Ansträngd ekonomi, begränsat organisatoriskt stöd och många underställda medarbetare. Så ser vardagen ut för många chefer i kommunala vård- och omsorgsverksamheter, medan chefer inom tekniska verksamheter har ett bättre organisatoriskt stöd.
– Sluta undersöka kvinnors arbetsmiljö. Då blir det en könsfråga istället för en arbetsmiljöfråga. Titta istället på skillnader mellan olika branscher, säger Annika Härenstam, som i sin forskning synliggör skillnaderna i arbetsmiljön mellan kvinnodominerade och mansdominerade branscher.
Få syn på strukturella skillnader
När Arbetsmiljöverket gjorde en vitbok om kvinnors arbetsmiljö 2017, satt Annika Härenstam i en referensgrupp med forskare. Hon och hennes forskarkollega Tina Forsberg Kankkunen fick Arbetsmiljöverket att jämföra mansdominerade branscher med kvinnodominerade branscher istället för att enbart inspektera kvinnors arbetsmiljö.
– Det är då man får syn på de strukturella skillnaderna som finns i de här sektorerna.
Arbetsmiljöverket upptäckte till exempel att det ofta är helt olika upphandlings- och serviceavtal för bilarna om du jobbar i gatu- och parkförvaltning jämfört med om du jobbar i hemtjänsten. Trots att hemtjänstpersonalen kör mest och går mest i och ur bilarna i alla väderlekar, har man de sämsta bilarna.
Se branschproblem – inte individuella orsaker
Enligt flera forskare och olika teorier skapas till och med ojämställdhet av att man använder sig av kategorier som kvinnor och män, invandrare och infödda. Sedan förknippar man vissa fenomen eller egenskaper med de olika kategorierna. På det sättet upprätthåller och förstärker man skillnaderna utan att man behöver prata om de problem det egentligen handlar om, menar Annika Härenstam.
– Då letar man i individuella orsaker och säger att det är något fel på kvinnorna, att de inte kan säga nej eller att de dubbelarbetar, istället för att se att det handlar om problem i en viss bransch.
Lagd budget ligger
Annika Härenstams forskning av kommunerna visar att kommunikationen mellan den strategiska och den operativa nivån, ser helt olika ut i mans- och kvinnodominerade verksamheter. Inom vård- skola och omsorg har man genomfört New Public Management väldigt konsekvent med resultatenheter som man knoppat av. Sedan finns den strategiska nivån med beställarenheter, politiker, nämnder och förvaltningschefer.
Kontakten mellan de bägge nivåerna är väldigt tunn. Det blir ofta en envägskommunikation, där de som företräder den strategiska nivån säger till den operativa nivån att de får göra så gott de kan med de resurser som finns, att lagd budget ligger.
– Det är väldigt svårt att föra upp kunskap nerifrån om vilka konsekvenser olika beslut får och däruppe säger man ofta: ”De bara gnäller.”
Dessutom får cheferna längst ner i organisationen hela tiden hantera nya direktiv från riksdag, regering och olika myndigheter. Kraven att följa lagen om kvalitet i vården till exempel, kommer direkt till äldreomsorgschefen eller skolchefen, medan pengar och styrning kommer från förvaltningen och förvaltningschefen och nämnden. På det sättet blir dessa chefer dubbelstyrda.
– Då står chefen där med svåra prioriteringar och målkonflikter. Antingen får chefen spräcka budgeten eller bryta mot lagen eller få en sämre arbetsmiljö.
Delar värld i tekniska verksamheter
I de tekniska förvaltningarna kommunicerar operativa nivån hela tiden med nämnden och sina högre chefer. Man ringer varandra ofta, kanske varje vecka. Om det uppstår en konflikt om målen eller medlen så hjälper ofta politiker och högre chefer till att prioritera. De kan till exempel skaffa fram nya pengar eller skjuta på det planerade vägbygget.
– Vi säger att de delar värld och diskuterar sig fram till lösningar istället för att dumpa över problemlösningen på den lägsta nivån.
En dusch får ta tolv minuter
Orsakerna till att det är så stora skillnader är flera, menar Annika Härenstam.
Omsorgsverksamheterna utvecklades till stor del på 1960- och -70-talen, när arbetsuppgifterna flyttade från hemmet, där kvinnorna utförde dem, in i det offentliga systemet.
