Tema: Användbart nr 4 2014 Tema: Kvinnors arbetsmiljö

Brist på jämställdhet gör kvinnor sjuka

Den segregerade arbetsmarknaden och bristen på jämställdhet i arbetsfördelningen ligger bakom att kvinnor drabbas av mer belastningsbesvär än män.

När kvinnor och män utför samma arbetsuppgifter får de i stort sett samma belastningsbesvär och i lika stor utsträckning.

 

– Vi blev verkligen konfunderade när vi såg så tydligt att män och kvinnor inte bara har olika yrken, utan att de också har olika arbetsuppgifter i samma yrke. Och även om de gör exakt samma sak blir belastningen ändå olika, säger Svend Erik Mathiassen, professor vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle.

Denna dystra sanning framgår av Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning ”Belastning, genus och hälsa i arbetslivet”, nr 2013:9. Svend Erik Mathiassen är en av forskarna som står bakom rapporten. Den ställer samman all relevant forskning i ämnet.

Segregerad på alla sätt

Trots alla jämställdhetssträvanden i Sverige sedan decennier är arbetsmarknaden fortfarande segregerad på alla tänkbara sätt. Män arbetar med maskiner och fordon, kvinnor med tunga lyft, repetitiva rörelser och har oftare kontakt med människor.

Inom fiskeindustrin till exempel sitter kvinnor vid bandet och rensar fisk med snabba, repetitiva handrörelser, medan männen hämtar lådor, lastar dem och kör bort dem. En studie visade att 62 procent av kvinnorna arbetade i cykeltider som var kortare än 10 sekunder. Motsvarande siffra för män var 10 procent. Däremot var det betydligt fler män än kvinnor som lyfte vikter över 10 kilo.

Olika uppgifter i samma yrke

Om en man eller en kvinna tar ett jobb i ett yrke som är dominerat av det andra könet, hamnar han eller hon oundvikligt på andra arbetsuppgifter. Kvinnorna har mer av lättare, stillasittande och repetitivt arbete när de jobbar i de mansdominerade yrkena, till exempel inom byggsektorn.

I de kvinnodominerade yrkena, framför allt inom vården, har kvinnorna de tyngre arbetsuppgifterna, medan männen har mer stillasittande datorarbete och arbete med maskiner. Kvinnor arbetar mer med människor på både kvinnodominerade och mansdominerade arbetsplatser.

– Detta bidrar till att kvinnor rapporterar mer belastningsbesvär än män i nacke, skuldra och arm, medan könen är mera lika när det gäller besvär i ländryggen, säger Svend Erik Mathiassen.

Tyngre för kvinnor

Men också när kvinnor och män har exakt samma arbetsuppgifter skiljer sig belastningen åt. Kvinnor verka använda en större del av sin maximala muskelstyrka vid samma repetitiva arbete, liksom vid datorarbete. Kvinnorna får helt enkelt anstränga sig mer.

Kvinnor upplever en högre psykosocial belastning än män i sina arbeten. Särskilt i vårdyrken där man arbetar med människor. De upplever att arbetet är styrt i högre utsträckning än mäns, ofta av en annan människas behov. Kvinnor utför mer av det obetalda arbetet i hemmet än män. Men det har inte ingått i Arbetsmiljöverkets uppdrag att undersöka vilken påverkan det kan ge.

Arbetet inte anpassat

Biologiska skillnader mellan könen spelar ingen större roll för att förklara den ojämställda arbetshälsan.

– Det var överraskande. Vi trodde att de biologiska effekterna skulle ge starkare genomslag, men det har vi inte sett. För visst finns det biologiska skillnader, men i de här större sammanhangen är det inte en faktor som övertygande förklarar skillnaderna i arbetshälsa mellan män och kvinnor. Utan det är de faktorer vi lyfter fram, som att män och kvinnor gör olika saker även i samma jobb och belastas olika.

Arbetsställningen kan också skilja sig åt och det beror på att dimensionerna på arbetsstationen och på verktygen ofta anpassats till en genomsnittlig man, som är större och starkare än en genomsnittlig kvinna.

– Det är klassisk ergonomi att anpassa arbetsverktyg och arbetsplats till olika personer, det står till och med i arbetsmiljölagen, men stora delar av arbetslivet har ännu inte kommit så långt.

Gamla sanningar

När män och kvinnor gör olika saker i samma yrke, i industrin och på andra arbetsplatser, handlar det om arbetsfördelning och i slutändan om attityder.

– Män finns på ett ställe på arbetsplatsen, kvinnor på ett annat. Kvinnor hamnar på det som är mer repetitivt och mindre varierat och utsätts för fler riskfaktorer. Det förklarar att det blir skillnader i arbetshälsan. I vården, där det finns flest kvinnor, hanterar de de tunga patienterna.

Men den hårda segregeringen kan luckras upp på sikt. Snart är hälften av alla poliser kvinnor, liksom hälften av ambulanssjukvårdarna. För 25 år sedan fanns det få kvinnor i de yrkena. Fler kvinnor än män kommer att vara läkare om 15 år.

Rapporten visar alltså klart var bristerna finns. Varför görs då ingenting?

– Trycket på arbetsgivarna måste öka så att de ser till att verktyg och arbetsstationer anpassas. Det är egentligen rätt banalt. Det kan vara svårare att göra en genusanalys av arbetsuppgifterna och spåra upp fördomarna, men det är inte omöjligt, tycker Svend Erik Mathiassen.

Chefens ansvar

Vill man göra någonting åt jämställdheten och jämlikheten måste man först förstå hur det står till på arbetsplatsen och sedan ta upp en diskussion. Är arbetsplatsen någon annans hem, som i hemsjukvården, är det svårare att göra insatser. Socialtjänstlagen säger att de äldres behov ska tillgodoses så långt det går. Men en låg säng kan medföra ryggproblem för personalen.

Ett skyddsombud som ser att arbetsstationerna inte är anpassade till de som har jobbet måste fästa chefens uppmärksamhet på detta.

– På den här arbetsplatsen sitter alltid tjejer, aldrig killar, kan man till exempel påpeka, tycker Svend Erik Mathiassen.

Men chefen har det största ansvaret för att se till att jämställdhetsarbetet fungerar på arbetsplatsen. Det finns till och med lagkrav på det.

