Klyftorna i samhället går kors och tvärs genom arbetslivet och människors hälsa och de fördjupas. Arbetsmiljön sprängs isär mellan dem som får det bättre och dem som får det sämre. De som behöver mest företagshälsovård får minst. De med lägst utbildning ökar inte sin livslängd i samma takt som de välutbildade.
– Idag ser vi en förstärkt social gradiering, skillnad, mellan de sociala grupperna, säger Maria Albin.
Hon är professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska insitutet, överläkare och verksamhetschef för Centrum för arbets- och miljömedicin, CAMM, i Stockholm sedan ungefär ett halvår. En femtedel av sin arbetstid har hon kvar vid AMM i Lund, där hon var chef tidigare, för att avsluta pågående projekt.
Vart fjärde år gör CAMM en arbetshälsorapport. Den senaste visar sprickan som går rakt genom länet och stadsdelarna i Stockholm när det gäller de klassiska, tunga arbetshälsofrågorna.
Kraven överstiger förmågan
Tungt arbete, buller, vibrationer, luftföroreningar, sådant finns det mer av i vissa delar av länet än i andra. Spänt arbete, som handlar som höga krav och lågt inflytande, sådant finns det mera av hos den kvinnliga delen av befolkningen än den manliga, i alla kommuner och stadsdelar i Stockholm, men mest hos de med kort utbildning.
– Det finns kommuner och stadsdelar där en tredjedel till en fjärdedel av de svarande i enkäten rapporterar att arbetets fysiska och mentala krav överstiger deras kapacitet. Det kan vara så att arbetet är för belastande för alla, eller att individen och arbetet är felmatchade, säger Maria Albin.
Sprida resultat
I Arbetshälsorapporten länkas arbetsmiljön med forskning.
– Så gör vi också när vi tolkar resultatet. Vi vet från forskningen till exempel att om kraven på arbetsförmågan är för höga, får det konsekvenser för sjukskrivningarna.
Resultatet av enkäten sprids till kommuner, folkhälsoansvariga och politiker runt om i länet. För kommunerna gäller det att arbeta vidare med resultatet.
– Till exempel genom att intensifiera samarbetet med primärvården, särskilt i områden där kraven i arbetet inte stämmer överens med arbetsförmågan. Arbetsförhållandena som finns i kommunen betyder mycket för folkhälsan, säger hon.
Nynäshamn
Nynäshamns kommun har fått pris för bästa folkhälsoarbete. Men arbetshälsoenkäten i kommunen visar på dåliga siffror. Arbetsförmågan motsvarar många gånger inte kraven i arbetet.
– Nynäshamn har redan påbörjat ett projekt för alla de kvinnor som kommunen är arbetsgivare för. Det är väl grundat i den kunskap som finns. CAMM ska hjälpa till med att utvärdera det arbetet, säger hon.
Två problem
Maria Albin
Ett problem i enkäten är att svarsfrekvensen är ojämn. Fler kvinnor och högutbildade svarar och fler äldre än yngre. Det försöker man rätta till genom att vikta samman svaren. Det andra problemet är att det inte finns frågor om vissa arbetsmiljöförhållanden som hot och våld, tillgång till företagshälsovård och systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen.
Frågor om luftföroreningar på arbetet går inte att gradera, därtill behövs mätningar. Upplevelsen av sådana föroreningar avspeglar inte risken på ett tillförlitligt sätt.
Varningssignal
Det mest anmärkningsvärda i arbetshälsoenkäten tycker Maria Albin är att en stor andel boende i vissa kommuner och stadsdelar upplever att deras arbetsförmåga inte motsvarar arbetets krav. Det betyder på sikt förlorad arbetsförmåga och försämrade förhållanden för dem själva och deras familjer. Men också för arbetslivet och för samhället.
– Detta ger en ljudlig signal om att allt inte står rätt till. Det betyder att arbetet kräver för mycket eller att arbetet inte är anpassat till individen.
Bita ihop och fortsätta
Att den fysiska arbetsförmågan inte motsvarar arbetets krav är generellt vanligare för dem med förgymnasial utbildning. Nedsatt fysisk arbetsförmåga finns inom yrkesgrupperna med tungt fysiskt arbete. Spänt arbete finns överallt och skär rakt igenom sociala skikt bland kvinnor i arbetslivet.
Bland yrkesgruppen städare visar både män och kvinnor en hög andel som anser att de mentala och fysiska kraven överstiger deras arbetsförmåga.
