Under den långvariga byggboomen i Sverige fick företagen svårt att rekrytera byggnadsarbetare. Då kom ledningen på byggföretaget Ikano Bostad på att man skulle försöka anställa kvinnor som snickarlärlingar. Det var början på jämställdhetsprojektet Hentverkarna.
Syftet med Hentverkarna är att bryta mansdominansen och risktagandet i arbetsmiljön, med andra ord att öka jämställdheten och stärka säkerheten i arbetsmiljön på företaget. Ett mål är att fram till år 2020 uppnå 20 procent kvinnor bland yrkesarbetarna.
Efter en stor annonskampanj i tunnelbanan i Stockholm fick företaget svar från 330 kvinnor som ville bli byggnadssnickare.
– Vi valde ut 15 kvinnor som vi anställde som vuxna snickarlärlingar. De ska bli vanliga hantverkare hos oss på Ikano Bostad, säger Margareta Lisjö, som är chef för Ikano Bostads bygge i Gustavsberg utanför Stockholm.
En manlig värld
Margareta Lisjö är än så länge den enda kvinnan bland de nio arbetscheferna på Ikano Bostad.
– Jag är uppväxt på en bondgård. Det var en manlig värld med mycket maskiner, så jag kanske inte märker machokulturen. Lite kan det bero på att jag är chef. Gubbarna ändrar sig när jag kommer, de ändrar språket och så. Kanske de inte ens själva tänker på att de gör det.
I vår börjar ytterligare en kvinna som arbetschef på företaget. Det innebär att vara högsta chef för en hel byggarbetsplats. Här i Gustavsberg handlar det om 40 personer, varav tolv är tjänstemän.
De 15 nya kvinnorna är vuxenlärlingar. Det vanliga i branschen är att rekrytera unga lärlingar som kommer från bygglinjen i gymnasieskolan. Kvinnorna kommer från helt andra bakgrunder. En är sportjournalist, en annan har jobbat på bank.
– Det är en stor omställning från att sitta på kontor till att plötsligt gå i arbetskläder i en helt annan miljö, säger Margareta Lisjö.
Jättenervösa
Efter flera urval bland de 330 var det 20 kvinnor kvar från 21 till 45 år, som kom på intervju till Gustavsberg. Margareta Lisjö och två handledare träffade kvinnorna, de flesta deras blivande arbetskamrater.
En del av tjejerna var jättenervösa under intervjun, andra var precis tvärtom. Alla var oerhört positiva till det nya jobbet.
– Det vi sökte efter var en känsla av att kunna trivas ihop långsiktigt. Ålder och kön var inte relevant för oss. Men man måste kunna jobba framåt på ett bygge, inte behöva övertyga alla om att man är på rätt väg, säger hon.
Grundinställning
Jobbet som byggnadssnickare kräver fysisk uthållighet i kroppen. Men framför allt handlade urvalet om en grundinställning.
– Jag själv är väldigt dedikerad till mitt jobb, det är mitt liv, då kan man inte ha människor omkring sig som inte vill. Då drar det också ner min energi.
I oktober anställdes 15 av de 330 kvinnorna som vuxenlärlingar. Nu är de med och bygger flerfamiljshus här bredvid den gamla porslinsfabriken. Kvinnornas uppgift är att med handledning göra ”hela stomkompletteringen” i ett av hus med 38 lägenheter. Det betyder att de gör inredningen, bygger väggar och monterar gipsskivor i taken, lägger parkettgolv, inreder kök och badrum.
På bygget
Produktionen går för högtryck. Vi sätter på oss skyddsskor och hjälm och går i leran och stenkrosset förbi maskiner, slangar och byggställningar till den byggnad där de femton nya snickarlärlingarna jobbar.
I dörren passerar vi Maja Eppeley och Jessica Larsson, två av de blivande snickarna. Vi går in och Margareta visar runt i lägenheterna. Där finns redan färdiglagda parkettgolv täckta med skyddspapp. I ett kök ligger travar med platta IKEA-paket. Det är köksinredningen som kom i fredags. Nu ska tjejerna montera den. I våningen ovanför luktar det nymålat och i trapphuset står en halvtom tunna med vit färg.
Osanna Scanlan och Stella Helin är två av de femton lärlingarna. Foto: Anna Holmgren
Uppe på vinden håller Osanna Scanlan och Stella Helin på att spackla. Osanna berättar att hon känner av att hon kan få ont i händerna och hon träffar företagets naprapat för att få hjälp med det.
Roligt yrke
Trots allt tycker både Osanna och även Stella, den yngsta i gruppen, att det är roligt att få lära sig snickaryrket.
I trapphuset möter vi Demulan Gustafsson, den äldsta kvinnan i gruppen.
– Jag har bott i Sverige i sju år. Det här är mitt första fasta jobb, säger hon med ett stort leende.
När jag frågar hur hon ser på sin framtid svarar hon att hon hoppas få jobba kvar som snickare här på företaget.
Inne på kontoret berättar Margareta Lisjö mer om projektet.
– Vi försöker ta fram en metod för jämställdhet här på arbetsplatsen. Sedan ska den spridas till alla arbetsplatser i hela företaget, säger hon.
