Hur ska man nå ut till ungdomar med forskningsbaserad kunskap om arbetsmiljörisker, som till exempel vibrationsskador? Vid Arbets- och miljömedicin i Örebro bestämde de sig för att höra vad eleverna vid yrkesprogrammen själva ville ha. Resultatet blev en film som nu ligger på Youtube, tillgänglig för såväl gymnasier som praktikarbetsplatser. De har också gjort en podd med ett samtal om samma ämne. Och det har blivit fler filmer och fler poddar i andra ämnen.
– Det började med att vi noterade att vi fick in fler unga människor med vibrationsskador än vi var vana vid. Det brukade ju tidigare bara vara betydligt äldre som kom till oss för bedömning om det handlade om arbetsskador, berättar Eva Jangdin, ergonom vid Arbets- och miljömedicin, AMM, i Örebro. De unga kom från branscher som bygg, industri, fordon och naturbruk och hade arbetat med verktyg som
mutterdragare, slipmaskiner och motorsågar.
Ramlar mellan stolarna
Även från andra AMM-kliniker hörde de om ökat antal vibrationsskador bland unga. Och det här sammanföll med att man hade påbörjat ett samarbete med landets övriga fjorton kliniker just om ungdomar och arbetsmiljö, vilket ledde fram till nätverket Hälsosamt inträde i arbetslivet, Hinta. Skolan har ansvar för att eleverna inte får hälsoproblem på sin praktik, eller när de går ut på sina första jobb. Men Eva Jangdin konstaterar att skolan tyvärr alltför ofta fallerar när det gäller arbetsmiljökunskap och hon kopplar ihop det med att man 2011 tog bort arbetsmiljökunskap som ett eget ämne. I stället skulle man väva in detta i övrig undervisning, sas det. Men resultaten har varit milt sagt blandade.
– Det verkar som om arbetsmiljöfrågorna alltför ofta ramlar mellan stolarna, säger hon. Ser sig själva som ansvariga Eva Jangdin förklarar att när AMM nu fick in fler unga med vita fingrar, så var det uppenbart att informationen om riskerna med vibrerande verktyg inte nått fram. Någon eller några hade missat att informera och därför hade ungdomarna arbetat alldeles för långa pass, och för många timmar sammantaget.
– I arbetslivet förekommer det dessvärre att det är de unga som får utföra de mest slitsamma och ensidiga arbetsuppgifterna på första jobbet, eller redan på praktiken. Och inte sällan blir det mer än vad gränsvärdena säger om exempelvis hur länge man ska arbeta med vibrerande verktyg, säger hon.
– Unga har många gånger en bild av att de själva är ansvariga för om de skadas. Och de tror att de är skyddade om de arbetar med någon slags skyddsutrustning. Men skydden handlar ju mest om att minska riskerna för olyckor. De är inte till någon hjälp när man ska bedöma hur länge man ska jobba med vibrerande arbetsuppgifter.
Elever frågade elever
– På AMM har vi uppdraget att forska och att bedöma och behandla människor som skadats i arbetet. Men vi ska också sprida vad vi vet om risker för att förebygga att människor skadas, säger Eva Jangdin. Ett sätt är att stötta skolorna genom yrkeslärare och handledare på praktikplatserna. Men hur når man fram till ungdomarna? – Vi satt på vår kammare och resonerade om vad vi som vuxna tänker och tror om hur vi kan nå ut, och vi kom fram till att vi skulle fråga ungdomar om hur de ville få kunskap om arbetsmiljörisker. De tog hjälp av elever på ett IT-gymnasium, som i sin utbildning skulle pröva på att undersöka vad målgrupper önskar sig när det gäller information och liknande. Så det var elever som frågade elever.
– Deras förstahandsval var att få höra om riskerna från sina lärare, eller av specialister som besöker skolan, gärna personer med egen erfarenhet av arbetet. – För vår egen del på AMM kunde vi ju inte åka runt till alla skolor. Då skulle vi behöva klona oss. Men nästbäst efter mänskligt möte tyckte eleverna att det vore med filmer, men också poddar, säger Eva Jangdin.
Hur ska kroppen hålla?
Filmen som de sedan producerade heter Hur ska kroppen hålla? Handvibrationer på jobbet. Den är sex och en halv minuter lång och ligger på Youtube sedan våren 2017. I filmen berättar arbetare om sina egna erfarenheter, en 26-årig kvinna som kanske måste lämna sitt yrke som billackerare, och en äldre metallarbetare som måste ha ”stödstrumpor” för händerna för att de inte ska svullna upp. En läkare berättar om hur vibrationer får blodkärlen att dra ihop sig om man håller på för länge och arbetar på fel sätt, det är då fingrarna blir vita. Ser man inte upp i tid kan man få svårt att knyta skorna och knäppa skjortknapparna, fingrarna funkar inte … Och så får filmens åskådare konkreta råd om vad de kan göra för att inte riskera bestående skador av att arbeta med vibrerande verktyg. Efter två och ett halvt år har filmen haft över tvåtusen visningar på Youtube. Men de räknar med att det kommer att bli mer fart på antalet visningar framöver när den gemensamma AMM-satsningen på hemsidan Jobbafrisk.se kommer igång på allvar.
Podd om vibrationsskador
På AMM har de också producerat ett 17 minuter långt samtal om vibrations skador hos unga mellan Eva Jangdin, miljösjuksköterskan Göte Mölleby och yrkeshygienikern Pål Graff. Det är andra avsnittet i en serie på hittills sex avsnitt med poddar, där de andra ämnena har varit hormonstörande ämnen, mobbning på arbetsplatsen, råd till gravida, buller och inomhusmiljö och hälsa. Efter vibrationsfilmen har AMM i Örebro gått vidare på spåret att förebygga skador genom att nå ut till skolorna, den här gången med tre filmer på temat ”hälsosamt inträde i arbetslivet”, som riktar sig till elever som går första året på gymnasiets yrkesprogram. De har tagits fram inom ramen för samarbetet i Hinta-nätverket.
Den första filmen, Jobba frisk i hantverk och restaurang, blev klar våren 2019 och handlar om risker med eksem och allergier, men också skador i rörelseorganen i jobb inom restaurangkök och som frisör och florist. Hösten 2019 kommer ytterligare två, den ena om bygg, fordon och industri, och den andra om vård och omsorg. Målet med satsningen är att göra eleverna medvetna om hur viktig arbetsmiljön är, och få dem att tänka igenom sina egna förutsättningar för att få ett långt och friskt arbetsliv i sitt yrke, förklarar Eva Jangdin. Lärarna på yrkesprogrammen får en guide med diskussionsfrågor för att underlätta samtal efter filmen.
Mats Utbult