Tyst acceptans för buller på fabriker

Höga ljudnivåer i fabriker är känt sedan länge, liksom kunskapen om hur man kan skydda sig. Ändå fortsätter oljudet att skada industrianställda. Ny finsk forskning visar att det finns tyst acceptans för buller inom industrin.

– Buller har hamnat i skuggan av andra arbetsmiljöproblem, konstaterar Anu Järvensivu som är forskningschef vid finska Arbetshälsoinstitutet i Finland.

Våren 2023 publicerade hon tillsammans med tre kollegor en forskningsrapport om buller på industriarbetsplatser – den första på länge, också i ett internationellt perspektiv. Helt nytt i den här forskningen var att ta reda på varför bullerbekämpande åtgärder inte genomförs i större utsträckning inom industrin, trots att kunskapsläget är gott.

Statistiken är entydig för både Sveriges och Finlands del: Buller är en vanlig orsak till arbetssjukdom.

Hörselskador smyger sig på

En av de viktigaste slutsatserna forskarna kom fram till var att det inom industrin finns en tyst acceptans för buller på jobbet.

– Det överraskade oss hur lite det görs för att bekämpa buller, och hur lite man talade om buller och oljud på fabrikerna med tanke på hur allvarligt det är, säger hon.

En förklaring till att buller hamnar i skymundan är att hälsoriskerna och skadorna som höga ljudnivåer kan orsaka ofta sker under en lång tid och smyger sig på. Det kan vara svårt att veta om den nedsatta hörseln beror på jobbet eller på fritidsintresset.

En annan förklaring är att kostnaderna, som uppstår vid en bullerskada, inte syns lika direkt som vid en arbetsplatsolycka. Skadorna syns i ett sent skede i statistiken.

– Buller är lömskt, säger Anu Järvensivu.

Lite diskussion kring buller

Fem industriarbetsplatser deltog i den finska forskningen, bland dem det svenskägda SSAB med dess stålverk i Brahestad i västra Finland.

Företagens arbetsmiljöarbete och bullerbekämpning var på en bättre nivå än på arbetsplatser generellt. Överlag var bullerbekämpningen på en normal nivå i företagen som deltog. Forskarna mätte bullernivåer och tog reda på hur arbetsplatserna bekämpade buller – och vad som hindrade dem från att åtgärda bullerproblemen i större utsträckning.

De intervjuade anställda, skyddsombud och chefer.

– Vi fick ofta höra att buller är något som hör till industriarbetet. Man lägger sig platt, trots att det går att göra något åt det, säger Anu Järvensivu som är sociolog i grunden.

Det visade sig också att det inte heller fördes diskussioner kring ljudmiljön i någon större utsträckning på jobbet, och att de anställdas synpunkter och idéer inte alltid fångades upp.

Fokus på att få bort källan till oljudet

En vanlig missuppfattning på arbetsplatserna var att allt var i sin ordning då anställda använde hörselskydd. Det fanns en övertro på dem.

– Det finns många andra sätt skydda sig mot buller, och hörselskydd ska vara det sista sättet, säger hon.

Anu Järvensivu betonar att fokus ska ligga på att få bort orsaken till bullret och att ha ljudmiljön på agendan på arbetsplatserna. Inte minst när en ny fabrik eller hall planeras, eller när en ny maskin ska införskaffas. Då kan en maskin med lägre ljudnivå väljas framför en med högre, eller hallen planeras så att det bullrigaste arbetet placeras där det stör så lite möjligt.

– Investeringar i ett senare skede blir ofta dyrare, säger hon.

Ett annat bra sätt motverka buller är att minska på dess spridning, till exempel med avgränsande väggar som absorberar och stoppar ljud. Akustikskivor fungerar i mindre arbetsutrymmen, men är inte lika effektiva i stora utrymmen.

Ljud som inte berör en själv stör mest

Samtidigt spelar ljudet en viktig roll för säkerheten i fabriker. Att höra varningssignaler är väsentligt för att förhindra olyckor. Ljudet från maskinen en anställd jobbar vid är relevant för att den anställda ska veta att maskinen funkar som den ska.

– De ljud som uppfattas som mest störande är ljud från andras maskiner eller arbete, eller varningssignaler som inte berör en själv, konstaterar Anu Järvensivu.

Enligt henne beror det på att de här ljuden ofta är utanför ens egen kontroll, och inte går att påverka. Vilket i sin tur ibland kan leda till att man överröstar oljud med annat ljud, till exempel genom att höja volymen på radion. Det ökar påfrestningen på hörseln ytterligare.

Och när det kommer till det sista skyddet, alltså hörselskydd, poängterar Järvensivu att man ska använda hörselskydd anpassade efter vilket ljud som ska filtreras bort, som maskinbuller, och vilket ljud man fortfarande vill släppa igenom, som tal. Då kan till exempel de anställda kommunicera med varandra, medan bullret filtreras bort.  Om man tar av hörselskydden för att man behöver lyssna på något ljud som de stänger ute, minskar deras skyddande effekt avsevärt, enligt tidigare forskningsresultat.

Vad kan andra industriarbetsplatser lära av den här forskningen?

– Självfallet att uppmärksamma bullret, och att lyfta det på agendan för säkerhetskulturen på fabrikerna, avslutar Anu Järvensivu.

Text: Jonna Söderqvist