetsgivaren att göra sådana anmälningar, tror han.

 

Brist i Sverige

Maria Albin, docent och överläkare vid Arbets- och miljömedicin i Lund, leder Afa-projektet Verktygslådan, som ska ta fram verktyg för det förebyggande arbetet inom företagshälsovården. Hon ser klara paralleller mellan situationen, som den var i Nederländerna, och hur den se ut i Sverige idag.- Vi har ett behov av att bygga upp verksamheten kring evidens i en situation när konkurrensen handlar om pris och inte kvalitet. I Nederländerna lyckades man vända en negativ spiral till något positivt, säger hon. I Nederländerna gick man ett steg vidare och integrerade också de etiska aspekterna och regelverket som finns kring företagshälsovården. – Det kan vara så att evidensen inte fungerar av etiska skäl och det tog man också hänsyn till här. I Sverige finns inga riktlinjer idag och det ser hon som en klar brist. Men det går inte att enkelt översätta riktlinjer från ett land till ett annat, utan de måste anpassas. När utvecklingsarbetet med Verktygslådan är klart krävs det riktlinjer kring hur dessa verktyg ska användas och de ska tas fram i en diskussion med berörda, anser Maria Albin.

 

Bidrag blir sänkt pris

Jan Rosén, som är ordförande i Företagsläkarföreningen, ser samma utveckling i Sverige som det varit i Nederländerna. Branschen är anorektisk och svälter sig själv till döds. – Den som har lägst pris får uppdraget och det befrämjar inte kvalitén. I styrelsen arbetar vi med fokusområden, men har inte pengar att sätta igång några större processer. Vi hoppas mycket på kopplingen till arbets- och miljömedicin, säger han. Försäkringskassan administrerar det bidrag till företagshälsovården, som regeringen beslutat om, och som syftar till att förkorta sjukskrivningstider. Somliga hälsovårdscentraler använder bidraget som försäljningsargument och sänker priset. – Då blir det ett nollsummespel som kostar en massa administration, men som inte ger några kvalitetsförbättring, säger han och efterlyser både en certifierad och en obligatorisk företagshälsovård i Sverige.

 

Offensivt forskningsinstitut

För att kunna få fler i arbete längre behövs kunskap, som kan förmedlas ut till arbetsgivare och arbetstagare.  Ett starkt stöd är forskningsinstitutet TNO. Inom ramen för kärnområdet Livskvalitet, finns avdelningen Arbete och anställning. (Övriga kärnområden är försvar- och säkerhet, vetenskap och industri, byggnadsindustri och geovetenskap, information och kommunikationsvetenskap). Arbete och anställning har 200 anställda och 35 procent av pengarna, totalt cirka 189 miljoner kronor årligen, kommer från regeringen. Resten är inkomster från uppdrag, produkter och licenser. Institutet ägnar sig åt tillämpad forskning och samarbetar med universitet när det gäller grundforskning. Europeiska kommissionen är en viktig uppdragsgivare. När det gäller riskinventeringar har TNO gjort en modell som nu sprids i hela Europa, i och med att EU har infört ett sådant direktiv. 

 

Alla i arbete

Paulien Bongers, chef för Arbete och anställning, berättar att avdelningen arbetar med fyra områden; arbetsmarknad och anställningsbarhet, arbete och hälsa, produktivitet, och nya risker i arbetslivet, som nanopartiklar. – Vi forskar men ger också kunskap och vi erbjuder råd och lösningar, säger hon.Samarbetspartners kan vara företagsläkare, arbetsmarknadens parter, branschorganisationer, universitet och forskare, departement, regering, och företag. Nya verktyg och hjälpmedel kan marknadsföras via ett företag, som till att början med får stöd från TNO men som sedan betalar licens till TNO. Viktigaste arbetsområdet just nu är att få fler att jobba längre. – Vi behöver alla i arbete, yngre och äldre, lågutbildade och funktionshindrade.  Arbetsmiljon ska vara sådan att alla vill och kan arbeta, säger Paulien Bongers.  Det handlar om hur arbetet kan anpassas, men också om livslångt lärande.

Tilltron till chefen avgör engagemanget hos medarbetarna

Tilltro till chefen ökar medarbetarnas engagemang

Alltför få företag lyckas med att ta tillvara medarbetarnas engagemang och idéer. För det krävs ett aktivt ledningsarbete och ömsesidigt förtroende.

Men ofta blir det bara snack, ingen verkstad.

Den slutsatsen drar Richard Berglund, institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, i sin avhandling.

 

Högt engagerade medarbetare efterfrågas av flera ledare. Att det ingår i chefstänket visar den flitigt använda deklarationen: ”Personalen är vår viktigaste resurs”. När Richard Berglund googlade på den frasen fick han 34 000 träffar!