Med stöd från forskare på KTH har alla anställda på bygget i Gustavsberg deltagit i en genusutbildning, och de ska under våren fortsätta diskutera frågor om jämställdhet och säkerhet i arbetsmiljön.
– Jag vet att det finns flera byggföretag som försöker rekrytera kvinnor, men inget annat företag gör som vi. Detta är en stor satsning som kostar miljoner, berättar hon.
Flera byggen
Efter praktiken i Gustavsberg delas kvinnorna upp i två grupper som ska börja jobba ihop med män på två av företagets andra byggen runt Stockholm. Även dessa arbetsplatser ska få utbildning i genus och diskutera jämställdhet. Planen är att sprida metoden stegvis på alla nivåer tills den omfattas av hela företaget.
– Vårt mål är att alla tjejerna ska stanna kvar hos oss. Och i slutänden ska det bli en schyst företagskultur på hela Ikano Bostad, säger Margareta Lisjö.
I en schyst företagskultur ingår att stärka säkerhetsklimatet.
Byggjobbet är fysiskt krävande. Nästan alla här som är över 50 år gamla här har belastningsskador. Därför är det viktigt att alla använder de hjälpmedel som finns för att avlasta kroppen, säger Margareta Lisjö.
Belastningar
Det finns regler för att begränsa belastningarna. Man får till exempel inte lyfta mer än 25 kilo, och det finns lyfthjälpmedel till exempel för att sätta upp gipsskivor i tak. Det gäller bara att få folk att använda dem.
Tanken är att en mer jämställd arbetsplats kan minska risktagande och olyckor. Men än så länge tycker Margareta Lisjö inte att säkerheten har ökat märkbart med projektet.
– Jag ser inte att tjejerna skulle vara försiktigare än gubbarna. Man får tjata om hjälm, och om att bära varselreflexer så att man inte blir påkörd.
– Som arbetsledning vill vi att alla ska använda hjälpmedel. Men om handledarna kör utan hjälpmedel, om man bara övar tre gånger med hjälpmedel går det dåligt. Om man i stället övade trettio gånger tror jag man skulle få snits även på det, säger hon.
Några tillbud
Det har varit några tillbud bland kvinnorna, någon har ramlat från en låg bock, någon har tappat en gipsskiva i handen så att en sena gick av. Några har ont i ryggen.
– Hjälpmedlen används inte så ofta av tjejerna heller. De kanske provar en gång och sedan struntar de i det. Det vore kul om vi kom på något som kunde bidra till bättre hjälpmedel, säger Margareta Lisjö.
Alla får genusutbildning
På sikt kommer alla i hela företaget att ha genomgått genusutbildningar om skillnader mellan kvinnor och män. Margareta Lisjö har deltagit i flera av utbildningarna.
– Gubbarna tror att tjejer inte är snickare för att de inte vill snickra. Men jag tror att tjejerna inte blir snickare för att de inte vill gå som ensam tjej i en klass på byggymnasiet. Eller kanske de inte väljer bygglinjen för där går bara de som var bråkigast i klassen, säger hon.
Vana att argumentera
På genusutbildningarna har hon märkt att kvinnorna är mer vana än männen vid att argumentera för sin sak.
-I våra diskussioner kör tjejerna om gubbarna. Till exempel är journalisten i gruppen van vid att uttrycka sig. Vi har flera sådana tjejer, bara de öppnar munnen blir gubbarna övertygade.
– Det här är mitt första fasta jobb i Sverige, säger Demulan Gustafsson. Foto: Anna Holmgren
Frågan är om det går att få med sig alla i förändringen mot en jämställd arbetskultur.
– Vår nivå här på bygget är den mest engagerade i projektet. De andra nivåerna i företaget kan ha svårare att hänga med. Det känns som att de är lite mer stelbenta och de ifrågasätter mer, säger hon.
Schyst företagskultur
Målet är en schyst företagskultur. Den stora frågan är hur man kan förebygga sexuella trakasserier och könskränkningar på en arbetsplats.
– Som chef måste man säga ifrån. Det handlar om nolltolerans. Det får inte förkomma sexskämt, inga bilder och liknande. Det gäller att säga nej till klotter i hissar och på toa, säger Margareta Lisjö.
– Det kan tyckas som smågrejer, men sådant gör att man som tjej känner sig obekväm. På jobbet är man i sin yrkesroll.
– Det krävs kanske bara ett ord för att den ska rasa och man känner sig nedtryckt. Självförtroende är en färskvara!
Rättvisa är viktigt för att förebygga problem. Då gäller det att alla blir hörda, och det gäller att hindra en könsuppdelning av arbetet.
– Vi hade en tjej som var arbetsledare. Det var alltid hon bland arbetsledarna som fick skriva minnesanteckningar. Hon ansågs som ordningsam bara för att hon är tjej. Det är viktigt att säga nej till sådant.
De är urstarka
I stora grupper är det lätt hänt att en ensam kvinna inte blir sedd.
– Här har vi tänkt att alla kvinnorna ska få vara lärlingar tillsammans på samma ställe. En ensam tjej kan inte förändra en arbetsplats, men en grupp på 15 tjejer kan förändra världen! De är urstarka, ingen kan gå på dem som grupp, säger Margareta Lisjö.
Anna Holmgren
