Tema: Användbart nr 3 2014 Tema: Hållbart arbetsliv – för alla oavsett ålder

Rätt bakgrund för framgång på arbetsmarknaden

Unga människor utan rätt bakgrund har svårt att ta sig in på dagens arbetsmarknad som ställer höga krav på individens egen förmåga att organisera och hantera komplexa situationer.

– Jag är rädd för ett samhälle som dras isär och en arbetsmarknad som blir allt mer
polariserad, säger Gunnar Gillberg, forskare i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

 

I sin forskning ser Gunnar Gillberg en allt mer polariserad arbetsmarknad. De kvalificerade arbetena hanteras av den resursstarka halvan av landets befolkning medan den andra halvan består av okvalificerade tjänstearbeten och låglönejobb. Han tror att ett sådant samhälle skapar sociala spänningar som på sikt skadar hela samhällsutvecklingen.

– För att motverka den utvecklingen kan vi antingen satsa på kunskapslyft och nya stödstrukturer eller på riktade subventioner för att skapa en låglönemarknad med okvalificerade arbeten, säger Gunnar Gillberg, forskare i arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet.

 

Gränslöst arbete

Det finns inte längre några självklara mönster för hur vi ska leva våra liv. Valet är upp till mig som individ. När det gäller arbetsmarknaden utgjorde arbetet tidigare, en stabiliserande och reglerande faktor för människor under livet.

– Idag är det snarare så att individen förväntas reglera arbetet istället för att arbetet förväntas reglera individen, säger Gunnar Gillberg som forskar om vilka individuella och sociala mekanismer som påverkar ungas livschanser och möjligheter på arbetsmarknaden.

På den polariserade arbetsmarknaden finns det å ena sidan väldigt hårt strukturerade och styrda okvalificerade arbeten. Å andra sidan finns det kvalificerade arbeten där du förväntas konstruera din egen arbetssituation, organisera ditt eget arbete och hantera allt fler komplexa val.

– Du ska vara kreativ och leverera, men hur du når målet är upp till dig. Det är många gånger ett gränslöst arbete som ställer stora krav på individen. Det är här de välutbildade och högpresterande hamnar.

 

Ansvar flyttas från organisation till individ

 Själva grundprincipen att ansvar flyttas över från organisationen till individen, syns också i hårt reglerade arbeten.

 – På Volvo kan man till exempel numer följa den enskilda montörens alla moment. Om han skruvar i en skruv fel så kan det spåras tillbaka till honom. Inom offentlig sektor kan man se hur New Public Management-system gör individen ansvarig. Det finns checklistor, rutiner och regler, men individen blir ändå till stor del ansvarig, säger han.

 

Gunnar Gillberg tycker inte att man kan förvänta sig att ungdomar redan i grundskolan eller på gymnasiet ska fatta livsavgörande beslut och sedan följa de besluten på ett strukturerat och målmedvetet sätt.

– Många kommer att falla ur ramen. Därför är det ännu viktigare idag, när arbetsmarknaden förändras så snabbt, att unga människor får både en andra och en tredje chans att komma ikapp. Annars är risken stor att de hamnar i ett permanent utanförskap.

 

Förr fick studietrötta jobb

 För 40-50 år sedan kunde många som inte var motiverade att plugga ändå ta steget in i arbetslivet och klara det ganska bra. När Gunnar Gillberg själv slutade gymnasiet, gick han upp till ortens mentalsjukhus och sökte jobb. 17 år gammal fick han omedelbart en fast anställning.

– Det blev en plattform för mig och ett stabilt steg in på arbetsmarknaden. Utifrån den trygga positionen kunde jag sedan välja att utbilda mig vidare. Idag får du inte ens ett fast jobb om du är färdigutbildad på universitetet och har fyllt 30. Det gör att perioden som ung vuxen hela tiden förlängs och att väldigt få kan etablera sig i vuxenvärlden före 30.

 

Social bakgrund spelar större roll

 På dagens arbetsmarknad spelar den sociala bakgrunden en allt större roll för om unga människor ska lyckas. Det blir viktigare och viktigare att komma från en bra familj och att ha en god självkänsla. Även om du gör dina misstag så har du ett informellt socialt skyddsnät som gör att du landar på fötterna.