”Lätt att säga men svårt att leva efter”, kan han konstatera efter att ha studerat några företag som infört Lean. I det produktionskonceptet handlar det om allas medverkan och bidrag till förbättringar och förändringar.

Tilltro handlar om människosyn

Richard Berglund har undersökt hur ett tiotal faktorer fungerat i verkligheten. En av dem är Tilltro. ”Det handlar om människosyn”, menar han. En kultur av öppenhet och låga statusskillnader visar att de anställda är värdefulla.

En annan värdefaktor är Ansvar och befogenhet, där dåliga beslut kan erodera engagemanget. Delegerad befogenhet och egna resurser sätter igång en process som ger ringar på vattnet. Utmaningen blir att koordinera initiativ på arbetsgolvet med beslut från ledning.

”Det svåra är inte att säga vad man ska göra, utan att göra vad man säger”, som Richard Berglund uttrycker det.

Förtroendet byggs med tålamod och kan rivas ner på nolltid av en ledare som inte har den rätta och ärliga avsikten, enligt Berglund. Trovärdighet är A och O. Här märker forskaren återigen att det brister i kontakten mellan ord och handling.

Fattas beslut i slutna rum, trots att ledningen sagt att alla ska medverka, rasar tilltron väldigt snabbt. Speciellt om det sker i början av förändringsarbetet.

Chefsnärvaro i produktionen

Vad gör då ledningarna i de studerade företagen för att öka medarbetarnas vilja att bidra på ett bredare sätt i organisationen? Richard Berglund räknar upp ett antal insatser som använts:

  • En omfattande chefsnärvaro i produktionen.
  • Rekrytering av personer som är lagspelare.
  • Ökade ansvarsområden och tillgång till resursstöd.
  • Informellt lärande bland annat genom visuell information.
  • Stimulans genom bonus och ersättningar kopplade till resultat.
  • En bättre arbetsmiljö.
  • Återkoppling med erkännande och konstruktiv kritik.

Gemensamt är en känsla av att det går för långsamt med förändringsarbetet, att både medarbetare och ledning känner frustration. Allt medan utomstående personer kan uttrycka att det faktiskt har hänt en hel del sedan sist.

Framgång viktig

Framgångar och synliga resultat är viktiga, de inspirerar och ger handlingsfrihet, liksom en öppen företagskultur och ett långt tidsperspektiv, samt tilltro till att effekter kommer. För helt klart är att ett ökat engagemang från medarbetarnas sida ger högre lönsamhet, främst på lång sikt.

Råd från forskaren till chefen

– Ha ett långt tidsperspektiv och en tilltro till att effekter kommer. Engagemang växer långsamt och är lätt att riva ner. Man ska inte begära bevis för allt, samband är komplicera, utan gå på övertygelse och värderingar.

– Ta varje tillfälle till att lära.

– Försök se helheten snarare än delarna.

– Ta till stort utrymme för kommunikation och dialog.

– Undvik dubbelkommandon, förenkla och lita på folk, ta bort gamla rutiner och styrningar

– Skaffa stöd och aktiv medverkan från dem som har sista ordet, ägarna och styrelsen.

– Ta hjälp från alla goda krafter i företaget, i början av de personer som har hög drivkraft men sedan av allt fler medarbetare.

Richard Berglund uppger som sitt viktigaste råd: Tveka inte, börja nu!

 

Torbjörn Uhlin

 

(Artikeln har tidigare varit infört i tidningen Fastigo)

Forskare Sofia och partnern Maria skapar bättre forskning

Brukarpartner en stor forskningsvinst

Patienten kan vara en stark resurs för svensk forskning.

Projektet Brukarmedverkan i forskningen har stöttat och utbildat 53 forskningspartners som deltar med sina personliga kunskaper om att leva med olika sjukdomar i ett fyrtiotal olika forskningsprojekt.

Modellen kan bli ett framtidslyft för svensk forskning.

 

Sjuksköterskan och reumatikern Maria Nylander Lundeberg är en forskningspartner. Hon är ett viktigt bollplank för forskaren Sofia Kälvemark Sporrong, medicine doktor på Uppsala universitet.

”Bra forskning är patientnära och hittar den snabbare vägen till målgruppen”, menar Maria Nylander Lundeberg. Sofia Kälvemark Sporrong fyller på: ”Tack vare Maria och andra partners får vi en kritisk granskning som bidrar till bättre forskning”.

Detta är tanken med projektet, att forskningsvärlden, handikapporganisationer och patienter kommer i närmare kontakt med varandra. Det ger bättre kvalitet i utvecklingsarbetet, anser Reumatikerförbundet, Astma- och Allergiförbundet, Psoriasisförbundet och Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund.

