Tema: Användbart nr 1 2011 Tema: Holland förebild för svensk företagshälsovård

Vibrametern testas av Magnus Sköldbäck och Per Blomqusit

Runstenen – företagshälsa som samverkar med forskare

Företagshälsovården Runstenen i Malmö är en branschhälsa som ökar det förebyggande arbetet bland sina kunder, har närkontakt med kunderna och utför alltmer av sin service ute på arbetsplatserna.

– Vi har saknat en vardagskoppling till den forskning som berör oss, säger verksamhetschef Magnus Sköldbäck. Den har vi fått i samarbetet med Arbets- och miljömedicin i Lund och deras forskning om vibration och buller i projektet Verktygslådan.

 

Vägen till Företagshälsovården Runstenen är fylld av motorvägar, ringvägar, bilfirmor, verkstäder och massor av industrimark.

En avvikande granne är travbanan, för vi är på Jägersro.

Det gamla namnet Motorhälsan, som finns med som ett gemensamt branschnamn med kollegor i Göteborg och Stockholm, säger mer om verkligheten i omgivande miljö.

– Granne med några av sina kunder, mitt i smeten, där vill vi på Runstenen vara, säger Magnus Sköldbäck, som är verksamhetsledare och ergonom.Så går vi förbi receptionen och stannar upp hos kollegan Per Blomquist som visar upp ett nytt instrument för handkraft, en vibrometer, innan vi landar i Magnus Sköldbäcks rum.

En bil fylld med företagshälsovård

Magnus Sköldbäck tar direkt upp ett problem för företagshälsovården: att fånga upp och använda sig av nya vetenskapliga rön. Om man väl hittar en metod för exempelvis riskanalys, så kan man ibland inte använda den för att den inte är testad i praktiken, menar han.

Ett sätt att lösa det är att samverka med forskning, och därför har Runstenen gått in i projektet Verktygslådan där Arbets- och miljömedicin i Lund har studier om vibration och buller. Läs om detta i en separat artikel.

På Runstenen tycker Magnus Sköldbäck och hans kollegor att Verktygslådans metodik är suveränt i sin kombination av praktik och forskning.

– Vi får vad vi önskar, kunskap och metoder till stöd för förebyggande hälsa bland våra kundföretag, ofta med lagstadgat stöd bakom. Bland annat kan vi göra medicinska kontroller av nyanställda, se om de riskerar att skadas mer än normalt, varna dem och följa upp. Samtidigt ger vi de nyanställda en introduktion i arbetsmiljöfrågor på just deras arbetsplats.

– Det ger även spinoffeffekter. Om vi upptäcker någon brist som måste åtgärdas så hämtar vi chefen och tar upp det med dem direkt. Därför är vi allra helst ute på arbetsplatserna och gör vårt jobb, i stället för att plockar hem folk till Runstenen. På så sätt blir vi ett nav mellan anställda, chef, forskning och arbetsmiljöinsatser.

Pratar samma språk

– Fördelen är ju vår kännedom om branscherna, att vi pratar samma språk som kunderna. Det gör att vi blir självskrivna, vi kan ju definiera behoven och lösningarna. Det leder till att vi slipper prisdumpa oss för att möta konkurrensen.

Även denna företagshälsa märkte dock av att statsbidraget togs bort på nittiotalet. Det blev ett tapp i verksamheten och krafttag för att hänga med och gå vidare.

Konkurrensen har ökat i takt med alltfler större rikstäckande företag som Previa och Feel Good.Men där har Runstenen nytta av sitt branschupplägg och man har kunnat behålla all sin kompetens. Andra specialister utöver ergonomen är arbetsmiljöingenjörer, företagssköterskor, företagsläkare. En psykolog medverkar på konsultbasis.

Team

Med dem bygger Runstenen team som arbetar tillsammans med de större frågorna, som psykisk ohälsa, organisation och helhetsgrepp på ergonomin.