– Stödet från föräldrarna, självförtroende, självkänsla och en förmåga att navigera på en komplex arbetsmarknad spelar en större roll, när det inte längre är så vanligt med en arbetsmarknad där du ingår i ett arbetarkollektiv, där facket driver dina frågor. När den möjligheten minskar blir den individuella förmågan att själv göra sig anställningsbar allt viktigare, liksom att ha föräldrar som kan ge dig just det stödet.

 

 Stödsystem kompenserade

 Under den stabila efterkrigstiden som präglades av industrisamhället, utvecklade staten stödsystem som gjorde det möjligt även för resurssvaga att leva ett relativt stabilt liv. Idag börjar de möjligheterna att erodera.

– I den bemärkelsen man säga att Sverige är på väg in i en förindustriell situation där din familjebakgrund spelar allt större roll. Om du inte har rätt nätverk och inte tränas i att ta dig fram på rätt sätt i dagens samhälle så ligger du dåligt till.

– Frågan är då om samhället ska återskapa ett antal strukturer som kompenserar resurssvaga och satsa på ett kunskapslyft eller om man ska gå den andra vägen och skapa låglönearbeten för att på det sättet få in resurssvaga i samhället.

 

Kunskapslyft eller låglönesektor

Beroende på vilket val vi gör så får vi två olika samhällen. 
Om politikerna sänker trösklarna väldigt mycket för att skapa en låglönemarknad av okvalificerade tjänstearbeten så återskapar de ett klassamhälle med stora sociala spänningar. Alternativet är att motverka den utvecklingen genom ett nytt kunskapslyft och nya stödstrukturer som kompenserar för dagens arbetsmarknad där ingen kan räkna med livslånga fasta arbeten.

                                                                                                                                  Ragnhild Larsson

 

Läs mer om forskningen här.

 

Artikeln publiceras också i nr 3/2014 av pdf-tidningen ”Användbart!”

 

Träning

Unga kvinnor stressas av kraven i arbetslivet och den traditionella rollen

− Hur vi introducerar unga i arbetslivet borde utvecklas mer. Då minskar man risken för sjukskrivningar på sikt, som är drabbande både personligt och ekonomiskt för samhället, säger Maria Strömbäck, fysioterapeut som forskat kring studiecirklar som ett stöd för stressade unga kvinnor.

 

− Flera tjejer i vår studie var sjukskrivna redan innan de kom ut i yrkeslivet. Man måste skapa bra arbetsmiljöer så att man minskar risken för långvariga problem, säger Maria Strömbäck.

Hon har forskat på stressade unga kvinnor, pressade mellan traditionellt kvinnliga roller och yrkeslivets växande krav på självständighet och kompetens. En kurs visade sig minska fysiska och psykiska besvär.

Om unga kvinnor

Hennes avhandling handlar om ett 60-tal unga kvinnor, både studerande, arbetslösa och ute i jobb, som gick en kurs i stresshantering för att lära sig bemästra sin oro kring vuxenblivande och inträde i yrkeslivet.

Kvinnorna var mellan 16 och 25 år och hade själva sökt vård och lockats av erbjudandet om en kurs i att klara av sin stress. De yngsta gick i skolan, de äldre fanns i högre utbildning eller var ute i arbetslivet. Gemensamt var att de var stressade, kunde ha ångest och depressioner, värk och magproblem. Kvinnorna kunde berätta om en ”kollapsande kropp”, en kombination av olika symtom. Symtomen skattades och mättes inför kursen och efter den.

− Några var rädda att bli psykiskt sjuka eller utveckla ätstörningar. De var oroliga för framtiden, för hur de skulle orka med arbetslivet, berättar Maria Strömbäck som efter avhandlingsarbetet återgått till jobb på en mottagning för unga vuxna vid psykiatriska kliniken på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Plugg och jobb

Kvinnorna träffades i grupper med färre än tio deltagare, vid åtta tillfällen. Några av dem skulle bli pedagoger, andra sjuksköterskor, någon läste statsvetenskap, andra utbildades sig för jobb inom turism, personaladministration eller kultur. De som arbetade fanns i yrken som personlig assistent, kassabiträde, undersköterska, brevbärare, inom restaurang och omvårdnad.