De drev projektet Brukarmedverkan i forskningen som med stöd av Allmänna arvsfonden utbildat och lanserat medlemmar som forskningspartner.

– Vi är själva anslagsgivare via forskningsfonder och vi har avgörande kunskaper utifrån våra medlemmars egna erfarenheter, säger Caroline Åkerhielm, som var projektledare och arbetar på Reumatikerförbundet. Vi är övertygade om att våra medlemmar kan tillföra kompetens som höjer värdet på forskningen.

Partners förbättrar vården

De startade processen med brukarmedverkan för tre år sedan, vid årsskiftet nyss var de i mål. Numera är projektet en del av förbundens ordinarie verksamhet. Modellen är att utbilda intresserade medlemmar till partners för forskaren, det sker genom en kurs på 2,5 dagar plus uppföljande fortbildningsdagar.

Samtidigt erbjuder man förtroendevalda inom förbundsstyrelse och forskningsfonder en fördjupningskurs i forskningsfrågor.

Rekrytering av forskningspartners görs genom annonsering i förbundens tidningar och direkt handplockning. Reumatikerförbundet hade ett försprång genom sin medverkan i projektet Combine (Controlling chronic inflammatory diseases with combined efforts), som stärker patientens roll i forskningen, med Karolinska Institutet som koordinator och med Vinnova, KK-stiftelsen med flera som anslagsgivare.

Vill använda

– Drivkraften för dem som blir partners är att de vill använda sin kunskap om sin sjukdom för att förbättra vården, skapa bättre behandling och mediciner, säger Caroline Åkerhielm. En del har jobb inom vården och är intresserade av forskning, andra vill veta mer om sin sjukdom.

Maria Nylander Lundberg är sjuksköterska, vårdlärare och ansvarig för frågelinjen Reuma Direkt på Spenshults reumatikersjukhus. Hon har själv ledgångsreumatism sedan tjugo år och sekundär Sjögrens syndrom sedan tio år.

– Så jag har erfarenhet av att själv leva med sjukdomarna och är dessutom aktiv i patientorganisationen plus att jag är starkt intresserad av forskning, säger Maria Nylander Lundberg. Det känns viktigt att som brukare/patient få påverka forskningen och få möjlighet att ha inflytande i vad man forskar om.

Maria Nylandet Lundberg har gått forskningspartnerutbildningen och hon har varit med i ett flertal forskningsprojekt. I något projekt har hon deltagit i upplägget och gett patientaspekter, medverkat vid fokusgruppsintervjuer och funderat kring enkätfrågor. I andra har det handlat om etiska frågeställningar eller möten på familjeträffar som resursperson.

Patientnärhet ger bra forskning

– Det är ju viktigt att nå ut med resultat till patienter och deras organisationer, men även vården kan behöva stöd för att upptäcka nyheter, säger Maria Nylander Lundberg. Ibland tar det flera år innan resultat når fram. Bra forskning är patientnära och hittar den snabbare vägen till målgruppen.

Ett avgörande skäl till att satsa på att bli forskningspartner är att man får kunskaper. Man ökar sin egen kompetens samtidigt som man ger forskaren del av sin vardagskunskap.

– Det är ett väldigt spännande projekt och resultatet ska utvärderas, men jag är övertygad om att denna modell för samverkan är här för att stanna, säger hon. Det är ju egentligen självklart att gruppen som forskningen riktas mot ska få delta, gärna så tidigt som möjligt och på djupet.

Maria Nylander Lundberg tycker sig se ett ökat krav på deltagande från de yngre patienterna. De vill inte bara ta emot det som bjuds, utan är betydligt mer pålästa och känner till alternativa behandlingar. De letar reda på breda fakta via datorn.

Så kraven på medverkan från patienternas sida kommer att öka alltmer. Brukarmedverkan ligger i tiden.

En av de forskare som Maria Nylander Lundberg samarbetar med är Sofia Kälvemark Sporrong. Hon forskar kring hur personer med inflammatoriska sjukdomar ser på forskning och medverkan i studier. Förutom Maria Nylander Lundberg finns ytterligare en forskningspartner i projektet.

– Fördelen med partnern är att projektet blir mer verklighetsförankrat, säger Sofia Kälvemark Sporrong. De ger oss ett inifrånperspektiv och lär oss om hur sjukdomar fungerar.

Personkemin är viktig

Uppgiften för dem har varit att vara bollplank vid upplägget av enkätfrågor och val av fokusgruppsmodell, tolka och sprida resultat. Som det rent praktiska i hur mycket man orkar som reumatiker, krav på pauser, behov av att röra sig och få något i sig.