Det handlar om uppgiften

I litteraturgenomgången, som ligger till grund för rapporten, har forskarna undersökt en rad vetenskapliga studier, från Sverige och andra länder.

– Många studier är åldersstigna, bortåt 20 år gamla, och många är utländska, så egentligen vet vi inte om resultatet verkligen håller för dagens Sverige. Det skulle vi behöva veta mer om. Många spännande frågor återstår och det behövs aktuell kunskap om hur arbetsfördelningen och belastningarna ser ut i olika arbetsuppgifter och i olika branscher.

Här passar de 60 miljoner kronor, som regeringen vill anslå under fyra år för forskning om kvinnors arbetsmiljö, väl in.

Nyligen har det kommit en rapport om ryggbesvär och arbetsmiljö från SBU. I den har 109 vetenskapliga artiklar granskats för att se om en rad samband mellan ryggbesvär och arbetsuppgifter stöds av forskningen. Rapporten visar att kvinnor och män som gör samma arbetsuppgifter har lika mycket besvär.

– Gör man samma sak gör det lika ont. Försäkringskassan måste grunda sina beslut om arbetsskada på sådana vetenskapliga underlag.

 

Men kvinnor som har ont av tunga lyft i vården får inte sin skada godkänd som arbetsskada i samma utsträckning som män som har ont av tunga lyft på byggen. Förklaringen sägs då vara att vetenskapen inte stödjer kvinnornas skada.

– Vi hoppas nu att Försäkringskassan verkligen tar till sig att det är vad man gör i yrket, inte själva yrket, som ger skadan, påpekar Svend Erik Mathiassen.

 

Eva Ekelöf

 

Faktaruta:

Kvinnor är mer sjuka än män, deras ohälsotal är cirka 50 procent högre än mäns. Kvinnors ohälsotal (antalet utbetalda sjuk- och rehabpenningsdagar) är 32,5 dagar och mäns är 21,9 enligt nya siffror från Försäkringskassan. De senaste 12 månaderna har ohälsan ökat med 1,8 procent för kvinnor och 0,4 procent för män.

Kvinnor tvingas också avsluta sitt arbetsliv i förtid på grund av hälsoskäl i större utsträckning än män. Det är fler kvinnor som uppger att de har varit sjukfrånvarande på grund av besvär som orsakats av arbetet, 7 procent, mot män 5 procent av alla arbetande. För kvinnor är den vanligaste orsaken till besvären stress eller andra psykiska påfrestningar, för män påfrestande arbetsställningar. 55 procent av alla arbetsskador anmäls av kvinnor. Belastningsfaktorer är den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar.

Källa: Arbetsmiljöverket

Informationssida om kvinnors arbetsmiljö

Kunskapssammanställning om belastningsskador i arbetet

 

 

 

 

 

 

Omväxlande arbete i brädgård – men var tredje kvinna arbetsskadad

Inom träindustri och sågverk arbetar bara 18 procent kvinnor. I en undersökning som GS-facket gjort uppvisar kvinnorna sämre arbetsmiljö jämfört med männen. Men Hanna Samsioe tycker det är omväxlande och rörligt att vara brädgårdsarbetare. Hon är också skyddsombud på en trävaruhandel.

 

På ”100 % proffs Bandhagen” kan hantverkaren handla virke, spik och allt annat som behövs. På det inhägnade området står höga lador, där virke, träskivor, lister och plank finns staplade. Kunderna kör in på området i tät trafik.

Som brädgårdsarbetare hjälper Hanna Samsioe kunderna med att såga upp och plocka ihop det de behöver och ser till att de blir nöjda. Det är ett rörligt och omväxlande utomhusjobb med tunga lyft ibland.

GS-fackets undersökning visar att flest kvinnor finns inom tryckeri, men också inom sågverk, förpackningsindustri, trä- och skogsarbete. De flesta tycker att de har ett bra arbete där de trivs. Cirka 15 procent funderar på att byta jobb och då är det främst den dåliga arbetsmiljön som är orsaken.

 

Var tredje kvinna får arbetsskada

Hanna Samsioe har jobbat i sju år på företaget, lika länge som arbetsledaren Fredrik Gladh. Företaget har 26 medarbetare, varav nio är kvinnor, arbetet går i rullande skift så att handeln är öppen mellan 06.00 och 17.00. Två anställda jobbar ständig natt för att göra i ordning beställningar för leverans. Några arbetar dagtid med administration och ekonomi.

I GS-fackets undersökning har mer än en tredjedel av kvinnorna mellan 45 och 57 år drabbats av arbetsskada. Kvinnor utför mer monotona arbetsuppgifter än män och sådana arbetsuppgifter ligger bakom huvuddelen av deras arbetsskador. Män sköter maskiner och kvinnor paketerar, men detta håller sakta på att ändras.

 

Ny såg efter olycka

Det finns både tunga lyft och livsfarliga sågar i arbetsmiljön, men ett genomtänkt arbetsmiljöarbete startade först när Hanna Samsioe och Fredrik Gladh började på arbetsplatsen, anser de. De drivs av ett stort intresse.

Alla medarbetare har fått utbildning i arbetsmiljö och det finns en fungerande skyddsrond fyra gånger om året.

– Arbetsmiljöarbetet går ryckvis. När inget hänt på ett tag görs ett ryck igen. Sedan gäller det att hela arbetsgruppen inklusive ledningen ställer upp och driver på arbetsmiljökraven, inte bara vi två, säger Fredrik Gladh.

Klämskador har hänt liksom olyckor med sågen, senast för tre år sedan. Då kom en inspektör från Arbetsmiljöverket och undersökte sågarna.

– Arbetsmiljöintresset levde upp och vi fick två nya sågar, berättar Fredrik Gladh.

 

Rå men hjärtlig

En fjärdedel av de kvinnliga GS-medlemmarna i enkäten upplever ofta stress på arbetsplatsen och de flesta tycker att arbetsbelastningen ökat. Fler kvinnor än män upplever att de är för trötta efter jobbet för att umgås med familj och vänner.

Men Hanna Samsioe upplever inte jobbet som fysiskt stressigt. Inne på säljsidan kan det vara mer stress i kontakten med kunderna i telefonen och butiken, och också stillasittande arbete.

