Frukost Ständigt närvarande och flexibel. Foto: Patrick Heagny

I det gränslösa arbetslivet får var och en själv sätta gränser

Det gränslösa arbetet skapar en stark lojalitet med jobbet, men det finns också hur mycket övertid som helst. Var och en ska själva sätta sina gränser och separera sitt arbete från fritiden. Den som inte klarar av att göra det kan på sikt bli sjuk. 

 

Christin Mellner, forskare vid psykologiska institutionen, Stockholms universitet, leder just nu en studie, ”Balansakt” där hon försöker hitta svaren på frågor om hur man klarar av att hitta balans mellan arbetsliv, privatliv och familjeliv och hur man klarar av att sätta gränser.

De inledande intervjuerna är klara och enkätsvaren från 3 486 personer har kommit in. De som svarat arbetar på ett stort telekombolag, är medlemmar i Unionen, de är präster, diakoner, och skolledare.

Hela resultatet ska inte vara klart förrän om ett år men det finns redan idag mycket att berätta.

– En gemensam nämnare är att arbetet kan betraktas som gränslöst. Det är upp till de var och en att ta ansvar för arbetet, vara självständig och sätta gränser

 

Engagemang

Arbetet skapar en stark identitet och många känner sig i någon mening oersättliga. De tycker om både själva jobbet och arbetsplatsen.

Det finns mycket motivation och engagemang och en stark lojalitet, men forskarna ser också riskfaktorer för att jobbet ska inkräkta på privatlivet, när man inte kan hålla en gräns, eller balans, mellan arbete och privatliv.

Särskilt är det chefer som ingår i riskgrupperna. Cheferna jobbar mer än andra och har lägre sjukfrånvaro, men högre sjuknärvaro. Långa arbetstider hänger ihop med olika hälsoproblem, dålig sömn och livsbalans.

Christine Mellner

Christine Mellner

– Den genomsnittliga arbetstiden är överlag hög, högre än i avtalet. Det blir allt vanligare med oreglerad arbetstid utan övertidsersättning, berättar Christin Mellner.

Många tycker att jobbet invaderar privatlivet. Hela tiden ringer man och messar. Det resultatet är relativt nytt och ökar stadigt.

– Ny teknik har gett oss frihet och flexibilitet men vi ser hur vissa har utvecklat ett mönster. De kollar hela tiden jobbmejl i sin telefon, i reklampauser framför TV:en, innan de går och lägger sig, på semestern. Man har faktiskt sitt jobb med sig i fickan och sätter inga gränser för sig själva och sitt eget arbetsåtagande, påpekar Christin Mellner.

 

Flexibel hela tiden

Det går inte att stänga av tankarna på jobbet under fritiden om man hela tiden är tillgänglig. Jobbet gör sig påmint mentalt. När kroppens fysiska stressystem aktiveras med korta mellanrum får man inte tillräcklig tid för återhämtning. Det påverkar i sin tur sömnen. Resultatet blir förhöjd konstant stressnivå och det får andra negativa hälsokonsekvenser.

– Den här typen av flexibilitet kan vara skadlig. Individen ska själv sätta gränser men den som inte lyckas med det är illa ute, säger Christin Mellner.

De finns de som har utvecklat framgångsrika strategier för att sätta gränser. De kan stänga av mobilen och lägger den upp och ned. De kan be om hjälp och avlastning. Men Christin Mellner tycker detta inte bör vara ett individproblem utan lyftas till en högre nivå.

– Ofta hänger oförmågan att sätta gränser ihop med en prestationsbaserad självkänsla. Dessa personer har svart för att säga nej och har krav på sig själva att vara duktiga. Det är en klar riskfaktor.

Hela dagen är full av samtal som inte kan vänta, uppgifter som måste utföras. I en global miljö finns olika tidszoner och det ingår i arbetet att svara oavsett när det ringer.

– Det kan hända att man inte har tillräckligt med tid för att hinna med arbetsuppgifterna på ordinarie arbetstid, eller att hinna med eftertanke, reflektion och kanske planering, säger hon.

Arbetsbelastningen har ökat, arbetslivet har blivit mer intensivt. Det blir en ond cirkel som snurrar allt fortare.

– Det som är möjligt blir normen. Det förväntas att du ska svara i telefon fast du äter middag med familjen, för att du kan.

Det är inte populärt att vara otillgänglig, men hur arbetet är organiserat är en arbetsmiljöfråga. Det ska vara möjligt att prata om flexibilitet och gränssättning, menar Christin Mellner.

Det är också en chefsfråga. Chefen måste själv vara ett föredöme. Men det lyckas inte alltid.

– Chefernas arbetsbelastning är högre och de har sämre livsbalans. Hur ska de då kunna hjälpa sina anställda?

 

Ömsesidig flex

Flexibiliteten måste vara ömsesidig, menar Christina Mellner, men idag tycks den mest vara på arbetsgivarens villkor.

– Personalen ska vara tillgänglig med hög arbetsbelastning och tidspress utan marginaler. Men det går inte att vara flexibel om man har fruktansvärt mycket att göra.

För att båda parter ska vinna på flexibiliteten måste arbetsorganisationen skapa det som krävs, nämligen tidsresurser för att kunna utföra ordinarie arbete på ordinarie arbetstid.

Var och en måste kunna avgränsa sitt arbete i tid och rum på ett sätt som passar det övriga livet så att balansakten blir en fungerande helhet.

– Det behövs en diskussion kring tillgänglighetspolicy och vilka förväntningar vi har. Vad är viktigt att göra och vad gör vi bara för att det går?

De anställda måste känner stöd av och förtroende för ledningen och organisationen. De behöver återkoppling, uppmuntran och engagemang.

– Var och en försöker på sitt eget sätt hantera detta så gott det går. Men man får inte lämna människor ensamma åt sitt öde. Det är viktigt att förstå innan folk blir sjuka

Vi måste utforma en ny arbetsorganisation för att klara av det gränslösa arbetet, säger Christin Mellner.

Arbetet med studien fortsätter nu med att bryta ner materialet i undergrupper, som manligt och kvinnliga, hur livssituationerna ser ut, obetalt hushållsarbete, och så vidare.

Eva Ekelöf

 

Artikeln har tidigare varit publicerad på TCO-tidningens hemsida.