– Jag har inte hela perspektivet och jag får en större förståelse, säger Sofia Kälvemark Sporrong. Det blir en öppenhet mellan oss där jag kan ställa enkla frågor och få reaktioner. Personkemin är viktig, men även kunskap att förstå forskning och kunna läsa vetenskapliga artiklar.

– Alla kan nog inte vara forskningspartners, det krävs självsäkra personer som vet sin roll. Annars finns en risk att de blir gisslan i forskargruppen. Att vi har två mogna och starka kvinnor är betydelsefullt. Då får vi en kritisk granskning som bidrar till bättre forskning.Det är inte speciellt vanligt med synpunkter från forskningsfinansiärer om att målgruppen ska ha något inflytande.

Bristfälligt

Det tycker Sofia Kälvemark Sporrong är lite bristfälligt, åtminstone vad gäller medicinsk forskning. Såväl forskningsbeställare som Cancerfonden och läkemedelsindustrin bör ha intresse av att engagera personer ur sjukdomsgruppen, liksom att patientorganisationer borde ställa motkrav på medverkan när deras samverkan efterfrågas av läkemedelsindustrin.

– Forskningen blir mer förankrad i verkligheten med forskningspartners, vi forskare får nya frågeställningar och djupare förståelse, menar hon. Vi blir ifrågasatta hela vägen och det ger en mer relevant forskning.

På Karolinska Institutet finns professor Christina H Opava. Hon är sjukgymnast och har kvar en del kliniskt arbete. Men det stora forskningsjobbet är att utveckla och utvärdera effekter av olika sjukgymnastiska åtgärder samt ta reda på upplevelser av sjukdom och behandling hos patienter och vårdpersonal. Hon har själv ledgångsreumatism och ingår i styrgruppen för Brukarprojektet.

Christina H Opava är en av de första som nappade på brukarmedverkan i sin forskning och hon står för en del av utbildningarna av forskarpartners. Där berättar hon om forskningsprojekt från ax till limpa, hur man blir forskare och hur forskarvärlden fungerar.

– Forskningen bör dra in dem det berör på ett bredare sätt än att de bara ska vara leverantörer av data, säger hon. Patienter ska inte främst ses som råttor och möss av forskarna.

Bra på att sprida kunskap

Normalt är forskarna positiva till att samverka med brukare, men det finns bland vissa en skepsis med tanke på värderingar, sekretess, konfidentiella uppgifter och, när det går utanför klinisk forskning, en svårighet att se nyttan.

– Men så fungerar inte partners, de är välutbildade och kunnig och ser utanför sina egna och närmaste behov, säger Christina H Opava. I stället kan de försvara forskning som exempelvis kräver djurförsök mer trovärdigt utifrån sjukdom och egna behov. Och motivera andra patienter att ställa upp för viss forskning.Hon ser ett ökande krav från konsumenterna att ha inflytande, som att de ställer krav på ekologiska varor, etiska krav på produktion med mera på alla möjlig område. Så kommer även forskning att mötas av patientintresset.

– En forskningspartner är duktig på att sprida forskningsresultat, när de varit delaktiga och kan förutsättningarna. De ger även stora värden i sin praktiska kunskap i frågor som vi forskare inte ens har tänkt på. Som lämpliga tider för att testa reumatiker med tanke på morgonstelheten, eller rimligheten i att personer får en rejäl frukost när de kommer så att de orkar med testerna.

Blir ett?

Frågan är då om patienten blir ett med forskargruppen efter en tid, och missar sin patientidentitet. Risken finns, men som en forskningspartner sa till Christina H Opava: ”Jag glömmer nog inte min sjukdom, den påminner mig hårdhänt varje morgon”.

Partnern är en god ambassadör för forskningen, och det märks när resultaten ska lanseras. Då legitimeras metod och behandling av partner, och spridningen av kunskapen går snabbare.Christina H Opava är helt övertygad om att brukarmedverkan ger en fördel för svensk forskning.

Tidigare har svenska patienter utmärkt sig i sitt stora kravlösa förtroende för svensk sjukvård och forskning. Nu blåser nya vindar med ökade krav på delaktighet och inflytande. Speciellt är dagens ungdom inga patienter som enkelt följer råd och anvisningar, de kräver förklaringar och bakgrundsfakta.

– Att få forskningsparters bland patienterna ger forskningen i vårt land ett försprång på sikt, tror hon. Fler länder har brukarmedverkan och det svenska Brukarprojektet mäter sig väl med dem. Snart kanske även patienterna kan vara med i riktiga starten, vid utlysningar av forskningsmedel och bedömning av ansökningar.

