Få fasta tjänster, en hierarkisk organisation, hård konkurrens om forskningsmedel i kombination med en tystnadskultur och bristande ledarskap.Det är några av orsakerna till förekomsten av sexuella trakasserier och utsatthet på universitet och högskolor.
Konsekvensen kan bli att kvinnor slutar forska.
En studierektor på ett svenskt universitet har under 15 års tid haft en privat mottagning där han bjuder in resurssvaga studenter för att hjälpa dem att klara utbildningen. Han inleder sexuella relationer med vissa och inte med andra. Universitetets ledning vet om vad som pågår, men gör ingenting.
– Jag skulle kunna berätta tusentals berättelser om sexuella trakasserier inom akademin, säger forskaren Fredrik Bondestan, forskningssamordnare vid Nationella sekretariatet för genusforskning.
– Men tröskelvärdet är skyhögt för att du ska få legitimitet och trovärdighet för berättelser om utsatthet i akademin.
Gunilla Carstensen håller med. Hon är universitetslektor i arbetsvetenskap vid Högskolan Dalarna och har forskat om sexuella trakasserier inom akademin.
– När jag började forska i mitten av 1990-talet, förvånades jag över tystnadskulturen. Att skapa goda relationer till de som har inflytande blir så viktigt att man till viss del håller tyst.
Dessutom ses sexuella trakasserier inte som ett arbetsmiljöproblem, utan som ett individuellt problem.
Studenter mest utsatta
Undersökningen Slagen Dam från 2001, visar att det är studenter, oavsett ålder, som är mest utsatta. Två tredjedelar har erfarenhet av sexuella trakasserier och var tredje kvinna som studerar vid universitet och högskolor uppger att hon blivit sexuellt trakasserad under det senaste året. Det innebär att studenter över 18 är den grupp som är mest utsatt för sexuella trakasserier i det svenska samhället.
Samtidigt ger de enkäter som gjorts ingen samstämmig bild.
Fredrik Bondestam har gått igenom all forskning om sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom akademin mellan 1987 och 2007. Till exempel uppger mellan 2 och 45 procent av de kvinnliga doktoranderna att de någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier. I flera av studierna är män över huvud taget inte tillfrågade.
Ses som ditt eget fel
I många av de berättelser som kommit fram i metoo-uppropet, har den utsatta kvinnan inte anmält de sexuella trakasserierna till sin chef.
– Att uppleva sig själv som ett offer går inte ihop med bilden av forskarvärlden, där man ska vara stark och självständig. Det är en machokultur. Att vara utsatt hör inte hemma där, säger Gunilla Carstensen.
Hennes intervjuer visar också att det finns strukturer som gör att den som blir utsatt blir bemött som att det är personens eget fel: ”Varför dansade du med honom?”, ”Varför bytte du inte handledare?”, ”Om du bara hade varit tillräckligt förutseende hade det inte hänt.”
Den som drabbas försöker hitta en strategi för att det inte ska hända igen. Man undviker vissa personer och låter bli att gå på personalfesten. Eller så slutar man helt enkelt att forska.
Akademin är svårstyrd
Ett hinder för att förändra, är att den akademiska miljön är svårstyrd.
– Den slåss med näbbar och klor slåss för sina egna principer och sin självständighet, sina egna regler och sin egen kultur, på gott och ont, säger Fredrik Bondestam.
Organisationen i sig ställer också till problem. Dels finns det en linjeorganisation med administrativa chefer, som är prefekter och dekaner, dels en annan halva med forskningsledare, forskare och lärare som har informell makt i systemet.
– Det här gör att sedvanliga ledarskaps- och arbetsmiljöperspektiv på förändring i offentlig verksamhet inte fungerar, säger Fredrik Bondestam.
Lär dig snabbt vad som är tillåtet
När du börjar som student på en utbildning eller som nyanställd lär du dig snabbt vad som är tillåtet och inte. Som student behöver du förhålla dig till lärares maktanspråk och genvägen till att klara studierna är att vara följsam med de krav, normer och identiteter du föreskrivs. Det sker också en stark insocialisering genom studentlivet, som i vissa delar påverkas av sexism och starka heteronormer, säger Fredrik Bondestam..
