Mindre än hälften av alla arbetare i Sverige orkar jobba ända fram till 65 års ålder. I ett projekt på Karolinska institutet undersöker forskarna vad som gör att några med fysiskt ansträngande arbeten lämnar arbetsmarknaden, medan andra orka stanna kvar, kanske genom att byta yrke.
Det är väl känt att en stor del av befolkningen har besvär av fysisk belastning och fortsätter arbeta trots dessa besvär. Likaså att det finns riskfaktorer som man bör undvika och förebygga. Och det finns mängder av litteratur om rehabilitering och återgång till arbetet.
Men det finns väldigt lite forskning om dem som fortsätter arbeta med etablerade besvär och om deras möjligheter att stanna kvar i arbete.
– Det saknas också kunskap om minskad arbetsbelastning ökar chanserna för dem med besvär att fortsätta jobba, säger Katarina Kjellberg, ergonom och projektledare.
Hon forskar och undervisar på magisterprogrammet i Arbete och hälsa och har doktorerat på vårdpersonalens arbetsmiljö. Tidigare har hon som sjukgymnast haft många patienter med besvär i rörelseorganen.
12-årsuppföljning
Det projekt hon nu leder heter Betydelsen av fysisk belastning i arbetet för besvärsutveckling, arbetsförmåga och tidigt utträde från arbetslivet för arbetstagare med besvär från rörelseorganen – en 12-årsuppföljning.
Studien fokuserar tre områden:
- Hur påverkar tung fysisk belastning utvecklingen av besvär i rörelseorganen. Och hur påverkar det i sin tur arbetsförmåga och utträde ur arbetslivet.
- Kan byte till ett yrke med lägre fysisk belastning bidra till minskad smärta, bättre arbetsförmåga och till att man kan stanna kvar längre i arbetslivet.
- Vad innebär det för arbetsförmågan om tung fysisk belastning kombineras med brist på kontroll på jobbet?
Huvudfokus i projektet är på att undvika att lämna arbetslivet i förtid.
– Vi vill veta om det hjälper att byta yrke, om det kan var ett sätt att förhindra att man åker ut. Den frågan är väldigt aktuellt nu när pensionsåldern ska höjas, säger Katarina Kjellberg.
Höjd pensionsålder
Idag kan man ta ut den statliga pensionen tidigast vid 61, nu vill regeringen höja den. Regeringen vill också utöka tiden för anställningsskyddet med flera år.
Redan nu är över 50 procent av befolkningen i arbetaryrken inte kvar i arbete vid 65 år, säger Katarina Kjellberg.
Även bland tjänstemännen är det väldigt många, drygt en fjärdedel, som inte kvar i arbetslivet vid 65 års ålder.
– För oss med fysiskt lätta jobb kan det vara bra att kunna fortsätta jobba och tjäna pengar men de som inte orkar jobba ens till 65, dem pratar man inte så mycket om, säger hon.
Ekonomiska incitament räcker inte
Resultatet av projektet kan bidra till att visa att nivån av fysisk belastning har betydelse och att det kan minska besvären om man sänker belastningen i arbetet.
– Att bara höja pensionsåldrarna fungerar inte, ekonomiska incitament räcker inte, om inte arbetsförhållandena i tunga jobb samtidigt förbättras säger Katarina Kjellberg.
Hon anser att många av de som har fysiskt tunga jobb borde byta arbetsuppgifter tidigare i sitt yrkesliv, kanske redan i 50-årsåldern.
– Jag hoppas att vi kan visa för arbetsgivarna att en minskad belastning bidrar till att människor kan vara kvar i arbete och kan minska risken för olika utträden ur arbetslivet, säger hon.
Ett resultat kan också bli att visa för arbetstagarna att det kan vara bra att byta jobb.
I Sverige har vi relativt låg rörlighet på arbetsmarknaden. Efter sex månaders sjukskrivning ska arbetsförmågan bedömas mot hela arbetsmarknaden. Samtidigt har vi i Sverige inget bra system för att byta arbete.