 

Torbjörn Uhlin

Effektiva metoder och kunniga kunder målet med ny professur i företagshälsa

En företagshälsovård som arbetar med forskningsbaserade metoder, kunniga kunder som inser vikten av ett förebyggande arbete och därtill en miljö där forskningen om företagshälsovård fortsätter. Så ser Irene Jensen visionen av sitt arbete i den nya professuren. I Fas satsning på företagshälsovård ingår en ny professur och den tjänsten har Irene Jensen, Karolinska institutet, fått. Hon och hennes medarbetare ska utveckla och utvärdera kostnadseffektiva metoder för att främja arbetsförmåga, hälsa och produktivitet.  De ska också forska om hur man på bästa och mest effektiva sätt kan föra ut dessa metoder inom företagshälsovården, så kallad implementeringsforskning. Programanslaget är två miljoner om året i tre år och efter rapport till Fas i ytterligare tre år, totalt 12 miljoner kronor. Irene Jensen forskar redan om liknande frågor, både inom den vanliga hälsovården och inom företagshälsovården. Hennes avhandling handlade om olika behandlings- och rehabiliteringsmetoder vid ryggbesvär. – Sedan tio år tillbaka forskar jag också om vad man kan göra på arbetsplatsen. Det är ett bredare synsätt, säger hon. Före nysatsningen har det nästan inte funnits någon forskning om att utveckla och testa metoder för företagshälsovården och om att föra ut den nya kunskapen, så att den kommer till användning. Det finns till exempel inte evidensbaserade metoder för att komma in tidigt på arbetsplatsen i ett förebyggande arbete.

Relation till kund

Irene Jensen anser att företagshälsovården idag ligger efter, både när det gäller att utveckla nya metoder och att arbeta enligt dem. Därför behövs forskningen. De nya metoderna, som är baserade på forskningsrön och erfarenhet, ska alltså ingå i företagshälsovårdens dagliga vardag och därigenom förbättra kvaliteten och effektiviteten. Ett annat område är att undersöka kundrelationer och vilken betydelse som till exempel avtalen har. Har det betydelse om en anställd får gå till företagshälsovården utan att fråga chefen om lov först? Vad betyder det för ohälsan i företaget? – Vi kommer att forska på många olika nivåer, berättar Irene Jensen. Nästa steg blir att bygga upp stöd för företagshälsovården så att den verkligen använder de nya, evidensbaserade metoderna på ett effektivt sätt. För kunden blir det möjligt att tydligt se värdet av att investera i en företagshälsovård. Hon vill också, tillsammans med andra forskare, bygga upp en paraplyorganisation för den forskning om företagshälsovård, som nu genomförs på flera håll i Sverige, för att samordna arbetet och stärka kraften i satsningen. – Vi vill knyta ihop forskning och praktik och har redan etablerat ett samarbete med några stora leverantörer av företagshälsovård.

Effektivt och strategiskt

Ett forum, där företagshälsovården ingår, ska definiera behov av forskning och enskilda företag ska ingå i konkreta forskningsprojekt. En vision är att företagshälsovården i framtiden konkurrerar om hur bra man är på att använda effektiva metoder, inte genom att utveckla egna metoder och hålla dem hemliga, som sker idag. – Företagshälsovården ska bli som vanlig vård. Alla använder samma metoder och erbjuder paket med olika kvalitet. En annan vision är att kunden efterfrågar tjänsterna på ett mer kunnigt sätt och att företagshälsovården används strategiskt i företaget, när man kunnat visa på kostnadseffektivitet i de metoder som används. Efter sex år, när projektet är slut, finns en ny forskningsmiljö för fortsatt forskning om företagshälsovården.

Gammal forskning blir ny i program för att förbättra förtagshälsovårdens metoder

Det finns redan idag forskningsresultat och metoder som kan användas inom företagshälsovården, efter anpassning. Men avståndet har varit för långt mellan forskarna och hälsan. Ett nytt projekt ska överbrygga den klyftan, men också utveckla nya metoder.  Ledare av projektet är Mats Hagberg.

Mats Hagberg är professor vid arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet, och leder forskningsprogrammet i samarbete med Maria Albin vid arbets- och miljömedicin i Lund. Det är finansierat av Fas och Afa Försäkring och handlar om att utveckla och införa pålitliga metoder för företagshälsovårdens arbete, men också att utvärdera dem. Afa-delen fokuserar på att föra ut metoderna i praktiken. Metoderna ska förbättra hälsa, arbetsförmåga och produktivitet. Framför allt ska metoderna vara baserade på forskning och erfarenhet. – Det är dåligt med forskning om företagshälsans metodik. Det har dessutom varit oklart var hälsan ska hitta sina vetenskapliga resurser och ny kunskap, säger Mats Hagberg.  