– När jag själv började som student i Uppsala i mitten av 1990-talet var jag på Upplands nation. Bredvid mig på toaletten står en kille som är ny student med ett halsband med en stor nolla runt halsen och håller en äldre mans penis över kissrännan medan han urinerar. De är fulla och skrattar båda två. Ålder, kön, makt och sexualisering fungerade som villkor här, som en inträdesbiljett, ett sätt att bli student helt enkelt.
Allvarliga konsekvenser
Olika typer av utsatthet inom den akademiska arbetsmiljön påverkar karriärmöjligheterna, villkoren för den enskilda forskaren, vilken kunskap som kommer fram, hur resurserna fördelas och bilden av sig själv som forskare och student.
– Om du är kvinna och nydisputerad och ska meritera dig, så måste du hela tiden förhålla dig till om du ska underordna dig sättet att vara, tala, göra och fungera för att nå framgång. När du väl gör det kommer du naturligtvis inte att må särskilt bra.
I värsta fall väljer den som blir utsatt att sluta forska. Som den nydisputerade kvinnan Gunilla Carstensen intervjuade.
– Hon valde att sluta forska när relationen till hennes handledare inte fungerade. Mannen var väldigt inflytelserik både i Sverige och internationella sammanhang och hon visste att han skulle motarbeta henne.
Skattemedel som finansierar utsatthet
När det gäller forskningsfinaniseringen så menar den största finansiären, Vetenskapsrådet, att de har ett jämställt utfall de senaste åren. Det är lika stor andel kvinnor som söker pengar som får pengar även om de inte får riktigt lika mycket pengar inom alla områden.
Fredrik Bondestam tycker inte att det är ett jämställt utfall när förutsättningarna för att söka forskningsmedel är radikalt annorlunda för kvinnor och män i akademin, som en konsekvens av hur karriärvägarna och utsattheten ser ut.
– Här behöver forskningsfinansiärer ta ett större ansvar. Vi ska inte låta skattemedel finansiera utsatthet i akademin helt enkelt.
Attitydförändring på gång
Under det sista halvåret har Fredrik Bondestam märkt en attitydförändring hos olika företrädare för akademin.
– De inser de att det är dags att visa att man förstår vidden av problemet med sexuella trakasserier och att man tar ansvar. Än så länge har man inte tagit tag i frågan på ett strukturerat sätt, men jag ser att det är på gång, säger Fredrik Bondestam.
Gunilla Carstensen vill att ledningen ska ta alla berättelser om utsatthet på större allvar, inte bara hänvisa till att ”han är ju sån” och låta den drabbade flytta till ett annat våningsplan.
– Det är ledningens ansvar att se över sina rutiner och hur cheferna ska bete sig och att erkänna att det här är ett problem som kan uppstå i den miljö vi jobbar i.
Förebygg sexuella trakasserier inom akademin
Tips från Gunilla Carstensen
- Utbildning om sexuella trakasserier och kränkningar ska ingå i chefsutbildningen. Vad är det? Vilka uttryck kan det ta sig? Det ska finnas en policy och en handlingsplan, som man pratar om och som medarbetarna känner till.
- Som chef handlar det om att agera snabbt, att prata med de inblandade och sätta igång en utredning.
- Prata om hur ni ska vara mot varandra på jobbet. Hur ska vår festkultur se ut? Hur ska det se ut i vår forskargrupp? Vad är okej?
Vad är inte okej?
- Prata om och bli mer medveten om den specifika miljön som akademin är och hur den påverkar arbetsmiljön. Prata om det regelbundet.
- Starta inte ett möte och låtsas att det kommer att gå bra. Ta ett pedagogiskt ansvar och ett ledarskapsansvar. Förbered och planera väl hur mötet ska fungera. Styr mötet.
- Se över hur du rekryterar och tar emot studenter och nyanställda. Det får gärna kosta tid och pengar, för det har du igen senare.
Om du ändå blir utsatt
1. Prata med din närmaste chef.
2. Om du känner att det inte är rätt person, vänd dig till en annan person med överordnat ansvar.
3. Skriv ner det som hänt. Det kan använda som bevis om arbetsgivaren gör en utredning.
Ragnhild Larsson
Flera risksituationer
Gunilla Carstensen håller med. Hon är universitetslektor i arbetsvetenskap vid Högskolan