För köks- och restaurangpersonal anger mellan 30 och 40 procent av kvinnorna att arbetet mentalt och fysiskt kräver mer än de orkar. Bland männen upplever var fjärde fordonsförare och var femte byggnadsarbetare att arbetets fysiska krav är för höga. Lärare och sjuksköterskor ligger också högt.
– Vad gör den som inte orkar med sitt jobb? Biter ihop och fortsätter. En dag går det inte längre. Det är min erfarenhet som arbetsmedicinare, säger Maria Albin.
Vinnare och förlorare
Hårt arbete.
Arbetsförmågan bland olika åldersgrupper varierar hos unga och äldre. Bland kvinnorna är det en femtedel av de unga som säger att de mentala kraven överstiger deras arbetsförmåga.
– Upp i åldrarna slår de fysiska kraven igenom mer, särskilt tydligt bland män.
När det gäller den förväntade arbetsförmågan om två år tror var femte av de unga och de äldre att de inte kommer att klara av kraven i jobbet då.
– Arbetsmiljön går isär. För många blir arbetsförhållandena bättre och bättre, och för andra blir den sämre och sämre. De med kort utbildning är särskilt utsatta. Vi ser det också i omvärlden. Det är globaliseringen som slår igenom, där de enkla jobben konkurrerar på en global marknad, säger hon.
Företagshälsovård saknas
Det finns inga bra system för att följa hur arbetsmiljön utvecklas i Sverige.
– Sådana system finns på det yttre miljöområdet. Det skulle behövas en hälsorelaterad arbetsmiljöövervakning, ett gemensamt underlag inför stora strategiska samhällsbeslut.
Arbetsmiljöverkets undersökningar tittar till exempel inte på arbetsmiljön i relation till anställningsförhållanden och i de senaste undersökningarna inte heller i relation till positionen på arbetsmarknaden.
Företagshälsovården kan vara en viktig länk mellan primärvården och arbetsplatsen, men den länken behöver förstärkas.
– Primärvården borde i större utsträckning bli medveten om när och hur man kontaktar företagshälsovården och företagshälsovårdens täckning måste förbättras. Den finns inte på de arbetsplatser där den bäst behövs.
Ökad sjukfrånvaro följden
Tillgång till företagshälsovård har minskat mest bland arbetare och mer bland kvinnor än bland män.
– Idag ser vi en förstärkt social, gradient, skillnad, mellan de sociala grupperna. De som behöver mest får minst.
– Då är det självklart att man ser resultat i ökad sjukfrånvaro och ökad utstötning från arbetsmarknaden för sårbara grupper, säger Maria Albin.
Det finns också en fördjupad klyfta i folkhälsan i Sverige. Mellan åren 2000 och 2015 har den förväntade återstående genomsnittliga livslängden från det att en person är 30 år ökat från 81,1 år till 81,4 år för kvinnor utan eftergymnasial utbildning, totalt 0,3 år. Men för kvinnor med eftergymnasial utbildning har livslängden ökat från 85,2 till 86,8 under samma period, det vill säga med hela 1,6 år.
– Det finns liknande resultat för män, men särskilt kvinnor med kort utbildning släpar efter. I den högutbildade gruppen är bilden för män mer homogen, medan spridningen är större bland kvinnorna.
Mer samarbete
CAMMs nya lokaler vid KI.
CAMMs patienter kommer ofta från arbetsplatser där arbetsmiljön är eftersatt.
När arbetsmedicin gör besök på deras arbetsplatser för att undersöka arbetsmiljön, minskar exponeringen inte bara för personen som remitterats till kliniken, utan också för de andra som arbetar där. Det kan gälla till exempel vibrationsskador.
– Arbetsplatsbesök ger ett stort genomslag men det är också en resursfråga. Vi behöver ett närmare samarbete med vårdcentralerna och utveckla enkla verktyg som allmänläkarna kan använda, säger Maria Albin.
Allmänläkarna kan till exempel ta kontakt med företagshälsovården när de upptäcker att arbetets krav överstiger patientens förmåga.
Nyttiggöra kunskaper
Ibland slår CAMM larm till Arbetsmiljöverket efter ett arbetsplatsbesök. Det gällde till exempel problemen för dem som arbetade med ögonfransförlängning. De problemen var okända då, men upptäcktes när fler fick eksem och astma.