 

Anpassa befintlig forskning

Idén till ansökan kom före regeringens satsningen på företagshälsan. Man bedömde att det fanns en hel del vetenskapliga resultat som skulle kunna användas av företagshälsovården, men att avståndet mellan forskning och praktisk användning varit för långt. – I  programmet vill vi anpassa och överföra befintliga metoder, men också hitta nya metoder, som har hög validitet, det vill säga att de är pålitliga, inom de fem områden vi ska arbeta med, berättar Mats Hagberg. De fem områdena är psykisk ohälsa och stress, luftvägssjukdomar som yrkesastma, belastningar av rörelseorganen och arbetsförmåga, och buller och vibrationer. Det femte området är personlig skyddsutrustning. – Det finns nästan ingen forskning i Sverige om personlig skyddsutrustning, trots att de har ett stort användningsområde. Nu arbetar vi med att ta fram ett verktyg för att underlätta att välja rätt skyddsutrustning, säger Mats Hagberg. Företagshälsan ska också få metoder att bedöma risker inom dessa fem områden.

 

Samarbete ökar kraften

Lunds och Göteborgs arbets- och miljömedicin samarbetar för att uppnå bättre effekt, bland annat om en rad verktyg. I Göteborg finns bland annat ett projekt som handlar om att utvärdera speciella handskar för att minska vibrationsexponering, i Lund arbetar man med skyddsutrustning för arbete i värme och kyla.  Programmet täcker kostnader för tre år plus ytterligare tre år, totalt handlar det om 12 miljoner kronor. Under den andra perioden ska man också arbeta med hälsoekonomi för företagshälsovården. Olika företagshälsor är samarbetspartner, bland annat deltar Västra Götalandsregionens hälsa och företagshälsan på Tetra Pak i Lund. En hemsida, där metoder och praktiska verktyg finns tillgängliga ligger redan på nätet  – www.fhvmetodik.se – och den ska utvecklas under programmets gång.  Här ska också  finnas inbjudningar till kurser och utbildningar. Internationellt finns det ett samarbete för att sammanställa evidensbaserade metoder för företagshälsovården, som Yrkeshygienska institutet i Helsingfors arbetar med.

 

Efterlängtad satsning

Mats Hagberg vill gärna samarbeta med Fas övriga satsningar på forskning om företagshälsovård, som nu pågår i Sverige.  – Denna satsning kom inte en dag för tidigt. Kompetensutvecklingen inom hälsan har fått stryka på foten. När det handlar om att kunna debitera sina kunder så mycket som möjligt kanske man inte satsar lika mycket på kvalitetskontroll och utveckling. Forskning om hälsans vanligaste tjänst, hälsokontroller, ingår inte.- De är populära inom företagshälsovården men det finns evidens för att nyttan är låg. Därför finns det all anledning att också fokusera på dessa, men det gör vi inte i detta projekt, säger Mats Hagberg.

Det inte är specialistkompetens som avgör om hälsovårdsarbetet fungerar förebyggande. Foto: Wojciech Wolak

Rutinkontroller av hälsan är sällan förebyggande

– Om arbetsmiljöarbetet ska fungera förebyggande måste företag och företagshälsa har en förtroendefull och kontinuerlig dialog, säger Ann-Beth Antonsson, projektledare för ”Företagshälsovård, sjukfrånvaro och arbetsförmåga”, ett Afa-projekt vid IVL Svenska Miljöinstitutet, som avslutas under våren 2011.

 

Projektet går ut på att beskriva och analysera goda exempel på företagshälsovård. Frågan är hur samarbetet mellan företag och företagshälsovård ska organiseras, så att det förebygger sjukfrånvaro och ökar de anställdas arbetsförmåga.

Tydliga kriterier

– När man letar efter goda exempel måste man ha tydliga kriterier för vad som är bra. Vi frågar till exempel om man sänkt sjuktalen, om företaget bedömer att de fått hjälp av företagshälsan, och konkret vad de gjort som är förebyggande, säger Ann-Beth Antonsson.

Lisa Schmidt, beteendevetare och ergonom, och John Sjöström, kommunikationsvetare
vid IVL, har letat reda på femton företag där företagshälsovården fungerar bra.

Specialistkompetens inte avgörande

– Vi har träffat otroligt många skyddsingenjörer, personalansvariga, avdelningschefer, linjechefer, skyddsombud och arbetsmiljösamordnare, som har ett brinnande engagemang för de anställdas hälsa och säkerhet, säger John Sjöström.

Under våren kommer slutrapporten. En preliminär slutsats är att det inte är specialistkompetens
som avgör om hälsovårdsarbetet fungerar förebyggande.