Svårt att byta jobb
Tanken är att personen ska skickas till arbetsförmedlingen till någon åtgärd. Men det är väldigt få åtgärder som leder till att man byter jobb.
– När man inte orkar längre kan det vara bra att byta jobb, men i praktiken är det väldigt svårt i yrken med tung fysisk belastning och låg kontroll.
Arbetsgivaren har ett lagstadgat ansvar för att anpassa arbetsförhållandena till arbetstagarens förutsättningar.
Strategier för att orka
– Önskvärt vore om arbetsgivare hade strategier för hur de äldre arbetstagarna ska orka arbeta kvar tills pensionen, säger Katarina Kjellberg.
Det kan handla om att ha en planering för de äldre anställda så att de till exempel kan få vidareutbildning inom företaget, byta arbetsuppgifter, bli erbjudna arbetstidsschema och arbetspass som tar hänsyn till den äldres större behov av återhämtningstid. Men arbetsgivarnas ansvar sträcker sig inte hur långt som helst. De behöver inte skapa nya arbetsuppgifter, bara anpassa det befintliga arbetet.
– Det måste finnas vägar att byta jobb när det inte går att ordna på samma arbetsplats. Men hur det ska gå till är en fråga som staten och parterna behöver lösa, säger hon.
Mer fakta om projektet
Totalt ingår cirka 30 000 personer i de grupper som studeras i projektet. I grunden ligger de folkhälsoenkäter som riktar sig till ett slumpmässigt urval av den vuxna befolkningen i Stockholm.
– Det intressanta med detta projekt är att vi tittar på exponering under lång tid. Annan forskning brukar bara mäta exponeringen av tung fysisk belastning vid ett enda tillfälle. Risken då är att man bara mäter tillfälliga exponeringar, säger Katarina Kjellberg.
– Här kan vi få ut både nivån på exponeringen, hur den förändras över tid och hur den förändras om man byter yrke.
Folkhälsoenkäterna till stockholmarna skickas ut vart fjärde år. Efter enkäten 2002 började man med att skicka ut uppföljningsenkäter till samma grupp av individer som svarat 2002, en så kallad kohort startades. Det gör att forskarna kan följa samma individers hälsa över serier av tid. Uppföljningar av 2002-års enkäten har gjorts år 2007, 2010 och 2014. En ny kohort startades 2006 med uppföljning 2010 och 2014.
Samkör enkäterna med stora register
Forskarna samkör dessa enkäter med data från register över hela Sveriges befolkning. Till ett av registren rapporterar arbetsgivarna de anställdas yrke, inkomster och andra ersättningar. Forskarna har också tillgång till Försäkringskassans register över individernas sjukskrivningar och sjukersättningar (tidigare förtidspension), samt register över sluten sjukvård och dödsorsaksregistret.
Med hjälp av Statistiska centralbyrån, kopplar forskarna enkätsvaren till individerna i dessa stora register.
– Av de 30 000 som ingår i våra kohorter kommer vi att närstudera de individer som uppgett att de har belastningsbesvär. Det är betydligt färre.
Enkäterna innehåller frågor om fysisk belastning, kontroll i arbetet och om besvär i muskler och leder och hur de bedömer sin egen arbetsförmåga i förhållande till kraven i arbetet. Forskarna har också tillgång till medelvärden för fysisk och psykisk belastning i olika yrken, till exempel för hur ofta en sjuksköterska arbetar i obekväma arbetsställningar.
– Dessa mått på exponering i yrket kommer vi att använda som ett mer objektivt komplement till enkätsvaren, eftersom det finns en risk att de som har besvär i muskler och leder själva överskattar sin exponering i enkäter, säger Katarina Kjellberg.
Projektet har fått medel från Forte och ska pågå i tre år vid Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Fyra forskare medverkar. Förutom projektledaren är det doktoranden Kathryn Badarin, Lena Hillert, överläkare på Centrum för arbets- och miljömedicin, samt Tomas Hemmingsson, professor vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Anna Holmgren