– Fler har högre smärta och kroniska besvär i äldreomsorgen än i industrin, säger forskaren David Hallman.

Belastning – mer än bara tunga lyft

Ojämn arbetsfördelning, hög stress och ont om tid för återhämtning. Det är några av omständigheterna som kan öka risken för fysiska belastningsskador. Det tror forskaren David Hallman, som genomför en stor studie om hur psykosociala faktorer påverkar smärta och sjukfrånvaro i äldreomsorgen.– När medarbetare får belastningsskador tänker man ofta att den fysiska belastningen är grejen. Men den psykosociala arbetsmiljön är väldigt viktig den också, säger David Hallman, docent i hälsovetenskap.

 

Äldreomsorgen är ett utmärkt område för den som är nyfiken på belastningsskador. Det är en drabbad bransch, med höga sjuktal. En stor del av sjukskrivningarna beror på det man brukar kalla för psykosociala faktorer: Stress, konflikter med chefen, mobbning bland kollegor eller hot från brukare. En annan del är den fysiska arbetsmiljön. Personal i äldreomsorgen gör ofta tunga lyft, vilket leder till förslitningsskador eller akuta arbetsplatsolyckor.

Samspel av faktorer

Tidigare forskning har ofta varit inriktad på att undersöka den ena eller den andra av dessa delar. Men kanske låter sig den här uppdelningen inte riktigt göras, menar David Hallman. Kanske har de två “delarna” mer med varandra att göra än vi hittills känt till.

 

Inom äldreomsorg är det hög förekomst av smärta och sjukfrånvaro. Vi känner till att smärtan och sjukfrånvaron kan vara kopplad till både psykosocial och fysisk arbetsmiljö. Men man har inte tittat så mycket på hur de samverkar, säger han.

 

Det intressanta, enligt David Hallman, är inte att titta på antingen psykosociala eller fysiska faktorer påverkar sjukskrivningar och smärta. I stället handlar det om hur den psykosociala och fysiska arbetsmiljön samspelar med varandra. Ifall det finns brister i ledarskapet eller kommunikationen på arbetsplatsen, så hjälper det inte att det finns hjälpmedel på plats – de kanske inte används ändå.

 

– Tanken har varit att man måste ha fysiska hjälpmedel så att man lyfter rätt, och undviker belastning på det sättet. Till exempel använder man en lift för att lyfta en tung brukare som inte kan ställa sig på egen hand. Men om kraven är för höga och kommunikationen i teamet är dålig så kanske man ändå inte använder liften, säger David Hallman.

David Hallman hoppas att studien ska hjälpa till att skapa förståelse för hur fysiska och psykosociala förutsättningar interagerar när det gäller belastning, sjukskrivning och smärta. Foto: Anna Sällberg

Bästa nivån

Just nu pågår ett forskningsprojekt, som under ledning av David Hallman undersöker det här samspelet. Projektet pågår fram till 2021, och är ett samarbete mellan högskolan i Gävle och det nationella forskningscentret för arbetsmiljö i Köpenhamn (NFA). Finansiärer är bland annat AFA försäkring, som bidragit med 2,9 miljoner kronor.

 

Målet med studien är att kunna förstå hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön interagerar med varandra, och på sikt kunna ge råd som förbättrar arbetsmiljön i äldreomsorgen. Forskarna undersöker arbetsmiljön på många nivåer. Därför är förhoppningen att det ska gå att nå slutsatser om vilken av dessa nivåer eventuella insatser gör mest nytta.

 

– Chefen är kopplad till avdelningschefen som är kopplad till medarbetarna som är kopplad till brukarna. Vi kan närma oss frågorna på flera nivåer, och förhoppningsvis se var en insats ger störst effekt både för smärtan över tid, för sjukfrånvaron och för arbetsförmågan, säger David Hallman.

 

David Hallman hoppas att studien ska hjälpa till att skapa förståelse för hur fysiska och psykosociala förutsättningar interagerar när det gäller belastning, sjukskrivning och smärta.

