Säkerheten i gruvan gäller både den fysiska arbetsmiljön och hur man kommunicerar risker till varandra, säger Magnus Nygren, LTU. Foto: Fredrik Alm/ LKAB

I gruvan växer en ny säkerhetskultur fram

En allt större andel av arbetet i gruvbranschen, uppåt 40 procent, bedrivs numera av underleverantörer, inte av gruvföretagen själva.

2007 var skador bland entreprenörerna fyra gånger vanligare än bland de anställda i gruvbranschen.

2013 hade antalet skador bland entreprenörerna sjunkit ner till samma nivå som de anställdas, under tio fall per miljoner mantimmar.

Arbetsmiljöverket konstaterade 2012 att systemet med allt fler entreprenörer i Sverige lett till långa kedjor med underleverantörer, ett uttunnat arbetsmiljöansvar och många fler olycksfall bland wntreprenörerna, särskilt inom bygg- och anläggningsarbete.

2010 kom Arbetsmiljöverkets föreskrifter om berg- och gruvarbete. (AFS 2010:1)

Drivkrafter

Viktiga drivkrafter för att få bukt med olycksfallen bland entreprenörer är
också reglerna om samordningsansvar i arbetsmiljölagen och föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö.

– Dessa lagar och regler har breddat gruvbranschens syn på säkerheten, så att det numera inte bara handlar om den fysiska arbetsmiljön och systematiskt arbetsmiljöarbete. Säkerheten handlar också om hur människor på en arbetsplats kommunicerar risker till varandra.

 Foto: LTU
Magnus Nygren Foto: LTU


Det säger Magnus Nygren, som är forskare
i arbetsvetenskap med inriktning på sociologi och psykologi vid Luleå tekniska universitet, LTU.

Säkerhet

Hans forskning i gruvbranschen handlar om säkerhetsarbete och samordningsansvar med fokus på branschens egna exempel.

Arbetet inom gruvbranschen bedrivs både
under och ovan jord, till exempel i anrikningsverk i hantering och bearbetning av malmen. Med tiden har malmbrytningen i fronten nere i gruvorterna blivit allt mer mekaniserad och styrs till stor del från kontrollrum ovan jord.

– I gruvbranschen är den tekniska utvecklingen mer eller mindre konstant, den har inte stannat upp. Det som är nytt är att den organisatoriska frågan vuxit som område inom säkerhetsarbetet, säger han.
Säkerheten är sedan många år en stor fråga inom gruvbranschen. Mycket arbete har lagts ner på att minska olycksfallen, som sjunkit radikalt från 50 olycksfall 1981 till 7 olycksfall år 2015 per miljon mantimmar.

Fler och fler entreprenörer

Magnus Nygrens avhandling från 2018 handlar om samverkan mellan beställare och entreprenörer. Den heter Säkerhet i arbetsplatser med flera arbetsgivare – ansvar och maktförhållanden i gruvindustrin.

Avhandlingen analyserar hur ansvaret för arbetsmiljön delas mellan beställarföretaget och entreprenören. Enligt lag har båda arbetsgivarna fullt ansvar för sina anställdas arbetsmiljö.

Entreprenörerna kommer utifrån och ska klara av att på ett säkert sätt reparera utrustning, transportera material, bygga anläggningar med
mera. Beställaren har då ett samordningsansvar för arbetsmiljöarbetet i båda företagen.

Där ingår att riskbedöma anläggningen, att tidsplanera
arbetet, att samordna arbetsmiljöarbetet mellan beställare och entreprenör.

Ansvaret undermineras

En slutsats i avhandlingen är att arbetsgivaransvaret undermineras av den komplicerade relationen mellan beställare och entreprenör. Det har att göra både med ojämlika maktförhållanden och med uppdelningen i centrum och periferi mellan företagen, skriver Magnus Nygren.

– Säkerhetskulturen som fenomen har vuxit fram de senaste tio-femton
åren, säger han.

Det projekt Magnus Nygren nu arbetar med handlar om säkerhetsarbetet bland entreprenörer och beställarföretag. Projektet heter Strategier och
indikatorer för gruvsäkerhet och finansieras av Vinnova, Formas och Energimyndigheten.

Forskningen bedrivs i ett samarbete både med gruvföretagen och med dess entreprenörer.

Diskussionsgrupper

– Företagen har satsat på att förstå beteenden och normer som påverkar säkerheten. De har till exempel satsat på diskussionsgrupper inom
arbetslagen om hur det ska gå till att höja säkerheten på golvet, säger Magnus Nygren.

Gruvföretagen har också förbättrat kontakten med sina entreprenörer, bland annat genom att utbilda dem och genom att ge dem kontaktpersoner på företaget.

Branschen har bidragit genom att klargöra vad som ingår i beställarens samordningsansvar och arbetsgivaransvar, vad som ingår i leverantörens arbetsgivaransvar och vilket de anställdas ansvar är.


Anna Holmgren

Två handböcker om säkerhet i gruvan

Gruvbranschen och dess företag har i olika handböcker förtydligat de krav och regler som gäller när man ska arbeta i gruvindustrin. Här följer två exempel:

  • Branschorganisationen för svensk gruvnäring, SWEMIN, och branschens arbetsmiljökommitté GRAMKO, gav 2016 ut handboken Entreprenörssäkerhet. Den ger bland annat tips och råd om vad beställarna ska göra för att ta sitt samordningsansvar.
  • Gruvföretaget LKAB ger ut sin Leverantörshandboken för att deras entreprenörer ska veta vilka regler som gäller på företaget. Handboken uppdateras vid behov av en partssammansatt grupp från olika enheter inom företaget. Ett exempel ur denna handbok är att LKAB endast tillåter underentreprenörer i två led, och att det är leverantörerna själva som ansvarar för att deras underleverantörer följer lagar och reglerna i handboken.