– Vi har kunnat upptäcka indikationer på psykisk stress och påpekat det. Den psykosociala stämningen och tonen som kan vara ”rå men hjärtlig” och tangerar ibland mobbning. Då pratar vi med vederbörande och tar upp saken på personalmöten, säger Hanna Samsioe.

– Alla tycker inte att sådan ironisk jargong är rolig, tillägger hon.

Hanna Samsioe och Fredrik Gladh eftersträvar att få rutinerna i arbetsmiljöarbetet på pränt för ordentliga uppföljningar och för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Fler anställda och fler kunder har gjort att företaget nu ska ta in konsulter som ska hjälpa till att utveckla det arbete som inletts.

Eva Ekelöf

GS-fackets undersökning

 

 

 

Fortsatt satsning på kvinnors arbetsmiljö

Den trista verkligheten med höga sjukskrivningstalen och tidiga pensionsavgångarna för kvinnor låg bakom satsningen på kvinnors arbetsmiljö. Efter tre år kan projektet eventuellt fortsätta med nya pengar, beroende på hur det går i extravalet. Resultaten visade på behov.

 

– Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att förebygga utslagning, påpekar Mats Ryderheim, programledare vid Arbetsmiljöverket.

År 2011 fick Arbetsmiljöverket i uppdrag av den dåvarande regeringen att göra särskilda insatser för att förebygga att kvinnor slås ut i arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem. Uppdraget avslutades i år.

– Med tanke på arbetslinjen tyckte regeringen vi skulle djupdyka i frågan, berättar han.

20,5 miljoner kronor och tre år senare har verket inspekterat tusentals arbetsplatser. 70 procent av dem fick krav. Det vanligaste kravet var otillräcklig bedömning eller kartläggning av risken för belastningsskada och att arbetstagaren inte hade tillräcklig kunskap för att utföra arbetet riskfritt.

Verket har också anlitat forskare att skriva kunskapssammanställningar och två genusforskare från Mittuniversitetet som agerat följeforskare. Alla inspektörer har också utbildats i genuskunskap.

 

Kvinnornas nackdel

En lärdom är att det oftast är arbetsorganisationen som gör skillnad, inte individen.

– Även om män och kvinnor har samma arbetsuppgifter blir belastningarna olika. Inom kommunerna ser arbetsvillkoren helt olika ut har vi sett, berättar han.

De jämförande inspektionerna i 59 kommuner visade hur villkoren skiljer sig åt för män och kvinnor och till kvinnornas nackdel.

– Det finns ingen logisk förklaring till dessa skillnader. Det är uppseendeväckande att kvinnors arbete fortfarande värderas sämre, säger Mats Ryderheim.

Signalerna är allvarliga med tanke på de stora rekryteringar som kommuner och landsting nu har framför sig, inte minst inom hemtjänsten.

Projektets koppling till forskningen har stärkt insatserna och flyttat fram positionerna . Samtidigt fick verkat i uppdrag att arbeta med jämställdhetsfrågor och också här har genusforskare engagerats.

 

Kunskap och hjälp

När det gäller belastningsskador och psykisk ohälsa finns det också en privat dimension, hur man har det hemma och på fritiden.

– Men vi tycker ändå att forskningen visar att arbetsgivaren har ett stort ansvar för att förebygga utslagning. Den är frågor man ständigt måste arbeta med för att hålla en bra nivå.

Arbetsmiljöverkets föreskrift om stress och psykosociala frågor är nu på remiss hos parterna. Den handlar om organisationen, inte individen, och om förutsättningarna, som ökad självkontroll och mer egen styrning av arbetet.

– Arbetsgivarna behöver bättre kunskap om hur man organiserar ett hållbart arbete, tycker Mats Ryderheim.

Den nya regeringen hade för avsikt att anslå mer pengar till forskning kring organisationsfrågor och kvinnors arbetsmiljö.

– Kommuner, landsting och privata företag behöver hjälp med att hitta hållbara arbetsorganisationer i det arbete där man möter människor.

Redan nästa år kommer nya miljoner för att fortsätta arbetet med kvinnors arbetsmiljö. Det var också den förra regeringen avsikt, enligt Mats Ryderheim.

Arbetsmiljöverket har tagit fram verktyg för att göra riskbedömningar i olika arbeten, som till exempel patientförflyttning. Läs mer om detta på Arbetsmiljöverket.

Eva Ekelöf

Mer läsning i kunskapssammanställningen

 

 

 

Manlig gruvarbetare

Fler kvinnor i gruvarbete – det hänger på hur jobbet organiseras

Bättre arbetsmiljö och mer ansvarsfulla och intressanta jobb är viktigt om man vill få in fler kvinnor i gruvarbete. Det gynnar även männen ‒ och företaget.

Det framhåller Lena Abrahamsson som forskar nära LKAB för att få fram system för socialt hållbar utveckling i gruvindustrin.

Hon har några förslag.

 

Statliga LKAB har nått över 18 procent kvinnor i snitt. I gruvdriften är det bara ett fåtal procent. Företaget försöker bredda basen för rekrytering och har målet 25 procent kvinnor i hela organisationen år 2020.

‒ Mycket har skett, men det går trögt, det kryllar inte av tjejer som söker de här jobben. Det finns lång historia där kvinnor inte kände sig välkomna, de möttes av allt från välment beskyddande kommentarer till öppet kvinnoförakt, säger Lena Abrahamsson som är civilingenjör i botten och professor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet.

Från dem som väl kommit in i gruvjobb kan man få höra att det är det bästa jobb de haft, berättar hon. Jämfört med kvinnodominerade branscher så är det bra betalt, det är utmanande, intressant och varierande.

‒ Och kvinnor skadas faktiskt mindre i traditionella mansyrken än i traditionella kvinnojobb.

Få kvinnor att stanna

Annonser som lockar kvinnor är ett sätt att gynna en mer blandad styrka. Sen gäller det att få dem att stanna kvar, och det är där som Lena Abrahamssons forskning kommer in.

LKAB har en officiell policy för hållbarhet. Både miljö, ekonomi och det sociala nätet i samhället runt företaget ska vara hållbart, deklarerar man.

‒ LKAB förstod det rent teoretiskt men visste inte hur, vad man behöver göra och hur hållbarhet ska mätas, berättar Lena Abrahamsson.