 

Deltagarna är personal och chefer på 20 äldreboenden i Danmark. Det handlar om över 500 medarbetare och nästan 60 chefer. Dessutom ingår data från nästan 1500 brukare. Trots att alla observationer gjorts i vårt södra grannland förväntas kunskapen från projektet vara direkt överförbar till Svenska arbetsmiljöförhållanden, enligt David Hallman

 

– Arbetsuppgifter och arbetsmiljö i äldreomsorgen ser ungefär lika ut i Danmark och Sverige. Så vi förväntar oss att resultaten ska kunna generaliseras till Sverige.

Data ska självrapporteras

För att kunna besvara frågeställningarna har David Hallman och hans kolleger en mängd mått till sitt förfogande. Psykosociala faktorer, såsom medarbetarnas uppfattning om arbetsmiljön, eller chefernas upplevelse av hur ledningen kommunicerar. Denna data självrapporteras.

Förutom självrapportering har också flera objektiva mått på arbetsmiljön använts. Till exempel har en accelerometer använts för att hålla koll på hur lång tid medarbetarna har tillbringat i obekväma ställningar.

Dessutom har observationer gjorts på plats, där tränade observatörer tittat på hur lyften gått till.

 

– Det är väldigt bra mätningar i det här projektet. Vi har haft både frågeformulär och observationer på plats där man stått och tittat på olika lyftsituationer, och knappat in exakt hur belastningen sett ut: om man använt hjälpmedel, tagit hjälp av sina kollegor eller om man blivit illa behandlad av brukaren.

Ha ont och må dåligt

Att de objektiva måtten finns är väldigt viktigt för att kunna dra slutsatser, menar David Hallman. På så sätt undviker forskarna en vanlig fälla när man undersöker samband mellan smärta och mer externa faktorer. Nämligen att personer som har ont tenderar att må dåligt, och därmed se mer negativt på sin tillvaro i övrigt. Därigenom är det lätt att råka hitta samband som egentligen inte finns.

 

– Det kan vara så att de med hög smärta skattar arbetsmiljön som sämre. Genom våra objektiva mätningarna av fysisk belastning får vi mer objektiva resultat, och minskar risken för feltolkningar. Det är något som är väldigt viktigt, säger David Hallman.

 

Under uppföljningsfasen har deltagarna fått skatta sin smärta genom att svara på ett SMS varje månad, samtidigt som de kvartalsvis rapporterat hur många sjukdagar de haft.

Drabbad bransch

Än så länge befinner sig studien i dataanalysstadiet. Det går inte att dra några långtgående slutsatser ännu. Åtminstone inte när det gäller råd för insatser. Men än så länge har forskarna noterat att de besvär som deltagarna rapporterar är ännu högre än väntat.

 

– De här medarbetarna skattar väldigt hög belastning, både fysisk och mental-emotionell, säger David Hallman.

 

För att illustrera detta berättar David Hallman om en tiogradig skala där deltagarna har fått uppge hur mycket belastning respektive smärta de upplever i arbetet.

 

– Om tio är det absolut värsta man kan tänka sig, så är medelskattningen för belastning sju. Och skattningen för smärta är i genomsnitt mellan fyra och fem, säger han.

 

– I det här projektet ser vi också att det är fler som har hög ihållande smärta och kroniska besvär i äldreomsorgen, jämfört med andra branscher. Exempelvis industrin, där det ju också förekommer tungt fysiskt arbete. Det pekar mot att vi verkligen måste försöka förstå varför det är så här, och hur vi kan göra något åt det.

 

Utifrån den befintliga forskningen går det att ge råd för hur arbetet ska läggas upp för att minska belastningen, särskilt när det gäller så krävande miljöer som äldreomsorgen.

Krävs variation över tid

– För den fysiska arbetsmiljön säger forskningen att är bra med variation. Men samma sak gäller även mental belastning. Man behöver tid då man är stimulerad, och man behöver tid för att återhämta sig. För att minska negativ påverkan krävs variation i intensitet över tid, precis som det behövs variation mellan mentala och fysiska arbetsuppgifter.

 

Och när det handlar specifikt om smärta säger har forskningen hittills visat att de psykosociala faktorerna, de som David Hallman och hans kollegor nu undersöker, absolut spelar in när det gäller smärta.

 

– Att det är rimliga arbetskrav, högt inflytande och bra gemenskap i gruppen är viktigt. Men också att ledarskapet är relationsinriktat. Då går det att skapa en miljö där man kan få stöd både från kollegorna och chefen, säger han.

Nils Otto