– Det är viktigare att företagshälsovården har en bra relation med företaget, och att företaget medverkar till exempel genom att utbilda sina chefer i riskbedömning och hur de ska leda  arbetsmiljöarbetet, säger han.

Expertråd vid förändringar

En bra företagshälsovård är med i arbetsprocessen på företaget, till exempel med
expertråd vid förändringar av arbetsorganisationen. Mindre framgångsrikt är att
regelbundet kontrollera personalens blodvärden och kondition.

– Många företag betalar mycket pengar för dessa rutinkontroller, men de ger sällan någon förebyggande effekt, säger John Sjöström.

Varje moment bedöms

Vid ett stort industriföretag i studien träffar företagshälsovården företagsledningen en gång i månaden. De redovisar hur de anställda mår och diskuterar vilka insatser som företaget behöver vidta. Här är företagshälsan med i den konkreta utformningen av arbetet vid produktionslinjen.

– Belastningarna i varje arbetsmoment bedöms för sig, till exempel vilka muskelgrupper som belastas. Man ser till att de anställda roterar, och då inte bara mellan ensidiga uppgifter, säger John Sjöström.

Strategisk företagshälsa

För att lyckas sänka sjuktalen behöver företagshälsan utgå både från företagets behov och förutsättningar, och individens behov.

– Det gäller att hitta och följa upp tidiga signaler, som till exempel upprepad korttidsfrånvaro, säger John Sjöström.

Företag, som har ordning och reda på sitt eget arbetsmiljöarbete, lyckas också knyta till sig en strategisk företagshälsa.

Förtrogenhet behövs

– Det räcker inte att företagshälsovården har kontakt med de personalansvariga eller enbart erbjuder en medicinsk bedömning av individen.

Företagshälsovården behöver vara förtrogen med företagets verksamhet, även i fråga om affärsmässighet och affärsnytta.

– Det ställer stora krav på att de anpassar sitt erbjudande till företagens behov, säger Ann-Beth Antonsson.

 

Anna Holmgren

Asbestsanering är ett riskfyllt arbete. Foto: Zory

Tusentals ton asbest kvar i äldre hus

Asbest är cancerframkallande och har varit förbjudet i Sverige sedan sjuttiotalet. Trots det utsätts många för asbest i sitt arbete än i dag, främst vid ombyggnad av äldre hus. Byggbranschen och IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram en vägledning för säkrare asbestsanering.

Asbestsanering kräver effektivt andningsskydd , skyddskläder, inkapsling av arbetszonen och rigorösa metoder för hantering av avfallet. Men reglerna följs inte alltid. Asbestsanerare som inte följer reglerna kan utsättas för mycket höga asbesthalter, långt över gränsvärdet.

– Vi får rapporter från våra medlemmar om att uppdragsgivarna kringgår de strikta regler som gäller för asbestsanering. De tar in utländska företag som sanerar över en helg, väldigt snabbt och ofta slarvigt, säger Hans Tilly, ordförande för Byggnadsarbetareförbundet.

400 000 ton asbest

Tillsammans med Elektrikerförbundet slog han larm i höstas om asbest på Karolinska Universitetssjukhuset. Enligt Tilly finns det 400 000 ton asbest kvar i äldre hus i Sverige.

Ansvaret för saneringen ligger på byggherren, som är skyldig att informera entreprenören om det finns asbest i en byggnad.

– En entreprenör, som ska göra ett arbete i ett hus där det finns minsta anledning att ana att det kan finnas asbest, ska alltid fråga byggherren för att få besked, säger professor Björn Samuelson, arbetsmiljöexpert på Sveriges Byggindustrier.

Onödig exponering

– Det förekommer att företag gör misstag när de sanerar, det leder till onödig och farlig exponering för asbest, säger Ann-Beth Antonsson, forskare vid Svenska Miljöinstitutet.

När oseriösa företag åtar sig att asbestsanera med outbildad personal blir exponeringen för asbest mycket hög både för dem som sanerar och de som vistas i fastigheten under saneringen, men också efteråt.

– En dåligt utförd sanering kan i värsta fall innebära att saneraren utsätts för en årsdos av asbest under en enda arbetsdag. Det är oseriöst, farligt och helt förkastligt, säger Ann-Beth Antonsson.

Vägledning för upphandling

Nu har branschen tagit fram en vägledning för upphandling av säker asbestsanering. Utvecklingsarbetet har utförts av forskarna på IVL Svenska Miljöinstitutet i samverkan med Sveriges Byggindustrier, Byggnadsarbetareförbundet, samt Riv- och saneringsentreprenörerna. Arbetet har finansierats av Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond och Stiftelsen IVL.