− En tjej som skulle bli lärare kunde få panikångest inför att stå framför en klass och undrade hur det skulle gå. En blivande sjuksköterska var pressad av ta ansvar för andra människors hälsa. Många var upptagna av frågor om de dög, berättar hon.

Det har alltid varit prövande för en ung kvinna att gå ut i livet, men det finns också tidstypiska påfrestningar. Framförallt de som studerade på universitetet var oroliga för sin framtid i arbetslivet. De brottades också med en mängd andra och delvis motstridiga förväntningar och krav.

− Att ta hand om familjen, vara sociala med kompisar, ta hand om andra, sköta sin egen hälsa. De ville göra karriär, kände krav på sig att tjäna pengar, att komma ut och resa.

Manliga krav

De traditionellt kvinnliga förväntningarna finns delvis kvar. Samtidigt ska unga kvinnor leva upp till traditionellt manliga krav på att göra karriär och tjäna pengar, anser forskaren.

Flickorna kan berätta om uttalade förväntningar från föräldrar och omgivning, men främst handlar det om självupplevda krav.

− Men kraven har också med samhällstrender att göra. Individen ska vara stark och självständig, klara sig ensam, ha bra idéer, säger Maria Strömbäck.

Utseende och god fysik var också viktigt. Man ska träna, leva ett hälsosamt liv och vara medveten. Kravet på normalitet är också starkt, menar hon. Att vara lyckad och frisk.

När de unga kvinnorna kommer ut i jobb så möts de av krav på effektivitet och självständighet.

Krav i jobbet

− Jag kan se i sjukvården hur man ganska direkt åläggs arbetsuppgifter med eget ansvar, och det är inte enkelt att säga nej. Samtidigt finns en historia av att kvinnor har en mer underordnad position och mindre inflytande än män.

Höga krav i kombination med bristande inflytande är drabbande. I synnerhet om man tror att det bara handlar om ens egna tillkortakommanden. Därför var det en avlastning för kvinnorna att gå stresshanteringskursen. De fick lära sig mer om vad som kan utlösa stress, hur kroppen reagerar.

− Vi pratade också om hur det är att vara ung tjej idag, om kroppsideal, att sätta gränser, sömn, ensamhet och återhämtning.

− De kunde inse att de delade sin upplevelse med andra. Det avlastade den personliga skulden.

Mindre värk

Även träning i ”medveten närvaro”, enklare kroppsövningar och massage ingick. Efter projekttiden uppmättes minskade symtom som ångest, depression och smärta.

− Spänning i axlar och nacke minskade minst. Jag kan tänka mig att man behöver mer tid för att påverka det, säger Maria Strömbäck.

Hon ser flera möjliga slutsatser för insatser i arbetslivet från bland annat arbetsgivare, fack och företagshälsovård.

− Att skapa en arbetsmiljö med delaktighet, där man kan påverka sin arbetssituation, är jätteviktigt. Arbetsledare bör vara mer uppmärksamma på ansvarsbördan som läggs på människor, att en person inte känner sig ensam med kraven, säger Maria Strömbäck.

Företagshälsovården bör vara närvarande och arbeta förebyggande. Arbetsledare bör ta tecken på stress på allvar.

− Idag kan det vara närmast en norm att ”vi har så mycket att göra”, så att arbetsledningen inte tar tidiga tecken på allvar. Stress kan ses som något normalt.

− Chefer måste också vara vaksamma på personer som jobbar mer än de är ålagda.

Mentorskap

Introduktionsprogram och mentorskap kan vara bra verktyg, menar Maria Strömbäck. Själv började hon inom psykiatrin direkt efter sin egen utbildning. Där är det rutin att ha handledning, alltså gruppsamtal ledda av utbildade personer.

− Arbetsgivarna bör försöka skapa miljöer där det går att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser.