– Vi utför en ökande andel förebyggande arbete på alltfler av företagen, säger Magnus Sköldbäck. Vi gör hälsoundersökningar på arbetsgruppen och kan med dem som grund ge stöd till såväl personliga som organisatoriska förändringar.

Organisationen Motorhälsan finns i landets tre stora städer som självständiga enheter, och de samverkar alltmer för att klara konkurrensen mot de stora hälsobolagen. Ett sätt är att utveckla sig tillsammans och bygga upp kompetens på samma nivå, för att kunna ta sig an större företag med spridning över landet.

Ett problem är att företagshälsan enbart ska hantera personer som blir sjuka av sitt arbete (arbetsrelaterade besvär).

Kombination

Men ofta är sjukdomen en kombination av fritid och arbete.

Det kan vara svårt att avgöra för den sjuka, men visar det sig vid besöket på företagshälsan att det enbart är relaterat till fritiden så remitteras personen till sin vårdcentral. Väldigt sällan använder sig vårdcentraler av möjligheten att bredda sin kunskap och remittera till företagshälsan.

– Ibland kommer vi vid sjukskrivning på vårdcentral allt för sent in i rehabiliteringen för att den ska bli lyckad, säger Magnus Sköldbäck. Inte heller företagens sjukförsäkringar, som kan ge snabbare fil in i vården, medför att vi engageras.

Magnus Sköldbäck siar om framtiden för Runstenen. Han tror på ännu fler förebyggande insatser och även ökad organisationsutveckling med chefer och anställda, på kontor och i produktion.

– Och förhoppningsvis har det vuxit fram en tätare och snabbare samverkan med sjukvården.Vi tar oss till Mitsubishi Center Malmö, som säljer Nissan och Mitsubishi, där Magnus ska möta skyddsombudet Micael Ekberg för att prata om en arbetsmiljöstudie på verkstaden.

På vägen dit är det många hej och småsnack, det märks att Magnus hör hemma och trivs här, ute i vardagen hos grannen, i mötet mellan bilreparatörer och företagshälsan med var sina verktygslådor.

 

Torbjörn Uhlin

Istvan Balogh utvecklar teknik för att mäta vibration hos alltfler yrkesgrupper

Forskare och företagshälsor avslöjar fler vibrationsrisker

Många riskerar skador av vibrationer i arbetet. Dagliga störningar på hela kroppen är lättare att mäta.

Svårare att skydda är alla dem som har upprepade korttidspåverkan på främst armar och händer. Som det är för trädgårdsarbetaren, bilreparatören och tandteknikern.

Forskaren Istvan Balogh är en av forskarna som söker medicinska kunskaper, metoder och mätinstrument i ämnet, i samverkan med företagshälsovården.

 

Företagshälsovården Runstenen är med i projektet Verktygslådan, i den del som handlar om vibration och buller.

I projektet arbetar forskare vid Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund och Göteborg samt Institutionen för designvetenskap vid Lunds tekniska högskola.På AMM Lund har personalen på Runstenen bland annat kontakt med forskaren Istvan Balogh.

Jag hälsar på hos honom i hans kontorsrum med överfyllda bokhyllor och skrivbord av böcker, rapporter, buntar av papper, mätinstrument och med matta försöka att bringa ordning i mängden.

En rejäl vibration verkar kunna bli en riskfaktor för Istvan Balogh, som faktiskt var den första arbetsmiljöingenjören vid dåvarande Fosieby företags- och motorhälsa, nuvarande Företagshälsovården Runstenen.

Hemtamt

– Ja, det känns hemtamt att ha dialog med dem, säger Istvan Balogh. Vi har ju en gemensam problematik: hur man hanterar vibrationer under korta men frekventa perioder med verktyg och maskiner i verkstad och utemiljö.

En orsak till efterfrågan av insatser från företagshälsovården är Arbetsmiljöverkets regelverk och tillsyn med krav på medicinska och tekniska kontroller och åtgärder.

– Problemet här kan vara att Arbetsmiljöverket ställer krav om att förebygga, utreda och åtgärda risker men det saknas kunskap om lämpliga metoder för det, säger Istvan Balogh. Ibland är den vetenskaplig forskning som finns inte tillämpbar.