Därför stöder företaget nu ett forskningsprogram hos universitetet. I det arbetet driver Lena Abrahamsson tesen att en socialt hållbar utveckling måste omfatta även arbetsmiljön, och jämställdheten inne i företagen.

Nyligen blev en forskningsöversikt om mångfald och genusfrågor i gruvnäringen klar.

‒ En slutsats vi drar är att vi vet ganska väl vad problemet är för kvinnor i mansdominerade organisationer, men att det saknas lösningar. Det hoppas vi få fram, säger Lena Abrahamsson.

Inte ensam

Några tankar finns förstås om vad som behöver ändras för att kvinnor ska vilja ta jobb i gruva och stanna kvar.

‒ Man bör se till att en minoritet inte är ensam. Det är bättre att klumpa ihop kvinnorna så mycket man kan, tre eller fyra i samma arbetslag, säger Lena Abrahamsson.

Då blir det naturligt att anpassa arbetsmiljön, för allas skull. Om en ensam kvinna behöver en annorlunda stol så sticker hon ut och hennes närvaro kan lättare bli ifrågasatt.

‒ Sen måste arbetsmiljön utformas så att det passar alla, att det finns skyddskläder och skyddsutrustning i alla storlekar, till exempel.

Här har det blivit bättre, men det är långt kvar, anser forskaren. Gruvföretaget måste jobba på ett systematiskt sätt även med underleverantörer. Ett problem är att maskiner och utrustning utvecklas av helt andra företag.

‒ Det är en utmaning, att inkludera människan, lärande, organisation och säkerhet i utvecklingen av nya maskiner och metoder.

Ska gruvföretaget ha koll på arbetsmiljö och jämställdhet så kompliceras det även av att gruvdriften delvis sköts av underentreprenörer.

Jobbinnehåll och attityder

Sen kopplar Lena Abrahamsson samman jämställdhet med en utvecklad organisation och ett berikat arbetsinnehåll. Gruvarbete är ett gammalt yrke och sådana yrkesroller kan stagnera i utveckling. Ny teknik har förändrat arbetet men hur det är organiserat kan släpa efter.

‒ Även arbetaren skulle kunna ringa till en leverantör och göra en beställning. Det handlar om att ha en arbetsorganisation som möjliggör det, och det har inte alla företag. Om man vill locka fler kvinnor så tror jag att man måste ändra inne i själva organisationerna också.

Själva inställningen till mångfald och kvinnor i en manlig miljö kan behöva påverkas, menar forskaren. Hon anser att det därför behövs fortbildning och även organiserade samtal om attityder.

För om kvinnor kommer in i en manligt dominerad miljö så kan deras blotta existens ifrågasätta gamla mönster. ”Varför gör ni så där”, blir en fråga som kan provocera. Det finns en stark sammanhållning bland gruvarbetare. Man stöder, hjälper och skyddar varandra mot risker. Det är den goda sidan.

‒ Men om det blir en negativ spiral så kan gruppen sluta sig samman ännu mer. Det finns exempel från Australien på hur sådana grupper kan överdriva risktagandet och odla ett machobeteende för att visa att männen minsann vet hur jobbet ska göras.

Gäller generellt

Forskarnas slutsatser är giltiga på vilken arbetsplats som helst, menar Lena Abrahamsson. Men lösningar måste vara konkreta.

‒ Bristande jämställdhet är ett generellt livsproblem, men ju mer generell och allmän du är i din argumentation, desto svårare är det att göra något åt saken. Det är viktigt att prata om ett företag, en bransch, en problematik. Det branschspecifika.

Den nu levererade forskningsöversynen utmynnar i några slutsatser om vilken forskning som behövs framöver. Bland annat efterfrågar LKAB mätbarheter. En socialt hållbar utveckling ute i samhället brukar mätas i barnadödlighet, ohälsotal, utbildningsnivå, utflyttning, lönenivåer etcetera.

‒ Men hur man mäter hållbar social utveckling inne på ett företag vet vi inte. Det är en sak vi vill utveckla med vår forskning, säger Lena Abrahamsson.

 

Roland Cox

Forskningsöversikten heter ”Gender, diversity and work conditions in mining, and sustainable development: Previous research and future challenges”.

 

 

Så kan gruvan locka fler kvinnor:

• Utforma arbetsmiljön på ett systematiskt sätt så att den passar människor av alla storlekar. Gör arbetet hälsosamt.

• Tänk inte fast er i vad en gruvarbetare brukar göra. Berika, bredda och ge fler uppgifter.

• Utveckla arbetsorganisationen med stöd av den starka tekniska utvecklingen så att företaget framstår som mer modernt.

• Samarbeta mellan företaget, leverantörer, entreprenörer och det kringliggande samhället.

• Bristande jämställdhet är generellt problem ‒ som måste angripas branschspecifikt och konkret.

 

 

 

 

 

 

 

Sara Strömberg, gruvarbetare

Sara Strömberg, gruvarbetare: – Kul jobb och dubbla lönen

− Om fem år? Troligast så är jag kvar. Jag älskar mitt jobb, säger Sara Strömberg, 30-årig gruvarbetare hos Boliden.

Visst kan det vara varmt och visst kan det vara ensamt, men det som överväger är bra kolleger, intressant och omväxlande jobb, friveckorna – och dubbla lönen.

 

Hon fick praktisera hos sin pappa som är svetsare i gruvan, och arbetsförmedlingen erbjöd sen en utbildning till bergarbetare för sju år sen.

Och på den vägen är det.

− Jag hade jobbat i Konsumbutik innan och lite i restaurang, men det här är ju jättekul. Jag var ensam tjej i mitt skiftlag från början och det var många äldre karlar i gruvan. De flesta tog hand om mig som sin lilla dotter.

Det var bara någon enstaka man som ifrågasatte om hon verkligen skulle klara av det, men det verkar snarast ha triggat henne att visa att hon dög.

− Om man som tjej jobbar i gruvan så får man inte ta illa upp för det minsta lilla. Det finns en jargong. Men jag är inte någon ”tjejtjej”, jag gillar att killar är rakt på sak, gillar det bättre än skitsnack bakom ryggen, fulspel och sånt.

