Kriser och katastrofer påverkar arbetsmiljön, men det är alltför vanligt att de som arbetar med krisberedskap inte gör den kopplingen. Det säger Jonas Borell, som är forskare i arbetsmiljöteknik och har doktorerat på samhällets krishantering.
Stora eldsvådor, i skogar och hus. Allvarliga olyckor med många drabbade. Långa elavbrott. Våldsattacker på skolor. Terroristdåd. Pandemier med dittills okända virus. Upplopp. Det är exempel på ”extraordinära händelser” som påverkar arbetsmiljön för många.
Arbetsolyckor finns det oftast rutiner för att hantera när de inträffat, för att lära sig något av och för att sen bli bättre på att förebygga.
Jonas Borell skiljer på olycka, kris och katastrof. En kris är en situation där individerna står inför något som de inte kan hantera. Där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte räcker. En katastrof i sin tur är en allvarlig händelse, där det saknas resurser för det som akut behöver göras. Och där belastningen är så hög att det inte längre går att upprätthålla ”normala kvalitetskrav”, trots att de åtgärder som man vidtar är adekvata.
– En olycka kan utlösa en kris, som i värsta fall utvecklas vidare till en katastrof. Så var det med Tjernobyl, som började med en arbetsplatsolycka och slutade med en katastrof, säger Jonas Borell.
Uppstartstiden måste minimeras
– Blir vi bättre på att undersöka och lära oss av vardagsolyckor och andra förtretligheter, kan vi lättare flytta gränsen för när en olycka orsakar en kris. Vi kan lära oss av små händelser, för att förhindra och förbereda oss för större, säger han.
Det handlar mycket om tid, och om att tidigt bromsa och lindra effekter.
– Vi måste i förväg tänka ut och utforma planer och rutiner, för att minimera tiden det tar att starta arbetet med att tackla krisen, säger Jonas Borell. Också för att kunna arbeta uthålligt. Vi behöver förbereda en realistisk schemaläggning för hur bemanningen ska se ut vid en krissituation och rutiner för att kalla in fler anställda. Planera för vad som ska göras efter krisen, till exempel att låta anställda återhämta sig för att undvika långtidssjukskrivningar.
Materiell beredskap
En lärdom av kriser på samhällsnivå de senaste tio, femton åren, är att faktorer som ökad privatisering och mer av internationellt beroende, påverkar förmågan att hantera kriser, förklarar Jonas Borell:
– Pandemin visade på problem i försörjningsledet med just-in-time-principen, så att det uppstod brist på andningsskydd och annan utrustning. Det fanns inga beredskapslager.
I början av pandemin blev detta ett arbetsmiljöproblem och det uppstod motsättningar på arbetsplatser om vilken typ av skydd som var tillräckligt bra.
Öva och lära
På många håll, till exempel inom vården, övar man på att hantera kriser.
-Vi borde öva oftare och med högre kvalitet, så att övningarna blir så allmängiltiga och realistiska som möjligt. Och vi får inte vara för smala i våra analyser och slutsatser, utan arbeta med flera möjliga händelseförlopp, säger han.
Det förekommer att samma fel görs i övning efter övning. Då har man inte lärt av tidigare erfarenheter.
– En del tycker att övningar är för dyra och tidskrävande. Men bra övningar är också en hjälp i verksamhetens kvalitetsarbete, till exempel genom att testa hur chefer fungerar ihop.
Vi får inte köra bilen utan årlig besiktning. Jonas Borell menar att det hos myndigheter och i arbetslivet också borde finnas en obligatorisk kontroll av kunskap och beredskap inför kriser.
Utrymning och inrymning
En begränsad men mycket praktisk övning, som många deltagit i, är utrymning av en arbetsplats. Men enligt Jonas Borell kan en sådan till synes enkel åtgärd ta farligt lång tid.
– Först tar det tid innan systemet registrerar exempelvis en brand och startar larmsignalen.
Sen ska människor reagera: ”Vilket larm är det? Gäller det mig? Måste vi gå ut?”. De börjar titta sig runt: ”Hur gör alla andra? Sitter de och tar det lugnt? Har några börjat lämna lokalen?”. När de bestämt sig börjar de söka efter evakueringskarta. Sen finns människor med rörelsehinder som inte kommer ut så fort, eller med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som har problem med uppmärksamheten.
-Vi tror kanske att alla går ut direkt. Men så är det inte, säger Jonas Borell.
Snabba evakueringar blir mer och mer aktuellt ju fler kriser vi har. Det gäller att veta vilka larm som finns och hur de låter, brandlarm, någon rycker i larmad dörr, gaslarm, bombflyglarm. Och vart ska vi gå när vi lämnat arbetsplatsen? Var finns återsamlingsplatser och skyddsrum?
– På arbetsplatserna finns det människor som har blivit oroliga av det pågående kriget. Den oron kan vara skäl nog till att vara tydlig med vad som gäller – även om de flesta inte ser något invasionshot idag. Bara att veta vad som gäller minskar oron och ger människor handlingskraft.
Han menar att det genomförs för få utrymningsövningar på arbetsplatserna, och att övningarna inte tas tillräckligt på allvar.
En erfarenhet från våldsdåd i skolor är att det rätta ibland inte är utrymning, utan inrymning: man söker skydd genom att låsa in sig i ett rum på arbetsplatsen. Men här finns ännu inga rutiner.
– Man kan inte köra brandlarm för att varna alla. Kan man kanske ha en sms-lista beredd för att skicka ut information om inrymning, varför och var och hur? Det gäller ju att se till att inte någon stackare sitter kvar i fikarummet, säger Jonas Borell.
Text: Mats Utbult