Maria Strömbäck ser på sitt eget område och tycker att villkoren har blivit tuffare sedan hon kom ut i jobb på 90-talet.

− Resurserna i vården har minskat, det är mer stress idag, mycket mer krav på att den enskilde ska ha fler patienter, ha en viss stock patienter. Ledningen räknar mer vad var och en gör. Det gör att man känner sig mer styrd, kontrollerad och begränsad, kan jag tänka mig.

 

                                                                                                                                                     Roland Cox

 

Avhandlingen heter ”Skapa rum/Ung femininitet, kroppslighet och psykisk ohälsa – genusmedveten och hälsofrämjande intervention”, och lades fram vid Umeå universitet, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

 

Artikeln publiceras också i nr 3/2014 av pdf-tidningen ”Användbart!”

 

Unga riskerar belastningsskador tidigt i yrkeslivet enligt ny norsk forskning

Unga arbetstagare kan få belastningsskador redan de första åren i arbetslivet, visar nya norska studier. Frisörer och elektriker som arbetar med armarna upplyfta är särskilt utsatta.

– Att yngre får ont i axlar och nacke så tidigt visar hur viktigt det är att uppmärksamma deras arbetsförhållanden, säger Therese Hanvold, vid Statens arbetsmiljöinstitut.

Omkring 40 procent av sjukfrånvaron i Norge och en tredjedel av alla förtidspensioneringar har att göra med smärta eller skador i muskler eller skelett. Också i Sverige är långvarig smärta i muskler och skelett ett vanligt problem. Ungefär en fjärdedel av alla nya sjukskrivningar, som är mer än två veckor, är kopplade till den typen av diagnoser.

Andelen unga som får problem med främst rygg och nacke ökar, enligt flera rapporter. Dessutom har unga arbetstagare generellt tyngre arbetsuppgifter och mer ensidiga arbeten än äldre, i Norge liksom i Sverige.

– För att skapa ett hållbart arbetsliv behöver vi identifiera de tidiga riskfaktorerna för de yngre som börjar arbeta nu, säger Therese Hanvold, fysioterapeut och forskare vid Stami, det norska arbetsmiljöinstitutet.

Första yrkesåren

Forskarna har följt 420 ungdomar från andra året i gymnasiet, på praktiken och under de första yrkesåren. De utbildade sig till elektriker, frisör eller för att arbeta inom media och design. Forskarna mätte bland annat i vilken utsträckning de arbetade med armarna höjda (över 60 grader och över 90 grader). Det visade sig att ju längre och ju oftare de unga jobbade med armarna upplyfta, desto mer ont fick de i axlarna.

De unga frisörerna och elektrikerna rapporterade nästan fem gånger mer smärta i axlarna än unga som hade börjat jobba inom till exempel mediebranschen, där de inte på samma sätt arbetade med upplyfta armar.

Riskerna är välkända sedan tidigare, men då har studierna gällt äldre arbetstagare, påpekar Therese Hanvold.

– Nu såg vi att det finns ett samband mellan arbete med armarna höjda och axelsmärtor redan efter något år i arbetslivet. Yngre löper inte lika stor risk att få ont som äldre, men de har å andra sidan arbetat mycket kortare tid.

Riskökningen var särskilt stor för de unga kvinnorna.

Ont under utbildning

I en annan studie tittade forskarna på den belastning i arbetet och de smärtor som de unga arbetstagarna själva rapporterade. Redan under utbildningen uppgav en tredjedel att de hade haft måttlig eller svår smärta i nacke och axlar den senaste månaden. Andelen ökade under de första åren i arbetslivet. Det fanns ett samband mellan fysisk belastning i arbetet och smärta. Också den studien visar att unga kvinnor löper större risk än unga män att få axel- och nackproblem.

– Unga påverkas också av belastning och får ont, säger Therese Hanvold. Det måste arbetsgivarna ta hänsyn till när de lägger upp arbetet. En ung elektriker ska inte stå och montera taklampor hela dagen och unga på byggen ska inte få alla de tyngsta jobben. Belastningen ska anpassas till individens förutsättningar.