Grunden för kraven är EU:s vibrations- respektive bullerdirektiv från 2002 liksom den svenska implementeringen som blev AFS 2005:15 och 16. Men dessa direktiv skrevs med tanke på daglig exponering.

Lär ut och hyr ut

Man räknar med att runt 450 000 anställda utsätts för vibrationer i delar av kroppen under en arbetsdag, 35 000 av dem ligger över gränsen för riskabla vibrationsnivåer i hand och arm.

Dubbelt så många drabbas bland dem med helkroppsvibrerande arbete.

Det är sedan länge känt att stenarbetare, skogsarbetare och byggnadsarbetare är utsatta grupper. Man har funnit att riskerna gäller även för trädgårdsarbetare (häck- och åkgräsklippare), tandtekniker, slipare på mekanisk industri, bilreparatörer och däcksarbetare.

Problemet är att göra riskbedömning på korta sekvenser av ofta varierande verktyg, som för byggnadsarbetaren med ständiga byten av maskiner.

– Vi behövde mer avancerade mätinstrument som kan mäta slag och stötar. Då kan vi bättre följa upp de allmänna riktlinjerna kring riskbedömning av alla slags vibrationer, säger Istvan Balogh. Vad gäller över tiden, vem skadas och hur, vilka verktyg drabbar. Så länge vi inte riktigt vet, finns frågetecken kring tillämpningen av direktivet och regelverket som styr Arbetsmiljöverkets tillsyn.

Med hälsan

Utvecklingsarbete gör man tillsammans olika företagshälsor.

En i Jönköping har tandvårdspersonal som studiegrupp, en i Växjö studerar sliparbete på en verkstad.

Och på Runstenen gör man medicinska och tekniska kontroller på bilverkstäder och däckfirmor vad gäller korta arbeten med bland annat slående mutterdragare.

– För att underlätta för företagshälsor och erbjuda bästa tekniken hyr vi ut mätutrustning, och utbildar i användning av instrumenten, säger Istvan Balogh. Vi lär ut såväl tekniken för riskbedömning som den medicinska kontrollen med rådgivning.

Fördelen med att forskare och brukare samverkar är just att de gemensamt kan komma fram till fungerande metoder för många olika verktyg, maskiner, arbetssätt och arbetsmiljöer i verkstäder och utemiljö. Allt för att skydda mot vibration som ger arbetsskador.

 

Torbjörn Uhlin

Nu reser sig svensk företagshälsovård, från ett prisdumparläge.

Svensk företagshälsa i förnyelse saknar stöd från parterna

Svensk företagshälsovård har en tuff vandring åter till sin gamla position.

Mer kraftfullt statligt stöd, mer tillsynskrav och fler drivkrafter behövs för att företagen ska välja företagshälsovård och betala för ett aktivt och förebyggande arbete, menar Lars Hjalmarsson, vd för Föreningen Svensk Företagshälsovård, FSF. ”Arbetsgivare och fack har inte varit speciellt aktiva för att stärka företagshälsovårdens roll”, anser han.

 

Svensk företagshälsovård sargades illa när statsbidraget togs bort på nittiotalet. Medicinska insatser och förebyggande arbete har tappats bort, och ersatts av billigare hälsotrender utifrån marknadens villkor. Statliga utredningar har kommit på löpande band, sedan har politikerna lagt förslagen på is.

Nu tar branschen stapplande steg på väg tillbaka till en bredare och djupare roll.

Fast idag har en splittrad efterfrågan delat kunderna i A- och B-lag, där vissa arbetsgivare köper stora insatser medan andra söker minimal eller ingen företagshälsovård alls. Företagshälsovård erbjuds 70 procent av de anställda, knappt en tredjedel står således utanför.

– Det är främst små företag och nya, moderna företag som inom IT-branschen som står utanför, säger Lars Hjalmarsson. Men även många anställda inom offentliga sektorn får ingen företagshälsa i praktiken, eftersom en del av dessa arbetsgivare bara har företagshälsa på pappret, utan något innehåll.