Vägledningen finns på Sveriges Byggindustriers hemsida www.bygg.org. Den kan också användas vid ROT-arbeten för att reglera hur man ska arbeta om asbest skulle upptäckas. Där finns information om vilka upphandlingskrav man bör ställa, förslag på formuleringar i avtal om sanering och en checklista för kontroll av att saneringen sker enligt kraven.

Bra underlag för upphandling

– Jag förstår om det kan vara svårt att göra rätt, om man inte har varit med om att upphandla den här tjänsten tidigare, säger Ann-Beth Antonsson.

– Vi försöker hjälpa företagen när de behöver anlita ett saneringsföretag. Då ska det finnas ett så bra underlag som möjligt!

Det pågår även medicinsk forskning om asbestskadade, för att hindra att fler dör av malignt mesoteliom. Professor Anders Hjerpe på Karolinska Institutet har fått 2,4 miljoner av Afa Försäkring för att utveckla metoder att hitta dessa cancertumörer tidigt innan de hunnit sprida sig, medan sjukdomen fortfarande kan behandlas.

 

Anna Holmgren

Högre pensionsålder ställer krav på en effektiv företagshälsovård

När fler ska jobba mer och längre får företagshälsovården en allt viktigare roll att spela, dels för att behålla dem som redan arbetar, dels för att rehabilitera tillbaka de sjuka.

På ett seminarium finansierat av Afa Försäkring och Fas rapporterade företrädare från Danmark, Finland och Nederländerna om hur man arbetar inom företagshälsovården och med rehabilitering.

I Läkarsällskapets gamla vackra aula berättade Rune Åberg, ledare av FHV-delegationen, om den svenska satsningen på forskning om metoder för att förbättra företagshälsovårdens arbete. Läs mer om denna forskning på annan plats här i tidningen.

Regeringen har också beslutat om en särskild pott om 250 miljoner kronor under 2010 till företagshälsovården för tidig och samordnad rehabilitering. Under första halvåret hade mindre än två miljoner av dessa pengar använts.

– Politikernas beslut är viktiga men företagshälsan agerar på en kommersiell marknad som inte alltid följer politikernas intentioner, sade Rune Åberg.

Han tyckte att arbetsmiljön behöver en mer central plats i debatten och på den politiska agendan. När fler ska jobba mer och längre innebär det att arbetsförmågan måste underhållas och förbättras. Det i sin tur innebär att företagshälsan behöver mer och bättre utbildad personal. Delegationen har skapat masterutbildningar för skyddsingenjörer, sjuksköterskor och beteendevetare i Umeå, Lund och Stockholm.

När det gäller företagsläkareutbildningen ska den som finns idag upphöra. År 2013 kommer ett nytt specialistsystem för läkare och där finns specialiteten arbets- och miljömedicin. Hur denna utbildning ska organiseras och finansieras är oklart. Därför är intresset lågt bland blivande läkare att välja denna specialitet.

Satsning på 10 000

De flesta länder i Europa diskuterar höjd pensionsålder. I Danmark har man redan beslutat om en pensionsreform som successivt skjuter upp pensioneringen. Palle Ørbaek, professor från det danska institutet för arbetsmiljöforskning i Köpenhamn, berättade att pensionsåldern inom kort höjs till 66 år och att de barn som föds idag kan räkna med att jobba till 72 år.

Under åren 2004 till 2008 ökade långtidssjukskrivningarna i Danmark på ett oroande sätt. En aktionsplan, som omfattar 10 000 långtidssjukskrivna runt om i landet startade. Team med sjukgymnast, psykolog och läkare söker upp de sjukskrivna för att hjälpa dem tillbaka i arbete på ett kvalificerat sätt. I slutet av år 2012 ska en rapport vara klar visar hur det har gått för dessa 10 000.

Det danska forskningsinstitutet fokuserar på fyra områden: nanoteknik, psykosociala frågor, belastningar och olyckor. Folketinget har satt som mål att olyckorna ska minska med en fjärdedel och belastningsskadorna och de psykososociala arbetsskadorna med en femtedel fram till år 2020. Yrkesinspektionen ska bara inspektera arbetsplatser med hög olycksrisk.

Jos Verbeek från det finska yrkeshygieniska institutet frågade sig om vi vet om företagshälsan gör ett bra jobb. Det är svårt att hitta siffror som bekräftar detta. Anmälda hörselskador på grund av buller i arbetet har minskat med hälften på 15 år i Finland, men är fortfarande vanliga.

– Detta problem finns alltså kvar. Kan vi då säga att vi gör ett bra jobb, frågade han sig.

I Nederländerna är företagshälsovården obligatorisk och arbetar efter riktlinjer. Mer om det arbetssättet finns att läsa i ett reportage från Holland här.