Zink och koppar

Nu jobbar hon i en av Sveriges äldre och allra djupaste gruvor, i Renström några mil från hemorten Skellefteå. Man bryter ”komplexmalm” som ger zink, koppar, bly, guld och silver. Med ett drygt hundratal anställda hör den till de mindre gruvorna. Sara Strömberg beskriver att man därför inte är så specialiserad utan roterar mycket mellan olika maskiner och uppgifter.

− Jag skulle bli less om jag bara fick göra en sak. Jag får lära mig nya saker och får utvecklas, det är jätteviktigt för mig. Förhoppningsvis är jag kvar om fem och tio år, och har lärt mig mer och fått prova nya uppgifter.

Det har funnits ett tiotal kvinnor i Renström under åren, de flesta över 40. Nu börjar det komma fler yngre kvinnor. Sara Strömberg har varit ensam kvinna i sitt skiftlag i åtta år, nu har det kommit en ung tjej som praktikant.

− Det gör inget om det blir fler kvinnor, men jag har klarat mig bra i sju år. Det är personer man jobbar med, jag tycker inte att kön spelar någon roll.

Företaget har fått pris för sitt jämställdhetsarbete och har som mål att nå 20 procent kvinnor 2018. I Bolidens gruva i Aitik är 35 procent av truckförarna kvinnor.

Ensamt och varmt

Sara Strömberg kan någon gång sakna det sociala i butiksjobbet, att möta kunder. I gruvan sitter man mycket ensam.

Det finns risker i gruvan, men inget som verkar oroa henne. Varmt blir det, ibland över 28 grader nere i ”bergvärmen”. Stressigt ibland, men inte värre än i en butik eller restaurang.

Och å andra sidan: Omväxlingen mellan att borra, jobba med skrotning för att rensa från löst berg, ladda och lasta, sköta maskiner. Skiftgången ger ledigt var tredje vecka, och hon tjänar dubbelt så mycket som i butik.

Fler vill?

Hon tror att fler tjejer väljer gruvarbete om de får veta mer om det. Det finns föreställningar om att man fortfarande handborrar. Hon är engagerad i IF Metall och är ute i skolor ibland och berättar om facket och jobbet.

− Då drar jag alltid min gruvhistoria. Det är tjejer som lyssnar ibland, då kan de bli intresserade. De kanske inte har tänkt på det, får upp ögonen för att det går. Idag borrar man inte för hand, en gruvarbetare är i princip maskinförare, det kan en tjej lika bra som en kille.

− Det som behövs är att man promotar det, pratar om det i media att tjejer kan jobba i gruvan, säger Sara Strömberg.

 

Roland Cox

 

 

Sämre arbetsmiljö och villkor för kvinnliga högskolechefer

Inom högskolan är villkoren för kvinnors och mäns karriär ojämlik. Det handlar om normer, värderingar, dold diskriminering och negativ särbehandling. Detta visar en ny rapport från Universitets- och högskolerådet, UHR om 37 jämställdhetsprojekt, varav ett är en studie från 2012 om jämställdheten på Malmö högskola.

 

 – 64 procent av de kvinnliga medarbetarna hade någon gång upplevt lönediskriminering, förlöjligande eller sexistisk jargong. En hög siffra på frågan om negativ särbehandling jämfört med dem som aldrig hade upplevt detta, säger Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap på Malmö högskola.

Av männen hade få varken sett eller upplevt det själva. Kvinnor tyckte dessutom att de hade sämre möjligheter att göra karriär än män. Tuija Muhonen berättar om enkätundersökningen.

 

Oväntat resultat

Lektorer och professorer fick bli en gemensam grupp på grund av för få professorer. Forskarna jämförde den gruppens svar med adjunkternas på frågor om negativ särbehandling. Resultatet blev oväntat.

– Vi trodde att adjunkterna skulle vara mer utsatta, men tvärtom var det lektorer/professorer som hade upplevt negativ särbehandling i högre grad. En tolkning är att diskrimineringsmönstret blir tydligare högre upp i den akademiska karriären, när man börjar konkurrera på allvar, säger Tuija Muhonen.

I studien undersöktes även medarbetarnas uppfattning om hur cheferna jobbade med jämställhetsarbetet, och hur de upplevde arbetsmiljön och utvecklingsmöjligheterna ur ett jämställdhetsperspektiv.

 

Motprestation för integrering

Aleksandra Sjöstrand på Universitets- och högskolerådet, UHR, är författare till en ny rapport där UHR samlat ihop erfarenheterna från jämställdhetsprojekt liknande Tuija Muhonens. Hon ser en risk i att resultaten inte tas tillvara i högskolorna utan motprestation.

– Ett initiativ i framtiden kunde vara att högskolorna får betala ungefär hälften i projekten. Men också att man lägger in i projektbeskrivningen hur resultaten ska integreras i högskolan.

UHR, har spridit resultaten via konferenser och på webben. UHR planerar också konferenser för hur högskolorna kan jobba rent praktiskt och få verktyg för jämställdhetsarbetet.

 

Det mesta i resultaten handlar om normer och värderingar, berättar Alexandra Sjöstrand. Bilden av en forskare är fortfarande en man som bara lever för sin karriär. Jämställdhet i högskolan har mött mycket motstånd visar rapporten.

– Det är viktigt att utarbeta olika strategier och vara beredd på motstånd innan man sätter igång jämställdhetsprojekt.

 

Jämn könsfördelning bland chefer

Tuija Muhonen berättar om ingången i deras studie; att det fanns en föreställning om kvinnodominans på prefektnivå bland mellancheferna. Resultatet visade att fördelningen var 40 kvinnor respektive 60 män. Så till antalet huvuden räknat var det en jämn könsfördelning, menar hon. Bland cheferna har det varit en jämn könsfördelning sedan 2005, alltså en kvantitativ jämställdhet inom chefsgruppen.

– Startpunkten i studien var tanken om hur detta återspeglades i organisationen bland medarbetarna, men även bland cheferna. Deras egen upplevelse.

 

Betydelsen av kön inte viktig

Forskarna gjorde en fokusgruppsstudie bland chefer där kvinnor och män delades in i två grupper. Tuija Muhonen såg att båda grupperna, i början, tonade ner betydelsen av kön och genus; att problemen inte alls var så stora. Senare kröp det fram att kvinnorna bland annat tyckte att de inte fick prata till punkt och att männen tog större plats.

