År 2013 publicerade den tyska regeringen ”Industrie 4.0” som sin nationella strategi för att realisera det man uppfattade som en fjärde industriell revolution. Sedan dess har Industri 4.0 etablerats som ett begrepp över hela världen.
På en övergripande nivå kan Industri 4.0 beskrivas som en digitalisering där produkter, maskiner och hela fabriker blir uppkopplade. Utvecklingen tenderar att beskrivas i positivt visionära ordalag.
Här är några centrala tekniker och begrepp:
IOT, Internet of things, eller sakernas internet, innebär att maskiner, fordon, gods, hushållsapparater och mycket annat förses med sensorer och processorer så att apparater kommunicerar med varandra och sin omvärld. Behovet av snabbare mobilsystem, 5G, drivs mycket av IOT.
AI, artificiell intelligens, eller maskininlärning som forskare hellre talar om, innebär att enorma mängder mätvärden och andra fakta samlas in och bearbetas automatiskt som stöd exempelvis för beslut som en teknisk operatör tar.
VR, virtual reality gör det möjligt att med glasögon och hörlurar gå in i en digitalt konstruerad, tredimensionell värld. I industrin kan VR användas för undervisning i virtuella träningsprogram.
AR, augmented reality, innebär att den verklighet man ser, exempelvis i särskilda glasögon, kompletteras med bilder och texter från en dator. Pokémon-spelet där man letar animerade figurer i verkliga miljöer är ett exempel som vi sett som konsumenter. I en fabrik kan AR användas för att ge information om tillverkningen eller logistiken via särskilda glasögon.
CPS, cyberfysikaliska system, handlar om en integration av både datasystem (cyberkomponenter) och dynamiska fysiska system, som energisystem, mänskliga aktiviteter och miljö.
Smarta fabriker kan ses som ett övergripande och mer populärt begrepp för tillverkning som följs och styrs med de nämnda teknikerna, som syftar till att människa och maskin ska samarbeta smidigt.