Krönika: Vi är alla funktionshindrade

Den blinde ministern hade ett blåmärke i pannan.

Jag intervjuade ”handikappminister” Bengt Lindqvist på 90-talet. Det skulle handla om hur hindrande arbetsmiljön kunde vara. Om hur arbetet kan möjliggöras för fler. Han visade sin då ovanliga ”prator”, datorn som läste upp det som han hittade på internet.

Sen skulle fotografen ta en bild, och ställde ministern under en lampa i korridoren. Det var då jag såg blåmärket och måste fråga.

‒ Det hände när jag högg ved, berättade han.

Jag häpnade – en blind som hugger ved! Men han visade hur han brukade hålla vedklabben med ena handen och knacka fast yxan. Sen drämde han till. Det gick oftast bra, även om hans fru inte gillade att han gjorde det. Men nu senast hade vedträet studsat upp och slagit honom i pannan.

Vilket i och för sig hade kunnat drabba även en seende.

Se där en bra bild av att en funktionsnedsättning inte måste hindra en arbetsuppgift. Allt hänger på hur jobbet hanteras.

I det senaste numret av Användbart lyfter vi fram nyttig forskning om funktionsnedsättningar hos människor och funktionshinder i arbetsmiljön.

Förr kallades det ”handikapp” vilket för tanken till rullstolar, ramper och blindskrift. Men funktionsnedsättningar är ofta osynliga. MS, parkinson och ADHD syns inte utanpå människan. Många väljer att inte berätta om sin begränsning, vilket kan ha både för- och nackdelar.

Forskaren Maria Norstedt pekar på hur man kan hantera detta. Vi tipsar också om olika sätt att minska de hinder som behöver överbryggas för någon med ADHD.

Vidare berättar vi om bristande kunskaper hos chefer, och hur det påverkar dem med psykisk ohälsa. Det visar sig bland annat att organisationer med hög medvetenhet om psykosociala frågor ofta har chefer som är mer medvetna om vad som kan göras.

Vi besöker också företaget Left is Right, där de flesta anställda har ADHD, högfungerande autism eller någon annan neuropsykiatrisk diagnos. ”Det är viktigt med en miljö där saker faktiskt får gå fel”, säger Lotta Rizzo, konsultchef på företaget.

Slutligen lyfter vi fram idén med ”universell utformning”. Det innebär att utforma arbetsplatser så att de fungerar för funktionshindrade, men samtidigt blir bättre för alla. Billigast blir att göra detta redan när en arbetsmiljö planeras. Det kan handla om stora pengar.

Till sist en reflektion: Jag kan inte jonglera med käglor, jag kan inte hoppa två meter i höjd. Jag är begränsad, på det sättet.

Vi är alla funktionsvarierade. Men med rätt metoder kan vi undgå att hindras. Det gynnar alla.

Roland Cox