– Kvinnliga chefer upplevde också att en del beslut fattades i förväg. När de kom till mötet var det redan förberett och besluten togs väldigt snabbt. Det fanns inte tillräckligt med tid till reflektion, säger Tuija Muhonen.

 

Hög arbetsbelastning för alla

Varken cheferna eller medarbetarna tyckte generellt att problemet med jämställdhet var så stort. I upplevelsen av arbetsmiljön fanns ingen skillnad mellan kvinnor och män gällande hög arbetsbelastning. Kvinnor ansåg dock i större utsträckning än män att arbetet var meningsfullt och positivt.

 

Härskartekniker förekom

Studien visade också att det fanns härskartekniker som ”Du som är så duktig på det här kan väl…” en duktig- flicka-attityd, medan männen höll sig undan. Men, menar Tuija Muhonen, det är också kvinnorna själva som faller i fällan, som attityden om att kvinnor är mycket bättre på studentkontakter. En attityd som lätt kan missbrukas.

– Många kvinnor vill vara ambitiösa och göra ett bra jobb. Det påverkar hur snabbt de kan göra karriär. Kvinnorna uppmuntras delta i verksamhetens utveckling medan män ges förutsättningar att vara mer individualister vilket skapar tid för den egna karriärutvecklingen.

 

Jämställdhet väcker motstånd

I uppföljningen ett år senare märkte Tuija Muhonen att jämställdhetsfrågorna väckte motstånd. Hon tror att det handlar om osäkerhet bland cheferna.

– Det fanns en oro över konsekvenserna om frågan lyftes. Vi följde upp med en enklare webbenkät om de hade jobbat vidare eller inte. Och i så fall hur? Och om inte, varför?

Få hade konkret jobbat vidare. Vissa tyckte att det inte fanns några problem alls, andra att annat måste prioriteras.

– Det tolkade vi som motstånd, att de inte ville och försökte tiga ihjäl problemet, säger Tuija Muhonen.

Efter ytterligare en uppföljning ett år senare, 2014, hade de ett möte tillsammans med rektorn och alla chefer.

– Vi kände av motståndet i rummet, men det blev en bra diskussion till slut. Vi återkom till samma problem, att se över arbetsfördelningen och att alla har samma möjligeter att utvecklas som lärare och forskare.

 

Vad hände sedan?

– Personalstrategen Cristina Liljeroth, som arbetar med likabehandlingsfrågor mot medarbetare och speciellt chefer, har jobbat vidare med detta.

Hon har utvecklat en intern chefsutbildning där jämställdhet är en viktig del. Cristina Liljeroth strävar efter det ska vara jämställdhetsintegrerat och har använt studien för att lyfta frågan.

– Vi har en likabehandlingspolicy, och hon har försökt få in de aspekter som kom fram i studien, på så sätt är det förankrat i det dokumentet. Hon har också jobbat med en workshop för cheferna.

 

Hur ser arbetsmiljön ut i dag?

– Tyvärr har vi inte gjort någon uppföljning, vilket förstås skulle vara bra. Vi har också en omorganisation på gång. Så det är inte aktuellt med någon uppföljning det närmaste året.

Tuija Muhonen tycker att frågorna ständigt behöver lyftas upp och diskuteras.

– Vi behöver jobba aktivt med jämställdhet hela tiden annars händer ingenting.

 

 

 

 

Fakta

”Jämställdhet i högskolan – ska den nu ordnas en gång för alla?” en rapport där UHR, Universitets- och högskolerådet, granskat och samlat ihop erfarenheterna från projekt som finansierats av Delegationen för jämställdhet i högskolan, DJ. Totalt fick 37 jämställdhetsprojekt dela på 47 miljoner kronor i utlysningar 2009 och 2010.

 

”Vad innebär jämn könsfördelning på mellanchefsnivå för den kvalitativa jämställdheten i organisationen?” 2010-2012 en studie av Tuija Muhonen, Christina Liljeroth och Christina Scholten. De har studerat den kvalitativa jämställdheten på arbetsplatsen; mäns och kvinnors lika inflytande. 36 mellanchefer deltog i fokusgruppsamtal och 553 lärare i en enkätundersökning.

 

 

 

Alla anställda tas med i KI-studien för att jämföra skillnader mellan män och kvinnor. Foto: Arbetsmiljöverket.

Kommunpolitiker särbehandlar kvinnor

Kvinnor och män lever i skilda världar i kommunerna visar en rapport från Arbetsmiljöverket. Inom äldreomsorgen sliter de anställda med tidsstyrda jobb och frånvarande chefer. I det manligt dominerade tekniska arbetet finns det tillräckligt med inflytande och resurser. En viktig orsak till skillnaderna är ett traditionellt tänkande hos politikerna.

Arbetsmiljöverket har inspekterat hemtjänsterna i 59 kommuner. Det visade sig att det är stora brister i arbetsmiljön för både personal och chefer. Arbetskraven är för höga, resurserna för små och det finns för få chefer.

Enligt Arbetsmiljöverket är det främst tre orsaker:

• Arbetskraven och arbetsbelastningen är för stora i förhållande till personalresurserna

• Brister i resurser och utrustning, till exempel för få fordon, svårarbetade IT-system och avlägsna eller inga lokaler.

• Brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet, främst gällde det riskbedömningar hemma hos brukarna.

 

Arbetsmiljöverkets undersökning visar att en stor majoritet av hemtjänstpersonalen har besvär på grund av arbetet. 74 procent hade värk och ont i axlar armar, knän och höfter. 56 procent hade sömnproblem, magbesvär, hjärtklappning, högt blodtryck och andra psykiskt relaterade besvär.

Ett lågstatusjobb

Ulf Bjerregaard är huvudskyddsombud inom äldreomsorgen i Stockholms kommun och har jobbat i elva år i hemtjänsten. Han instämmer helt i Arbetsmiljöverkets beskrivning av detta kvinnodominerade arbete.

– Man är helt slut efter en dags arbete i hemtjänsten oavsett om man är man eller kvinna. Detta är ett lågstatusjobb, som inte kräver en yrkesutbildning. Men det är ändå kul att ha ett jobb som känns meningsfullt, säger han.

