Skolan är en av de arbetsplatser där personalen löper stor risk att utsättas för hot och våld. De senaste tio åren har antalet rapporterade allvarliga händelser till Arbetsmiljöverket mer än fördubblats. En majoritet av landets högstadielärare har varit med om att elever hotat eller varit våldsamma.
Men det går att vända den dystra utvecklingen.
Sofia Persson, docent i sociologi, har tillsammans med Ilse Hakvoort, docent i pedagogik, sedan 2022 forskat om arbetsplatsvåld i de svenska skolorna. De båda finns på Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.
Hur lärarna ska agera om elever blir hotfulla har det funnits många olika förslag om i minst hundra år.
– Sveriges folkskollärarinneförbund bildades i början av 1900-talet. En av de frågor de drev var att lärarinnorna skulle kunna beväpna sig. En annan tanke som framfördes var att de kunde ha tillgång till hund, säger Sofia Persson.
Klasserna på den tiden var ibland mycket stora och lärarinnor som bodde ensamma och ofta ensligt kunde vara mycket utsatta.
Inte unikt för Sverige
Hot och våld mot lärare i vår tid är inte unikt för Sverige. Det finns rapporter om detta från andra länder i Norden och övriga Europa och Nordamerika men även i Afrika, Asien och Australien.
Trots att problemen ökat och att det rapporterats flitigt i media, diskuterats intensivt av politiker och fackliga förtroendevalda är forskningen om fenomenet mycket sparsam. Så är det även internationellt.
För att kartlägga hur det står till i de svenska skolorna valde de båda forskarna att specialgranska fyra svenska högstadieskolor under tre år, från 2022 till 2024.
Två finns i storstäder, två skolor har elever från mindre orter och landsbygd.
Forskarna fokuserade på de skolor som tidigare haft många anmälningar till Arbetsmiljöverket – men där de blivit betydligt färre.
– Vi var intresserade av de här skolorna eftersom man där hade lyckats vända utvecklingen. Man hade haft en besvärlig situation, en besvärlig arbetsmiljö, säger Ilse Hakvoort.
De båda intervjuade lärare, rektorer, fackliga företrädare, skyddsombud och pratade med personer inom kommunal förvaltning.
Totalt intervjuades drygt 40 personer. Medverkan var frivillig och de intervjuade anonymiserades.
Skolpersonalen beskrev en skolmiljö som präglats av skadegörelse, upprepade brandlarm och verbalt och fysiskt våld mellan elever. Sjukskrivningarna var omfattande och vikariebristen stor varför en del lärare vid vissa tillfällen undervisade flera klasser samtidigt.
Eleverna kunde utsätta lärarna för nedsättande tillmälen, hot, förtal, stölder, knuffar, sparkar, slag och till och med skärsår och strypgrepp.
Resursbrist bidrar
En intervjuad lärare berättar:
”Vi har haft folk som sagt att ´jag vågar inte längre gå hit. Jag blir rädd när jag ser vissa elever. Jag har inte kunnat jobba på ett par månader´.”
Vad är det som gör att det blir bråk?
– I arbetsmiljörapporter står det ofta att det handlar om elever som har särskilda behov. Och att resursbristen gör att de inte fått sina behov tillgodosedda. Det kan också hända någonting i gruppen elever, mellan grupper eller mellan elever och att lärarna då vill ingripa, gå emellan och att de då blir utsatta för något, säger Sofia Persson.
Det är heller inte ovanligt att lärare utsätts för näthat och rykten av sexuell natur.
– Det behöver inte nödvändigtvis vara så att det finns en intention att kränka den här läraren. Det kan handla om en elev som befinner sig i en verksamhet som ställer krav som han eller hon inte kan leva upp till – och blir frustrerad. Men det finns också elever som är kriminella utanför skolan. Skolan är inte en isolerad värld. Det finns elever med ett stort våldskapital, tillägger Ilse Hakvoort.
Kultur att anmäla lärare
De båda beskriver också att det kan uppstå en kultur på vissa skolor av att elever hotar att anmäla lärare.
Hur gjorde man då på skolorna för att vända utvecklingen? Ilse Hakvoort och Sofia Persson radar upp en rad förutsättningar för att få bukt med våldet och hoten.
En central slutsats de drar är att det inte är upp till den enskilde läraren att ensam hantera de ofta komplexa situationerna.
Och det måste finnas en solid grundbemanning. Annars hinner man inte med att hantera de situationer som uppstår.
– Det måste finnas en kontinuitet i lärarkollegiet som samarbetar och har en lojalitet till skolan, till kollegorna, till eleverna. Som hjälps åt, säger Sofia Persson.
En annan positiv åtgärd har varit att skapa ett aktivitetsutrymme där elever och lärare vistas samtidigt istället för att eleverna hänger ensamma i korridorerna eller på skolgården.
Ett samarbete med polis och de sociala myndigheterna var också viktigt för att ta hand om elever som inte ska vara i skolan och som har ett stort våldskapital.
Förekom det försäljning av droger eller alkohol kopplades polisen in så att de personerna kunde lagföras.
– Det var också viktigt med kontroll vid entrén till skolan så att inte obehöriga kom in, säger Ilse Hakvoort.
Forskarna understryker också vikten av en tydlig policy för skolans verksamhet från statens sida. En policy som är varaktig.
Och som sagt:
Det är inte upp till den enskilda läraren att ensam hantera hot och våld.
Lennart Lundquist