Mottagandet spelar roll

Hur de unga tas emot och skolas in på arbetsplatserna har också stor betydelse för att förebygga belastningsskador, menar hon. Dessutom behöver vissa yrkesutbildningar bli bättre på att lära ut säkra arbetssätt. Slutligen har individerna också ett eget ansvar.

– Arbetstagarna själva har ansvar för att tänka på hur de jobbar och för att hålla sig fysiskt i form, till exempel träna utanför jobbet. Att vara fysiskt stark och vältränad är en skyddande faktor.

Projektet är avslutat, men Therese Hanvold hoppas få möjlighet att göra ytterligare någon uppföljning. Nu håller hon i ett nordiskt projekt, delvis finansierat av Nordiska ministerrådet, där forskare från de olika nordiska länderna kartlägger arbetsmiljön för unga arbetstagare. De första resultaten väntas 2015.

                                                                                                                           Margareta Edling

Länk till projektet finns här.

 

Äldre diskrimineras vid rekrytering

Den vanligaste diskrimineringen av äldre i arbetslivet sker vid rekrytering av nyanställda, enligt Clary Krekula, sociolog vid Karlstad universitet som har skrivit en rapport om åldersdiskriminering i svenskt arbetsliv på uppdrag av diskrimineringsombudsmannen.

– All forskning visar att arbetsgivaren fokuserar mycket på ålder vid rekrytering. ”Hur länge ska han stanna, är det värt det?”, undrar de.

Om en 60-åring söker jobb, funderar arbetsgivaren på om det är värt det eftersom hen bara har fem år kvar. Grunden till diskrimineringen är den tänkta normen om att 65 år är pensionsålder, medan denna egentligen är flexibel mellan 61 och 67 år.

Clary Krekula har också sett stereotypa föreställningar som att äldre blir stelare, svagare, långsammare och inte kan teknik.

Kvinnor tar på sig ansvaret

Enligt hennes rapport syns diskriminering av ålder mest på arbetsplatser med manlig dominans där jobbet är fysiskt.

Åldersfokus på manligt dominerade jobb var vanligt med skämt som ”Ni gamla gubbar kan väl göra det där lite enklare.”

På de andra arbetsplatserna i studien märktes åldersindelningarna bara vid avgränsade situationer.

– Att våra kroppar förändras när vi blir äldre översätts automatiskt till sämre arbetsprestation. Men det finns inget belägg för detta i någon forskning, säger hon.

Många äldre förändrar sitt arbetssätt och anammar föreställningar om att äldre inte presterar eller orkar lika mycket som yngre. Speciellt kvinnor brukar göra det visar rapporten. De lägger ansvaret på sig själva och ser inte att diskrimineringen beror på fördomar på arbetsplatsen.

Arbetsmiljösatsning för fler

Clary Krekula är kritisk till att arbetsgivare ofta ställer äldre mot yngre och menar att det inte är åldern som är problemet; det är fördomen om att äldre presterar sämre som är bromsklossen. Hon tycker det är anmärkningsvärt hur liten kunskapen är om diskriminering utifrån ålder .

– Vilken åldersgrupp är våra arbetsplatser egentligen anpassade för? En dålig arbetsmiljö slår ju inte bara mot äldre kroppar utan även mot yngre. Det pratas om att anpassa arbetsmiljön till äldre när vi egentligen borde anpassa den så den gynnar alla oavsett ålder.

Hon menar att arbetsplatserna bör fokusera på ljud- och ljussättning och ergonomi. De bör satsa på en arbetsmiljö som passar för fler, och få bort fördomen om att det behövs en särskild anpassning för just gruppen äldre.

– Det skulle löna sig i längden, istället för att tro att det inte går att anställa äldre för att anpassningen blir för dyr.

 

                                                                                                           Suzanne Vikström

 

DO-rapporten Åldersdiskriminering i svenskt arbetsliv – Om ålderskodningar och myter som skapar ojämlikhet, finns att läsa här.

Negativa attityder på arbetsplatsen hindrar många äldre att arbeta längre

Trots att dagens 55-plussare klarar av att jobba längre än tidigare generationer är arbetsmarknaden och arbetsmiljön inte anpassade för dem. Forskning visar att åldersdiskriminering och negativa attityder är några orsaker till detta.