– Vi måste arbeta så att vi hjälper arbetsplatser som vill göra rätt för sig och eliminera arbetsförhållanden som innebär oacceptabla risker. Man ska inte konkurrera med dålig arbetsmiljö.
Grundläggande för framtiden är att den kunskap som finns kommer till nytta, anser hon. Det är viktigt både ur arbetsplatsperspektiv, folkhälsoperspektiv och ur samhällets perspektiv. Behoven är stora och det är viktigt att fånga upp nya risker.
– Preventiva insatser i arbetslivet är en viktig del för att förebygga ohälsa och minska de systematiska skillnaderna i hälsa.
Det är främst patienter från primärvården och företagshälsovården som remitteras till CAMM, bland annat till Hudallergimottagningen. Andra besvär handlar om inomhusmiljön, hemma eller på arbetsplatsen, vibrationsskador, belastningsskador och psykosociala problem.
Samarbete med KI
Personalen vid CAMM medverkar i forskning som finansieras av externa bidrag, i huvudsak från Forte och AFA Försäkring. Då samarbetar man nära med Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet eller med högskolor och universitet runt om i Sverige.
– Vi inom landstinget får tillgång till den stora kompetens som finns i forskningsmiljöerna och vice versa. Vi ser kunskapsluckorna och nya forskningsområden och skapar projekt tillsammans.
Olycklig utveckling
CAMM har fått neddragen budget i år och står inför nedskärningar också 2017 och 2018.
– Vår verksamhet är inte en kostnad utan en investering för framtiden, anser vi. Vi har försökt hålla kvar samma verksamhet, men det håller inte med nya besparingar. Nu måste vi börja stryka verksamheter, tror Maria Albin.
En verksamhet som är hotad är att nyttiggöra kunskapen. Resursen företagshälsovård har minskat och det preventiva uppdraget har i stor utsträckning försvunnit samtidigt som utbildningen för företagshälsan stagnerat.
– Idag ser vi att mottagarsidan har försvagats. Det finns färre som kan ta emot kunskap om nya metoder för primärprevention, till exempel inom företagshälsovården. Där finns en lucka. Det finns också en lucka i kommunikationen från forskningsresultatet till hur kunskapen kan användas ute på arbetsplatserna.
När kunskapen inte blir tillgänglig för arbetsplatserna blir resultatet onödig sjuklighet och förlust av människors förmåga att kunna försörja sig själva.
Det finns också mindre pengar till arbetsplatsnära forskning, eftersom forskningsrådet Forte i mindre grad finansierar sådan forskning jämfört med när Rådet för arbetslivsforskning fanns.
– Allt detta är olyckligt, säger hon.
Inte orka med
Det gäller att stänga igen de kunskapsluckor som finns.
– Forskningen är global. Vi forskar på de områden där vi har bättre förutsättningar än andra. Jag tillhör en forskargrupp på KI och vi samarbetar med andra universitet och högskolor, både i Sverige, inom EU och utom EU.
Maria Albin forskar nu inom området hållbart arbetsliv för alla åldrar. Hon undersöker arbetslivet i ett livsloppsperspektiv, medan andra medarbetare tittar på tidsbegränsade anställningar och andra icke-ordinära arbeten.
– När man förändrar pensionsvillkoren så att alla måste jobba till 67 år för att få full pension blir det inga problem för dem som har goda arbetsförhållanden. Men de som av ekonomiska skäl ser sig tvingade att vara kvar i ett arbete man inte riktigt orkar med blir sjuka. Då ökar de sociala skillnaderna i hälsa, för sådant påverkar hälsan negativt.
Många kvinnor arbetar oregelbunden arbetstid. Då blir återhämtningen än viktigare när man blir äldre.
Byta jobb
Arbetsplatserna måste göra åldersmedvetna riskbedömningar som del i det systematiska arbetsmiljöarbetet och planera inför framtiden.
Det är inte ett individuellt problem. En del arbetsuppgifter är för tunga för personer med normalt åldrande som är över 60 år.
– Den som har ett fysiskt tungt arbete behöver kanske växla över till något annat för att inte bli utsliten med åren, säger Maria Albin.
Eva Ekelöf
FAKTA
Arbetshälsorapporten
Vart fjärde år sedan 1990 gör CAMM en folkhälsoenkät i länet. Frågorna i enkäten är baserade på forskningsresultat. Svaren resulterar inte bara i en folkhälsorapport, utan också i en arbetshälsorapport som visar hur arbetsmiljön ser ut om man frågar invånarna i länet själva.
