Mobiltelefonen har blivit omsorgspersonalens viktigaste arbetsredskap. Här ryms journaler, larm, mediciner och scheman i samma system. Samtidigt visar ny forskning från Linköpings universitet att digitaliseringen innebär mer administration, högre tempo och en känsla av ständig kontroll.
Digitaliseringen har på kort tid förändrat arbetet i äldreomsorgen. Utvecklingen går mot heltäckande digitala system där journalföring, läkemedelshantering, larm och arbetsscheman ryms i personalens mobiltelefoner.
Marcus Persson, forskare vid Linköpings universitet, har följt arbetet på sex äldreboenden i mellansverige för att undersöka hur tekniken påverkar omsorgspersonalens arbetsmiljö. Bilden som växer fram är dubbelsidig, Mobiltelefonen skapar både känslor av trygghet och stress.
Allt samlat i mobilen
I dag är tjänstemobilen omsorgspersonalens primära arbetsverktyg. Via olika hälsoplattformar finns information om de boendes mediciner, allergier, matpreferenser, bokade vårdbesök och dagliga aktiviteter. Samma system används för trygghetslarm, rörelselarm och kontakt med kollegor.
– Det är ett omfattande informationsstöd där nästan allt finns tillgängligt direkt i handen, säger Marcus Persson.
När en uppgift är utförd ska den dessutom signeras digitalt, ofta med en säkerhetslösning som påminner om bank-id. Syftet är kvalitetssäkring, spårbarhet och patientsäkerhet. I praktiken innebär det också ett ökat administrativt arbete.
När tekniken börjar ”tugga”
Under sina fältstudier har Marcus Persson följt personalens arbetsdagar på nära håll. Samtalen om tekniken börjar ofta positivt, men efter hand framträder problemen.
Bristande wifi-täckning i stora byggnader gör att system kan frysa just när något ska signeras. Missade eller försenade signeringar registreras som avvikelser, vilket i sin tur kräver tid att dokumentera och förklara.
– Systemet har sin egen logik, medan omsorgsarbetet är mellanmänskligt och oförutsägbart. När någon faller eller behöver akut hjälp spricker tidsschemat direkt, säger han.
På vissa boenden kunde ett välfungerande dygn generera hundratals avvikelser. Inte på grund av bristande omsorg, utan för att tiden inte räckte till för att följa systemets exakta tidsramar.
Trygghet – men också kontroll
Digital dokumentation kan samtidigt upplevas som ett stöd. All information finns samlad, och kollegor kan kontrollera att viktiga insatser verkligen är gjorda.
– Men eftersom allt loggas i systemet kan även chefen se vad arbetstagarna gjort, vilket kan ligga till grund i medarbetarsamtal. På gott och ont, säger Marcus Persson.
Trots att systemet fungerar som en slags övervakning, upplever många att det också innebär en trygghet. Om något missas finns alltid en extra säkerhetsmekanism.
– Jag förväntade mig faktiskt att fler skulle tycka att övervakningen var olustig. Men det var förvånansvärt lite av den kritiken, säger han.
Samtidigt är balansen skör. När varje moment mäts riskerar det som inte går att registrera – samtalet, närvaron, relationen – att hamna i skymundan.
Informella vägar runt systemen
I praktiken utvecklar personalen strategier för att få arbetet att fungera trots tekniska brister. De ringer varandra, dubbelkollar muntligt och hjälper ibland till med signeringar i efterhan
– Det visar att omsorgsarbetet ytterst bygger på samarbete och tillit, inte bara på teknik, säger Marcus Persson.
Digitaliseringen har lett till nya sätt att organisera arbetet och i vissa fall möjliggjort nedskärningar i personalstyrkan. Larm och information kan delas direkt i systemet, vilket gör att en del fasta tjänster har kunnat tas bort och ersätts med så kallade “springartjänster” som går mellan avdelningarna.
– Eftersom allt finns i samma system kan personalen alternera mellan avdelningarna, men det har också gjort arbetsdagen mer pressad och styrd av tekniken, säger Marcus Persson.
Effektivisering, organisation och arbetsmiljö
Effektivisering i tid och resurser har inte automatiskt inneburit en bättre arbetsmiljö. Mobiltelefonen styr i princip hela arbetsdagen, där olika moment ska registreras och signeras, vilket ökar administrationen och tidspressen. Personal beskriver också hur detta kan göra dem mer passiva i och med att deras yrkeskunnande och eget omdöme trängs undan av checklistor och notifieringar.
– Man vill vara närvarande i samtalet med de boende, men måste hela tiden titta i mobilen och signera. Det kan kännas oartigt och stressande, berättar personal i studien.
Samtidigt saknas ofta strukturerad utbildning i systemen. Kunskap om tekniken sprids i stället kollegialt, vilket ytterligare lägger ansvar på arbetsgruppen. Forskarna planerar därför en uppföljande studie som fokuserar på chefernas ansvar för att den digitala utvecklingen inte ska försämra arbetsmiljö.
Ett dubbelt verktyg
Marcus Persson betonar att tekniken varken är entydigt positiv eller negativ. Den fyller viktiga funktioner för säkerhet, kontinuitet och information, särskilt när personal byter avdelning eller inte känner de boende.
– Eftersom man har samma system i hela huset är det relativt enkelt för personalen att byta mellan avdelningarna. Men det innebär också ökade krav, mindre handlingsfrihet och mer stress, säger han.
Lotta Engelbrektson