Ungas inställning till sitt arbete har förändrats. De ser inte chefen eller facket som viktiga för sin arbetsförmåga. I stället anser de unga att ansvaret för arbetsförmågan vilar på deras egna axlar. Det menar Maria Boström, som skrivit en avhandling om ämnet.
Unga idag anser att ansvaret för deras arbetsförmåga ligger på dem själva. Det är slutsatsen av forskaren Maria Boströms avhandling.
– De pratar inte om att chefen ska hjälpa till att skapa arbetsförmåga genom till exempel vidareutbildning. Utan de tänker att det är jag som ska vara pigg, ha rätt kompetens, och själv skapa mening i arbetet.
Arbetsförmåga är ett begrepp inom fältet arbetsmedicin. Den ses inte som en individuell egenskap, utan definieras som balansen mellan krav och resurser i arbetssituationen. En person som är frisk och har hög kompetens kan ha en hög arbetsförmåga trots att kraven är höga. Om samma person får ont i kroppen medan kraven förblir likadana. Ja, då minskar arbetsförmågan.
– Arbetsförmåga är balansen mellan hur arbetet ser ut och vilka resurser du har som arbetstagare, sammanfattar Maria Boström.
Öppna intervjufrågor
Maria Boström är ergonom, legitimerad sjukgymnast och disputerad forskare vid Arbets- och miljömedicin i Göteborg.
I en av studierna som ligger till grund för Maria Boströms avhandling svarade 24 personer mellan 25 och 30 år på frågor om sin egen arbetsförmåga. Frågorna rörde vad som bidrog till att deras arbetsförmåga ökar eller minskar. Det var inte känt sedan tidigare att de unga ansåg sig själv ha ansvar för arbetsförmågan. Men tack vare att intervjufrågorna var öppna kunde Maria Boström och hennes forskarkollegor upptäcka detta.
– Det var inget vi kunde ha kommit på att fråga: ”i vilken grad tycker du att du har ett ansvar för din arbetsförmåga?”, för vi visste inte i förväg att det var så, säger hon.
Vad är då anledningen till att unga tar så stort ansvar för sin egen arbetsförmåga? Även om Maria Boströms avhandling inte tittade på just detta, går det att göra en kvalificerad gissning.
– Det stämmer med samhällets utveckling, med den ökade individualiseringen. Det är mer individfokus idag, och vi har sett ett arbetsliv som har förändras genom att nyanställda får ett större ansvar över lag, säger hon
Unga har inte lika bra koll
En annan förklaring kan vara minskad kunskap, menar Maria Boström. Jämfört med 30 år tidigare har facket färre medlemmar, och unga idag har kanske inte lika bra koll på sina rättigheter. Ingen av de intervjuade ungdomarna nämnde fackets roll. Dessutom kan det vara så att introduktioner generellt är kortare idag, tror hon.
– Det kan handla om bristande kunskap om hur tekniska hjälpmedel fungerar i industrin. Men också att jag inte vet att jag faktiskt ska säga till om det gör ont, om jag känner mig pressad, eller om något inte fungerar.
I studien upptäcktes också att arbetsförmågan påverkas positivt av psykosociala faktorer i arbetsmiljön.
– Deltagarna berättade väldigt mycket om att arbetsförmågan ökar tack vare hjälpsamma kollegor som man kan samarbeta med. Och samma sak gäller en chef som är varm och respektfull, berättar Maria Boström.
Hur hänger då arbetsförmågan ihop med arbetsmiljön?
– Den fysiska arbetsmiljön kan påverka arbetsförmågan. Som dåliga arbetsställningar, tunga lyft, kyla, utomhusjobb när det regnar eller inomhusjobb när det är varmt. När arbetsmiljön är bra, då ökar arbetsförmågan, säger hon.
Men de ungas ansvar för sin egen arbetsförmåga kan också göra att arbetsmiljön blir lidande. Maria Boström poängterar att denna koppling inte undersökts i studien.
Tror du att det finns en risk för att arbetsmiljön blir sämre om man inte känner till sina rättigheter, eller om man inte vet vad chefen har för skyldigheter?
– Ja, på sikt kan vara så. Om du har en medveten grupp medarbetare som upplever att datasystemet strular, då lyfter de upp det till chefsnivå. Men om man inte vågar eller vill, då kommer den dåliga arbetsmiljön finnas kvar.
Tar inte upp brister
De unga anställdas syn på arbetsförmåga som något de själva har ansvar för kan leda till att de inte tar upp brister i arbetsmiljön, tror Maria Boström.
– Man tar kanske inte upp att man har för mycket att göra, för man tänker att man måste lösa det själv.
Ett intressant fynd i studien var enligt Maria Boström att de unga svarade ungefär likadant, oavsett kön och yrke.
– Män och kvinnor pratade om precis samma saker utifrån sina erfarenheter. Det var också spännande att det gällde oberoende om de jobbade som lokalvårdare eller läkare, ingenjörer eller busschaufförer.
Vad finns då för lösningar på fenomenet att unga tycker att “allt hänger på dem”? Enligt Maria Boström finns det främst tre åtgärder som arbetsgivare kan ta till. Introduktion, handledning och mentorsskap.
– Särskilt mentorskap är avgörande. En handledare är svårare att visa sig svag för. Man måste kunna visa sig svag och säga “jag förstår inte någonting just nu”. Om man tror sig ha ansvaret för att lösa allting, kan mentorn säga åt en att det är klart att du ska ta upp det här!
Maria Boströms dokstorsavhandling heter “Work ability in young adults”
Nils Otto