Covid-19-pandemin medförde stora påfrestningar på vårdpersonalen. Det var många långa arbetspass, för lite återhämtning och stor risk för smitta. Docent Anna Dahlgren leder ett projekt som ska ta reda på om det går att skapa hållbara arbetsvillkor i sjukvården under pandemier och andra kristider.
Forskarna vill veta hur anställda i vården upplevde sina arbetstider under pandemin, hur sjukvården administrerade arbetstiderna och hur det påverkade möjligheterna till återhämtning.
– För hållbara arbetstider krävs scheman som möjliggör återhämtning. Det är nödvändigt om personalen ska klara av tuffare villkor, säger Anna Dahlgren, som är docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Aktiv återhämtning
Sömn är en viktig del av återhämtningen, som också kan bestå av aktiviteter som ger energi.
– Under covid var arbetet känslomässigt krävande. Vi behöver fundera på vad detta innebär för återhämtningen, säger hon.
Frågan är också vad som kännetecknar en kris. Ett exempel på tidigare kriser är när befolkningen och personalen drabbades av vinterkräksjuka och influensa samtidigt.
– Covidkrisen utmärktes av att den låg på en högre nivå än tidigare kriser. Det var mycket personalen inte visste om hur sjukdomen skulle behandlas. Och att pandemin höll i sig så länge, det var unikt, säger Anna Dahlgren.
I studien ingår intervjuer med vårdpersonal, avdelningschefer, bemanningsassistenter och HR under 2021 och 2022. Isabelle Hernandez är doktorand i projektet och har gjort många av intervjuerna.
– När vi är trötta går vår kognitiva förmåga ner, problemlösning blir svårare och det blir svårare att hantera känslor. Man blir lättare irriterad., säger hon.
Trötthet kan därför vara en säkerhetsrisk i arbetet. När det sker på rutin kanske det inte märks av så mycket. Om det händer något oväntat finns en risk att det blir svårare att hantera och resultatet blir sämre om man är trött.
Foto: Anna Holmgren
– Arbetstiderna var mer krävande under pandemin vilket medför en riskfaktor för trötthet, säger Isabelle Hernandez. Sjukvården har använt sig av kortsiktiga lösningar under pandemin, anser hon.
Ett exempel hon ger är att man har dragit in semestrar. I vissa fall har personalen inte fått någon semester alls.
– I många fall har personalen ställt upp för att de har velat hjälpa till i den här svåra situationen.
Man har använt ekonomiska medel för att motivera personal att jobba mer mot en jättehög ersättning. Man har även dragit in eller låtit personalen sälja semesterveckor (vilket inte är unikt för pandemin, eftersom semesterperioder ofta är svåra att få till bemanningsmässigt). I andra fall har man ökat arbetstiden för de som jobbat för att kunna möjliggöra semester för andra.
– Ur hållbarhetsperspektiv är det problematiskt, säger Isabelle Hernandez.
Många riskpass
Forskarna ska också analysera objektiva arbetstidsdata från olika sjukhus. Dessa data gäller dem som arbetade med covidpatienter; läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och paramedicinsk personal. De så kallade riskpassen och deras samband med sjukfrånvaro och personalomsättning står i fokus.
– Riskpass är förenade med risk för hälsa och för trötthet. I värsta fall kan det påverka säkerheten, säger hon.
Riskpass är till exempel
- dubbelpass som är två hela arbetspass i sträck
- långa arbetsveckor som är mer än 48 timmar per vecka
- kort dygnsvila som är mindre än elva timmar vila mellan arbetspassen
- korta ledigheter som är mindre än 36 timmar i veckan.
Projektet ska utmynna i råd och rekommendationer för hållbara arbetstider under extrema arbetsförhållanden. Något att tänka på framöver är hur det fungerar att sätta scheman. Det finns ingen uppföljning av hur till exempel uttaget av övertid ser ut.
– Det behövs administrativa system som stöder en direkt uppföljning av vilka scheman som är belastande, säger Anna Dahlgren.
Idag är det avdelningschef och bemanningsassistenter som bestämmer scheman och HR finns på sidan som ett stöd.
– Man måste hitta en bättre balans mellan decentraliserade och centraliserade beslut. Varje avdelning har unika förutsättningar, men den centrala nivån behöver ha koll så man vet när HR behöver gå in och stötta upp.
Hon rekommenderar att sjukvården undersöker om man kan göra som de gör inom flygbranschen. De leder arbetet, planerar och utvärderar scheman utifrån trötthet som risk. De använder också självrapportering av hur trött man blir under arbetet.
– På våra personbilar finns numera indikatorer på trötthet som också finns i bilar. Även sjukvården skulle behöva undersöka hur indikatorer på trötthet skulle kunna se ut.
Simulera scheman
När covid kom fanns det inte någon administrativ beredskap för den nya situationen.
– Man skulle behöva simulera scheman i förväg, så man vet i förväg vad som gäller i en kris. Och förankra dessa hos personalen i god tid.
Det fanns ett krislägesavtal i flera år under pandemin, som användes under en längre tid på vissa ställen. Modell för avtalet stod ett avtal som gällt för brandmän, men bara under några veckors skogsbrand.
– Ett problem med krislägesavtalet var att man skulle vara nåbar hela tiden. Och man kunde bli inkallad när som helst med kort varsel. Det främjade inte återhämtning, säger Anna Dahlgren.
Vissa avdelningar var extremt underbemannade. Hon rekommenderar regionerna att hitta ett sätt att ha beredskapsjour när det är en kris, så att personalen inte alltid behöver vara tillgänglig.
Det finns också individuella faktorer att ta hänsyn till. En del är morgonmänniskor, en del vill ha kvällspass, en del bor långt bort.
Trötthet och återhämtning handlar inte bara om scheman och arbetstider utan också om hur man organiserar arbetet. Nu ändras reglerna för dygnsvila i Sverige.
– Då kan man behöva göra anpassningar för att minska arbetsbelastningen och öka kontinuitet i arbetsprocesserna säger Anna Dahlgren.
Vid morgonpasset ska då sjuksköterskorna klara av att informera läkaren vid ronden om patientens status. Några förslag från Anna Dahlgren är att göra dokumentationen om patienterna lättare att sätta sig in i, kanske sätta upp information om patienterna på tavlor. Man behöver också fundera på om det går att flytta en del arbetsuppgifter till senare under dagen.
Text : Anna Holmgren