”Forskarna själva måste engagera sig i att föra ut sin forskning”

Hela sitt liv har Ilan Chabay arbetat med att föra ut vetenskap så att den blir förstådd och använd. Han tycker forskare överlag är ointresserade av att föra ut sina resultat till allmänheten och att de borde engagera sig mer åt att fundera över hur det ska gå till.

Vid Chalmers finns Sveriges enda professor i vetenskapskommunikation. Han heter Ilan Chabay och är amerikan och det är Hasselbladsstiftelsen som betalar professuren: Allmänhetens förståelse av vetenskap (Public learning and understanding of science). Det handlar inte bara om vad allmänheten förstår av vetenskapen utan också vad den gör med den kunskapen. Han har själv forskat vid US National Institute of Standards and Technology, men också arbetat i ledningen för Exploratorium, San Fransiscos vetenskapscentrum, och vid Nasa med utbildning.  Via ett eget företag inspirerade han 250 museer världen över att föra ut sitt kunnande för att väcka nyfikenhet och intresse.

Den tredje uppgiften

Han tycker att forskare överlag är dåliga på att föra ut sina resultat. Ofta nöjer han eller hon sig med att ge en föreläsning eller skriva en artikel i tidningen, förutom rapporter i vetenskapliga tidskrifter. – Det räcker inte med att berätta en historia. Det behövs ett större engagemang från forskningen gentemot allmänheten. Mitt intresse är att utveckla arbetet med att föra ut kunskap så att den blir använd. Forskningen har en så kallad tredje uppgift: universiteten ska samarbeta med samhället, eftersom det är samhället som finansierar forskningen till stor del. Detta betyder att forskarna ska diskutera sina rön med allmänheten på ett förståeligt sätt och också lyssna av hur deras rön passar in i det allmännas intressen och behov. Men forskarna är inte intresserade av hur allmänheten ser på forskningen och utnyttjar den. Det tycker Ilan Chabay är allvarligt. – Allmänheten består av en massa människor, politiker, skolbarn, föräldrar,  busschaufförer, snickare, och så vidare och för att kommunicera med dem behövs det mer än att man bara ställer frågan: förstod du vad jag sa, säger han. Han har blandade känslor inför informatörer, som översätter resultat till ett lättfattligt språk, för han är orolig för att det bidrar till att forskaren frånhänder sig sitt ansvar och lägger över ansvaret på informatörerna.  För forskare finns det många sätt att föra ut information, som att samarbeta med lärare för att förbättra undervisningsmaterial, utveckla utställningar med vetenskapsmuseer och forskningscenter, arrangera olika former av öppna tillställningar och forskningscaféer, ge föreläsningar, skriva tidningsartiklar och bloggar och hjälpa studenter i projekt. – Institutionerna borde uppmuntra forskarna att fundera på hur deras resultat ska användas, tycker han.

Förberedelse för förändring

Ilan Chabays forskar främst om naturvetenskaplig forskningskommunikation, inte arbetsmiljöforskningens kommunikation, men hans resultat är ändå användbara för arbetsmiljöforskare. Han arbetar också internationellt för FN i en kommitté för långsiktiga strategier för att förhindra katastrofer (UN-ISDR), till exempel studerar han hur allmänheten reagerar i ett kritiskt läge. Det finns en lodrätt kommunikation, från överheten och neråt, men också en vågrätt, via vänner eller grannar. – Jag vill ta reda på hur folk reagerar och utvecklar ett sätt att tänka som är anpassat till ett kritiskt läge och som gör att de kan bemöta det oväntade och inte falla tillbaka i det de är vana vid i en stressig situation. Hur förbereds människor till förändringar på arbetsplatserna, till exempel? Eller händelser i arbetsmiljön? Vilken slags kommunikation inom gruppen leder till mer effektivitet och säkerhet på jobbet? Vilka hinder finns det för att ta till sig kunskap om säkrare arbete?

Att nå de ointresserade

En annan arbetsgrupp han medverkar i undersöker lärande och social förändring och samspelet mellan kunskap, lärande och förändring. – De anställda vet vad de borde göra i sin arbetsmiljö, men även om de förstår är det inte säkert att de förändrar sitt beteende. Hur ändrar man ett beteende? Det forskar jag om. Hur når man människor som inte är intresserade? I 20 år arbetade Ilan Chabay med att bygga lärande miljöer i museer. – Det kan finnas jättefina forskningscentra, men tre kvarter bort bor människor som aldrig går dit på grund av språk, inkomst, utbildning, kultur och många andra orsaker.  

Förstå principerna

Hur människor lär sig och anpassar sig till det de har lärt sig, den frågan finns med hela tiden. Människor förstår saker men vet inte vad de ska göra med förståelsen. Är det användbart? Hur använder man sin kunskap? Hur förstår man situationen i världen och hur ändrar någon sitt beteende, till exempel när det gäller klimathotet? Det är frågor som handlar om vad som försvårar och underlättar människors förändringsbenägenhet. Han avbryter nu vårt samtal och övergår till att demonstrera en apparat som visar hur det digitala systemet fungerar med ettor och nollor, här som vita och svarta pinnar i en snurra. Genom att koppla ihop flera sådana snurror kunde besökarna på ett museum skriva budskap på en skärm, som sedan översattes till ettor och nollor.  – Det är min specialitet, enkla apparater som gör att man förstår centrala idéer och fundamentala principer inom naturvetenskapen, säger han.