Det som skapar besvär och motverkar arbetsglädjen är att arbetet är så stressigt. En viktig orsak till detta är de knappa resurserna. Cheferna och biståndsbedömarna har en press på sig att klara budgeten. Enligt Ulf Bjerregaard avsätter politikerna inte tillräckligt med pengar, istället mjölkar de pengar från hemtjänsten till andra utgifter i kommunen.

 

– De anställda kan hantera stressen genom att jobba hårdare, med risk att bränna ut sig. Man kan också välja att bli cynisk och betrakta brukarna som objekt, inte som människor, säger han.

Arbetsmiljöverket har jämfört hemtjänsten med de tekniska förvaltningarna i de 59 kommunerna. De fann helt olika villkor för arbetet. I de tekniska förvaltningarna är resurserna anpassade till mängden arbete, till skillnad från hemtjänsten där det är ständig brist på personal. Det visade sig inte oväntat att personalen i de tekniska förvaltningarna hade betydligt färre besvär med hälsan än de anställda inom hemtjänsten.

 

Dessutom är det få chefer i hemtjänsten. Tre av fyra chefer har mer än 30 medarbetare. I det tekniska arbetet gäller det bara var tionde chef. Bristen på chefer i hemtjänsten gör det svårt att hantera oplanerade situationer och att prioritera arbetsuppgifter vid tidsnöd, enligt Arbetsmiljöverket.

 Skarpt föreläggande

– Det behövs fler chefer för att få ordning och reda i jobbet. Det behövs någon att kommunicera med, som ser till att schemat fungerar, någon som har mandat att fatta beslut, Man behöver hela tiden någon att avlasta sina upplevelser på, någon att prata med. Det går inte när det är så få chefer.

Han berättar att arbetsmiljön inom hemtjänsten på Södermalm där han arbetar var så krisartad att Arbetsmiljöverket gjorde en inspektion och gav kommunen ett skarpt föreläggande.

Ljus i mörkret

Arbetsgivaren måste numera göra en riskanalys av varje schema för varje anställd. Det har lett till att fack och chefer gemensamt prickar av vilka problem som är åtgärdade, gör en handlingsplan för olösta problem och listar upp de problem de är oeniga om.

Det finns fler ljus i mörkret. Ekonomistyrningen har förändrats från årsskiftet efter stora protester mot det gamla systemet från de utförande företagen. Numera är det tiden hos brukarna som räknas, oavsett hur många man går hem till.

– Tidigare lönade det sig att tvinga personalen att springa hem till fler brukare per dag. Nu tjänar inte hemtjänstföretagen i Stockholm längre lika mycket på att pressa arbetstagarna, säger han.

Personalen har fått handdatorer i jobbet och slipper använda sin privata telefon. Men arbetskläder lär vänta på sig.

– Vi måste jobba i våra privata kläder. Kommunen hävdar att det inte är nödvändigt med skyddsutrustning. Men det är svårt att veta, eftersom de gamla inte behöver berätta om de har smittsamma sjukdomar, säger Ulf Bjerregaard.

Forskning om genus

Sociologen Tina Forsberg Kankkunen var rådgivare till Arbetsmiljöverket när de jämförde manliga och kvinnliga verksamheter i kommunerna. I studien var det 92 procent kvinnor i hemtjänsten, men bara 21 procent kvinnor i de tekniska verksamheterna.

– Det handlar inte om kvinnor och män som individer, utan mer om organisation och styrning. Det som har betydelse för arbetsmiljön ska inte vara könsspecifikt, det ska vara god arbetsmiljö för alla, säger hon.

När Tina Forsberg Kankkunen började studera ledarskap fann hon ett tydligt mönster inom kvinnligt dominerade verksamheter såsom äldreomsorg, skola och förskola.

Frånvarande chefer

– Medarbetarna upplevde genomgående att de hade en frånvarande chef, som inte fanns på plats och som inte förde upp problemen i verksamheten till politikerna, berättar hon.

Som sociolog blev hon intresserad av att cheferna så systematiskt beskrevs som frånvarande.

– Detta tydde på att det inte handlade om att chefen som individ, utan det var något annat som gjorde att cheferna inte fångade upp arbetsmiljöproblemen, säger hon.

Med sin avhandling ”Två kommunala rum – ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och utbildnings¬verksamheter” gick hon vidare. Hon utvecklade en metod att jämföra genusmärkta verksamheter.

– Jag hittade ingen skillnad mellan kvinnliga och manliga chefer, men jag hittade stora skillnader mellan kvinnliga och manliga verksamheter, säger Tina Forsberg Kankkunen.

Skillnaderna handlade till exempel om antalet underställda och tillgången till administrativt stöd. Cheferna inom till exempel hemtjänsten hade mycket fler medarbetare, i genomsnitt 55 per chef jämfört med 18 inom tekniska verksamheter.

Olika tankesätt

Vad beror dessa skillnader på? Har de något samband med om de anställda är män eller kvinnor?

– Jag har aldrig träffat en politiker som inte vill sin verksamhet väl. Det handlar mer om olika tankesätt, säger Tina Forsberg Kankkunen, som har intervjuat många kommunalpolitiker.

Inom tekniska verksamheter funderar politiker på hur de ska få resurser till fler chefer och mer administrativt stöd. De tänker på verksamhetens kvalitet och vad som skulle hända om politikerna själva inte fick veta hur det stod till med de tekniska frågorna i kommunen.

– Så tänker inte kommunalpolitiker när det gällde omsorgsverksamhet. Då tar man mer för givet att när man tar hand om människor är det inre egenskaper som behövs.

De kopplar inte kvaliteten i omsorgen till vilka yttre förutsättningar som krävs för arbetet. I den tekniska verksamheten efterfrågas expertkunskap och tydliga berättelser om vad som händer i verksamheterna, det efterfrågas inte på samma sätt i hemtjänsten.

– Politikerna tar för givet att de vet vad som händer inom hemtjänsten och att de inte behöver veta något mer om hemtjänstens problem. När det gäller tekniska frågor är det tvärtom. Där tar politikerna för givet att de behöver en närhet för att de ska förstå verksamheten.

