Tidigare studier har underskattat riskerna med dieselavgaser. Foto: iStockphoto

Fritiden viktig del av exponeringen för dieselavgaser

Dieselavgaser är cancerframkallande. En aktuell rapport från Umeå universitet visar att studier av exponering för avgaserna på arbetet också måste räkna med exponeringen på fritiden.

– Om man enbart mäter under arbetstiden är det risk för att man inte hittar något och tror att det är ofarligt, säger Bengt Järvholm.

Mest exponerade för dieselavgaser är de som arbetar i slutna utrymmen, främst gruvarbetare och tunnelarbetare. Men det finns också en bakgrundexponering på fritiden, till exempel på gatorna i städerna.

– Vi lyfter fram hela exponeringen både på arbetet och på fritiden. Vi visar att exponeringen per enhet är farligare än man trott tidigare, när man bara mätt under på arbetstiden, säger Bengt Järvholm, som är professor vid avdelningen för yrkesmedicin vid Umeå universiteten. Han har genomfört studien tillsammans med universitetslektor Christina Reuterwall.

Fritiden räknades in

– I många studier glömmer man hur stor exponeringen är på fritiden. Jämförelsen mellan yrkesgrupp och kontrollgrupp ger inte så stor skillnad med det sättet att mäta. Risken är då att de tror att exponeringen är ofarlig, säger han.

Dieselavgaser är sammansatt av många olika kemiska ämnen. Ett vanligt sätt att mäta halten av dieselavgaser är därför att mäta kvävedioxiden i avgaserna. Måttet är mikrogram per kubikmeter luft gånger antalet timmar. Detta används ofta för att mäta bakgrundsexponering till exempel av stadstrafik.

Mäter man exponering enbart under arbetstiden handlar det om 1700 – 1800 timmar om året. Mäter man dygnet runt handlar det om betydligt mer tid, 8 760 timmar. Studien visade att gruvarbetare i Kiruna hade en exponering av 280 mikrogram i timmen under sin arbetstid. Bakgrundsexponeringen var 15 mikrogram per kubikmeter luft i timmen.

När forskarna räknade in denna bakgrundsexponering blev yrkesexponeringen 89 procent av gruvarbetarnas totala påverkan. För tunnelarbetare utgjorde yrkesexponeringen något mindre andel, eller 81 procent av den totala exponeringen. Buss- och taxiförares yrkesexponering var nere i 29 procent av den totala.

Om man räknar med en livslång exponering skulle den del yrkesarbetet bidrar med minska avsevärt. Om risken för lungcancer vid 70 års ålder står i proportion mot den samlade påverkan av dieselavgaser under dessa 70 år, skulle arbetet bara utgöra hälften av den samlade exponeringen för en gruvarbetare som arbetat under jord i fem år, skriver forskarna i sin rapport.

När man på detta sätt slår ut mätningen över längre tid, innebär inte det att ni underskattar exponeringen och därmed risken i arbetsmiljön?

– Nej tvärtom, en stor del av exponeringen tillkom på fritiden.

Tidigare studier av yrkesarbete med dieseldrivan fordon har underskattat riskerna. Det gäller särskilt yrkesgrupper, som inte arbetar i slutna utrymmen, till exempel taxi- och bussförare.

Biogas står först i kön

– Våra resultat innebär att det inte räcker med åtgärder på arbetsplatserna för att minska exponeringen för dieselavgaser, det krävs också kraftfulla samhälleliga åtgärder om man överhuvudtaget ska fortsätta köra med dieseldrivna fordon, säger Bengt Järvholm.

Han nämner taxiköer som ett exempel på sådana åtgärder. Taxiköerna på Arlanda ordnas efter vilket drivmedel som taxibilarna använder. Biogasbilar får stå längst fram i kön, dieselbilarna får stå sist och kan få vänta i timtal för att få en kund.

– Det visar vilken kraft det är i den typen av beslut, säger han.

 

Anna Holmgren

 

Fotnot:

Här finns artikeln (på engelska) som forskarna publicerat om sin studie. Källa: Occup Environ Med, november 2012.