Helkroppsvibrationer ger smärta i ländrygg, axlar och nacke. I kombination med stillasittande kan det leda till hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Timmerbilsförare är en utsatt grupp. Ett forskningsprojekt på Umeå universitet ska utveckla en modell som minskar riskerna.
Helkroppsvibrationer drabbar framförallt lastbilschaufförer, busschaufförer och förare av entreprenadmaskiner i byggbranschen och i skogsindustrin. De som kör olika typer av fordon inom militären drabbas också.
Vibrationerna påverkas av hastigheten och av underlaget. Att köra saktare och på ett bra underlag ger lägre grad av helkroppsvibrationer.
– Det kan vi ju försöka påverka. Annars är det väl som med så mycket annat, att vi måste ta utgångspunkt i vårt systematiska arbetsmiljöarbete, säger Jens Wahlström, som är verksamhetschef vid Region Västerbottens interna företagshälsa och adjungerad lektor och forskare vid Hållbar hälsa på Umeå universitet.
Bristfällig kunskap
Kunskapen om helkroppsvibrationer är bristfällig, men precis som för hand- och armvibrationer, finns det föreskrifter som gäller i hela EU, med fastlagda gränsvärden. Det finns också ett antal vetenskapliga studier som kopplar samman helkroppsvibrationer med besvär, framförallt i ländryggen men även i nacke och skuldra.
– Att det inte finns så mycket forskning om helkroppsvibrationer kan bero på att det inte har upplevts som ett stort problem eller det faktum att det är svårt att åtgärda, säger Jens Wahlström.
I sitt arbete inom företagshälsovården har Jens Wahlström mött många som betalat ett väldigt högt pris för att de utsätts för olika risker i sin arbetsmiljö.
– Jag blir mer och mer övertygad om att för varje år vi kan ha en stabil grund med en god arbetsmiljö på en arbetsplats, finns det förutsättningar att skapa en god kvalitet och en god produktivitet på det man producerar oavsett om det handlar om tjänsteproduktion eller varuproduktion.
Stillasittande och vibrationer
Nu står Jens Wahlström i begrepp att dra igång ett forskningsprojekt som undersöker de kombinerade riskerna med helkroppsvibrationer och stillasittande hos timmerbilschaufförer och andra transporter inom skogsnäringen. De som kör timmerlastbilar tillbringar en stor del av arbetsdagen stillasittande och utsätts samtidigt för helkroppsvibrationer i fordonen.
–Vibrationerna gör att chaufförerna riskerar att drabbas av smärta och värk i rygg och nacke. Stillasittandet ökar även risken för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes, säger Jens Wahlström.
Modell för förebyggande arbete
Tillsammans med branschen ska Jens Wahlström och hans forskarkollegor utveckla en modell för förebyggande arbete som ska minska riskerna för ohälsa och olycksfall på grund av helkroppsvibrationer och långvarigt stillasittande. Forskningsprojektet ska också beskriva hur exponeringen för helkroppsvibrationer och stillasittande ser ut hos timmerbilsförare. Än så länge finns inga aktuella uppgifter om exponeringen gör att vibrationerna hamnar över eller under gränsvärdet.
– Det är en del av problematiken. Vi behöver hjälpa företagen att göra tillräckligt bra riskbedömningar och ta fram förslag till åtgärder som inte är för dyra och krångliga, för att de ska bli av.
Svårt att åtgärda
Jens Wahlström har jobbat en hel del med att försöka dämpa vibrationerna i sätet på lastbilar och entreprenadmaskiner, men det finns inget riktigt bra sätt att skydda sig mot vare sig arm-och hand eller helkroppsvibrationer, till skillnad från buller där det går att använda hörselkåpor.
Men utvecklingen går framåt. I USA finns det företag som satsar på förarstolar för att dämpa vibrationer, där chauffören ställer in stolen som sedan justerar automatiskt för gupp på vägen och dämpar bort vibrationen.
Bristfällig kunskap
Det är inte säkert att företagen kommer att satsa på just helkroppsvibrationer och stillasittande.
– Kanske upplever de att stress är ett mycket större problem och då behöver de prioritera den risken i första hand. Det är ju väldig viktigt att vi hjälper företagen att själva komma fram till vilka åtgärder de vill man ska genomföra.
Ragnhild Larsson