Ont om pengar för hemtjänsten

I en intervju med en politiker frågade Tina Forsberg Kankkunen varför cheferna i hemtjänsten hade så många underställda i hans kommun. Då svarade politikern ”Vi ville minska antalet, men sedan 1990-talet handlar det om brist på pengar i kommunen”.

-När jag påpekade att de tekniska verksamheterna inte råkat ut för samma besparing blev politikern snopen när han kom på sig själv med att ha fel.

Sättet att tänka styr verksamheterna. Och det är svårt att upptäcka skillnaderna om man inte jämför.

– När vi håller isär de olika yrkena ser vi inte genusskillnaderna, vi ser inte vad som är genus och ojämlikt. Därför måste vi jämföra de olika verksamheterna. Då ser vi att de har kulturer och handlingslogiker som är genusmärkta.

Finns det någon väg bort från segregeringen av män och kvinnor?

– Det gäller att förbättra arbetet för chefer och deras möjligheter att skapa en god arbetsmiljö. Det handlar om att synliggöra och att medvetandegöra. Vi måste jämföra, annars kan manliga och kvinnliga verksamheter fortsätta att ha väldigt olika villkor, säger Tina Forsberg Kankkunen.

 

Anna Holmgren

 

 

Källor:

Arbetsmiljöverkets rapport 2014:3

Läs mer om sociologen Tina Forsberg Kankkunens avhandling

 

 

 

 

 

 

Graviditet De flesta gravida blir sjukskrivna under graviditeten. Foto: Guillermo Ossa

Kortare sjukfrånvaro om arbetet anpassas för gravida

En norsk studie visar att upp till 80 procent av alla gravida blir sjukskrivna på grund av sin graviditet. De kvinnor som fick sitt arbete anpassat hade ett par veckors kortare sjukskrivning. I Sverige finns inga siffror som berättar om gravidas sjukskrivningar. Men svenska arbetsgivare är skyldiga att anpassa arbetet till den som är gravid.

Läkaren Signe Dørheim vid Stavanger universitetssjukhus i Norge gjorde år 2012 en undersökning om sjukskrivningar bland gravida kvinnor. Undersökningen pågick i 18 månader och de gravida fick svara på frågeformulär vid två olika tillfällen, i vecka 17 och i vecka 32.

– Resultatet visade att 80 procent av kvinnorna varit sjukskrivna och att bara 20 procent varit friska under hela sin graviditet. Det var ett överraskande resultat, berättar Signe Dørheim.

Hela 60 procent av kvinnorna uppgav att arbetet hade anpassats till dem och deras tillstånd. Dessa kvinnor hade i genomsnitt ett par veckors kortare sjukskrivningar.

– Kvinnornas arbetssituation var en viktig faktor för sjukskrivningarna. Därför måste kvinnors arbete anpassas så att de inte behöver vara borta flera månader i samband med en graviditet. Då förlorar de både pensionspoäng och i sin karriär, säger Signe Dørheim.

Det var totalt nästan 3 000 kvinnor som svarade på enkäten och av dem hade 75 procent varit sjukskrivna någon gång under graviditeten, mellan fyra och 16 veckor. Genomsnittet var åtta veckor. 14 procent var sjukskrivna hela graviditeten och 63 procent under de tre sista månaderna.

 

Tuffare arbetsliv

Signe Dørheim tror att arbetslivet har blivit tuffare och att det finns färre möjligheter att stanna upp och pusta ut.

– När man är på jobbet måste man vara effektiv till 100 procent idag, säger hon.

En annan norsk studie visar att kvinnor vill vara kvar i arbetslivet under graviditeten men att tillståndet visar sig vara tyngre än de förutsett.

Så står också trötthet och sömnsvårigheter respektive bäckenbesvär för en tredjedel vardera av sjukskrivningsorsakerna och en femtedel hade sin grund i illamående. Bara 2 procent blev sjukskrivna på grund av depression och ångest, men de hade de längsta sjukskrivningarna, i genomsnitt 20 veckor.

Magnus Svartengren, som är professor och överläkare vid Arbetsmiljöverket, säger att sjukskrivningar är vanliga under graviditeten, men varken han eller Försäkringskassan har någon exakt statistik.

– Det man intygar vid sjukskrivning är ju en funktionsnedsättning på grund av sjukdom. Gravididet är ju i sig ingen sjukdom så det finns en rätt stor gråzon i hur man tolkar detta, säger han.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter är inriktade på allvarliga risker för foster och barn och de aktuella diagnoserna i studien är mer relaterade till bedömning av risker, anser han.

– Min privata uppfattning är att det vore värdefullt att hitta mer flexibla lösningar som gör att man helt och hållet kan slippa vissa arbetsmoment, säger Magnus Svartengren.

– Det är ett tveeggat svärd att driva rätten till ledighet hårt. Då riskerar unga kvinnor att bli diskriminerad i arbetslivet.

I Sverige finns ingen statistik över gravidas sjukskrivningar. Försäkringskassan kan ta fram statistik över olika diagnoser och hur många som var sjukskrivna ett visst kvartal med denna diagnos. Men eftersom diagnoser som illamående, trötthet och sömnsvårigheter inte är unika för gravida går det inte att få fram specifik statistik över hur sjukskrivningarna ser ut. Det finns inte heller uppgifter om hur vanligt det är att arbetsgivaren anpassar arbetet så att de gravida kan stanna kvar i jobbet.

Eva Ekelöf

 

FAKTA

Arbetsmiljöverket har en föreskrift 2007:5 om gravida och ammande arbetstagare och dessutom råd hur den ska tillämpas. Enligt den måste arbetsgivaren göra en riskbedömning. Finns det risker ska de tas bort, annars måste arbetsgivaren ge kvinnan andra arbetsuppgifter. Går inte det ska arbetsgivaren stänga arbetsplatsen för den gravida, som då har rätt till graviditetspenning. Den kan betalas ut med en fjärdedel, en halv, tre fjärdedels eller hel förmån.

Om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel, kan en gravid kvinna också ha rätt till graviditetspenning. Arbetet ska vara fysiskt ansträngande, som tunga lyft eller svåra rörelser, eller om hon står och går mycket eller har monotont arbete. Men kvinnor med psykiskt ansträngande arbete får inte graviditetspenning.

Föräldrapenning kan man ta ut från och med den sextionde dagen före förlossningen.

 

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Arbetsliv.