Arbetsmarknaden skulle kunna anpassas bättre för att bemöta förutsättningarna för äldre att jobba längre, exempelvis genom att förändra arbetsmiljön. Det framgår av forskningsgenomgången ”Ett förlängt arbetsliv – forskning om arbetstagarnas och arbetsmarknadens förutsättningar”, av Marcus Praetorius, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet.

– Det finns stora kunskapsluckor på arbetsmarknaden, bland annat om åldersdiskriminering, och det saknas studier som jämför yngres och äldres inlärningsförmåga och produktivitet inom olika yrken, säger han.

Han menar att arbetsgivare och medarbetare behöver jobba med attityder och få ökad kunskap om äldre i arbetslivet. En person som är 50-60 år gammal är inte förbrukad, tvärtom ökar kunskaperna med åldern. Men de äldre behöver få bra förutsättningar i arbetsmiljön.

Behov av anpassning

– Till exempel blir äldre ofta mer känsliga för buller. Då skulle arbetsgivaren kunna skapa en mer bullerfri arbetsmiljö. Vissa får sämre mörkerseende och behöver bättre belysning.

Fokus i rapporten riktas mot arbetstagare som är 55 år eller äldre. Bakgrunden är att den ökande medellivslängden och en allt äldre befolkning aktualiserar frågan om ett hållbart arbetsliv.

Det finns yrken som har högre risk både när det gäller försämring av sinnesintryck och fysik, exempelvis piloter, chaufförer, bildskärmsarbetare och elektriker. Där finns det behov av att anpassa arbetsplatserna till äldre. Även sociala faktorer kan påverka om äldre arbetstagare tycker det är svårt eller omöjligt att jobba längre.

Fördomar mot äldre

Den internationella studien ”The New Agenda for an Older Workforce” från 2007 av företaget Manpower, visade att Sverige var sämst av 25 länder på att bereda arbete för äldre.

– Resultatet berodde bland annat på arbetsgivarnas negativa attityder och deras idéer om att äldre är ovilliga till utveckling och sämre på att lösa problem, säger Marcus Praetorius.

Ett misstag, menar han, eftersom de då bortser från positiva egenskaper som mer erfarenhet och kunskap.

– Attityden om att äldre hindrar yngre från att komma in på arbetsmarknaden är en fördom. Internationell forskning visar att det är tvärtom. Länder med hög andel äldre i arbete har också hög andel yngre.

Satsas inte på äldre

Synen på att äldre medarbetare snart är pensionärer gör att arbetsgivare hellre satsar på kompetensutveckling och utbildning för yngre. Men enligt forskning stämmer inte det synsättet. De yngre byter i själva verket jobb oftare, medan de äldre oftast stannar kvar längre på samma arbetsplats.

För att motverka negativa attityder på arbetsgivarnivå tror Marcus Praetorius på ett åldersmedvetet ledarskap.

– Det gäller att ta hänsyn till individer, att inte fokusera på ålder, och att satsa på ökade kunskaper på arbetsgivar- och samhällsnivå.

Norge har inrättat ett center för seniorpolitik och jobbar med att öka kunskapen om äldre i arbetslivet.

– Det skulle vi också kunna göra i Sverige för att få bort uppfattningen om att gammal är förbrukad, säger Marcus Praetorius.

                                                                                                               Suzanne Vikström

 

Rapporten ”Ett förlängt arbetsliv – forskning om arbetstagarnas och arbetsmarknadens förutsättningar” har tagits fram med finansiering av forskningsrådet Forte. Läs den här.

 

 

Elsa Pariainen Det gäller att ha koll på kroppen efter 43 år i yrket, säger Elsa Pariainen. Foto: Eva Ekelöf

Skräddarsydda jobb kan vara en lösning för äldre arbetskraft

En städerska som går och står nästan hela sin arbetstid. En sophämtare som går 17 000 steg på sitt pass. Varenda dag. Kan de arbeta till 65 och längre? Det undersöker forskare vid Danmarks forskningscenter för arbetsmiljö. Individuell anpassning av arbetet är kanske en del av svaret.

