Hot och våld förekommer i intensivvården – men har ofta normaliserats så mycket att det sällan leder till någon anmälan. För sjuksköterskor och undersköterskor handlar det ofta om rent fysiskt våld – avsiktligt eller oavsiktligt. För läkare är verbala hot vanligare, ibland när patientens anhöriga är missnöjda med en vårdinsats.
Fredric Sjöberg är intensivvårdssjuksköterska och forskare. Intresset för hantering av hot och våld finns kvar sedan hans förflutna inom mentalvården. På 1990-talet arbetade han på bland annat Sidsjöns mentalsjukhus.
– Inom mentalvården på den tiden var hot och våld vanliga inslag. Sättet det bemöttes på var fysiskt – man skulle vara stark och kunna brotta ned den våldsamma patienten för att arbeta där över huvud taget.
Så småningom kom den här attityden att förändras och metoder för lågaffektivt bemötande utvecklades. Personalen har fått utbildning i att i första hand förebygga situationer som skulle kunna eskalera, att lugna ned och sätta tydliga gränser om patienten ändå blir upprörd och bara i yttersta nödfall ingripa fysiskt.
Ingen talade om risken
Fredric Sjöberg gick själv vidare inom sjukvården och utbildade sig till sjuksköterska och specialisering på intensivvård. Det slog honom under specialistutbildningen att ingen talade om risken för att utsättas för våld. Det gavs ingen utbildning i hur man kan hantera våldssituationer.
– Nej, det finns inte. Ingen som helst undervisning om hur hot och våld kan drabba dig när du arbetar i intensivvården, eller vad du kan göra för att hantera sådana situationer, säger han.
I projektet ”Hot och våld inom intensivvården”, finansierat av Afa, har Fredric Sjöberg med kollegor intervjuat 34 personer i olika fokusgrupper om deras upplevelser av hot och våld i arbetsvardagen. Olika yrkesgrupper, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och fysioterapeuter har ingått i varje fokusgrupp. Medan det fysiska våldet främst drabbar de två förstnämnda grupperna är läkarna mer utsatta för hot, som kan vara kopplat till vårdbeslut de har tagit. Dessa hot är dock mindre vanliga.
Våldet i intensivvårdens vardag kan vara av olika karaktär, både avsiktligt och oavsiktligt. Många tror att hot och våld i intensivvården handlar om gängkriminella som kommer in med skador, men det är inte en vanlig företeelse alls.
I stället handlar det oftast om patienter som drabbats av allvarlig svikt i minst ett organ, ofta på grund av infektion eller annat livshotande tillstånd. Andra faktorer som påverkar en intensivvårdspatient är vårdmiljön, läkemedel och störd eller onaturlig sömn.
– Det blev väldigt tydligt i våra intervjuer att våldet är underrapporterat, och det beror på att personalen normaliserar beteendet. Man vet att patienten är väldigt sjuk, väldigt utsatt. Det är också mycket vanligt att patienter utvecklar det som kallas intensivvårdsdelirium, säger Fredric Sjöberg.
Psykosliknande tillstånd vanligt
Intensivvårdsdelirium är ett för personalen välbekant tillstånd som triggas av flera faktorer, bland annat av medicinering, störd dygnsrytm och sömnbrist. Tillståndet är psykosliknande, där patienten drabbas av en tillfällig förvrängd verklighetsuppfattning och som kan leda till utåtagerande och aggressivt beteende.
– Det är vanligt att våldet uppstår som en följd av det tillståndet där patienten inte är medveten om sina handlingar fullt ut. Personalen kan då uppleva det som att det ingår i jobbet att utsättas. De kan också anklaga sig själva – ”Vad gjorde jag för fel som gjorde att patienten slog mig?”.
Medvetet våld är ovanligare, och upplevs av personalen som mycket mer skrämmande.
Men vetskapen om vad som ligger bakom ett aggressivt beteende borde inte hindra personalen att anmäla det våld de utsätts för, resonerar Fredric Sjöberg.
– Du kan ju jämföra med andra yrkesgrupper i samhället. Tänk dig en kassörska i snabbköpet – om hon blir utsatt för våld av en aggressiv person så anmäls ju det som har skett, även om det är uppenbart att personen är psykiskt sjuk eller påverkad av narkotika eller alkohol.
Så borde det vara även inom intensivvården, tycker Fredric Sjöberg. Först när man vet hur omfattande våldet egentligen är, och i vilka situationer personalen riskerar att bli utsatt, kan man utveckla arbetet med att bemöta det.
Under våren 2025 startade Södersjukhuset därför ett projekt för att utbilda personalen på intensivvårdsavdelningen i att identifiera hot och våld och rapportera det man faktiskt utsätts för. Fredric Sjöberg vill att hantering av hot och våld i en framtid även ska ingå i utbildningen av all intensivvårdspersonal.
Läs mer om projektet där verktyget BVC används för att bedöma risken för hot och våld.
Birgitta Ländin