Mycket snack, lite verkstad

– Det är faktiskt så illa att de goda exemplen på bra företagshälsovård är undantag, den bästa hälsovården har slagits ut av prisdumpningarna, säger han.Mycket av bredden och den evidensbaserade kunskapen har blivit skingrats på vägen utför.

Men nu känns det lite mer åt rätt håll med forskningsprojekten och genom den uppgradering som FAS-professuren med Irene Jensen står för.

– Det är inte en dag för tidigt och alldeles utmärkt, säger Lars Hjalmarsson. Det behövs mer riktlinjer och evidensbaserad fakta för att driva företagshälsan framåt.Det har varit mycket snack men lite verkstad under lång tid, menar han och riktar hård kritik mot arbetsmarknadens parter, som han har förväntat sig verkligen skulle värna företagshälsan.

Parterna

– Parterna har inte gjort mycket för företagshälsan, de har inte varit beredd att satsa något för att stärka den. De kommer inte överens om något tillsammans som innebär en utökad företagshälsovård. Facket driver inga krav i avtalsrörelsen och arbetsgivarna ryggar tillbaka direkt det handlar om samhällskrav som kostar.

Det är märkligt, påpekar Lars Hjalmarsson, med tanke på att företagshälsan kan medverka till ett långsiktigt hållbart arbetsliv, där alla är vinnare. FSF täcker runt 90 procent av alla företag i branschen. Dock rör det sig om en krympande skara, prisdumpningen av företagshälsans insatser har sitt pris.

Största förändringen var när statsbidraget försvann, då upphörde en tredjedel av alla enheter.

Till sitt stöd har de ett minimalt kansli alldeles vid Humlegården mitt i Stockholm. Där finns två anställda.

Aktiva hälsor

– Vi är få men det finns flera aktiva hälsor på riksnivå, säger Lars Hjalmarsson. Jag bedömer att svenskt företagshälsa ligger på runt tionde plats i världen med nuvarande täckning och insatser. Men jag är inte säker på att vi har något att lära ut till övrig företagshälsa numera.

Det är dock lite vind i seglen för företagshälsan idag. Regeringen har infört ett mindre bidrag för tidiga insatser från företagshälsovården. FAS, forskningsrådet för Arbetsliv och Samhällsvetenskap, har bekostat en professur i ämnet och flera olika forskningsprojekt, även AFA har gett stöd till utveckling av företagshälsan.

Regeringen har tillsatt en Företagshälsovårdsdelegation, som har reparerat utbildningshålen efter Arbetslivsinstitutets bortgång och säkrat utbildningen. Nu förstärker man den med masters- och magisterprogram på högskolenivå för sjuksköterskor, ergonomer, hälsopedagoger, beteendevetare och sjukgymnaster.

En utbildning för läkarna leder till specialistkompetens som företagsläkaren med inriktning på arbets- och miljömedicin eller företagshälsovården.

Piskor och morötter

– Det var lite segt att komma igång med läkarnas specialistutbildning, men nu kan den starta och fylla på behovet av läkartjänster, säger Lars Hjalmarsson. Det blir faktiskt bättre än tidigare då många utbildningar var av stuprörsmodeller.

Det har tagit tid med förändringarna, än har inte den modell satt sig riktigt där vårdcentralen ska komplettera sin insats med ett kundbesök hos företagshälsovården. Det bör ske efter tre kriterier: Sjukfallet riskerar bli långvarigt, det kan väntas bli problem med återgång i arbetet samt att arbetsförmågan behöver prövas särskilt.

– Fortfarande har detta inte fått full acceptans inom sjukvården, att bredda behandlingen av den sjuke genom att ta med arbetslivsaspekter.

FSF önskar starkare incitament för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Arbetsgivarna måste känna att det är lönsamt att komma in tidigt med hälsoarbetet, inte som nu att söka det billigaste alternativet.

