Det krävs fler fasta tjänster och mer stöd till personalen. Det är några av de preliminära slutsatserna från en studie om hemtjänstpersonalens villkor under pandemin.
En redan pressad personalstyrka fick ännu större arbetsbelastning. Personalens hälsa försämrades. Men möjligen var situationen inte lika allvarlig som viss mediabevakning kunde ge sken av.
Så kan de preliminära resultaten i en Afa-finansierad studie om hur covidpandemin påverkade hemtjänsten tolkas. Det säger Fredrik Norström, docent, lektor i hälsoekonomi vid Umeå universitet och forskningsledare för projektet.
Forskningsprojektet har sin upprinnelse i en studie som gjordes 2017. Fredrik Norström och hans kollegor gjorde då en enkätstudie bland hemtjänstpersonal i Västernorrland, Västerbotten och Jämtland. De ville studera hur arbetslöshet och hög arbetsbelastning påverkade hälsan.
Arbetsbelastning påverkar hälsan
-Frågan var huruvida resursförstärkningar till hemtjänsten kunde vara samhällsekonomiskt försvarbara. Då ville vi först få ett grepp om hur personalens hälsa påverkades. Det visade sig att framförallt arbetslöshet men även hög arbetsbelastning påverkade hälsan och livskvaliteten negativt.
Det handlade grovt räknat om tioprocentiga försämringar av livskvaliteten bland arbetslösa och femprocentiga försämringar bland dem som uppgav att de hade hög arbetsbelastning.
Foto: Sara Franke-Wikberg
När covidpandemin bröt ut och försäkringsbolaget Afa utlyste anslag att söka för forskning om hur covid påverkade arbetsmiljön var därför halva jobbet redan gjort. En ny enkät kunde jämföras med den från 2017 för att få en uppskattning av hur covid påverkat arbetsmiljön.
-Så vi sökte och fick anslag. Vi utarbetade en enkät med i huvudsak samma frågor, men även några direkt covidrelaterade frågor. Vi skickade ut dem till lika många personer som fått frågorna 2017.
Ett problem har varit att svarsfrekvensen blev sämre denna gång. Av 2000 tillfrågade svarade drygt hälften 2017. Den här gången svarade cirka 30 procent. Enkäterna genomfördes hösten 2021 och våren 2022.
-Det kan bero på olika saker. Men en trolig förklaring är att det var sämre förutsättningar att hinna med enkäten under arbetsplatsträffar under pandemin, och det har ofta varit under sådana möten som man besvarat enkäterna.
Förutom enkäter genomfördes den här gången samtal i fokusgrupper. Ett tiotal chefer intervjuades också. Bearbetningen av resultaten är som sagt inte klar, men några saker kan sägas.
-Utifrån enkäterna ser vi att arbetsbelastningen varit något högre under pandemin. Vi ser också att det blev ökade problem med ångest och oro.
Resultaten från fokusgrupperna tycktes emellertid visa att de akuta problemen som uppstod löst sig relativt bra i enheter med närvarande chefer.
Det finns, fortsätter han, starka berättelser om hur personalen fått arbeta dubbla pass och varit den äldre personens enda mänskliga kontakt under pandemin. Utöver ökad arbetsbelastning har personalen upplevt ångest och oro. Ett problem som också tycks ha varit tydligt gäller den fysiska arbetsmiljön ute hos brukarna.
Fler fasta tjänster behövs
-I det avseenden var problemen stora redan innan pandemin, men de tilltog. Det har kunnat gälla dåliga sängar och svårigheter för brukarna att använda toaletten. Vår gissning är att det under pandemin blev svårare för andra instanser att vidta åtgärder, att helt enkelt anpassa hemmen.
En organisation måste vara tillräckligt stark för att stå rycken när den utsätts för extra belastning, säger han.
-När det gäller hemtjänsten finns uppenbarligen en del att göra. Det är tydligt att personalen behöver mer stöd. Det måste finnas närvarande chefer och kollegor att vända sig till när man behöver hjälp. Och man behöver fler fasta tjänster. Osäker bemanning är en stressfaktor i sig.
Behövs personalförstärkningar?
-Utifrån mitt perspektiv som hälsoekonom är min intuition att det skulle vara en klok investering. Men det är inget som vår studie ger svar på. Man behöver hela tiden väga lönekostnaden för ytterligare personal mot hälsovinsterna. Det behövs mer forskning.
Text: Jonas Fogelqvist