Så kan socialtjänsten förbättra säkerheten

Socialsekreterare har ett utsatt arbete. De råkar allt oftare ut för hot och våld på jobbet. Monica Kaltenbrunner på Mynak leder ett forskningsprojekt vars syfte är att stärka säkerhetskulturen på socialkontoren.

Fattiga människor som behöver försörjningsstöd för att ha råd till mat. Barn som kanske behöver omhändertas. Missbrukare som riskerar att dö om de inte kommer till ett behandlingshem. Ungdomar som är på väg att dras in i allvarlig kriminalitet.

Socialtjänsten möter brukare i nöd, folk som är på väg att falla ur skyddsnäten. Samtalen kan bli svåra, besluten likaså. Det tillhör vardagen att brukarna blir missnöjda. Det händer att det missnöjet övergår i hårda ord och i värsta fall i hot, någon gång i våld.

Nästan hälften utsatta

Socialsekreterare är en av de yrkesgrupper som är mest utsatta för våld och hot på jobbet, och problemen tycks enligt undersökningar de senaste 10 åren öka. Enligt en undersökning från Akademikerförbundet SSR 2024 hade fyra av tio socialsekreterare utsatts minst någon gång de senaste två åren. Andelen är enligt en undersökning i tidningen Vision 2021 betydligt högre i så kallade utsatta områden.

Monica Kaltenbrunner är processledande analytiker vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak). Hon leder nu arbetet med en kunskapsöversikt där aktuell kunskap om säkerhetskultur och säkerhetsbeteende inom socialtjänsten ska sammanställas. Översikten är en del i en serie, där man även tittar närmare på säkerhetskulturen inom militär verksamhet, inom rättsväsendet      samt i byggbranschen. Syftet med rapporten om socialtjänsten är bland annat att identifiera interventioner, arbetssätt, metoder eller faktorer i arbetsmiljön som kan förebygga våld och hot.

Hon säger att det är två grupper som löper störst risk att utsättas.

– Dels är det de som fattar beslut som får konsekvenser för individen. Dels handlar det om de som arbetar direkt med brukaren, som kanske inte tar beslut men som representerar socialtjänsten.

Risk för tystnadskultur

Det finns risk för en  tystnadskultur inom socialtjänsten, säger hon. Socialsekreterarna kan känna skam när de råkar i konflikter med brukarna. De kan uppleva att konflikterna beror på dem själva och rapporterar dem inte. Det kan också utvecklas en slags normalisering av incidenterna, att personalen ser till exempel hot som en naturlig del av jobbet.

– Trots den risken kan en del av den ökning av våld och hot som vi ser i undersökningarna bero på att medvetenheten om problemen trots allt blivit större, och att man därmed rapporterar in fler fall än tidigare.

Forskningen har visat på en stark koppling mellan utsatthet och olika typer av stressreaktioner.  Det kan handla om allt från rädsla och ångest till sömnsvårigheter och utmattningsdepressioner. Mest drabbade blir de som utsätts för personliga hot eller, än värre, hot mot deras familjer.

Dessutom uppstår ofta samvetskonflikter som tär på de anställda inom socialtjänsten. Deras uppdrag är i grunden att hjälpa brukaren. När de anmäler våld och hot kan effekten bli den motsatta. I slutändan hotas själva professionaliteten. I värsta fall kan det leda till att socialsekreteraren inte ingriper när hen egentligen borde göra det.

De senaste åren har socialtjänsten utsatts för flera påverkanskampanjer där den kritiserats för att omhänderta barn på lösa grunder. Kampanjerna har i flera fall initierats från utlandet och har spätt på oron i olika invandrargrupper för att socialtjänsten är ute efter deras barn.

– Kampanjerna har varit kraftfulla och har lett till ökad press på de anställda inom socialtjänsten. Det har lett till att man behövt ändra arbetssätt på många socialkontor, för att på olika sätt motverka desinformationen.

Socialkontor i utsatta områden försöker aktivt att nå ut till de grupper som påverkats av kampanjerna, poängterar Monica Kaltenbrunner. Vikten av detta kan inte underskattas, säger hon. Just omhändertaganden av barn kan leda till allvarliga konflikter.

Det har visat sig att ledningen har en stor roll att spela när det gäller att förebygga hot och våld, fortsätter Monica Kaltenbrunner.

– Det är viktigt att nå en samsyn på socialkontoret om hur man ska agera. Att alla vet vad som gäller när man blir hotad, vid vilka tillfällen man ska trycka på larmet, vad man ska ta reda på innan hembesök, sådana saker. Det är också viktigt att upprätta bra ingångar till polisen och att ge stöd till den som blir utsatt.

Fortbildning krävs

Chefen bör alltid finnas till hands och lyssna på sina medarbetare, säger hon. Det måste accepteras att medarbetare är olika, och att det behövs ett öppet klimat där man inte är rädd för att berätta om besvärliga händelser. Det är viktigt att hela tiden lära sig av händelser där det gått överstyr. Vad kunde ha gjorts annorlunda? Hur ska vi agera nästa gång?

Monica Kaltenbrunner betonar vikten av utbildning för att förebygga  tillbud kopplade till våld och hot. Men det finns en risk, både på högskolan och när det gäller internutbildning, att man ligger steget efter, säger hon.

– Det behövs utbildningar och kurser som ligger i takt med tiden. Dagens kurser behöver till exempel hänga med i hur de kriminella nätverkens påverkan ser ut och hur samhället i stort har förändrats. Därför är det viktigt med ständig fortbildning.

Jonas Fogelqvist