Ghassan Kadhim visar hur tung den fuktiga sanden blir när man har vattenbegjutit den i krossverket.
– Om vi inte gjorde det skulle det damma jättemycket här, säger han.
Trots all försiktighet smyger sig det fina stenmjölet in i hytter och bodar. Alla tycks medvetna om hotet mot hälsan.
– Det har väl kommit med åldern. Jag tänkte inte på det när jag började på 90-talet, säger Torgny Johansson allvarligt, och en arbetskamrat skjuter in något om den självbevarelsedrift man måste ha om man ska leva länge i yrket.
Under ett tiotal år spränger Skanska bort berg i utkanten av Södertälje. Stenblocken slås sönder av grävskopor, lyfts upp i hjullastarnas skopor och matas i tre olika krossverk som lämnar ifrån sig olika grova produkter ner till ett mjöl som består av 0–2 millimeter små korn. Man levererar grov makadam, väggrus och grus som ska bli asfalt, bland annat.
En fick KOL
Fem maskinister och produktionschefen Ghassan Kadhim jobbar här. En av de fem har drabbats av kol, kronisk obstruktiv lungsjukdom.
– Läkarna skyller på att jag röker, och visst borde jag sluta, säger Ulf Bagge, 57 år, som berättar att hans mamma dog i samma sjukdom.
– Jag har jobbat med grus sen 1979, så nog har jag lite damm i mig, säger han och visar inhalatorn med luftrörsvidgande medicin.
– Det är värst när man är förkyld, då får jag inte tillräckligt med luft.
Luftfilter
Hytten i hans hjullastare är ren, han har skaffat sig en vana att jobba i strumplästen. Han och de andra förarna är medvetna om att det kommer in damm i hytten, det följer med skor och kläder trots täta dörrar och tilluftsfilter.
Förra sommaren var företagshälsan Previa här och satte mätare på tre anställda under en arbetsdag. Två av dem fick värden långt under gränsvärdet för kvarts och övrigt damm. Ulf Bagges hytt var godkänd.
För en av maskinisterna var nivåerna för kvarts högre än för de andra, även om de låg under gränsvärdet. Halterna av allmänt damm låg klart över gränsen. Han hade undantagsvis vistats utanför hjullastaren och det räckte. Previa rekommenderar andningsskydd i sådana lägen, i rapporten som gick iväg till Arbetsmiljöverket sommaren 2015.
Inga skor inne
Ulf Bagge, Ronny Rylander och Mattias Blom kliver in i rastboden för en kopp fika. De tar av skorna utanför tröskeln för att inte dra med sig damm in. På anslagstavlor sitter checklistor och instruktioner för hur arbetsmiljön ska värnas.
– Det dammar runt krossen. Jag har specialfilter i hytten men det kommer in damm ändå när man öppnar dörren. Det ligger på fotstegen och virvlar upp, konstaterar Ronny Rylander.
– Man märker när man snyter sig att man har damm i näsan.
På somrarna saltas marken eller begjuts med en sockerhaltig lösning som ska hålla materialet på plats. Krossverken kan styras på avstånd med en fjärrkontroll.
På området finns också ett asfaltverk och en sluten anläggning som producerar betong, där en maskinist sitter i en bod intill och styr processen på håll.
Riskinventering
Produktionschefen Ghassan Kadhim är angelägen om att hålla riskerna nere på arbetsplatsen. Skanska profilerar sig på att vara miljövänligt och vill enligt sin policy ”bli ledande inom branschen avseende säkerhet och ha skadefria arbetsplatser”.
I och med den nya föreskriften från Arbetsmiljöverket om kvartsdamm ökar arbetsgivarens ansvar för att undersöka, bedöma och åtgärda risker.
Ghassan Kadhim hämtar den lokala riskinventeringen från anslagstavlan. Där framgår bland annat att ventilationen på kontoret ska ha en viss kapacitet, att rummen ska städas och skorna lämnas vid dörren och att de anställda inom ett år ska utbildas om faror med och åtgärder mot dammet.
Riskbedömningen görs i diskussioner när han träffar Skanskas övriga produktionschefer i Stockholm, berättar Ghassan Kadhim. Man tittar på statistik från alla arbetsplatser, jämför och uppskattar risker och diskuterar åtgärder. Resultatet blir en checklista som alla anställda har tillgång till.
– Vi har tagit riskerna på allvar, tycker Ghassan Kadhim. Skanska är inte snålt, det är ett stort företag som har investerat miljoner på säkerhet, säger han.
Roland Cox