Talar emot

– Det talar emot att enbart införa obligatorisk företagshälsovård, för då kommer priset ännu mer att avgöra, säger Lars Hjalmarsson. Man kommer att söka billiga alibin för att man sköter sig.

Nej, det behövs andra piskor och morötter, menar han. Som i Finland där man har obligatorisk företagshälsovård och arbetsgivarna får betala pensionen för dem som blir förtidspensionerade. Den arbetsgivare som har många långa pensionsåtagande blir lidande och får betala riskpremier.

Som i Holland där man också har obligatorisk företagshälsa och där arbetsgivaren får betala sjuklön under två år.

– När man får ta ansvar för att den anställde inte ska stanna i sjukskrivning blir det lönsamt att investera i hälsofrämjande insatser.

En lång arbetsgivarperiod är inte aktuell, men FSF stödjer tanken på delade kostnader mellan arbetsgivare och stat. Och varför inte snurra på dagens modell, med sjuklön de första två veckorna. Då hinner man sällan med någon insats.

Tvärtom

Bättre vore tvärtom, samhället står för de första veckorna, sedan får arbetsgivaren betala sjuklön en tid, menar Lars Hjalmarsson: ”Vänd på steken så kanske det händer något”.

I dag utgör runt tio procent av FHV:s insatser förebyggande åtgärder. Inte heller åtgärder i första skedet av sjukskrivning är så vanliga, medan hälso- och sjukvård står för större delen. Det skulle FSF vilja förändra, med stöd av tydligare incitament.

– Det skulle vara en klart lönsam statlig satsning, säger Lars Hjalmarsson. Särskilt i dessa tider av brist på arbetskraft borde det vara självklart att satsa på att fler att hålla längre upp i åldrarna. Nu är vi sjukligt effektiva där de enklare jobben försvunnit, vilket är till men för många grupper som behöver vägar åter. Eller för de med funktionshinder som är på väg in i arbetslivet. Fortfarande har vi högt tempo på att förtidspensionera ungdom.

 

Torbjörn Uhlin

 

Medarbetare är ofta osynliga stöd vid återgång i arbetet

Arbetskamrater rehabiliterar i tysthet

Arbetskamraterna har en viktig roll vid rehabiliteringen av den sjuke medarbetaren.

Samtidigt är det ofta förvirrande för dem vad de kan göra, vad som förväntas av dem.

Alltför ofta räknas de bort av chefer och av varandra, deras insatser blir osynliga, visar rehabforskaren Åsa Tjulin vid Linköpings universitet i en ny avhandling om kollegors roll i rehabiliteringen.

 

Hur skapar man en hållbar återgång och arbetsförmåga? Hur agerar chef, medarbetare, personaladministratör? Det finns forskning som visar att arbetsplatsen spelar en viktig roll vid en återgång till arbete efter en sjukskrivning. Frågor om ansvar och förväntade insatser när en kollega var sjukskriven eller kom tillbaka till arbetet skapade dock ofta en osäkerhet hos alla.

Kollegor osynligt stöd

– Under sjukskrivningen blir det en balansgång mellan det positiva i att hålla kontakt och känslan av respekt genom att lämna den sjuke ifred med sin sjukdom, säger Åsa Tjulin. De vill inte störa och tränga sig på, eller verka som om de övervakar den sjuke.

Frågan om att ta tidig kontakt är svår, såväl för chefen vad gäller det obligatoriska arbetsgivarkravet under sjukperioden som det informella sociala ansvaret människor emellan.

Att återkomma i arbete efter sjukskrivning går inte alltid raka spåret. Att veta hur man ska agera som närmaste chef eller arbetskamrat är inte heller så självklart. Mycket sker i tysthet, och kamraterna är förvirrade över sin roll. Alltför ofta räknas de bort av chefer och varandra.

– Man förutsätter att de ska finna sin roll själva. Det kan skapa en stark oro. För personen kommer ju tillbaka till jobbet inte bara för att utföra en arbetsuppgift, utan även till sina sociala relationer.

