Precis som vi måste öva hjärt-lungräddning regelbundet, måste vi uppdatera våra kunskaper om hur våra hjärnor och själar klarar extrem stress i en krissituation. Sunt förnuft räcker inte när vi i en kris behöver ta hand om oss själva, våra arbetskamrater, och andra som berörs. Och kunskap som vi en gång, finns inte självklart kvar när vi behöver den.
Den som säger detta är Sara Johansson, beteendevetare och utbildare, som arbetat i katastrofinsatser som Röda Korset genomfört ute i världen. Först som volontär och efter studier till beteendevetare som specialist inom krisstöd, bland annat i Thailand efter tsunamikatastrofen och i översvämningsdrabbade Pakistan. Hon har erfarenheter från stora evakueringar av civila från krig och från Norge efter terroristdåden 2011. Hon har också arbetat som rådgivare vid internationella Röda Korsets referenscentrum för psykosocialt stöd.
Krisar efter krisen
När pandemin bröt ut våren 2020 författade hon skriften ”Krisstöd – vid arbete under extrem stress” (27 sidor). Den innehåller vetenskapligt baserade råd om vad som är viktigt att tänka på och göra, innan, under och efter en svår händelse. Häftet är gratis och finns tillgängligt på nätet. Det riktar sig främst till anställda inom sjukvården och har laddats ner tiotusentals gånger.
Under ett akut krisförlopp behåller de flesta lugnet och tar hand om sig själva och andra, förklarar Sara Johansson. När människor beter sig konstigt och oförnuftigt, visar det sig oftast genom att de blir passiva, de kan avvakta för länge med att vidta åtgärder.
– Då gäller det att förklara saker konkret och att leda med tydlighet, säger hon.
Ofta är det först efter en kris som människor får problem i varierande grad och en del hamnar själva i kris.
– För en mindre andel övergår reaktionerna i sjukdom. Jag träffar ibland människor som har fått otillräcklig hjälp efter en kris, det leder ibland till sjukskrivning i flera månader. Andra upplever att de inte blivit sedda eller uppskattade. Det kan sluta med att de säger upp sig, vilket ju är kostsamt för verksamheten, säger Sara Johansson.
– Det handlar ibland om små saker som att chefen inte hör av sig, och frågar: ”Hur kan vi hjälpa”. Jag tror att många chefer underskattar sin egen betydelse. En del är rädda för att göra fel saker, som att de ska riva upp sår som håller på att läka.
– Det händer att vissa hänvisar allt till företagshälsovården. Ibland behöver man professionell hjälp utifrån. Men det sociala stödet från arbetskamrater och chef är oerhört viktigt inte bara under krishanteringen, utan minst lika mycket efteråt.
Giftig kultur
– I vissa yrken, som exempelvis bland läkare, finns ibland en stark norm att du inte ska påverkas psykiskt av svåra händelser, för det “ingår i jobbet”, säger Sara Johansson. En norm att du som professionell inte ska tala om känslor i samband med en kris. Och arbetar du med att hjälpa andra, kan du tänka: ”Hur jag har det och mår, är väl ingenting jämfört med hur det är för dem jag ska hjälpa?”.
När den här inställningen härskar i en organisation med en stark hierarki, kan det leda till en giftig kultur där det är svårt att få stöd.
Sara Johansson menar att kunskap om psykologiska reaktioner i samband med kriser borde finnas med i alla grundutbildningar, i yrken där man kan förvänta sig sådana situationer. Och det måste ingå i fort- och repetitionsbildning. Detta skulle underlätta för arbetet med att i vardagen bygga ett klimat och en kultur på arbetsplatsen, som gör människor bättre beredda att både under och efter en kris eller katastrof kunna klara hjärnan och själen.
Mats Utbult