– Så länge det fanns resurser, gick det bra och de anställda hade ganska stort inflytande över hur verksamheten skulle utformas. Ekonomerna styrde inte lika mycket som idag.
Fram till 1991 tillhörde förskollärare, sjuksköterska, undersköterska, socialsekreterare, de friskaste yrkena för kvinnor, Sedan kom en ny typ av styrning med New Public Management, med beställare och utförare och resultatenheter. Budgetnedskärningarna blev vardag och ledningen började lägga sig i hur jobbet skulle utföras, som att en dusch i hemtjänsten fick ta tolv minuter. Stödpersonal i form av vaktmästare, sekreterare och assistenter försvann, som gör att förskolepersonal städar och äldreomsorgschefer skottar snö.
För snävt handlingsutrymme
Annika Härenstam påpekar att verksamheterna inte har hämtat sig sedan de stora nedskärningarna och att överstyrningen fortsätter.
– Handlingsutrymmet för de som ska utföra jobbet är för litet och resurserna för små. Jag tror att man räknar med att de här kvinnorna inte lämnar gamla och barn utan att de har fått sina behov tillgodosedda. Samtidigt är det okej att de som bygger en bro eller en väg inte blir klara i tid. Då finns det ett stöd från politikerna.
Annika Härenstam tycker att omsorgsverksamheterna borde synliggöra konsekvenserna på motsvarande sätt.
– Ska jag följa arbetsmiljölagen och socialstyrelsens föreskrifter och något oförutsett händer, vilket det nästan alltid gör när man jobbar med människor, så kommer jag inte att hinna med de tre sista personerna på min hemtjänstrunda. Den prioriteringen ska inte den lägsta nivån lösa. Det är en strukturell fråga.
Politiker lyssnar mer på tekniska verksamheter
Trots att sjukfrånvaron är dubbelt så hög inom de kvinnodominerade verksamheterna har cheferna tre gånger så många anställda att hantera som inom de mansdominerade. Det innebär också lönesamtal och rehabiliteringsärenden för tre gånger så många. Enheter har slagits ihop utan protester, medan man i de mansdominerade sektorerna säger att det inte går att slå ihop miljöavdelningen med stadsbyggnadskontoret, eftersom verksamheterna är så olika, men om man slår ihop tre förskolor till ett rektorsområde får chefen ägna sin arbetstid åt att åka buss mellan förskolorna.
– Inom de tekniska verksamheterna lyssnar politikerna mer på de professionella som experter, vilket jag tror hänger ihop med statusen på omsorgsarbetet. Det är något som kvinnor alltid har fixat.
Avreglerat människovårdande yrken
En annan orsak till skillnaderna är arbetsmiljölagstiftningen, där man sedan 1990-talet har avreglerat de människovårdande yrkena, som ensamarbete och lyftteknik eftersom man jobbar med människor i deras hem och då går deras integritet före.
– Du kan skicka ut en 18-åring som inte fått en enda timme i lyftteknik, till en äldre sjuk människa. Samtidigt har man uppreglerat alla tekniska verksamheter med maskinhantering och skyddsanordningar.
Fruktkorg räcker inte
Annika Härenstam tycker att det finns positiva signaler, som den nya föreskriften OSA, Organisatorisk och social arbetsmiljö. I parternas avsiktsförklaringar säger man också att man ska satsa på organisatoriska förutsättningar för första linjens chefer. Både riksdag, regering, parterna, Sveriges Kommuner och Landsting, liksom facken har ögonen på detta.
Samtidigt står kommunerna inför stora utmaningar. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har räknat ut att de behöver rekrytera 500 000 välfärdsarbetare före 2025.
– Varje kommun vill vara en attraktiv arbetsgivare och då räcker det inte med en fruktkorg. Det handlar om de organisatoriska förutsättningarna och de frågorna äger politikerna och den strategiska ledningen.
Annika Härenstam är ofta ute och pratar för just den här gruppen och märker ett ökat intresse.
– De behöver veta hur man ska organisera välfärdsarbete utifrån kunskap om vad som krävs: kontinuitet, tillit och att man ska dela värld mellan de som fattar beslut och de som gör jobbet.
Ragnhild Larsson