När den nyss sjuke återkommer finns kollegorna där som stöd och bollplank, visar det sig. De trixar med scheman, de byter till sig tyngre uppgifter och skapar en mjuk ingång. Men om deras frivilliga insatser är osynliga för chefer och ledning kan det medföra att de ökade arbetsinsatserna till slut skadar hela gruppen.

 Räkna in kamratstödet

De har svårt att avgöra när gränsen är nådd. Arbetsgivaren ser normalt att arbetsträningsfasen är över efter en viss planerad tid, och cheferna kopplar då loss sitt engagemang i rehabiliteringen. De planerar sällan för en hållbar återkomst. Medan kollegorna fortsätter med sitt stöd så länge det behövs, eller de orkar.

Faran med att kollegorna frivilligt tar på sig ökade arbetsinsatser som förblir osynliga, är att de sliter ut sig och tappar lusten. De måste själva sätta en gräns, vilket inte är lätt.

Så det är viktigt vid planeringen att, förutom den sjuke och de ansvariga cheferna, även ta in arbetskamraterna i processen. De som är närmast och som följer varje steg vid återkomsten.

En sådan god återgångsmodell fick jag lyssna på i en kycklingfabrik, och se i praktiken. En kvinna som varit sjuk för en muskel- och ledskada återgick i sitt gamla team, där man hade ett rullande schema för arbetet runt linjen. Nu gjorde kollegorna tillsammans ett brott i bytena av arbetsuppgifterna, de tyngsta momenten slapp kvinnan under en tid.

Alla var överens om att det inte var optimalt, utan ett avsteg från den goda ordningen som skyddsansvariga och chefer med viss möda fått att fungera.

Maxtid

Man hade satt en maximal tid för avvikelsen, och det hade skett med stöd av företagshälsovården. Att tillfälligt slippa det tyngre arbetet sågs som självklart och helt acceptabelt för att kollegan skulle kunna återvända i arbete. Hon fick ständigt höra av kamraterna att inte hetsa, inte slita ut sig, utan ta det lugnt.

Detta är kanske inte ett unikt undantag, men det visar vad man kan göra i samspel mellan chefer, företagshälsan och arbetskamraterna. Kamratrollen är tydlig i denna avhandling, vilket avviker från annan  forskning, som förmedlat mest klagomål från arbetskamraternas sida att de måste göra även sin återvändande kompis jobb. Denna avhandling visar motsatsen, att de gör mycket i det dolda. Så det är dags att ta fram arbetskamraterna i rehabiliteringsljuset.

 

 

Torbjörn Uhlin

Kvinnor i industrin har ofta bundna monotona arbeten. Foto: Stockxchnge.

Variation minskar kvinnors ohälsa

– Förbättringar av arbetsmiljön för kvinnorna i industrin handlar i dag mycket om hur man kan skapa en ökad variation i arbetet, säger Caroline Jarebrant, doktorand i produktionsergonomi och ergonom på Swerea IVF. Hon har utvecklat en metod för att få med förbättringar av arbetsmiljön som en del av företagens förändringsarbete.

Förpackning, montering, slipning, nitning är typiska uppgifter för kvinnor i industrin. Dessa arbetsuppgifter kan se lätta ut vid en hastig anblick. Men om de utförs dag ut och dag in är de oftast monotona, bundna, ensidiga och kan leda till stress och belastningsskador.

Män får lösa problem

– Kvinnornas arbetsdag är ofta fylld av produktionsarbete, medan männens arbetsdag ofta har inslag av möten med lösning av tekniska frågor och olika projekt, säger Caroline Jarebrant.

Hon leder ett projekt, som handlar om att minska risken för ohälsa och olycksfall för kvinnor inom verkstadsindustrin. Projektet ingår i ”Kvinnor i industrin” ett forskningsprogram, som finansieras av AFA Försäkring.

Upptäcka kvinnors arbetsmiljö

Fyra företag har deltagit i detta projekt, ett textilföretag, ett elektronikföretag, en traditionell verkstad och en underleverantör i fordonsindustrin.

