Nya regler kräver att vilotiden mellan skift i vård och omsorg ska vara minst elva timmar. Det är inte alltid lätt att lägga nya skift så att alla blir nöjda. Det visar enkäter bland medarbetarna.
Skiftscheman kan se olika ut. Det är centralt att man har tid för återhämtning. Men inom till exempel vården har det varit vanligt att ett kvällsskift följs av ett dagskift. Då kan ena skiftet avslutas klockan 22 och nästa inledas klockan 7. Vilotiden blir nio timmar och sömnen ännu kortare, framför allt för dem som har lång restid till jobbet.
2023 beslutade dock Sverige att fullt ut genomföra EU:s arbetstidsdirektiv, vilket innebär att reglerna skärps. Alla ska ha minst elva timmars vilotid. Förra året träffade parterna inom vård och omsorg avtal om hur förändringen ska genomföras.
Anna Dahlgren, fil dr och docent, leder en forskargrupp på Karolinska Institutet (KI) och Stockholms Universitet som i flera år studerat hur olika skiftscheman och korta vilotider påverkar personalen. Forskaren Kristin Öster ingår i gruppen. Jag träffar dem båda på KI. Just nu ägnar de mycket tid åt ett FORTE-finansierat projekt där de följer hur implementeringen av 11-timmarsvilan fungerar. Vad tycker personalen? Minskar sjukskrivningarna? Hur hanterar ledningen det pussel som uppstår när scheman behöver läggas om?
Bakgrunden till att reglerna skärps är att forskningen belagt effekter av alltför många korta vilotider, säger Kristin Öster.
-Det vi vet är att risken för sjukskrivningar på en till tre dagar ökar. I Norge och Finland har man sett hur en minskning av korta vilotider lett till färre sjukskrivningar jämfört med grupper där man haft kvar lika många korta vilotider som tidigare. Studier visar också att risken för olyckor och misstag ökar, helt enkelt på grund av trötthet.
Undersöker effekterna av nya regler
Däremot finns det inget underlag för att slå fast vilka konkreta hälsoeffekter den här typen av scheman får. Underlaget är för litet. Det ska också poängteras, säger Anna Dahlgren, att det inte finns något stöd för att enstaka dygn med kort vilotid skulle vara farliga.
Medan man i Norge och Finland studerade effekterna av färre korta vilotider, handlar det nu om vad som sker när man tar bort dem helt, säger Kristin Öster.
– Och det kan orsaka möjliga bieffekter. Genomförandet är inte alltid enkelt. Och det vill vi titta mer på.
FORTE-projektet genomförs i två faser. I den första skickades en enkät ut till 60 000 medlemmar i Kommunal. Svarsfrekvensen blev låg – cirka 14 procent. Men av dessa var en övervägande andel negativa till de schemaförändringar som genomförts. Utifrån enkäten har forskargruppen sedan intervjuat såväl undersköterskor som HR-personal. Urvalet av intervjupersoner bland medarbetarna har varit riktat, så att man fått med både de som är positiva till förändringen och de som är negativa. När det gäller HR-personalen satsade man på att få med representanter från många olika regioner.
I den andra fasen, som genomförs nu, analyseras arbetstids- och sjukskrivningsdata från tre regioner. Läget ett och ett halvt år före ska jämföras med situationen ett och ett halvt år efter. Dessutom görs arbetsmiljöenkäter. Forskarna vill helt enkelt ta redan på hur arbetstiderna har förändrats i praktiken och vilka effekter detta har fått. Har helgpassen och andra obekväma pass ökat? Kommer man att se samma effekter som man gjort i till exempel Norge – att sjukskrivningarna minskat?
Underlaget från enkäterna till Kommunals medlemmar är för litet för att man ska kunna dra några slutsatser om hur förändringarna tagits emot. Däremot går det att undersöka vad som bidrar till att man är missnöjd eller nöjd med förändringen. Faktorer som nämnts är minskad förutsägbarhet i schemat, minskat inflytande över planerade arbetstider, ändrad schemaläggning av helgarbete, sämre kvalitet på fritiden och att ledningen inte lyssnat tillräckligt på medarbetarnas förslag.
En hypotes är att missnöjet händer samman med en av de fördelar som många ändå påtalar med de tidigare kvälls-dagskiften. Det är, säger Kristin Öster, att många tycker att kontinuiteten i arbetet blir bättre. När man kliver på morgonskiftet är ofta samma vårdtagare aktuella som kvällen före.
Men det kan också handla om hur förändringarna genomförts, säger Anna Dahlgren. Omläggningarna har inneburit mycket pussel med schemana.
– Det fanns mycket osäkerhet i början. Mjukvaran har inte alltid varit anpassad. Det förekommer att man centraliserat schemaläggningen och det kan få knasiga effekter. Ibland har man lagt in skiftbyten när det varit som mest jobb. När vi intervjuat HR-personal pekar många på vikten av ett bra samarbete mellan chef och fack. Möjligheten för personalen till inflytande, att till exempel kunna byta skift med varandra när något tillstöter på hemmaplan, får inte gå förlorad.
Kunniga chefer är en nyckelfaktor
Kunskapsnivån i organisationerna tycks ha haft betydelse, fortsätter hon. När cheferna har varit vana vid att arbeta med en arbetstidsförläggning som både är bra för medarbetarna och bibehåller effektiviteten har det varit lättare att genomföra förändringarna. Det är inte minst viktigt att bemanningsassistenterna får stöd av chefer som är engagerade i arbetstidsfrågorna.
Det prövas olika lösningar ute i verksamheterna, berättar de. På vissa ställen låter man kvällsskiften sluta en timma tidigare och dagskiften börja en timma senare. Det fungerar om det finns tillräckligt med personal för att kunna täcka upp de luckor som uppstår. På andra ställen har man övergått till rena kvälls- respektive dagsveckor, vilket en del uppskattar och andra inte.
Det gäller att se till många olika faktorer när man lägger nya scheman, säger Kristin Öster.
– Men måste ha en helhetssyn. I verksamheter där kontinuiteten är viktig gäller det kanske att skärpa rutinerna för överrapporteringen. Och när det gäller anställda som vill ha korta vilotider och koncentrerade arbetspass för att lösa livspusslet måste man hitta scheman som fungerar även om vilotiderna blir ett par timmar längre.
Forskargruppen hoppas på att kunna presentera resultat och analyser nästa höst. Då får vi åtminstone delsvar på den stora frågan: ledde de nya kraven på dygnsvila till bättre återhämtning och färre sjukskrivningar? Anna Dahlgren säger:
– Om det bara handlade om förlängda vilotider borde naturligtvis effekterna bli positiva. Men det handlar också om hur förändringarna genomförts och vilka bieffekter som uppstår. Det ska bli intressant att se hur resultaten ser ut.
Jonas Fogelqvist