Elsa Parviainen, 59, har jobbat som städerska sen hon var 16, både som trappstäderska, på sjukhus och kontor utan att bli utsliten. Hon har nämligen koll på sin kropp och är medveten om att hålla sig i form.

– Tack vare utbildning i ergonomi, berättar hon.

På Global fastighetsservices kontor i Stockholm luktar det rent. Här förvaras alla städernas redskap, vagnar, moppar och rengöringsmedel, här finns tvättmaskiner och reparationsverkstad.

När Elsa Parviainen får en städorder kan den bestå av 30 trappuppgångar och en tvättstuga i Kärrtorp på två dagar. Städområdena har blivit större, men arbetsredskapen har samtidigt blivit bättre. Man slipper vattenblask och våta trasor och använder i stället en fuktig garnmopp som slängs i tvättpåsen efter en användning. Det går fort och blir rent.

– Man kan behålla samma standard som förr, men bara om personalen är proffsig och har utbildning, inte annars. Vi kallar det att städa smart.

Under sitt arbetspass sitter Elsa Parviainen under lunchen, om hon hinner. Resten av tiden går eller står hon. Böjer sig och sitter på huk.

På vintern tröttar arbetet ut helt men på sommaren går det bättre. Numera finns inte några barn eller familj att ta hand om, och det gör det kanske möjligt att jobba fram till 65 år. Då ska hon bli en aktiv pensionär. Det gäller att hålla kroppen igång. Det vet Elsa Parviainen av erfarenhet.

 

Mäter varje rörelse

Andreas Holtermann

Andreas Holtermann

En som vet allt om hur en städerska arbetar är Andreas Holtermann. Han är professor i muskelsmärta och ergonomi vid Det nationale forskningscenter for arbejdsmiljø i Köpenhamn, Danmark.

I ett projekt har han bland annat undersökt arbetets fysiska krav för städare och renhållningsarbetare med hjälp av Aktiegraf, en mätare som fästs direkt på kroppen och som oavbrutet mäter rörelser och fysisk aktivitet, samtidigt med pulsen, i totalt fyra till sju dygn. Alltså både arbete och fritid.

Mätningarna av en städerska, 62 år, visade till exempel att hon sitter nio procent av sin arbetstid. Resten av tiden går och står hon, och böjer ryggen ofta. Pulsen ligger högt hela arbetstiden. När hon kommer hem sitter och ligger hon hela tiden för att vila ut.

En sophämtare gick 17 000 steg på fyra timmar och pulsen låg i genomsnitt på 112, långt över rekommendationer för belastning i arbetet.

Med sådana belastningar kan det vara svårt att jobba till 65 eller längre. Om personerna dessutom är överviktiga och har dålig hälsa, blir möjligheterna att stanna kvar i jobbet ännu lägre.

– Sådant måste man ta hänsyn till för att alla ska ha möjlighet att arbeta vidare. Det är en problemställning för samhället, säger Andreas Holtermann.

Själva dokumentationen är därför viktig. Mätningarna visar hur fysiskt krävande arbetet verkligen är.

 

Anpassning till var och en

Nu arbetar forskarna vid centret med att undersöka 25 olika verksamheter och jämföra belastningar mellan olika arbeten. Man studerar också hur lösningarna för att anpassa arbetet ska se ut.

I tre större industriverksamheter ställer forskarna frågor till medarbetarna själva hur de vill att arbetet ska anpassas så att de kan jobba vidare.

– Vi ser att lösningarna är otroligt individuella och specifika för varje medarbetare, arbetsuppgift, team och arbetsplats. Det är inte alls vad vi förväntade oss. Det finns verkligen stora möjligheter till förbättringar av arbetet, säger Andreas Holtermann.

Det kan till exempel betyda att någon med onda knän slipper klättra på stegar.

Därför är det viktigt med ett gott samarbete och dialog mellan ledningen och medarbetarna i anpassningen av arbetet, poängterar han.

Eva Ekelöf