– Vi ville inte komma till företagen och berätta för dem hur vi såg på deras arbetsmiljö, utan vi ville försöka få dem att själva upptäcka hur det såg ut just hos dem när det gällde kvinnornas arbetsmiljö, säger hon.

Det visade sig att verkligheten var ganska olika hos de fyra företagen, beroende på traditioner i branschen och på orten, men det fanns en uppdelning i olika arbeten mellan män och kvinnor.

En generationsfråga

I ett av företagen arbetade en hel del äldre kvinnor och yngre män. Kvinnornas och männens arbetsuppgifter skilde sig markant, men också deras bakgrund. Männen var vana vid datorer och kunde lära sig nya saker via datorn, de klarade också att förstå engelsk text. Kvinnorna kunde inte lära sig via datorer. De behövde lära sina uppgifter genom att göra och hade svårt med engelska språket.

Var detta en generationsfråga, snarare än en skillnad mellan män och kvinnor?

– Ja, troligen, men företaget har i många år försökt locka till sig unga kvinnor, men det har inte varit så lätt. När företaget nyrekryterar vill de ha personer från teknisk linje och där är det ont om kvinnor., säger Caroline Jarebrant.

Värdeflödesanalys

Arbetsmiljön är en del av produktionen som helhet. Med en så kallad värdeflödesanalys, VFA, kan man studera produktionsflödet genom att man ritar upp hur materialflödet ser ut och hur produktionen styrs. Värdeflödesanalysen går ut på att ta bort slöseri, som till exempel onödiga lager, onödigt spring, onödig väntan i produktionen. Men allt detta sparande kan leda till en intensifiering av arbetet, om man tar bort återhämtningsperioder i arbetet. Det i sin tur kan leda till att arbetet blir än mer montont och belastande.

Caroline Jarebrant kom på att använda värdeflödesanalysen för att objektivt studera arbetsmiljön och få med förbättringar av arbetsmiljön som en del av företagets förändringsarbete.

– Första gången jag såg en värdeflödesanalys tänkte jag att här är det arbetsmiljöverktyg jag letat efter! Om man utnyttjar värdeflödesanalysen för att studera arbetet kan man få en konkret bild av arbetsmiljön i stället för tyckanden, säger Caroline Jarebrant, som är doktorand i produktions¬ergonomi vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Dagbok visade uppdelningen

En grundtanke i projektet är att de anställda ska delta aktivt och bidra med sina kunskaper för att bygga upp en gemensam bild av sin arbetsmiljö. En metod hon prövade i projektet var en dagbok där var och en antecknade vad de gjorde, var och hur länge. Detta är en så kallad tidsgeografisk dagbok. Dagböckerna synliggjorde uppdelningen mellan kvinnor och män i arbetet.

– Den tidsgeografiska dagboken visade tydligt att vissa gör bara rena produktionsarbeten, medan andra gör kringuppgifter.

Utifrån en gemensam bild av arbetet som alla blev överens om, diskuterade grupperna hur de ville ha det i framtiden när det gäller effektivitet och arbetsmiljö.

Alla gjorde nästan allt

I början var samtalet ganska låst i projektgruppen och det var svårt att se hur något kunde förändras. Men så småningom fick alla en annan syn på sitt arbete. På ett av företagen enades projektgruppen om att försöka förändra hela produktionsflödet. Resultatet blev att nästan alla i laget gjorde alla uppgifter i laget. En äldre kvinna i gruppen sade: ”Nu kan jag göra nästan allt, men truck det kör jag inte!”

– En ökad variation i arbetet kan man bara skapa om alla ser helheten och förstår vad var och en gör, säger Caroline Jarebrant.

Värde för företaget

– Medarbetarna måste förstå att det finns en vinst i att förändra arbetet och företaget måste se att det ligger ett värde i att ha en kompetent personal som är flexibel. Det kostar ju pengar att lära upp nya.

Hon har inte räknat i kronor och ören på om mer variation i arbetet är lönsamt.

– Men det är en kvalificerad gissning att det lönar sig, säger hon.

Anna Holmgren